Allmänt

Under dessa lediga dagar har vi gjort en ordentlig och välbehövlig vårstädning både inne- och utomhus. Men det känns som om jag gjort en inombords med. Det känns som att jag har hunnit rensa huvudet lite, bli klar över vilka tankar som är MINA och vilka som kommer från andra. Det är så himla lätt att bli påverkad, speciellt i företagsvärlden när syftet bara är att gå åt ett enda håll. Vissa saker tror vi bara är rätt, vi (läs jag) följer strömmen och reflekterar knappt över det.

”Stopp och tänk” är något jag ofta pratar om med mina klienter på jobbet, men ibland skulle man behöva använda det själv. Även om det inte är något impulsivt eller negativt man är på väg att göra så kan det ändå vara värdefullt att stanna upp och bara fråga sig själv vad man egentligen tänker och tycker. Vart man är på väg.

Jag följer och inspireras av andra företagare. Många driver företag på heltid, vilket jag inte gör, och kan därmed sätta upp helt andra mål än jag. Sen vet jag att bakom alla deras ord finns det en daglig kamp för överlevnad. De verkligen kämpar för att få in sin inkomst, vissa arbetar extra på andra jobb bara för att få månaden att gå runt. Men det är inget de pratar om. Nej de pratar endast om hur sköna dagarna är där de kan göra vad de vill, följa sina drömmar.

Jag skulle aldrig vilja byta plats med dem. Jag strävar efter trygghet, inte oro, och ibland får jag påminna mig om det. Visst, jag vill i framtiden driva eget på heltid, men aldrig under de premisserna. Jag har ett arbete jag trivs med och så länge jag har det så kommer företaget få komma i andra hand. Pratar man med andra företagare så är det fel, ”hoppa”, ”följ din dröm”, är det första de säger till en samtidigt som de målar upp sin perfekta liv.

Där och då gäller det att hålla för öronen och öppna ögonen. STOPP & TÄNK. Vad är det jag ser framför mig och vill jag ha det så? Svaret är självklart nej. Jag vet vad jag vill, och jag vill varken känna stress eller press på min väg dit. Jag kommer att blunda för alla mentorer och förebilder som vill visa upp sig och berätta om det njutningsfulla livet som egen. Absolut att jag vill ha frihet, det vill vi väl alla, men inte till vilket pris som helst.

Det tog ett tag för mig att komma fram till den där tanken, även om jag visste om den hela tiden. Men ibland blir man så pressad och stressad av andras förväntningar. Men jag känner verkligen i magen att det är rätt. Jag är på väg åt rätt håll även om det inte är med superfart. Cirkeln är sluten, men ändå är det så lätt att hamna utanför.

Jag vill därför påminna dig idag, Stopp och tänk. Stanna upp och fundera även över de enklaste av saker.

Följer du andras förväntningar eller lever du efter dina egna? Är det något som skaver i ditt liv just nu? Finns det något du kan göra åt det? Vi kan alla behöva en vårstädning. När ska du ta tag i din?

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”]Lämna en kommentar

Mars har varit en tuff månad på många sätt och jag räknar med att April också kommer att ta på krafterna men snart är det över. Pust. Mars har verkligen varit slitsamt. Helt plötsligt fick vi en rusch på jobbet med super mycket att göra och jag hinner knappt andas mellan alla möten och utredningar. Jag vet att det bara är tillfälligt men det gör inte situationen lättare just där och då. Jag försöker vara rädd om mig själv. Har man en gång haft en utmattningsdepression ja då känner man igen symtomen direkt. Nackdelen med en anställning är att jag inte själv kan styra över arbetsbelastningen så just nu är jag snäll mot mig själv, vilar i de minuter jag kan på jobbet och säger till mig själv att andas.

Jag är en person som kan ta en hög arbetsbelastning vanligtvis utan att bli stressad, men just nu blir det för mycket både på arbetet och hemma. Men när April är slut är pressen över. Då kan jag andas ut.

Denna månad väntar både en föreläsning i Örebro och min utbildning i terapeutisk skrivande här i Vänersborg. Jag ser fram emot dem både men samtidigt ska det bli skönt när de är över. Jag ser faktiskt fram emot lite lugnare månader. Hösten ska jag verkligen ladda upp på ett annat sätt. Inte alls ha flera olika saker på gång. Nej, gör om och gör rätt.

Det känns verkligen att våren är på ingång och det gör mig glad, vet inte vad jag skulle gjort om jag inte fått se solen tillslut. Nu blir det bara bättre och bättre!

Mars finaste stunder:

• Ett telefonsamtal med ett erbjudande som gjorde mig extra glad.
• Pratstunder tillsammans med dottern.
• Att få uppleva tystnaden tillsammans med en vän.
• Hundpussar.
• Ett tack från en klient.
• Responsen på mina livesändningar i min skrivgrupp <3
• Att få en nytändning efter ett samtal med ett företagskompis.
• Att få bolla företagsideér.
• Hundpromenaderna som gett mig en massa nya insikter.
• Att våga ta plats och tänkt att det är okej.

Vill bara hoppa in snabbt och önskar er en glad påsk. Jag vill också påminna dig om att din ledighet inte behöver vara fylld med måsten. Själv har jag varken målat påskägg, delat ut påskbrev eller deltagit i någon påskparad. Nej, här blir det filmkväll med barnen i soffan och bara försöka njuta av att ha lediga dagar hemma. Så försök att stanna upp i all hast och njut. Kram på er!

• En lägenhet.

Jo jag drömmer om ett hus på landet, gård och djur. Men just nu känns huset jag har som för mycket. Drömmer om att ta hand om EN kruka istället för en trädgård. Att bara behöva tänka på städning istället för renovering. Värme, att ha det varmt i alla rum utan att behöva tänka på att elda i kaminer eller pannor. Ja, det drömmer jag om.

• Smink.

Blir glad av mjuka färger och glowiga ansikten. Vill fylla på mitt sminkförråd fast att det inte behövs. Letar efter den bästa underlagskrämen för torr hud. Har hittat en hel del favoritprodukter men man kan väl aldrig få för mycket? Drömmer om att bara trycka på köpknappen och få hem i stort paket med prylar. Tur att man har impulskontroll 😉

• Rött hår.

Ska till frisören om några veckor och det är verkligen välbehövligt. Ny färg och kapade toppar. Men hårfärg….har en i tanken som inte kan beskrivas i ord. Vill ha samma som jag hade för något år sedan, men vet knappt själv hur den såg ut. Ändrar mig fram och tillbaka hela tiden. Tittar på bilder och tänker åhh, vad fint. Men sen känner man sällan samma sak när det sitter på ens eget huvud 🙂

• Den terapeutiska skrivUtbildningen jag ska hålla i.

Alltså jag kan inte i ord beskriva hur rätt och viktig denna utbildningen känns för mig. Jag drömmer om att få första omgången gjord så att jag kan få feedback och se vad som kan läggas till, förbättras och hur andra tar emot den. Sen hoppas jag på en omgång till i höst. Det skulle vara en sådan stor lättnad om jag kunde köra dessa utbildningar två gånger om året. BARA göra det och ägna resten av året åt att skriva. Ja det drömmer jag om, att hitta mitt sätt, jobba mindre, tjäna mer….Inte tusen saker på gång, utan bara EN.

• Ett stall med författare.

Det var så kul att ge ut en annan människas historia! Att kunna stå upp och säga att detta är bra (vågar man sällan göra med sin egen bok). Jag har en till författare på ingång och det känns så rätt i magen. Hoppas möta flera fantastiska människor med viktiga historier. Tillsammans kan vi förändra världen!

• Vår & sommar.

Drömmer om häggens doft, vårpromenader och dagg i gräset. Kaffekopp på verandan och ansiktet i solen. Fåglars sång och….ja fy fasen vad jag längtar!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Genom min blogg vill jag bland annat att andra som lever med psykisk ohälsa ska kunna känna igen sig, bli inspirerade, känna sig mindre ensamma. Det är tufft att leva med psykisk ohälsa. Varför? Ja, en betydande del av svaret ligger i samhällets syn på vad det innebär, en förenklad, ensidig och till stora delar falsk bild, vilket i sin tur bidrar till det tabu som råder kring att prata öppet om psykisk ohälsa. Ett tabu som jag och flera med mig börjat bryta mot. Som om det inte vore nog illa med pekpinnar, förmaningar och fördomar, drabbas kvinnor dessutom i större utsträckning av psykisk ohälsa än män. 

Inte sällan finns kopplingar till dysfunktionella arbetsplatser och ett stressigt arbetsliv i största allmänhet, vilket osökt leder mig in på löneskillnader mellan kvinnor och män. Ännu ett tabu, som jag faktiskt tror grundar sig på liknande okunskap som det som ligger bakom tabut kring psykisk ohälsa. En mycket intressant artikel som  Consector.se  gjort med titeln ”Det kan bli svettigt för många chefer om tabun att prata lön försvinner” sätter min bloggkollega Clara verkligen fingret på vad det i grund och botten handlar om, nämligen rädslan att inte vara lika mycket värd som ”alla andra”. 

Den rädslan är nog den värsta vi människor kan utsättas för. Jag tänker återigen på mina barn och deras framtid, på hur arbetslivet kommer att se ut för dem, den dag de ska börja arbeta. Det är med blandade känslor jag föreställer mig framtidens arbetsmarknad. I artikeln står, att om inget drastiskt sker, kommer det dröja ända till 2050 innan lönerna är lika, oavsett kön. 

Förändring tar tid, men pengar brukar motivera även de mest hårdnackade. Men faktum är att en av konsekvenserna av bristen på jämställdhet i bolagsstyrelser, på högre chefsposter och i lönekuverten faktiskt är minskad lönsamhet för företagen. Clara skriver i bossbloggen om den (gränslösa) manliga chefssjukan, läs gärna mer om det här.

Konsekvenserna blir högre sjukfrånvaro och ökad personalomsättning. Man kan ju dessutom tänka sig att de som pallar med att stanna är de hårdhudade. På så vis får man inte de bästa medarbetarna, utan de med en viss typ av egenskaper. Det gynnar inte företaget, eftersom olikheternas dynamik alltid varit, är och förblir oslagbar!  

Sist men inte minst: tabun är till för att brytas. Därför gläder det mig att vi blir allt fler som sticker ut våra hakor och gör det, på olika sätt, i olika sammanhang. Varje liten handling och alla sätt är värdefulla, kom ihåg det. Ju fler vi blir, desto större möjlighet har vi att påverka negativa attityder, okunskap och diskriminering. Och du, du är värd så mycket mer än din lön. Glöm aldrig det!

Våren är på väg, känner ni det? Jag har varit så otroligt trött denna veckan och jag måste säga att ljuset hjälper. Även om jag inte blir piggare så känns det liksom hoppfullt på något sätt.

Ja, det ekar tomt mellan blogginläggen denna vecka. Jag varken hunnit eller orkat. Hjärnan har nästan stått still när jag kommit hem från jobbet och eftersom jag har kurser att bygga och mail att svara på har det mesta av tiden fått ägnas åt det.

Ville bara kika in och säga att jag lever, (om än knappt). Kram!

Jag gick upp ur sängen. Fast att jag ville stanna kvar.

Kylen var lika tom som insidan på min kropp.

Barnen skrattandes på väg till skolan, fast att jag ville hålla dem kvar i min famn.

En hund i knät och en kaffekopp i handen framför 15 böcker i soffan.

Tävlar mot klockan för att hinna gå igenom dem alla. Ser fram emot ett möte som aldrig blir av.

Sonen kommer innan hälften av min hög är avjobbad. Jag sätter på nytt te. Tar ett ägg till lunch.

Tiden stressar mig, ändå fortsätter jag hålla koll på den. Dottern kommer hem och jag växlar arbetsuppgift.

Skickar iväg lite säljmail, uppdaterat datorn. Tar disken och låter hunden gå ut.

Funderar över vart tiden tar vägen samtidigt som den fortsätter gå.

Äter middag och åker till affären. Gör en snabbvisit hos mamma och färgar dotterns hår.

Känner tröttheten komma, tävlar mot rastlösheten. Åker hem, sätter på nytt te och fortsätter på en bok.

Tittar på klockan och kallar arbetsdagen för över. Samtidigt som den i huvudet stannar kvar.

Är du en duktig flicka?

Jag är en duktig flicka, det vet nog du som följt mig ett tag. Inget att hymla med. Jag är prestationsprinsessa som värderar mig själv efter min senaste prestation och helt ärligt räcker det sällan till.

För 10 år sedan träffade jag en person som såg igenom mig direkt. Vi jobbade inte ihop men för samma organisation och träffades och pratade ibland. Efter att bara ha träffats vid några tillfällen sade han till mig: Jessica, det räcker nu, du behöver inte prestera en sekund till inför mig. För mig är du redan uppe vid den högsta nivån.

Jag blev förvånad. Det kändes som en smäll i ansiktet. Det var inte ett hårt eller elakt slag, utan mer som ett litet uppvaknande. Ord av kärlek. Jag kände medens hur trött jag var. Ville bara lägga mig ner och gråta.

Jag hade inte ens försökt prestera vad jag kan minnas. Jag var öppen, nyfiken, intresserad och ville lära mig allt av honom. Suga åt mig hans kunskap och kompetens. Men han såg inte det, han såg MIG, den duktiga flickan. Jag vet fortfarande inte hur.

Men jag minns hans ord än idag. Trots att det kanske är över 10 år sedan vi sågs. Han var en unik människa. Den enda i sitt slag. Han såg mig där och då och det slår mig hur sällan det är som vi träffar människor som ser, bryr sig, om hela dig. Att få vara naken, sårbar, och fortfarande duglig.

Krickelin skrev ett fint blogginlägg på ämnet att känna sig duglig som jag kan rekommendera dig att läsa. Sen vill även jag påminna dig att att inte pressa dig själv, inte jämföra dig med andra, och framförallt inte vara så jävla duktig jämt!

Kram.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”]Lämna en kommentar

Du vill rädda alla, ha ständig jour.

Sitta bredvid, där ångesten bor.

Du vill visa vägar, hitta alternativ

vill få dem att älska, uppskatta sina liv.

Men världen är för stor för att du ska kunna fånga dem alla

många mellan dina fingrar kommer att falla.

Du vill inte blunda, men inte heller titta på

frågan som skaver är hur man gör då.

Du måste lära dig att personer slinker dig förbi

de kommer att leva fullkomligt, utan dig där i.

Du är inte gud, har inte makten i dina händer

ändå vill du finnas där så fort livet vänder.

Du vill inte missa det minsta, fånga varje stund

du vill bara lyssna, varje dag, varje sekund

Men vem fångar dig om du ramlar omkull

vad gör du när din själ blir full.

Du står på gränsen, vet inte vart du ska gå

ska du blunda eller orka titta på?

Jösses, vaknade verkligen på fel sida idag. Har varit trött, sur och grinig hela dagen. Har känt att det inte gått att hålla inne, hur den dåliga energin liksom pyst ut på alla i min närvaro. Tyckte stundtals synd om både klienter och arbetskamrater. Varje leende kändes som ett surt grin. Minns inte om jag ens rört på mungiporna men bär på känslan att jag bara gått runt och pekat finger åt folk fast att jag vet att det inte är sant.

Jag har en tuff vecka framför mig. Är överhopad på jobbet och har kvällarna fullbokade när jag egentligen bara längtar efter soffan. I helgen har jag och en vän hyrt en liten stuga där vi ska stanna över natten och det är min enda andningspaus just nu. Det är egentligen det enda som behövs. En vän, en kopp te och ett gott samtal ❤️