Allmänt

Dagen man väntat på

Äntligen är det dags. Dagen man väntat på. Min bokrelease. Även om det här är början för boken så känns det som slutet för mig. Att jag kan stryka ett streck över allt och gå vidare. Påbörja nästa lilla projekt. Släppa loss tankarna och kunna följa dem. Känns så otroligt bra.

Det är en öppen release så DU och alla du känner är välkomna ikväll 11/12 kl 20-22. Vi finns i brottsofferjourens lokaler på kyrkogatan 29 a i Vänersborg.

Nestor-live

Missa inte heller min live-sändning i morgon på min facebook sida ”nestor förlag”.  Jag kommer att intervjua Ann-Katrin Noreliusson  om att göra ADHD-utredning som vuxen. Missa inte det! (för er som inte kan se live finns sändningen så klart kvar efteråt).

Japp det var allt för i dag! Håll tummarna för mig ikväll[wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Beredd för avslut och omstart

December känns som en månad för avslut. Eller kanske är det bara jag som känner så då jag faktiskt företagsmässigt gör ett avslut och börjar om på nytt.

Fakturor ska skickas, nytt konto ska öppnas, mitt gamla företag läggas ner och det nya startas. Inget nytt för någon annan men för mig känns det verkligen som en omstart. Nystart.

Det har varit ett tufft årsslut. Psykiskt. Jag har inte jobbat mycket, utan det har mer varit val och förändringar som tagit min kraft.

Resten av december ska jag inte sätta så stora krav på mig själv även om jag vill. Jag tar istället nya tag i december. Gör om och gör rätt.

Jag är glad över beslutet att anställa en coach. Även om det svider i plånboken. Tänker att det är en form av självledarskap även om man skulle kunna tolka det som motsatsen. Men jag behöver en chef över min axel just nu. Någon jag kan vända mig till med mina tankar och frågor. Någon som ligger steget framför mig istället för bakom.

December känns som en månad för omstart. Man lämnar det som varit, utvärderar, gör om, gör rätt.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

• Jag har allt jag behöver.
• Jag är där jag ska vara.
• Idag är en dag full av möjligheter.
• Jag bestämmer själv vart vinden bär mig.
• Jag har tillåtelse att vara jag.
• Jag klarar stora saker med små steg.
• Idag ska jag göra någon glad.
• Idag är jag tacksam för saker som annars är självklart för mig.
• Jag får lov att fortsätta drömma.
• Livet blir vad jag gör det till.
• Jag är orädd.
• Jag tror på mig själv!

Plocka med dig en av dessa under din dag. Stoppa den i fickan och påminn dig om att den ligger där flera gånger under dagen. Varsågod!

 Lämna en kommentar

Snön kom och försvann. Önskar att den hade stannat kvar. Livet blir ljusare, kanske inte lättare, även om det till viss del kan kännas så. Blä för att skrapa rutor och halka runt på isiga gator. Men hurra för knaster under skorna och snöflingor i håret!  Vi har redan kört igång med julbak och julpynt här hemma. Varför vänta? Låt julmyset börja!

Bra saker som hänt i November:

• Vi är redan färdiga med alla julklappsinköp, skönt att slippa den stressen i December.
• Boken har ÄNTLIGEN kommit och release planeras!
• Mina skrivkurser börjar gå mot ett slut, även om de är fantastiska att hålla behöver jag ett juluppehåll för att analysera och planera fortsättningen.
• Har haft några fina möten och telefonsamtal i November så jag hoppas på några härliga samarbeten nästa år <3

Saker att se fram emot i December:

• Bokrelease! Ska bli så skönt att faktisk kunna släppa denna bok. Känns som att man inte har ro att starta något nytt förrän denna liksom kan stå på sina egna ben.
• Julbord med familjen.
• Några extra lediga dagar vid jul.
• Att strukturera och planera för det nya året. Finns det något bättre?
• Att få påbörja en ny fin kalender 🙂

Månadens affirmation:

Förra månaden jobbade jag med ”det är ok”. Jag sover fortfarande dåligt och försöker tvinga mig själv till att träna fast att jag inte orkar. Man vill liksom ge det man kan till hjärnan i alla fall. Sömnen kan jag ju inte styra över, men resten måste jag ta ansvar för  och ta hand om. Denna månaden vill jag säga till mig att ”jag kan”.  Från andra får jag höra att jag är så himla duktig och självsäker men inom  mig känns det inte alls så. Jag har märkt att andra tror mer på mig än jag själv och det känns inte ok. Om det är någon som ska stå upp för mig så är det ju jag. Jag kan, jag vet att jag kan. Men ändå är det något som tvivlar, som får en att inte vilja säga det högt. Denna månaden ska jag såga det där tvivlet vid fotknölarna. Jag kan, och det jag inte kan är jag villig att lära mig! Punkt.

Månadens aha-upplevelse:

Det här som jag pratade om för någon vecka sedan: vem vill jag vara blev verkligen en aha-upplevelse. Jag tog med mig tanken inte bara vid det tillfället utan också resterande veckor. Så fort jag kände mig rädd och tex ville skjuta upp ett jobbigt samtal eller inte ta tag i ett arbete så dök meningen upp: men Jessica skärp dig, vem vill du vara? Och jäklar vad enkelt det blir. Har inte tvivlat en enda gång. Har lyft luren flera gånger för att ringa ”kalla samtal”, har skickat i väg säljmail och tagit plats på ett sätt jag inte alls brukar. Jag vet tydligen ganska precis vem jag vill vara och det konstiga är att man inte faller in i den rollen naturligt utan att det är något man behöver jobba med. Bra erfarenhet ändå!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna kommentar

Att ge istället för att få

Jag älskar julen. Älskar att få vara tillsammans med familjen, äta god mat och se mina barns lyckliga ansikten. De flesta av oss lever i överflöd, och de flesta av oss njuter mer av att ge, än att få. Vad är finare än att kunna göra en annan människa lycklig?

Jag är tacksam över det liv jag lever varje dag men vid jul blir det extra påtagligt. Många av dem jag dagligen möter i mitt jobb har ingen familj, inget hem att gå till. Ingen dörr att låsa. De har ingen mat på bordet, inga glittrande ögon att möta, inga paket att öppna. Och då om inte annars blir det extra tydligt de olika liv vi lever.

Min säljcoach på vimentis skickade mig idag ett meddelande om en fin idé kring en julkalender som jag gärna vill dela med er.

Nedan följer hans meddelande:

” Jag vill kolla om det finns intresse för en annorlunda idé kring en julkalender i år. Snart kommer nätet och sociala media överösas med kalendrar med erbjudanden till höger och vänster och jag ska erkänna att jag har självt tänkt tanken på en sådan fram till jul. Men det har inte känts helt rätt.

För mig är julen en tid för eftertanke och omtanke om andra. För mig är julen en tid för barnen och en tid att samlas i familjen. Att känna gemenskap och samhörighet. Men många känner också ångest och oro inför julen. För hur är de för de som har det svårt eller ensamma, för de som inte har en familj eller som inte har möjlighet att få uppleva julen med gemenskap eller ens kunna äta sig mätta eller ens kunna ge något till någon annan?

Jag skulle vilja göra skillnad för dessa människor och visa att det finns de som bryr sig, men jag behöver din hjälp! Jag skulle vilja ge tillbaka till de som behöver det mest. Och jag skulle vilja göra det tillsammans med dig som läser detta. Jag skulle vilja komma i kontakt med dig som vill ge valfritt engångsbelopp till ett välgörande ändamål och göra det varje dag fram till jul. Litet eller stort spelar ingen roll. Om det så är, 10, 50 eller 100 kr. För jag tror i the power of many. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Tillsammans kan vi göra skillnad.

Som tack kommer jag att erbjuda alla de som vill vara med på detta en möjlighet att få sitt namn eller företagsnamn på dagens lucköppning (man kan givetvis välja att vara anonym) där pengarna oavkortat går till ett välgörande ändamål. Kanske blir det en matkasse till en familj som har det kärvt, eller till en välgörenhetsorganisation eller en filt och en värmande kopp kaffe till en hemlös. Jag vill också att de privatpersoner och företag som väljer att hjälpa kan få en möjlighet att få en tid (om så önskas) med coaching eller ett samtal med mig om valfritt ämne som ett litet tack.

Meddela mig om du vill vara med och bidra till kampanjen, så tar jag kontakt. Dela gärna inlägget, bidra till kampanjen eller ta ett eget initiativ och gör en egen insamling. Vill du som privatperson eller företagare göra en insats här och nu kan du swisha på 0709839806. Skriv också i meddelandet vad du vill att jag ska skriva i lucköppningen (företagsnamn eller som privatperson). Om du önskar bidra med högre belopp kan jag även skicka faktura (lämpligt för företag). ”

Kan för övrigt rekommendera dig Markos coaching, bara det gör det vart att skänka några kronor. Vågar lova dig win-win.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Du och jag mot världen

Det är bara du och jag vakna, vi slåss mot världen nakna.

Himlen brinner och vi tittar på, jag vill fly men kan inte gå.

Det är du och jag mot världen, men den är för stor för oss att fånga in.

Jag kan inte ens fånga dagen fast att den är min.

Vi bär vapen utan att försvara oss. Går in i krig utan att slåss.

Vi kan aldrig vinna. Står stolta utan svärd. Vi kämpar för livet, för hela vår värld.

Det är du och jag mot världen, himlen brinner och ingen ser på.

Människor är blinda men inte vi två.

Vi balanserar på kanten utan att falla. Kämpar för att rädda dem alla.

Vi hoppar utan att förlora, vi förlorar utan hopp. Rör oss mot målet utan ett stopp

Det är du och jag mot världen,  kämpar på ostadig mark.

Håller hårt i varandras händer, ensam är aldrig stark.

Vi äter av jorden, tror att naturen är vår. Ger bort våra hjärtan, får tillbaka sår.

Vår fiende har inget ansikte, och vi vet inte vad som är på vänt. Försöker att öppna dörren som nyss stod på glänt.

Det är du och jag mot världen och himlen den brann.

Vi kommer alltid att ta striden, så länge vi har varann.

Man måste ta risker, följa vissa vägar och överge andra. Ingen människa kan välja utan att känna rädsla.
Paulo Coelho

Mod är det som behövs för att ställa sig upp och tala; mod är också det som behövs för att sitta ned och lyssna.
Winston Churchill

Det är ingen konst att vara modig när man inte är rädd.
Tove Jansson

Enbart de som vågar misslyckas stort kan lyckas stort.
Robert Kennedy

Mod är att vara rädd för att dö men att ändå sätta sig upp på hästen.
John Wayne

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”]Lämna en kommentar

Talande tystnad

Jag älskar tystnad och promenader med mina hundar är mitt enda frirum. Den enda stunden man kan vara helt och hållet för sig själv.

Det är så skönt att slippa hålla fokus och koncentration, att slippa lyssna, vara där för någon annan.

Så när dottern frågar om hon får hänga med på min promenad vill jag skrika NEJ, samtidigt som en del av mig såklart vill säga ja.

Du får gå med mig idag svarade jag när hon frågade, men jag orkar faktiskt inte prata. Jag vill bara gå tyst. Kanske kan vi gå tillsammans och lyssna på varsin podd, föreslog jag.

Hon nickade och drog med en gång på sig ytterkläderna.

Hand i hand gick vi under den svarta stjärnhimmelen utan att säga något till varandra. Skuldkänslorna gnagde i mig fast att jag försökte kasta dem undan. Hon såg nöjd och fridfull ut där hon gick lyckligt ovetande om kampen inom mig.

Vi stannar till och jag frågar vad hon lyssnar på. Hon berättar att det handlade om förebilder, att det var viktigt att ha bra sådana. Hon är tyst en stund och sedan säger hon ….och mamma du är min förebild.

Vi kramas i mörkret och fortsätter sedan att gå.

Jag tänker att det kommer fina saker ur tystnaden ändå.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”]Lämna en kommentar

Nyss hemkommen från en kvällspromenad. Jag, hundarna och framgångspodden i lurarna. Kan aldrig bli fel. Det tråkiga med promenader på kvällen är att man inte längre känner sig trygg. Överfall och rån är i dag vardag även i min lilla stad. Det är inte så lätt att hitta en promenadkompis med kort varsel, och sen föredrar jag ändå oftast att gå själv. Man får välja sina vägar och försöka gå i flock med andra människor. Inte jätte lätt i en folktom stad.Hemma har den första snön trillat ner. Helt oförberett liksom. Fick åka och köpa vinterjackor till barnen sen byggdes det snögubbar på löpande band.Men inne i stan var det på ställen helt tomt på snö. Konstigt det där. Hur det kan variera med bara några meters mellanrum. Nu väntar kvällsmat med barnen sen börjar veckan om igen.

Kram på er!

När jag satt på tåget förra veckan hade någon av de äldre herrarna framför mig tappat någon form av id-kort under sitt säte. Det var två herrar med pondus. Dom gav intrycket av att vara viktiga, såg ut att vara chefer eller företagsledare (inte för att jag vet vad det spelar för någon roll) och för någon liten sekund fick jag tankar av att inte vilja ta upp det där id-kortet i rädslan av  att störa dem. Jag märkte att flera ursäkter som liknade varandra började ramla över mig. De kanske sov, var uppe i viktiga samtal, eller skulle garanterat bli besvärade av att jag avbröt dem i det de höll på med. En massa tankar för att jag skulle slippa böja mig ner och sedan lite obekvämt behöva knacka någon på axeln tog plats. Det  hade varit så lätt att bara strunta i det, låtsas som ingenting, det gjorde ju personen bredvid mig så varför skulle jag behöva var den som tog ansvar?

Som tur var tog förnuftet mig till fånga och en barsk röst inom mig sade: Men Jessica, vem vill du vara?

Utan att tveka böjde jag mig ner och tog upp kortet och knackade den halvslumrande mannen på axeln. Självklart blev han glad och tacksam, vad annars? Efteråt blev jag förvånad över mina tankar, skämdes över att det dykt upp trots att jag valde att göra det som kändes mest rätt. Ibland tror jag att vi lätt fastnar i det där att inte göra för att ingen annan gör. Även om det inte känns rätt i vår egen mage. Därför tror jag att vi ofta skulle behöva ställa oss den där frågan: vem vill jag vara, och sedan bara göra utan att varken tvivla eller tänka.

Så nästa gång du tvivlar. Fråga dig själv vem du vill vara, och jag kan nästan lova att svaret dyker upp lätt och rätt. 

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”]Lämna en kommentar