Månadsarkiv: september 2018


Vilken kurs/produkt ska jag välja?

Det kom ett mail och eftersom just denna frågan är återkommande här (många hör av sig med hjärntrötthet och utmattning i bagaget) så valde jag att publicera den (med tillåtelse från kunden så klart). Hoppas därför att fler ska bli hjälpta av svaret.


Jag ska beställa en kurs. Men vet inte vilken. Vet inte om du kan hjälpa mig. Jag lider av hjärntrötthet och en utmattning sedan flera år. Jag är bara så vansinnigt trött i min kropp, min hjärna och även min själ numera. Jag har skrivit mig igenom många svåra känslomässiga år vid det här laget. Ska/vill inte rota runt i mitt inre längre, jag ska/måste ta mig vidare och börja leva igen. Att skriva är ungefär det jag klarar med min hjärna, då helst i bok, datorn blir snabbt för ansträngande. Lite synd för det är lättar att ha kvar det läsbart. Det finns en fundering att sprida något till andra, men vet inte hur och vad. Jag skulle behöva hitta en ersättning för det skrivande som jag alltid ägnar mig åt, att förstå mig själv och det som händer i mitt liv. Jag vill något annat, något mer med mitt skrivande och jag behöver komma bort från att bara rota i mitt inre. Skriva ger mig energi och jag känner lust i det, men jag vet inte hur jag kan hitta något nytt, något som tar mig framåt och inte bara in i mig själv.
Jag vet inte om du förstår, vet inte om du kan ge mig ett råd om någon av dina kurser kan passa mig och i så fall vilken. Jag behöver ta mig upp och finna en inriktning för mitt liv, med de förutsättningar som jag just nu har. Och jag känner att skrivandet är en viktig del i det därför kontaktar jag dig denna morgon och hoppas du kan ge mig lite råd.

För det första vill jag säga att skrivandet aldrig får bli eller kännas som ett måste, då kommer det aldrig bli hjälpsamt. När man mår dåligt, är utmattad eller trött skulle jag rekommendera att inte gå en webbaserad kurs, då det ofta kan kännas enklare att ha papper i handen. Kursen Skriv ditt liv har material som går att skriva ut vilket innebär att man kan jobba med det i sin egentakt. I den kursen får man inte bara skrivövningar utan en enklare grund, förståelse för sig själv och hur skrivandet kan fungera läkande.

Det är viktigt precis som du skriver att inte låta skrivandet bli ett sätt att ”rota runt i sitt inre” det ger sällan någon nytta. Det finns en fin gräns mellan läkande skrivande och ältande. Jag skulle rekommendera dig kursen skriv ditt liv då den ger dig både kunskap och övningar. Du skriver också att du vill sprida något till andra och det kan man ju göra på flera sätt tänker jag men kanske kan det bli en möjlighet när du mår bättre? Tvinga inte dig själv att sitta framför en dator när du känner motstånd. Det du skriver på papper kan senare skrivas in i dator, orkar inte du göra det kan det kanske bli någon annans uppgift?

Söker man bara övningar skulle jag rekommendera den terapeutiska skrivkortleken eller morgon/kvällsdagboken, en fördel med dessa tänker jag är att man inte behöver skriva varje dag, men att man kan göra det om man så önskar. Vet man att man tycker om skrivandet och kommer att arbeta med det återkommande är kortleken att föredra eftersom den inte ”tar slut” vilket boken gör när du skrivit alla övningar i den.

E-kursen Bättre hälsa är ett självklart val för många eftersom den är gratis. Men är man hjärntrött och utmattad tror jag att den blir för mastig och att det kan vara svårt att återkomma till den och göra den klar, för man gör den liksom inte på en timme. Visserligen kanske man kan skriva ut texten men det innebär lite mer jobb.

Mina andra webbkurser handlar mer om att man vill skriva sina memoarer eller skriva en bok vilket det inte låter som att du är intresserad av i det här fallet. Jag vill än en gång säga att det du skriver om att ta dig framåt istället för inåt är jätte viktigt, kom därför ihåg att begränsa dig och inte göra skrivövningar som skådar inåt utan tvärtom jobba med övningar som handlar om tacksamhet, glädje och vackra saker i din vardag. Övningar där man jobbar med att skåda inåt är inte fel, men man måste lyssna på sig själv (vilket du visar att du gör) och använda rätt övningar vid rätt tillfälle, och just nu är du trött på att jobba inåt. Bra, då ska du göra motsatsen. Just nu har jag inte tips på någon bok med sådana övningar om du inte kan komma på egna. Men hittar jag någon lovar jag att hojta till. Blir det en efterfrågan kanske det är nästa bok som kommer ut på mitt förlag. Skrivövningar för glädje?!?

Tack för ditt brev och jag hoppas verkligen att du finner det du söker.


Den där energin

Need more sleep

Need more sleep

Jag har ofta ett överskott av energi, eller ja, det är ju inget jag känner av själv, men jag förstår det med tanke på att jag orkar mycket mer än många andra. Men det svåra är att det för mig antingen är av eller på, och igår när den där avknappen helt plötsligt slog till förstod jag varför man blir så där makalöst trött. Det måste ju bero på att jag själv inte känner när energin sinar. Jag känner bara att den är där, eller att den är borta. Inte när den börjar ta slut. Jag gissar på att det är då vanliga människor säger ”jag är lite trött” och så minskar dom sin aktivitet och börjar titta på tv:n. Medans det för mig bara säger KLICK när jag är mitt uppe i någonting, helt oförberedd på att tröttheten skulle komma.

Den där energin

Den där energin

Om jag skulle känna av att energin höll på att rinna ut så hade jag förmodligen lagt mig platt ner som de flesta andra, vilat upp mig och rest mig igen. Men istället blir jag förvånad när tröttheten kör över mig och det känns som att jag blir helt påkörd. PANG, varje gång. Vad fan hände, jag trodde ju att jag var på gång….

Jag tänker mig som ett timglas, där man både ser och känner att det är det på väg att ta slut. Så borde det i alla fall vara tänker jag. ”Det syns så väl på dig när du är trött” har flera personer sagt till mig. Själv känns det som att dra ner en ridå framför ögonen. Jag varken ser eller hör någonting och det kan vara riktigt jobbigt när det kommer oväntat.

Jag kan liksom inte längre lyssna eller låtsas le. Är ridån nere är dagen slut oavsett vad klockan är. Jag har förstått att det är den stora svårigheten för många med ADHD. Att liksom kunna spara in på sin energi. Antingen kör man racer, eller så är det bensinstopp.

Japp det var fredagstankarna från mig. Önskar er en härlig helg!


5 4 3 2 1

5 saker jag tänker ofta:

Vart är min ….(lypsyl, nycklar, bil mm).

Vad var det jag skulle göra här…

Hur tänkte jag nu?

Vart ska jag?

Vad var det nu hen sa?

4 saker som doftar underbart:

Gräs

Grillat

Hundar

Hägg

3 saker jag vill bli bättre på:

Skulle önska att jag inte var så otålig, vad är motsatsen till det?

Prioritera.

Bibehålla min energi.

2 saker jag saknar i min garderob

Galgar

En tom yta för mer kläder:)

1 sak jag vill göra innan årets slut

Stanna upp och vara nöjd med mig själv och min insats under året.


Medkänslans pris

Inlägget innehåller annonslänk från Bokus

Medkänslans pris

Medkänslans pris

Vi människor förstår inte bara varandras känslor, vi kan också känna dem. För vissa av oss sker detta på automatik. Vi känner in. Kanske för mycket.

Jag har tidigare pratat om min empati och att det är den som ibland ställer till det för mig, för den kommer med ett pris… Men istället för att ta min förmåga som negativ och sörja över den har jag valt att se den som positiv, som en förmåga alla andra faktiskt inte har, som något jag behöver värma om, ta hand om.

Att känna in andras känslor var tidigare en överlevnadsinstinkt

Vi behövde kunna läsa av andras reaktioner, vi var beroende av varandra och levde i en ”farlig värld”. Vi behövde tidigt kunna läsa av signaler av fara eller trygghet i en flock. Det som förr hörde till överlevnad kallar vi idag hyperkänslighet och i dagligt tal kan det klinga negativt som om vi vore ”känsliga själar” när det egentligen är tvärtom.

Men för att vi ska orka vårda andra måste vi vårda oss själva, det är ingen hemlighet utan tvärtom något de flesta känner till men kanske inte riktigt tar på allvar. Jag har många gånger undrat hur mitt jobb påverkar mig, och varför jag valt att arbeta med det jag gör när jag känner som jag känner. Som ett svar på min fråga kom Per Isdal med boken Medkänslans pris och där fanns svaren jag sökte.

Medkänslans pris

För det är inte bara så att vi vårdare vårdar för att vi vill hjälpa andra, nej vi gör det också får vår egen skull. Kärnan i att vårda är empati, och när vi inte får utlopp för den lider vi menar Isdal vilket jag tror att det absolut kan ligga en sanning i. Många arbeten, oavsett om du är läkare eller socialsekreterare så har ditt jobb förändrats, det har tagit tid från människor, till att jobba mer med papper och datorer och det påverkar självklart en människa som brinner för att vårda. Man får inte utlopp för sitt kall vilket kan leda till både vantrivsel och depression utan att personen själv är medveten om varför.

En annan vanligt sak vi vårdare kan drabbas av, men sällan pratar om är compassion fatigue. Compassion fatigue är konsekvensen av att blivit långvarigt exponerad för andras personers lidande och kan vara smittsamt. Jag tror vi alla någon gång mött en person i ett vårdande yrke och tänkt ”varför jobbar hen här, hen tycker ju verkligen inte om människor” . Men sanningen är egentligen att personen ”tyckt om för mycket” och nu inte orkar mer…

Det finns hälsorisker i vårt arbete vi inte pratar om!

Alla ”behandlare” färgas och präglas på ett eller annat sätt av sitt arbete och det borde vi prata mer om. Att vi talar öppet om det är inte en svaghet utan proffessionalitet.  Vi är vanliga sårbara och kännande människor -kanske till och med mer än andra eftersom vi valt det arbete vi gjort. Ändå pratas det inte om vår psykiska belastning och hur vi ska göra för att slippa bli sjuka av den.

Vi vårdare normaliserar vårt jobb fast att det inte är det minsta normalt.

Och det kan skada oss på längre sikt! För det är skillnad på att uppleva sorg och mörker varje dag, än då och då. För många vårdare är det en del av ens vardag att arbeta med deprimerade, självmordsbenägna människor. På mitt jobb snackar vi våld och kriminalitet över en macka, som att det inte vore någonting, för det är det inte, i vår vardag.

Men som Per Isdal säger det där dagliga blir som vattendroppar på en sten och nöter ut oss utan att vi är medvetna. Att möta elände varje dag blir till slut en tung  belastning!

Du är inte mer än (en kännande) människa

Isdal berättar själv om hur han tog med mig arbetet hem och kände mig som en svag psykolog, han hade ingen aning om hans kollegor gjorde likadant. För det är ju inget man pratar om. Vissa personer eller händelser bär vi med oss hem varken vi vill eller inte. Det spelar ingen roll hur länge vi jobbat i yrket -vi är människor.

Jag älskar det jag gör och tror aldrig att jag kommer att sluta jobba med människor, därför känner jag att det är extra viktigt för mig att vara uppmärksam och medveten! Jag kände igen mig i så mycket Isdal berättade i boken och det kan helt klart vara den bästa och den viktigaste bok jag läst i år.

Denna bok är ett måste för studenter, chefer och medarbetare inom socialt arbete.

Min önskan är att vi öppet och aktivt jobbar med att ta hand om oss själv på vår arbetsplats och Isdal kommer med flera goda förslag i sin bok. Och som student tror jag boken gör dig mer uppmärksam och mindre blåögd.

Ditt ansvar att ta hand om dig själv

På din arbetsplats har arbetsgivaren självklart ett ansvar, men det största ansvaret ligger ändå i ditt eget knä. Du måste själv reflektera och studera hur arbetet påverkar dig och ditt liv. Vi bör därför regelbundet stanna upp och fråga oss själva hur arbetet påverkar oss och förändrar oss, men också  fråga dig själv om det är priset du vill betala för att hjälpa andra?

Jag fick verkligen en aha upplevelse när Isdal berättade att han förändrat både film- och musiksmak. Han förklarar det med att vårt nervsystem i ett psykiskt belastat arbete strävar efter enkelhet. Vi orkar inte på vår fritid med stora förändringar eller sådant som kräver mycket koncentration. Han själv, liksom jag väljer hellre en romantisk komedi än en thriller. Men när man tänker närmare på det är valet självklart. Det andra läser i tidningen är vår vardag. Jag orkar inte med mer våld och kriminalitet på min fritid.

Bemästringssymtom isdal nämner:

  • Strävan efter det enkla lätta som lugnar
  • Koncentrationssvårigheter
  • Undvikande
  • Begränsning av stimuli, socialt tillbakadragande

Jobbar du inom socialt arbete är jag säker på att du upplevt något av ovanstående. Som vårdare är det naturligt att ibland tvivla och ge upp hopp om att man någonsin ska kunna hjälpa. Ibland orkar du inte, vill undvika dina klienter och det är faktiskt en helt naturlig känsla vi borde prata mer om. Istället för att byta jobb och tro att lösningen ligger någon annanstans, så ligger den i dig. Du kanske tillfälligt drabbats av empatitrötthet och behöver vila upp dig, inte byta arbetsplats.

Emapti är det viktigaste vi som ”vårdare” har, därför är det så viktigt att ta hand om den. En vanlig reaktion när man varje dag lyssnar på lidande blir tillslut ett eget lidande….

Läs boken, nu!


Hur långt kan man gå?

I Norrköpingsmagazinet ”Hur långt kan man gå?”

I veckan blev Marcus intervjuad av Norrköpingsmagazinet  om boken ”Hur långt kan man gå?”  En riktigt fin och bra intervju om jag får säga det själv:)

Grejen med böcker från mitt förlag (kanske böcker i allmänhet, vad vet jag) är att jag tror att de läses mestandels av kvinnor. Men denna bok, kan vara en välbehövlig läsning för män. För precis som Marcus säger så är män tysta om sin psykiska ohälsa och det visar ju också statistiken med siffrorna att det är flest män som tar sina liv. Jag chansar på att flera av dem hade levt idag om de hade vågat öppna munnen och prata.

Jag beundrar människor som vågar ta bladet från munnen, och än mer män som vågar. Så heja dig Marcus, du är en förebild!

Ett tips är att köpa boken (present, julklapp?) till din bror, pojkvän eller pappa. När dom väl öppnat boken lär dom sluka den hel inom en timme utan en påträngande mättnadskänsla efteråt. Däremot kommer de vara fyllda med både ny kunskap och nya insikter. Men det har ingen mått dåligt av 🙂


Veckoplan | 36

Veckoplan 36

Veckoplan 36

Avklarat förra veckan:

Nej. Nu får det vara slutvilat! Jag måste verkligen komma ur semestermode, (eller?). Skärp dig! Dags att kavla upp ärmarna och återgå till jobb! Förra veckan fick jag ingenting gjort. Jo mailkorgen gick jag igenom, men det var knappt…

Veckans mål:

Denna veckan är sista veckan i Norrköping och dvs den sista veckan men kvällar för mig själv så nu måste jag se till att saker händer. Jag hade lite papper med mig till Norrköping som jag tänkte beta av och slänga i papperskorgen och på så vis göra packningen lättare hem.

Veckans fokus:

  • Gå igenom högen med papper och se vad som ska in i datorn.
  • Komma ett steg längre fram i min webkurs för skrivvägledare.
  • Eventuellt skicka iväg några säljmail.

Veckans fundering:

Här finns inga funderingar. Gör bara gör!

Veckans svårighet:

Kanske blir att komma igång igen?

Om tid finns:

Ska jag skicka ut Augustis månadsbrev som jag är försenad med.


Terapeutisk skrivkortlek -Nu i lager

Terapeutisk skrivkortlek

Terapeutisk skrivkortlek

Nu finns skrivkortleken äntligen i lager! Om ni bara visste hur mycket arbete som ligger bakom den här söta lilla rackaren. Att trycka en kortlek är inte alls som att trycka en bok. Dubbelt så svårt och kostsamt skulle det visa sig. Men skam den som ger sig! Anledningen till att jag ville ha just en kortlek är för att jag tycker om att den har så många användningsområden och inte på samma sätt som en bok kan skapa ett måste. Du måste liksom inte skriva varje dag. Dra ett kort när du vill liksom….

Jag tänkerockså att den kan användasigrupp, att man kan dra var sittkort, ellerläsakortethögt och allaskriver en text utifrån sig själv. Jag tänker att kortet kan användasibehandling-draettkortinnanislutetpåmötet och skriv om det tills vårtnästamöte. Ellervarförinte i en skolklass?

Men framför allt har jag skapat den för att intresset för terapeutiskt skrivande är så stort men få vet hur de ska komma igång. Kortleken gör det enkelt, den serverar olika övningar för varje nytt kort. Även om du skulle få samma kort två gånger i rad tänker jag mig att texten kommer att se olika ut beroende på hur man själv mår.

Jag är stolt och glad för att jag lyckades ro detta projekt i land. Nu hoppas jag bara att den blir lika uppskattad av de som köper den. Är du intresserad av en kortlek hittar du den här.