Blogg

Från svart ängel till makeupängel

Detta inlägg publicerades i Allmänt och märktes Gästbloggare 4 juli, 2018 av jessica hjert

Från svart ängel till makeupängel

Dagens gästbloggare är Sondra från www.bakomglitterblicken.se Sondra är en person som verkligen har vänt sina erfarenheter till en styrka och har skapat ett beundransvärt företag. Är du intresserad av att delta i smink på recept? Kontakta makeuprehabangel@gmail.com

Fotograf Kicki Nilsson IconPhotography

Från svart ängel till makeupängel

Slog upp ögonen och insåg att så vida inte livet efter detta anlitat samma smaklösa inredare som sjukhuset så var det ett faktum, jag har överlevt.

Levt med mitt bipolära helvete sen 15 års ålder och efter en rad av omvälvande omständigheter över logikens ramar (som du kan läsa på min hemsida) så stod jag med min sanning att jag måste vara orsaken till att dinosaurierna dog ut och min existens spred en pestsmitta och vad gör vi med pestsmittor? Vi utrotar den. Jag såg mitt val som en gåva likt en svart ängel.

Med nya ögon såg jag ut över den tomma inredningen, jag valde här att ta ansvar för min sjukdom och godkände en vårdplan och satte in medicinen Litium, en medicin med mycket starka biverkningar och vissa dödliga, men det skulle vissa sig att det var människors fördomar som skulle vara mest farliga.

Jag hade innan det här inte mött diskriminering, för när jag fick diagnosen manodepressiv så var internet under uppbyggnad och datakunskap fanns på schemat och jag sågs som en respekterad ledarfigur som visade vart skåpet skulle stå.

När jag fick mina första magsmärtor så fick jag veta vänligen men bestämt att det var en biverkning och att den skulle uthärdas. Men smärtan stegrades till att jag funderade på om andas regelbundet verkligen var ett krav. Varje möte med vården fick jag förklarat för mig att min sjukdom satt i huvudet. Efter att en dag kommit in akut med magsmärtor tittade läkaren på mig och sa:

Du är bipolär och äter litium, vill du vara bra i huvudet eller bra i magen?!

Jag började känna mig dummare och dummare och kunde inte förstå hur jag kunde rent psykisk kunde framkalla smärta och obehag i min egen kropp….

Mitt sista samtal med vården efter jag börjat blöda ur alla ändar utom ögonen så fick jag frågan: Är blodet rött?

Är detta en kuggfråga tänkte jag och viskade fram ett ja.

Med en myndighetsröst förklarade hon att om var blodet var svart så var det farligt och då värt deras tid…

Jag lade på luren och insåg att jag blivit totalt tappad, passerat bäst före datum och stenkorkad.

Jag slutade söka hjälp.

Fotograf Kicki Nilsson IconPhotography

Min upprättelse kom efter att jag skulle öppna dörren för en vän 1 ½ år senare. Jag tar tag i handtaget och känner hur mitt inre sprängs och innan jag svimmar så slår det mig – nu är det över.

Jag öppnar ett öga i taget i ett vitt sken, och två kvinnor i vita kläder tar mig i handen och säger:

Du är på uppvak efter en omfattande operation.

Okej det var inga änglar så jag började se mig omkring och försökte röra mig, sköterskan hindrar mig och säger att jag inte får röra mig och inte ska bli rädd när jag tittar ned, en läkare ska komma och förklara allt för mig.

Känslan när jag tittar ned kan inte beskrivas med ord. Jag var omringad av låtande maskiner, 6st slangar, med droppställ och var inlindad som en halv mumie.

Lång historia kort så var mina smärtor inga inbillningar, eller biverkningar, utan mina inre organ hade gått sönder och börjat möblerat om sig.

I skrivande stund har det gått över 12 år sedan jag vakande och hade en lång och stenhård rehabilitering framför mig. 2012 så steg jag ut på föreläsningenscenen med föreställningen Livet bakom Glitterblicken för att för visa hur farligt det är när åsikter och fördomar blir sanningar.

Jag är tillbaks på två ben igen och rör mig relativt smärtfritt och efter min revansch kom jag med ett nytt yrke MakeupStrateg och resultat av min resa släpps i höst ”Smink på recept”.

Jag utbildade mig inom Makeup och floristyrket redan -99 med klara drömmar men har fått omredigera lite. Under min rehabilitering hade jag mycket tid att tänka och valde att kartlägga hur det kunde gå så illa, vad hade hänt med mig att sluta att kämpa för mig själv?

Jag insåg att det handlade om självbilden. Min självbild hade blivit krossad under omständigheterna jag varit med om. Min autonomi stängdes av och jag lät fördomarna begränsa min förmåga, min identitet krympte och jag blev full av hjälplöshet och oförmåga att kunna förändra min situation.

För att kunna förhindra detta från att hända igen skulle jag behöva sätta ihop min självbild på starkare sätt.Vill vi förändra något så måste vår självbild stå bakom för annars kommer det aldrig kunna bli en utveckling. Självbilden är det du föreställer dig att du är, hur lite det än har med verkligheten att göra så blir det din sanning.

Ditt beteende går hand i hand med föreställningen om dig själv, och ett beteende vi gör regelbundet blir en vana.

Redan under gymnasiet så lärde jag mig om NLP, att förstå länken mellan språk, hjärnan och våra handlingar, sen det bästa jag gjort under ett maniskt skov var att åka och gå på Tony Robbins seminarium och studier i Strategisk kommunikation och motivation, till att jag utöka det med affektiv neurovetenskap.

Så smink på recept är erfarenheter, kunskap och vetenskap som används med kreativitet.

Jag har varit stödperson och hjälpare och drivit hjälpnätverket SELMA inom traumahantering och suicidprevention, och som del i rehabiliteringen och återhämtningen märke jag att genom att jobba även med ”ytan” (som idag kallas för estetisk kompetens och estetisk intelligens) så fick vi ett bättre resultat.

Fotograf Kicki Nilsson IconPhotography

Som MakeupStrateg har jag sammanfogat min kompetens inom Affektiv Neurovetenskap, strategisk motivation, konstvetenskap och makeup utbildning.

Modellen Smink på Recept har sin rötter i Emotionell stil som är en specifik grundförutsättning i hjärnan som har med 6 st viktiga nycklar att göra, bland annat återhämtningen och självkännedom, lyhördhet och fokus. Hjärnan har en viktigt funktion som kallas neuroplasticitet som ger oss förmågan att träna upp våra förutsättningar och struktur.

Fotograf Kicki Nilsson IconPhotography

Under hösten så startas evidensbasering med en omfattande studie där 500 st ska få chansen att ta del av modellen Smink på recept både på samlingskurs och genom att träffa mig enskilt som en resande makeupängel för att kunna bli en del av ny rehabiliteringsform och friskvård.

Jag vill avsluta med att berätta om vad Bakom Glitterblicken står för:

En omöjlighet du ser idag är ett hinder du blåser förbi imorgon, finns det inte en plats för dig i samhället så skapar vi en tillsammans!

Mina tatueringar berättar ett budskap.

Runt halsen har jag ett nyckelhål, för rösten är det viktigaste vi har!

Kvinnan under är en porträtt av min lillasyster som dog 2014, så har henne alltid med mig.

Penseln på fingret är att du är författaren av din framtid, pensel är fäst med ett böneband, du måste tro på din framtid. Sen är det Smash into Pieces loggan som är ett Örebro-band som nu slagit igenom även i USA , de uppträdde på premiären av Livet bakom Glitterblicken och har stöttat mig sen dess, så de står för att jobba hårt för dina drömmar.

På handleden har jag ett hjärtslag som blir en katt, för min katt Selma räddade mitt liv, då jag hade skurit upp handleden och tagit överdos så skrek hon som ett skadat djur så jag blev räddad.

På andra handleden vid mitt ärr så står det Forgive, att vi måste förlåta oss själv för att ta oss vidare.

alla tatueringar är gjorda av Emil Wingburen, och ska göra klart hjärtslaget med Wingburen både för han är min ängel och jag är wingburen.

Vad är en vän?

Detta inlägg publicerades i: Allmänt 3 juli, 2018 av jessica hjert

Vad är en vän?

Vänner är inte personer som slinker in när de passar dem, det är personer som finns där hela tiden.

En vän är inte en person som bara hör av sig på sina dåliga dagar, utan också på de bra.

Vänskap handlar inte bara om att dela sorger, utan också om att dela glädje.

Inte om att ringa så fort man behöver hjälp och stöd utan också när man är glad.

Det är enklare att dela på en sorg, än att dela på glädje.

Det är enklare att torka någons tårar, än att finnas där i deras lycka när man själv inte mår bra.

Men den riktiga vännen finns där, gläds med dig även om den bär på egna sorger…

En vän är en person som vill dig väl, på riktigt.

Som vill att du uppnår dina drömmar och är beredd att hjälpa dig på vägen dit.

Med nya insikter stänger jag dörren till mitt förflutna.

Jag lägger på luren och slutar att ställa upp.

Jag vill inte bara vara den som lagar söndriga hjärtan, jag vill också vara den som får ta del av lyckan, vara där när det slår som hårdast och mår som bäst.

Veckoplan | 27

Detta inlägg publicerades i: Företagande & föreläsningar 2 juli, 2018 av jessica hjert

Avklarat förra veckan:

Jag tog det som planerat lugnt förra veckan men har gjort de uppgifter jag fått av mentor och coach. Man kan säga att det var en vilovecka, åtminstone kändes det så. Vet inte om det är en slump (men jag tror inte det), jag blir alltid som tröttast och deppigast när jag har som minst att göra, eller när jag inte håller riktigt fokus. Så denna vecka får vi köra upp tempot igen. Jag har i uppgift fått av min mentor att undersöka min idealkund och i veckan gjorde jag en enkät på ämnet där jag samlar in svar för att kunna arbeta med rätt målgrupp i framtiden. Små små steg framåt hela tiden. Vill du besvara enkäten (vilket jag blir väldigt glad och tacksam om du gör:) gör du det här.

Veckans mål:

Jag har fått en bok i läsläxa av min mentor så den ska jag påbörja, vi ska ha nytt möte med nu på Onsdag och då kommer med all säkerhet också få nya arbetsuppgifter att göra i veckan. Annars ska jag ska arbeta vidare med webbkursen denna vecka. Jag planerar att skriva ner de olika lektionerna på post-it lappar för att kunna sortera under vilka kategorier de ska vara i och sedan fortsätta med att fylla den med innehåll. Jag väntar fortfarande på svar på min projektidé och hoppas kunna komma ett steg längre fram i den processen denna vecka.

Veckans fokus:

Läsa boken
Arbeta med webbkursen
Bokföring

Veckans fundering:

Mitt webbhotell strular, kanske är det dags att byta nu. Suck! Man är lite rädd för ett byte då sidan förmodligen kommer att bli nedstängd under ett tag. Är rädd att länkar, filer och text försvinner, men det kanske det kan vara värt…??

Veckans svårighet:

Tålamod! När jag har en idé vill jag börja med den nu. Men jag ser det som en övning…andas djupt.

Om tid finns:

Ska jag sätta mig tillsammans med dottern och fortsätta på vår gemensamma bok.

Hej då Juni!

Detta inlägg publicerades i: Allmänt 1 juli, 2018 av jessica hjert

En sommarmånad har redan försvunnit och man vill bara gripa tag i den och skrika nej, hålla fast den för att förhindra att gå in i nästa. Det kanske bara är jag men går det inte alldeles för fort? Juni har varit en tuff månad på flera olika sätt. Jag tar det fortfarande lugnt, ”vilar”, och mår ganska dåligt i det. Huvudet vill skapa och brinner av kreativitet men jag vet inte vilken penna eller pensel jag ska greppa så ut kommer…ingenting. Men jag låter det vara så, litar på att nästa projekt kommer till mig. Faller i min hand.

Tänker att sommarmånaderna handlar om att rensa och städa upp. Jag ska sopa rent mailen, byta webbhotell, förändra hemsida med webbutik, och kanske ger det nya krafter till hösten.

I juni månad kom i vilket fall denna vackra bok till världen. Jag är stolt, glad och lycklig över dess tillkomst och önskar den all lycka i världen. Det blir en helt ny roll för mig att gå in i, att vara förläggare. Kanske inte konstigt att livet skaver och sticks? Jag har snart tre författare i mitt stall och även om det bara känns fantastiskt och jätte kul så innebär det ett extra jobb och ansvar.

En annan insikt som slog mig i ansiktet denna månaden handlade om vänskap. Vad är det egentligen? Jag insåg att jag alltid ställt upp på en person för att hon förväntade sig det och inte för att jag själv ville det. Jag minns en gång när jag svarade att jag inte orkade längre och hon svarade tillbaka ”att det är det man som vän gör, lyssnar”. Men nej, man kväver inte varandra, och man kräver inte av varandra. Jag blev själv förvånad över hur ledsen jag blev av min nya lärdom. Men kanske kände jag mig utnyttjad, lurad och kom på mig själv med att jag var värd bättre än så. Vissa dörrar stängs, andra öppnas.

En annan insikt som kom till mig denna månaden handlar om mig själv som mamma. Jag kan många gånger känna mig kvävd, inlåst. Men inser att det är jag som låser in mig själv. Så fort jag går utanför dörren eller lämnar mina barn känner jag mig som en dålig mamma. Jag har muttrat över att dom sitter fast i mig men inser nu att det är lika mycket jag som sitter fast i dem och har svårt att släppa taget. När jag vid två tillfällen tillbringat tid utanför huset tillsammans med en vän ringer de inom en timme och frågar vart jag är, och när jag väl kommer hem sitter de återigen i mitt knä. Situationen måste förändras, inte bara för min skull utan också för deras. När de blir oroliga för att jag är borta inser jag att jag varit i från dem alldeles för lite, och när de blir svartsjuka för att jag ger uppmärksamhet till en ny vän förstår jag att jag gett dem alldeles för mycket. Jag måste visa att min tid och kärlek räcker både till dem, och mig själv.

Junis finaste stunder:

Insikter (trots att de gör ont)
Att funnit en ny vän
När man läser en bok och känner vid första meningen att detta kommer bli min bibel
Mentormöten
Ett fint telefonsamtal med en fd klient som ville säga tack och som påminner mig om att jag är på rätt plats <3
Middag på uteservering i solen med hela familjen
Att få hålla Elisabets fina bok i handen
Ett sms från en klient som kände att jag ville väl <3
Att ta beslut som känns rätt i magen.

Gråta över spilld mjölk

Detta inlägg publicerades i: Familj & föräldraskap 29 juni, 2018 av jessica hjert

Gråta över spilld mjölk

Han skulle göra oboy, värma den i mikron, och jag satt i rummet bredvid. Vi pratade under tiden, han var glad. Mikron plingar till. Jag tar en sådan här, ropade han från köket och höll upp grytvante. Nej, gör inte det, du kommer att tappa glaset säger jag, jag kan hjälpa dig, svarar jag utan att resa mig upp. Några sekunder efter hör jag ett kras och förstår med ens att det är glaset som fallit i golvet.

Hjälp, ropar han och jag kommer med ens springande. Vi torkar upp och jag vet att jag tänker på att vara pedagogisk, inte arg. Ändå hör jag mig säga, jag sade ju att du inte skulle…. Jag förstår med ens när orden kommer ur min mun att jag vrider till den kniv som redan sitter i hans mage. Han är tyst först. Vi fortsätter torka i god ton. Det är fortfarande ingen som är arg. Men plötsligt händer det, han bara spricker, springer och låser in sig själv på toaletten och jag hör hur han snyftar och gråter.

Jag vill slå mig själv hårt i ansiktet för att jag är världens sämsta mamma. Jag vet hur det känns att misslyckas, göra fel, ändå var jag tvungen att få ut det där;vad var det jag sa. Jag försöker att få kontakt med honom utan att lyckas och jag tror mig vara lika ledsen (om inte mer) som han. Jag tror det tar en timme, åtminstone känns det så, innan det börjar lugna sig.

Jag försöker prata med honom. Vad var det som gjorde dig så ledsen? Men får inget svar. Jag blir nästan desperat, vad vill du att jag ska göra, säg något, är du arg på mig, vad tänker du, hur kan jag hjälpa dig. Jag pepprar honom med frågor men får inget svar. Mitt hjärta brister av att se hans tårar. Ögonen är röda och rösten skakig. Plötsligt kommer det. Jag är inte arg på dig…jag är arg på mig själv.

Nu sitter kniven i min mage. Djupare in kan den inte komma. Jag om någon vet, att det gör så mycket ondare att vara arg och besviken på sig själv, än på någon annan. Den där besvikelsen går liksom inte över, istället ökar man på den, lägger på lager på lager av otillräcklighet tills man inte duger till något alls.

Jag klarar ingenting snyftar han. Allt blir fel. Jag är så dålig. Jag vill bara skrika nej, få honom att förstå att han är världens bästa människa. Men jag vet att man sällan ser sin egen storhet. Vi kramas och jag försöker få honom att förstå vilken underbar människa han är, trots fel och brister.

Stormen går över, men inte inom mig. Han tar ett nytt glas oboy och jag tänker att det är ok att gråta över spilld mjölk, så länge man lyckas torka upp den.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Vänta!

Detta inlägg publicerades i: Allmänt 28 juni, 2018 av jessica hjert

Vänta är ett fult ord. Faktiskt bland det värsta jag vet. Vänta betyder osäkerhet. För man vet aldrig hur länge eller på vad. Får jag ett ja eller ett nej. Tar det 10 minuter eller en vecka. Vem vet?

Jag avskyr att vänta. Inte på en buss, eller på min plats i kön för där vet jag resultatet när jag kommer fram och kanske ungefär hur långt tid det kommer att ta. Men det där att vänta på svar, det kan vara outhärdligt, i alla fall om man inte vet vad svaret kommer att bli. Egentligen är det väl osäkerhet jag ogillar. Men jag skyller i vilket fall på väntan.

Väntan är ett fult ord. Faktiskt ett bland det värsta jag vet.

Barnböcker om utmattning 2 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: Allmänt Psykisk ohälsa 27 juni, 2018 av jessica hjert

Barnböcker om utmattning

Fick hem ett ex av denna vackra bok. Mona-Li och tröttbacillen av Anna Säfström och Emma Svalander. Alltså jag älskar böcker som kan ta upp svåra saker, som visar verkligheten och inte bara sagor. Boken är jättevackert illustrerad. Imponerad! Och boken tänker jag absolut fungerar som ett samtalsunderlag för barn oavsett ålder.

Det har kommit fler böcker på ämnet och jag kan varmt tipsa om Apelsinträdgården av Malin Roca Ahlgren trots att jag inte läst den. Är helt säker på att den tar upp ämnet på ett enkelt och naturligt sätt. Dessa böcker är jätte viktiga i familjer där någon drabbats av depression eller utmattningssyndrom. Men jag skulle vilja säga att de borde finnas i allas hem! Det är en kunskap varje barn borde få med sig från början. Du hjälper då inte bara till att bryta tabut utan ger barnet kännedom om psykisk ohälsa och det är inte bara positivt för barnet själv utan också för alla i dess omgivning.Och när jag ändå är igång och tipsar måste jag självklart också påminna om min egen bok Annas oroliga mamma som berättar om våra vanligaste ångestsjukdomar. Skulle vara obligatorisk att prata om redan i grundskolan med tanke på hur många som drabbas. Japp det var dagens boktips det!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Att börja föreläsa

Detta inlägg publicerades i: Företagande & föreläsningar 26 juni, 2018 av jessica hjert

Så blir du en föreläsare

Att börja föreläsa

Jag tror att alla har något att säga, oavsett vad man varit med om. Livshistorier är viktiga och genom att prata om dem hjälper du både dig själv och andra! Men innan man börjar som föreläsare tycker jag att man ska rannsaka sig själv och sitt ämne, är jag redo för det här?

För dina erfarenheter, oavsett hur länge sedan det var du upplevde dem, kan påverka dig mer än vad du tror! I vissa föreläsningar har själv blivit berörd, fått nära till tårar, och det är självklart ok. Men att helt bryta ihop framför en publik kanske inte är lika ok. Jag hade ingen aning innan jag började föreläsa att vissa saker fortfarande skulle göra mig ledsen. Nej man skjuter så lätt undan saker och går vidare… eller så kanske det är att man står naken och sårbar framför trettio andra som gör att känslorna blir extra närvarande och starka.

De tillfällen jag själv blivit berörd av min egen historia har varit mina bästa föreläsningar. Folk har efteråt kommit fram och kramat mig och gråtit. Det jag sagt har berört dem eller påmint dem om något egenupplevt.

Innan du börjar skapa din föreläsning tycker jag därför att du ska fundera över vad du vill säga, vad är det du vill få fram? Vad är det du vill publiken ska känna? Och hur vill du själv känna efter en föreläsning? Ett bra arbetsmaterial för att starta upp är ”Din erfarenhet, din styrka” som kan få dig närmare ditt mål och få dig att se mer klarhet i din historia. Och det är viktigt. Hoppa inte över det här steget! För när du står där framför en grupp av människor vill du ha en röd tråd i din historia (tro mig). Jag har själv gjort misstaget att knappt vara förberedd alls, att inte anpassat föreläsningen efter min publik. Men sammanfattningsvis så vill jag att du till en början:

Tror på dig själv. Du har något att berätta, tvivla inte på det!
Förtydliga för dig själv VAD det är du vill berätta och VAD du vill att andra ska ta med sig från din historia. Om syftet är självklart för dig blir du tryggare i både din egen berättelse och med din publik.

Del 2 av 6

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Veckoplan | 26

Detta inlägg publicerades i: Företagande & föreläsningar 25 juni, 2018 av jessica hjert

Veckoplan | 26

Inspirerad av en av mina favoritbloggare Reaktionista tänker jag försöka mig på att göra veckoplaner. Jag kommer ofta på mig själv med att vara i ”att-göra-stadiet” utan att få något gjort. Eller så ska jag väl egentligen inte säga för jag gör ju massor, men grejen är att det mesta är impulsivt, oplanerat och ostrukturerat. Jag gör det som faller mig in och då känns det ofta som att jag inte gjort någonting. Men om jag gör en plan (och följer den) så borde ju allt vara i sin ordning, eller hur? Så här kommer den, veckans plan: