Kampen på insidan
Kan inte sitta still, inte stanna kvar.
Någonting i mig sliter och drar.
Som att jag alltid vandrar, mot nya mål.
Fyller mina fickor, trots att dom har hål.
Även om jag vill stanna är det en del av mig som måste gå.
Är som en handling, jag inte rår på.
Jag är repet i en dragkamp, har ingen chans.
Hur man än sliter och drar, så kommer jag ingenstans.
Folk suckar och skrattar, ”vad du håller på”.
Som att det är jag själv som väljer, att göra så.
Någonting i mig, sliter och drar.
Jag är ledsen, kan inte stanna kvar ♡
