Årsarkiv: 2016

Finn fem fel 2 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: Allmänt 18 juli, 2016 av jessica hjert

Jag lever mer efter devisen ”våga vara operfekt” 🙂

Alltså jag är en sådan person som tittar och avundas tjejer där kläder, smink och nagellack matchar perfekt. För när jag själv verkligen anstränger mig är det alltid något jag missar. Har jag lyckats sminka mig en dag så kan jag lova att kläderna inte matchar. Har jag lyckats med både smink och kläder kan jag lova dig att jag har avskavt nagellack.

Det flesta vet att jag aldrig kommer att vinna tävlingen ”Sveriges bäst klädda kvinna”, det mest skrattretande är att även om jag anstränger mig och verkligen verkligen försöker så går det ofta fel. Inför en filminspelning fick jag till mig att jag skulle var kontorsklädd, och för att vara på den säkra sidan lånade jag hela outfiten av en vän till mig. Då kan man ju inte misslyckas (trodde jag) [wp-svg-icons icon=”shocked” wrap=”i”]

Sminkad, nytvättad och välklädd begav vi oss till storstan för filminspelning. När jag stiger ur bilen märker jag att mitt nytvättade hår lämnat två STORA mörka fläckar på tröjan runt vardera bröst. Jag drar ihop kavajen i ett försök att täcka fläckarna. När jag öppnar ytterdörren till lokalen upptäcker jag att kavajen har ett stort hål i armhålan. Jag trycker armen närmare kroppen samtidigt som jag försöker att hålla ihop kavajen. Under inspelningen upptäcker jag att en söm spruckit på byxorna. Suck! Det var lika bra att ge upp, helt omöjligt att dölja alla skavanker samtidigt!

Här hemma är det inte ovanligt att både man och dotter kommenterar mitt utseende. Både sminkning och val av kläder.

-Har du verkligen tänkt att se ut så där?

-Du ska väl byta om innan vi åker?

-Du är väl medveten om att du ser ut som en panda runt ögonen?

Ja så kan det låta i min vardag. Och vet ni vad? Jag bryr mig faktiskt inte ett skit! Jag tycker om att vara bekväm, och jag lägger hellre ner tid på saker jag tycker är kul än att måla upp en prefekt fasad som i slutändan bara krakelerar. Nej, jag är nog en sådan där person som oavsett ansträngning är dömd att misslyckas och det gör mig faktiskt ingenting.

Så låt dig aldrig luras av fasaden! Skulle både smink och kläder se bra ut kan du lita på att jag glömt deodorant [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”]

Första semesterveckan

Detta inlägg publicerades i: Allmänt 17 juli, 2016 av jessica hjert

Första semesterveckan börjar att gå mot sin slut. Och den har verkligen bjudit på ett par lata dagar. Familjen är bekväm med mitt nya tempo, och jag är nöjd så länge det bara är jag som klagar. Tvärtemot tidigare har jag kunnat ligga i sängen och läsa en bok en hel dag, titta på serier med min man, och sitta stilla i timmar med resten av familjen. Nu är du som en vanlig person, sa min man i veckan. Det är nästan så att familjen önskar att jag inte hittar tillbaka till mig själv. Mitt snabba, stressade, vanliga jag som bara jag saknar [wp-svg-icons icon=”smiley” wrap=”i”]

Veckan har till största delen bjudit på regn. Men jag har inte en enda dag klagat. På något vis känns det skönt att få tillbringa dygnet inomhus, att få göra sådant som man vanligtvis aldrig hinner eller orkar med.

Under ett åskoväder låg hela familjen i soffan, berättade spökhistorier för varandra, och när det blev tråkigt gjorde barnen charader medans jag och gubben låg kvar och bara behövde följa dem med blicken. Bekvämare kan man ju inte ha!Trädgården bjuder på både grönsaker och bär, och jag får dagligen gå ut för att hinna plocka.

Plockningen fick jag hjälp med. Han har dock inte lärt sig att lägga det i min skål, utan allt han snor till sig hamnar i magen.Körsbären åkte dock ut igen ganska fort. Tydligen för sura för att ätas.Vi (läs min man) har bakat…….och lagt in gurkan från växthuset.

Jag har skördat kryddor, som jag hoppas att min man kan göra något gott utav [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]

När det varit uppbehåll mellan skurarna har vi promenerat ner till vattnet. Barnen har doppat tassarna och vi vuxna badkrukor stannat på land.

Vi har haft finbesök av min bror. Och för första gången på tre år tror jag, har vi använt vårt växthus. Jag hoppas definitivt att det blir mer av det i sommar.Trädgården har skrikit efter omvårdnad. Vissa växter hotar med att ta över allt. Men jag har inte brytt mig om att lyssna.

Istället har jag njutit av att dofta på rosorna, legat i hängmattan eller helt enkelt bara tittat åt ett annat håll.Jag har bestämt mig för att inget ska få stressa mig nu. Inte vädret, inte trädgården, inte uttråkade barn. Denna sommaren ska JAG bara vara, och göra det jag behöver och det jag vill.Igår tog jag med mig sonen till lekplatsen. Efter att han sprungit runt som en virvelvind gick vi ner till bryggan för att lägga oss och kolla på himlen. Det är skrämmande att man glömmer av hur vacker den är. Ännu mer skrämmande att man glömmer av hur vackert livet är.

Det har varit en fin vecka, och jag ser mer än framemot tre till. Livet känns behagligt just nu. Bekvämt, tryggt och alldeles, alldeles underbart.

Samspelsvårigheter 2 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa 16 juli, 2016 av jessica hjert

Ofta hör man att barn med NPF har samspelssvårigheter. Det tog lång tid innan jag förstod vad det egentligen innebar, för mig. För likt många andra tänkte jag nog att det innebar ett barn som inte hade några vänner, som ofta hamnade i konflikt eller tog till våld för att få sin vilja igenom. Så om någon frågade mig om jag hade samspelssvårigheter hade jag svarat nej. Men idag vet jag bättre, jag kan se och förstå mig själv på ett helt annat sätt.

För svårigheter i sociala relationer handlar inte bara om hur jag till synes samspelar med andra människor, utan också hur jag känner inuti. För barn likt mig själv kan de sociala svårigheterna tolkas som blyghet, eller som att barnet trivs bäst med att vara för sig själv. Men det är sällan sanningen.

Sanningen var att man ofta kände sig utsatt, obekväm och hade svårt att förutse vad som skulle hända. Man kanske hade svårt att förstå innehållet eller reglerna i leken, eller varför man helt plötsligt ska byta aktivitet. Det handlade om att inte veta vem man skulle leka med och vad rasterna skulle ha för innehåll. Det handlade om en ständig rädsla och magont.

Jag blir arg och ledsen när vuxna säger att barnet väljer att vara själv för det handlar ofta inte om ett val. Om jag inte förstår andras lekar kanske jag bättre leker ensam, men det betyder inte att det är min önskan. Det kanske bara får mig att känna mig mindre misslyckad.

Jag har alltid varit omtyckt och haft vänner, men det betyder inte att jag känt mig trygg och bekväm i dess sällskap.

Ibland kanske man väljer att vara själv för att känna sig mindre utsatt, och på så vis mindre ensam.

Följ min blogg med Bloglovin

Fyra små tassar i mitt hjärta

Detta inlägg publicerades i: Allmänt 16 juli, 2016 av jessica hjert

Du finns i min ficka

Till min bästa vän, beskyddare och tvillingsjäl. Du finns för alltid i mina tankar, och i mitt hjärta:

9 år utan dig, ändå känns det som att du är här! Två bruna ögon som ständigt värmer min själ.

Dina kloka ögon, en varm tass på mitt lår. Med nosen av kärlek strök du undan mitt hår.

Bruna ögon av kärlek och en ständigt viftande svans. Jag är det enda du ser, som om inget annat fanns.

Nej det finns ingen tomhet, för du lever kvar. Jag har stoppat dig i min ficka, kärleken från dig jag spar.

Du är fortfarande vid min sida för jag vet att du aldrig skulle gå. Jag är glad att du slapp lida, även om det inte längre är vi två.

Fyra små tassar i mitt hjärta, kommer aldrig lämna min kropp. För kärleken du gav mig, har inget stopp.

Värmen av att få vara vid din sida, och blicken full av tillit. Kommer jag att bära med mig, för alltid.

Alla dessa år, och minnena från dig har inte lämnat mig än. För du bor i min ficka, där sparar jag dig min vän.

Och jag ska minnas dig, precis som du var. Bära med mig din kärlek, även om inget annat finns kvar.

Aldrig att du lämnade mig, min starka lilla vän. Jag kan inget annat än att tro, att vi kommer att mötas igen.

Om jag en dag skulle glömma, om minnena raderas bort. Lova att komma tillbaka, och gör det fort.

Det finns inget större än din kärlek, den bär jag med mig än. För du bor i min ficka min älskade älskade vän [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

Struktur, nya tag och gratis månadskalender! 2 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: Företagande & föreläsningar 15 juli, 2016 av jessica hjert

Som jag berättat tidigare så samlar jag energi och laddar inför en spännande höst. Detta genom att strukturera och sortera blogg och företagstankar. För mig är det så att jag alltid mår så himla mycket bättre av att få rensa i röran. Det är som ett par ton försvinner i från mina axlar.

Hur rörigt kan det va tänker ni? Nej det är ingen konkret röra, men det är tusentals tankar och påbörjade projekt som bara svävar i luften. Vissa slänger jag direkt i papperskorgen, andra sparar jag inför framtida energivåg.

Som ett ex har jag ca 200 opublicerade blogginlägg, vissa helt färdiga men ändå opublicerade, andra består av bara ett ord, en tanke eller en mening. Förutom och rensa och radera i själva wordpress, läser jag (förmodligen alldeles för många) inspirerande böcker i en salig blandning om försäljning, företagande och psykisk hälsa.

Jag har skapat mig en alldeles egen månadskalender för att strukturera upp både blogg och företag, Eftersom jag vet att det är både många bloggare och företagare som följer mig så kan du bara klicka på länken för att skriva ut kalendern i pdf om du vill ta del av mitt mästerverk [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”] Annars hoppas jag att jag har inspirerat dig till att skapa en egen. Jag tänker att en liknande kalender skulle man kunna göra för att hålla ordning på familjelivet också, tex om viktiga händelser som sker under månaden eller saker viktiga att komma ihåg. Lätt att skapa i både word eller pages!

Du kan ju även skriva med din bloggstatistik och följarskara så att du månadsvis kan se hur den förhoppningsvis ökar. Men jag tänkte ett varv kring det och kände att det inte är det jag vill fokusera på, att det inte är det som betyder något…för mig. För mig skulle det fungera negativt, som en stress. För jag skriver inte för att bli den nya blondinbella. Jag skriver för att få utlopp för mina tankar, för min kreativitet, och för att många känner igen sig i mina ord. Om jag bara skulle fokusera på att öka läsarantalet skulle orden inte längre vara mina, utan kanske dem som jag tror omgivningen förväntar sig eller gillar.

Jag har flera nya ideér både kring företaget och bloggen till hösten. Vissa får vänta tills den där förbaskade uppsatsen blir klar. Medans andra kommer att dras igång direkt.

Det som är det svåra med att driva eget jämfört med en anställning (förutom att man är ensam) är att motivationen och energin går i toppar och dalar. Ibland tvivlar man så djupt på så själv så att man känner för att strunta i allt ihop. Du har ingen chef eller medarbetare som stöttar eller lyfter dig och det är ingen som tvingar dig att ta tag i det där svåra bitarna med företagande, som att sälja till exempel. Hade du haft en anställning hade det där unvikarbeteende gjort att du förmodligen fått sparken, är du din egen leder det till att du inte får den lön du önskar.

Så efter hösten ska jag tvinga mig att ta tag i även de där jobbiga bitarna. Jag ska ringa de samtalen som tar emot och skicka iväg de där mailen som stannar kvar i utkast. Nu är det dags att sluta vara rädd! Kan jag göra arbetsuppgifter som inte känns bekväma i en anställning så kan jag minsann också göra dem hemma.

Min månadskalender ska bli min chef. Har jag inte fullföljt det jag under månaden planerat så har jag misslyckats! Jag tänker självklart inte vara hård eller straffa mig själv för det. Men det blir i alla fall som en väckarklocka, en påminnelse för mig om en ”befordran” inte kommer att ske om jag inte ansträngt mig [wp-svg-icons icon=”alarm” wrap=”i”]

Har du tips eller ideér kring bloggande eller företagande, dela gärna med dig!

[wp-svg-icons icon=”quill” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Hur orkar du?

Detta inlägg publicerades i Psykisk ohälsa och märktes ångest 14 juli, 2016 av jessica hjert

Vad jobbigt, brukar folk säga och titta medlidsamt på mig när de får reda på mina katastroftankar. Vissa vill genast byta ämne, andra blir tårögda och undrar hur jag kan orka en endaste dag till. För alla vet vi hur ångest känns, och ingen vill ha den omkring sig.

Men jag fokuserar inte på ångesten. Jag letar inte efter känslan, tittar inte efter mörkret, för jag vet att det skulle kunna sluka mig. Jag fokuserar på det där små punkterna av ljus, försöker att se allt det där andra som finns runt i kring.

I perioder av mitt liv har jag inte hittat de där små ljusen, andningshålen. Jag har bara koncentratet mig på mörkret, varit rädd, irriterad, uppslukad av dess närvaro. Men idag vet jag att det viktiga för att klara sig är att göra tvärtom. Även om mörkret många gånger är större än ljuset så låt den inte ta upp hela ditt synfält. Det finns liksom inget att hämta hem där.

Hur orkar du frågar folk. Jag orkar för att jag inte har något annat val. Jag orkar för att jag har valt att leva mitt liv och göra det bästa av det. Jag orkar för att jag valt att fokusera på det som fungerar, för att jag tillåter mig själv att känna och må som jag gör. Jag vet att ångesten fortfarande är med mig, men jag behöver inte ge den min uppmärksamhet, det förtjänar den inte.

En hyllning till dig som bloggar! 12 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: Allmänt 14 juli, 2016 av jessica hjert

Min bloggmiljö just nu

Jag måste erkänna att jag tidigare sett det där med bloggande som lite barnsligt. Att ta kort på sin frukost och berätta vem du ska fika med idag är knappast intressant för någon annan än dig själv,,,, trodde jag.

Det här var flera år sedan. Det här var på den tiden då jag själv inte läste bloggar, så vem var jag att snacka?

Idag vet jag så mycket bättre! Jag läste någonstans på nätet att det finns runt en halvmiljon bloggar i Sverige, och då har man förmodligen räknat i underkant. Och flera bloggar kanske är så där som jag en gång tänkte, en dagbok du skriver för dig själv och som faktiskt inte intresserar någon annan, men idag skulle jag nog våga säga att de flesta (eller i alla fall många mer än vad jag trodde) bloggar har ett syfte och ett riktigt intressant innehåll.

Jag inspireras och underhålls nästan dagligen av bloggar, och vill jag testa en ny produkt eller är nyfiken på en speciell vara så letar jag först igenom vad andra bloggare har sagt om produkten, och många gånger har det faktisk hjälp mig och fått mig att inte köpa grisen i säcken.

Idag kan du hitta bloggar om alla möjliga ämnen, vissa är vackra och underhållande, som att läsa veckotidningar. Andra producerar material så att du ständigt lär dig något nytt. Jag inspireras tex av teknifik som driver en teknikblogg och skriver efter sitt eget intresse, underbaraclara som producerar så proffsigt material att det känns som att bläddra igenom ett vackert magasin. Andra bloggar får mig att skratta eller fundera ett extra varv kring något viktigt ämne.

Jag tycker också att det är inspirerande och smått fantastisk att personer livnär sig på sina bloggar. Jo, det finns faktiskt dem som har det som ett jobb! Jag är lika mycket avundsjuk som inspirerad och jag unnar dem alla dess framgång.

Så idag vill jag bara lämna en offentlig ursäkt för mina tidigare åsikter. Bloggare är modiga, grymma och framåtsträvande. Idag vet jag att det ligger otroligt mycket arbete bakom allt producerat material.

Så detta är helt enkelt en hyllning till dig som bloggar. Fortsätt skapa, producera material och dela med dig av det du är bäst på. Du är grym!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Till dig:

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa 13 juli, 2016 av jessica hjert

Jag skulle vilja berätta för dig att det är för att du är förblindad av allt mörker som gör att du inte längre kan se ljuset. Jag skulle vilja berätta för dig att det finns så mycket som är vackert, som luktar gott, som är en fröjd för dina sinnen. Det finns så många människor runt dig, som älskar dig precis för den du är,,,, ändå känner Du dig ensam.

Du är så upptagen av dig själv att du inte längre ser någon annan. Bruset runt dig har blivit så högt att du inte längre hör fåglarnas kvitter eller ser solens ljus. Du ser inte all kärlek som finns runt dig för du är förtrollad av din egen smärta.

Du har skavsår i själen och det enda som kan få dig att känna dig levande är att skava upp det ännu mer. Du fortsätter gnälla och klaga fast att alla för länge sedan slutat att lyssna. Du letar upp mörker, förföljer det, för att du blivit skygg för ljuset. Du är rädd för att ljuset skulle avslöja spickorna i ditt inre. Du säger att du vill framåt samtidigt som du hela tiden backar. Du drömmer men vågar aldrig ta steget, går tillbaka till din trygghet fast att du inte trivs i den. Som för att övertyga dig själv om att du har rätt, att det aldrig kan bli bra.

Istället för att lösa problem unviker du dem, gömmer dem under mattan. Du skrattar åt dig själv för att du inte hittar något roligt i livet längre. Du går ut med tanken att misslyckas, förlora, för du vågar ändå inte vinna. Du har så mycket framför dig, men du väljer att inte se det. Du är omtyckt, älskad men du väljer att känna motsatsen. Tar avstånd fast att du inget hellre vill än att komma någon nära.

Du tror att du är stark för att du stannar i skiten. Men du är feg, för rädd för att ta dig ur den.

Jag skulle vilja öppna dina ögon och visa dig vad du har. Jag skulle vilja berätta för dig att blundar du för länge så finns snart ingenting kvar. Omfamna din smärta, men var inte rädd för att ta några extra steg. Det är först när du börjar röra dig, som du kan hitta din nya väg [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

Företagsliv

Detta inlägg publicerades i: Företagande & föreläsningar 12 juli, 2016 av jessica hjert

Ofta förvånar det mig att folk inte kämpar mer för att nå sina drömmar. För något jag har lärt mig längs min väg är att det inte handlar om att nå dem, det handlar om att försöka. Det handlar om att våga chansa, om att våga misslyckas. För något du inte ens vet innan du har försökt är att drömmarna kan ta helt ny riktning, att du kan hitta något annat precis lika fantastiskt på vägen, även om du inte når ända fram.

Givetvis behöver inte drömmar handla om att starta företag, men för mig, och många andra så är det just det. Något jag saknar som företagare och som det sällan pratas om är konsten att driva eget och att ha en anställning vid sidan om. För tro mig, det är ett ständigt balanserande mellan tid och energi, och ofta sneglar jag avundsjukt på dem som har 8 timmar om dagen att lägga på sitt företag.

Men tvärtemot så handlar det inte som många tror om att man drömmer om att kunna jobba heltid och tjäna en förmögenhet på sitt företag (visserligen hade jag inte haft något emot det heller), utan mer om att få utlopp för sina ideér och sin kreativitet. Jag finner en otrolig njutning i att ha ett eget space där jag kan rondera hur mycket eller hur lite jag vill.

Trots denna utmattningsdepression kommer jag inte att jobba mindre med mitt företag, men tvärtemot tidigare kommer jag att jobba mer strukturerat och planerat. Det sista jag vill att återigen hamna på denna platsen där jag är nu. Där tröttheten ständigt vinner. Men jag känner ett stort hopp inför framtiden, jag kommer att komma ut starkare på andra sidan!Nu under semestern ska jag samla energi och smida mina planer, så om några veckor hoppas jag kunna dra igång mitt nya organiserade liv [wp-svg-icons icon=”cool” wrap=”i”] Jag har tusen planer i mitt huvud, men vet nu att jag bara kan göra en sak i taget. Och på plats ett står som ni alla vet:uppsatsen.

Trots att min handledare menar att det bara krävs några förändringar för att kunna gå upp med den i september känns det som ett oöverstigligt mål just nu. Så jag vet att det jag behöver göra är att dela upp det i små små uppgifter som känns genomförbara. Jag köpte på mig ett par sånna här block från Lagerhaus (annonslänk) för att kunna planerar och strukturera upp mitt arbete. Till den större delen vill jag använda det för att inte jobba för mycket. Jag delar upp det i små steg och besegrar ett litet i taget i ställer för som tidigare tvinga mig själv att klara allt på en gång.

Till hösten ser jag fram emot regelbundna träffar med min företagsgrupp, och istället för att jobba med piska ska jag nu försöska driva mig framåt med morot. Jag ska ge mig själv mer beröm, mer belöningar, och mer tid för återhämtning.

Det är ett speciellt liv att vara företagare, du har alltid mer än bara din familj och ditt arbete i dina tankar. Du har din dröm och istället för att som så många andra gömma den undan så håller du den i din hand. Folk kanske sneglar avundsjukt åt dig, eller skrattar åt dina drömmar. Men det du då ska komma ihåg är att de förmodligen tappat bort sina egna.

Morgonstund

Detta inlägg publicerades i: Allmänt 10 juli, 2016 av jessica hjert

Jag vaknade som vanligt vid sex. Stiger upp medans resten av huset sover. Det är något magiskt med morgonen, oavsett hur trött jag är väljer jag alla gånger att gå upp. Det som lockar mig är tystnaden, att det i stort sett är den enda stunden på dagen då jag får vara för mig själv. Jag kan äta en långsam frukost. Dricka en kopp kaffe utan avbrott. Jag får läsa, skriva, låta tankarna springa fritt.