Jag vet inte om ni som jag har problem med minnet, och det värsta är att man aldrig lär sig, att man tror att man ska minnas saker fast att erfarenheten visar motsatsen. Kanske är det därför som det alltid är så svårt att laga mat eller baka, man tittar i kokboken, 3 dl, man vänder ansiktet mot mjölpåsen och har glömt bort siffran, antingen vänder man sig mot kokboken igen och håller på så där i x antal timmar, eller så gör man som jag. Kör på känn, på det jag tror är rätt. Det kan väl inte vara så noga liksom, men i i efterhand visar det sig ofta att det är det, supernoga, inte bara mängden av saker man häller i, utan också ordningen på hur man häller i saker, suck. Tur att jag aldrig haft en dröm om att bli bagare, eller kock. Jag hade förmodligen gått arbetslös…..i resten av mitt liv.
Det är samma varje sommar! Ni vet när man köper nya blommar, sår och planterar. Ofta slutar det med att jag rycker upp skiten igen eller kör över det med gräsklipparn för att jag aldrig minns vart jag satte sakerna. Jag har under fem årstid haft tre planteringslådor på min tomt där jag sått grönsaker, och varje år har jag tänkt att jag kanske borde skriva ner vart jag satt vad men sen säger en del av mig, hur svårt kan det vara, att komma ihåg ordningen på TRE grejer. Mycket tydligen, för jag misslyckas varje gång. Ett år tog jag mig i kragen och skrev på några skyltar vad lådorna innehöll, men den där texten försvann med regnet och jag var tillbaka på ruta ett.
Kanske är det där i från det där kontrollbehovet har uppstått, att jag måste dubbelkolla saker hela tiden för att jag vet med mig att jag inte kan lite på mitt eget minne. Jag vet aldrig vilket buss jag ska ta, eller varifrån den går, även om jag åkt med den flera gånger. Fast att jag precis tittade i busstidstabellen kan jag inte minnas tiden, och jag får dubbelkolla koder jag använder varje dag. [Tweet ”Det känns om omgivningen har ett inbyggt usb som jag saknar”]Ofta säger man att personer med npf är mer stresskänsliga och är det så konstigt egentligen? Det är så otroligt mycket saker runt omkring oss vi måste hålla ordning på i dag, och har man svårt för att komma ihåg de allra enklaste sakerna i sin vardag, hur ska man då klara det svåra?
Men precis exakt så!
Å det jobbigaste för mig är att försöka se lugn ut inför alla andra, skulle man bete sig som impulserna säger skulle man väl bli infångad, HAHA! T-centralen är mitt värsta ställe, men nu efter att jag åkt ett antal gånger till kärleken går det bättre eftersom jag vet varje steg jag ska ta! Och det här när omgivningen pratar om hur dom bytt tåg och flygplan på ställen dom aldrig varit förut, man undrar hur fan dom överlever!
Bara att gå på apoteket! Hur många gånger kollar man inte på nummertavlan? Och varje gång det plingar så måste man kolla!
Även fast man ALLTID blir lugn på slutet, för man vet att nästa gång det plingar är det min tur.
Ja absolut, det där kan jag också känna igen 🙂
Åh……vad jag känner igen mig i det du skriver. Tack för det du delar med dig!?
Tack för att du läser 🙂