Allmänt

Sitter och fördriver tid med att egentligen göra ingenting. Har en lista med saker som behöver göras men saknar motivation. Försöker tillåta mig själv att bara vara, att det är ok att vila, göra ingenting. Men så fort jag gör det blir jag uttråkad och sätter igång med något ändå. Mig i ett nötskal. Dessa två semesterdagar tickar på så himla snabbt. Man tror att man ska hinna vila, läsa, bara vara. Men i verkligheten har du bara fyra timmar för dig själv innan barnen kommer hem från skolan igen. Hinner knappt ta ett andetag innan vardagen börjar om.

Det värker i kroppen. Vet inte om det är rastlöshet eller utmattning. Min kropp reagerar likadant på uttråkning som överbelastning. Gäller att hela tiden försöka balanser på mitten vilket är svårt i längden. Så fort jag saktar ner farten ramlar jag omkull. Behöver liksom mål för att överleva, för att kunna fortsätta springa. Min säljcoach rörde om i min gryta så hårt att jag tappade greppet. Visste inte vilket ben jag skulle stå på och åt vilket håll jag skulle gå. Vi har ett nytt samtal om några timmar så jag misstänker att min energi kommer att komma tillbaka då. Att det handlar om att någon behöver peka ut en riktning så att jag kan fortsätta springa. För just nu känns det som att jag bara står still…..och det gör så himla ont. Det skulle jag säga är det tuffaste med min ADHD, att det inte går att skruva ner tempot. Jag blir direkt trött, får ångest och då börjar snabbt mörka tankar sprida sig inuti.
Jag hoppas att det lättar nu i eftermiddag. Att jag återigen får ett tydligt mål och bara kan köra på. Håller tummarna för det! I förrgår var jag i vilket fall i Malmö. Vilken vacker stad, hade gärna stannat längre! Var på en heldagsföreläsning om missbruk och psykisk ohälsa med en fantastisk psykolog.  Ville bara ta med honom hem. Vilket jag givetvis inte sa till honom. Det var en lång resa men det var det helt klart värt. Skulle gärna tagit några utbildningsdagar till! Känns som att jag aldrig kan tröttna på att lära mig nytt. Passar väl min nyfikna hjärna. Känner jag mig själv rätt kommer jag nog utbilda mig hela livet, bara för att det är kul.

När jag kom hem låg det en present och väntade. Världens bästa man hade köpt mig ett fint halsband, en releasepresent för mitt hårda arbete med boken. Så gullig! Ibland sitter jag och gråter och klagar över mitt minimala kontaktnät. Att jag känner mig ensam, utan vänner. Men sen tänker jag på alla fantastiska människor jag faktiskt har runt mig, som finns där. Ibland gäller det att påminna sig om det. Att man inte är ensam även om det känns så, och att inte ta de goda relationerna man faktiskt har för givet.  Jag får påminna mig om att vara nöjd och tacksam för de människor jag har runt mig istället för de jag saknar.

Jag har hela mitt liv drömt om en tjejbästis, en syster. Någon man vet alltid kommer att finnas där, bara ett telefonsamtal bort. En sådan man kan ta förgivet, som man aldrig växer i från en eller blir sur för att hon i perioder försummas. Som accepterar mig för den otåliga och ibland kanske otrevliga människa jag är. Kanske längtar man alltid efter det man inte har, men då gäller det att samtidigt tänka att man kanske har saker som inte andra kan få.

Det är nog sant att ingen har allt men alla har något. Den tanken ska jag bära med mig in i helgen. Önskar dig förresten en trevlig sådan!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Vilken härlig helg det har varit. I fredags var vi ute och käkade på pinchos men lilla familjen. Jag fick en liten grattispresent av mamma och bror, så det blev ett litet intag av finchoklad till kvällen också [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”] På grund av mina klantigheter kommer nog bokleveransen dröja till December kan jag tro. Så kanske blir det en glöggrelease? Hoppas människor inte har allt för fullt upp i Decembermånad utan kan tänka sig att komma ändå.

För övrigt har helgen gått i lugnets tecken. Storstädning, promenader och eld i brasan. Precis som det ska vara. Gäller att ladda batterierna nu för nästa helg är motsatsen. Då är det både kalas, simskola, kör och bandymatch. Vilken mardröm. 

På tisdag bär det av till Malmö för Onsdagen består av en föreläsning om missbruk och psykisk ohälsa. Ser jag fram emot! Älskar att få fylla på. Skönt att bryta av mitt i veckan och göra något annat också. Är i en period där  jag behöver det just nu.

Och Torsdagen har jag sökt ledigt för återhämtning eftersom man är hemma vid nio-tio på onsdag kväll. Bra gjort av mig! Börjar ta det som lite vana nu men jag har lärt mig vad som ger och vad som tar energi. Behöver en bra balans mellan allting och försöker att skapa den själv. Det är ingen annan som gör det åt en, det är ett ansvar man får ta själv. Jag har nog länge vetat vad jag skulle behöva men man jobbar på, kämpar, försöker vara som alla andra. Men numera skiter jag i sånt. När jag kommer hem sent oavsett omständigheter fungerar jag sämre dagen efter, jag behöver återhämtning och då tar jag mig den. Punkt.Det där med att bli äldre är en bra grej ändå. Man följer sig själv mer än att lyssna på andra. Man lär sig vad som är viktigt, på riktigt. Tänk om man visste det man vet idag som tjugoåring. Hade varit en helt annan Jessica då kan jag säga. Och oj vad klok jag kommer att vara om 10-20 år till. Haha, det finns att se framemot.

Önskar er en fin vecka!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”]Lämna en kommentar

Det ”ljuva” livet som kriminell.

Du är fast i brottslighetens klor.

Så liten men ändå så stor.

Du lever utan hem och hus.

Smyger runt som en mus.

Du gör fel fastän du vill rätt.

Försöker och försöker men hittar inget annat sätt.

Folk vill inte ha dig nära, deras ögon skriker försvinn.

Andra försöker jaga dig, fånga in.

Ingen vill se dig, fast att du går bredvid.

Timmarna finns men ingen ger dig tid.

Det enda människor ser är att du lever fel.

Problemet är att du inte är hel.

Du undrar ständigt om livet ska vara så här.

Att slita och knoga som den brottsling du är.

Du söker och söker, men hittar aldrig hem.

Vart du än går hamnar du i kläm.

Du vet inte vem du är, har inte hittat ditt jag.

Det enda du kan är att bryta en lag.

Letar ständigt efter nya krypin.

Tar andras ägodelar och ropar min.

Flyr för vind och våg.

Blundar och hoppas att ingen dig såg.

Du försöker springa undan men hamnar alltid tillbaks i fällan.

Att begå brott lönar sig sällan.

Trasig och söndrig sitter du fast.

Folk säger att du får stå ditt kast.

Inom dig är det något som brister.

När du din frihet mister.

Fast kanske är det ditt enda hem.

Stället där du är välkommen igen och igen.

Kontakter med myndigheter är de tryggaste du har.

Dom är vid din sida och stannar alltid kvar.

Bakom galler sitter du fast.

Med ett söndrigt hjärta och droger som last.

Hur långt du bort än springer hamnar du tillbaka i din cell.

Det ”ljuva” livet som kriminell.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Fasiken vad fort det går, redan November. November är en välkommen månad, den tillhör inte min favorit men Oktober har varit en ganska stressig så November känns som ett endaste stort djupt andetag. Här kan jag andas ut. Pust.

Bra saker som hänt i Oktober:

• Jag startade min ”Skriv dig själv” grupp tillsammans med studiefrämjandet. Det var verkligen kul att träffa sina deltagare i verkliga livet och inte bara online. Gav verkligen en energikick och är något jag definitivt vill fortsätta med.
• Min bok for iväg till tryckeriet.
• Jag hade ett otroligt bra samtal med en säljcoach som vände mina tankar kring mitt företag helt upp och ner. Jätte jobbigt men samtidigt jätte bra!
• Jag tror att jag har tagit ett beslut, (nu hoppas jag bara att det är rätt).
• Jag har mått mycket bättre än vad jag gjorde i September.
• Jag börjar få upp en massa bok ideér i mitt huvud igen. Det är ett gott tecken. Vi får se vilken idé som håller i sig och stannar kvar. Jag funderar på att skriva en till barnbok, det hade varit kul att göra det tillsammans med barnen, men vi får se…

Saker att se fram emot i November:

• Releasefest! Datum är fortfarande inte klart men det är beslutat att ha min release tillsammans med brottsofferjouren. Ser väldigt mycket fram emot detta event!
• Jag ska hålla min första samverkans workshop ”din dag” tillsamman med Mias kost- och hälsocoaching. Ska bli jättespännande. Både att samverka med någon annan. Det skulle vara så kul att kunna göra fler grejer ihop, man är ju så väldans ensam som företagare. Men också för att kost och träning är ett ämne jag är intresserad av. Ser fram emot en mysig dag.
• Att min distanskurs skriv ditt liv startar upp igen. Ska bli kul att följa nya personer i skrivandet. Då mitt företag ständigt är under en förändring kan det vara så att det här är det sista livegruppen jag kör. Så är du intresserad, passa på nu!
• Helt klart mer luft i systemet, längtar efter fria kvällar med sittid i soffan. Har väldigt svårt för måsten numera. Jag vill göra vad jag vill, när jag vill, och kvällarna är inte då jag vill vara social och jobba. Sitta att skriva och jobba med företaget är helt okej, men träffa människor på kvällstid, nej tack. Då behöver jag vara för mig själv.

Månadens affirmation:

Förra månaden handlade om att arbeta med alternativa tankar. Idag känns det overkligt att jag mådde så dåligt i Sep/Okt, tänk vad snabbt livet vänder. Jag minns att jag var livrädd för att ha fått tillbaka min utmattning eller depression då jag hade så lätt till tårar men idag känner jag mig förvånansvärt stabil igen. Sömnen är fortfarande ett stort problem och ligger som ett hot över min hälsa. Jag vaknar vid 3 tiden varannan natt och kan inte somna om. Men det är bara att acceptera läget och låta kroppen jobba med sitt. För att behålla mitt stabila mående tänker jag försöka fortsätta träna och säga till mig att ”det är ok”. Det är lätt att stressa upp sig själv när man är sömnlös i längre perioder, men det hjälper sällan. Tvärtom. Jag är en person som har up´s and down´s. Jag kan inte säga att jag någonsin sovit bra men i vissa perioder sover jag mer och i andra mindre. Så har det varit i hela mitt liv och så kommer det förmodligen att fortsätta. Och det är ok!

Månadens aha-upplevelse:

”Att rätt tid sällan kommer”. Det vet jag ju redan, ändå kan man lätt fastna i den där tanken att skjuta upp något man tycker är viktigt till senare. Men senare kanske aldrig kommer, det kanske aldrig känns ”rätt”. Jag har de senaste månaderna tänkt att jag behöver en coach gällande mitt företag, och när jag väl träffar en som känns jätte duktig och bra, jag då vill man ändå hålla i sina pengar och vänta in någon framtid som kanske aldrig kommer. Senare tänker man oftast, sen kanske jag har mer tid, sen kanske jag har mer pengar….eller så är det kanske tvärtom. Tror att det är ett ganska mänskligt beteende. Vi ska börja träna sen, byta jobb eller plugga någon annan gång. När det känns rätt i din mage. Problemet är att det kanske aldrig känns rätt, eller hur ska rätt egentligen kännas? Nej, jag har beslutat mig för att hoppa på tåget. Jag kan inte vänta på ett senare tåg, för jag vet aldrig när det kommer.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Dagen gick långsamt igår, då menar jag på ett positivt sätt. Det kändes för engångsskull som man hann med den. Hoppas att denna Söndag blir på ett ungefär det samma. Jag satt på biblioteket hela förmiddagen tillsammans med min dotter (och ett tiotal andra författare från trakten). Det kändes heller inte lika jobbigt som jag brukar tycka att sådana tillställningar brukar vara. Hade en bra dag helt enkelt!

Kanske berodde på att jag större delen av tiden (när jag inte pratade med min dotter) satt och läste en bok, social som jag är. Förstår inte hur de andra författarna kunde sitta stilla vid sina bord i flera timmar. Själv såg jag ju massa böcker överallt som jag var tvungen att gå fram och bläddra i. Ja det spelade ju ingen roll åt vilket håll jag vände mig så fanns det ju alltid något som fångade mitt intresse.

Men mamma du ska ju sitta här sade hon varje gång jag smet iväg. Där fick hon sitta och vakta bordet. För mig är det totalt omöjligt att gå in på ett bibliotek utan att komma ut med ett tiotal böcker. Och nu ville jag verkligen inte låna något då jag har böcker på hög hemma att läsa. Tur att man läser snabbt!

Jag fick med mig fyra böcker hem, välbehövliga skulle det visa sig. De handlade om försäljning. Att det där ska vara så svårt egentligen. Måste vara något som hänt på äldre dagar. När jag jobbade i butik skulle jag nog kalla mig själv för en stjärnsäljare. Hade inga som helst problem med att sälja saker, tvärtom. Men nu är det helt annorlunda.

Skrivterapi säger en person och kommer nyfiket fram, vad är det?  Öh, a, öh, man ska liksom skriva, fast för sig själv, om känslor och tankar och….hm….

Ja ni hör ju, jösses, jag vet exakt vad terapeutiskt skrivande är och vad det är bra för och jag skulle verkligen kunna rekommendera det till varenda kotte i världen, så bra och viktigt tror jag att det är. Men vad hjälper det när du inte kan få ut det i ord.

Behöver verkligen jobba upp en pitsch, och inte bara en skriven sådan utan en jag kan säga i ord. Haha, ja tur att det är tillåtet att skratta åt sig själv. 2018 kommer vara helt annorlunda, japp då har jag jobbat bort den problematiken. Jag ska bli en stjärnsäljare igen, det är mitt mål!

Ja det var lördagen det, idag hoppas jag på en lugn dag där jag knappt behöver röra mig utanför huset. Kanske en långpromenad, storstädning av huset. Eller några timmar framför datorn för att slutföra min kurs om att skriva sina memoarer, vem vet. Håller tummarna för att den är lika långsam och stillsam som gårdagen i alla fall.

Önskar er en fin Söndag!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Mina händer

Min händer har burit barn. De har torkat tårar, snoriga hakor och bytt blöjor. Mina händers viktigaste uppgift, kanske också dess tyngsta. Mina händer har smekt sår, kanske också skapat några? Men mest har de plåstrat om, lindat in. Mina händer vill bygga en värld, skriva en helt ny. Fri från skam, skuld och hemligheter. De vill tillåta varje människa att vara sig själv och ändå vara ok. Mina händer vill äga ett magiskt trollspö, ta bort allt ont, förgylla allt gott. Kanske för att jag själv ska undvika att bli sårad? Mina händer vill dela ut gåvor, vill att alla ska få lika stor del och känna samma tacksamhet och lycka. Mina händer är vana att jobba hårt, att aldrig släppa taget. De håller fast i saker så hårt att det går sönder eller sår tar de inte tag i det alls.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Att importera ett nytt klädmärke kanske inte var min bästa idé!

Alltså vi vill göra rätt, det är ju inte så konstigt eller hur? Men med dagens alla möjligheter…  inte konstigt att man blir förvirrad, förvånad eller ibland inte vet ut eller in. Men det finns inga spikraka vägar, det är något jag lärt mig och faktiskt är det ju mer spännande med de där kurvorna när man inte vet vad som väntar bakom nästa hörn.

Jag berättade ju i mitt inlägg varför om anledning till att jag är där jag är idag. Men vägen dit har ju varit allt annat än spikrak. Jag har testat mig fram, på vissa platser vantrivts, på andra platser misslyckats. Jag har valt fel, gjort om och gjort rätt. (och jag vet inte ens om jag är helt rätt nu, men det är inte det som är viktigt, det viktiga är att jag lär mig något av varje plats, av varje dag).

Om jag ska stoltsera med en styrka jag har så är det min oräddhet. Den är jag otroligt tacksam och stolt över. Orädd brukar folk fråga, hur kan du vara det när du har ångestsyndrom? Nej jag är så klart rädd för allt! Rädd för att åka bil, rädd för att hålla i en ny kurs, men jag gör det ändå.

Jag har tusen rädslor och lika många ideér och de flesta av dem totalt värdelösa. Men det har aldrig hindrat mig från att testa dem. Mina felval har inneburit både kostnader, onödigt arbete och att jag ibland gått åt fel håll i livet så att man får en längre väg tillbaka. Men hey det finns inga misstag jag inte lärt mig av!

Vem startar upp en webbshop när man pluggar psykologi till exempel, hade jag tanken att jag ville driva runt en butik? NEJ! Vem drar igång en förening alldeles ensam och tar på sig en massa jobb utan att ens ha tiden eller utbildningen för det? JO, JAG!

Dessa har också funnits i min webbshop. Har ganska lite med böcker att göra!

Varför importerar  man ett helt nytt klädmärke när man driver ett bokförlag? Det hörde inte ihop på långa vägar!! Jag ska inte rada upp alla mina misstag för den listan kan bli lång men det jag vill säga är att du inte ska vara rädd för att göra fel. Gör bara gör, du behöver inte känna att det är ”rätt”, bara att det är kul! Ingen kommer ens se eller märka dina misstag. Människor har så fullt upp med sig själva idag så att någon skulle tänka på dina små snedsteg är att ta sig själv på för stort allvar. Och livet är fullt av omvägar, ta dem, och njut av din utsikt längst vägen!

Vill du börja plugga, byta jobb eller starta eget, gör det! Vad har du att förlora? Om du känner att det är fel, byt inriktning, sök ett nytt jobb, lägg ner företaget eller starta om med ett annan innehåll.

Var inte rädd för att göra fel, var rädd för att inte göra något alls!

Livet är för kort för att låta rädslan styra, jag kommer att göra mer misstag, men fan vad jag kommer att lära mig av dem!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”]Lämna en kommentar

Varför har du valt att arbeta inom kriminalvården?

För mig är det ingen slump att jag är där jag är, nej det är ett val. Jag började att studera psykologi och valde att testa på lite olika yrken (som timanställd) under mina studier just för att känna efter vad jag ville, för jag hade ingen aning. Oavsett vad jag tyckte om arbetsplatsen jag var på så valde jag att byta varje sommar eller termin just för att jag vill testa nytt, undersöka vad som skulle vara rätt ställe för mig. Jag testade till en början på att arbeta SIS-institution vilket var en jätte bra erfarenhet men jag kände direkt att ungdomar inte var något för mig. Jag började sedan jobba med missbruk (inom  kommunen) och i den målgruppen kände jag direkt att jag hörde hemma. Jag hade några olika jobb men valde ändå att plugga vidare till kriminolog just för att det tilltalade mig. Jag hade ingen aning vad jag skulle göra med den utbildningen, visste bara att det kändes rätt i magen och lät därför den styra. När jag gick min kriminologutbildning visste jag ju att den var otroligt smal och i småstäder som jag bor i efterlyser de inte kriminologer direkt så jag bestämde mig att inom kriminalvård eller polisen ska jag vara och på den vägen är det. Eftersom jag är otroligt intresserad av just mötet med klienten och samtal så vet jag att kriminalvården är det bästa för mig, men innan jag går i pension (vilket är några år kvar [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]) ska jag absolut även ha arbetat hos polisen. Japp så är det bestämt!

Om du sedan vill veta exakt vad det är som tilltalar mig med yrket så kanske  jag har svårt att svara. Men tror på att alla människor kan förändras och att alla har rätt till en andra, tredje och till och med en fjärde chans. Att få vara med i en människa förändring är magisk och att kunna få stötta, hjälpa eller få möjligheten att ge en annan människa en insikt ja det måste vara meningen med livet enligt mig.

Varför driver du ett företag?

Jag har hittills i mitt yrkesliv inte känt att jag hittat ett arbete som tillfredställer mig till 100%. Jag behöver ganska mycket utveckling och utmaning och måste ge mig den själv. När jag började inom kriminalvården gjorde jag både mitt jobb plus hjälpte vårdarna på min avdelning med grejer för att jag blev uttråkad och ville göra mer. Jag gick flera gånger till chefen och bad om nya uppgifter medan hon bad mig ta det lugn. Du är ny här, sitt ner i båten. Nej det är inget för mig. Jag vill inte sitta ner, jag vill springa! Så nej, jag behöver ha något vid sidan om där jag får testa, lära mig nytt, göra om , göra fel, lära mig igen. Därför driver jag företag! Jag utvecklas och lär mig hela tiden, finns tusentals arbetsuppgifter och de varierar ständigt. När de gäller företagande kan jag verkligen lära mig nytt, varje dag!

Vad vill du göra sen?

Den som det visste. Jag har massor av drömmar. Känner inte att jag pluggat färdigt än. Vill läsa mer. Sen är jag inte rädd för att testa nytt. Jag är mer rädd för at fastna, stanna kvar. Jag kan tänka mig att gå åt flera olika håll, kanske därför jag inte riktigt är på väg någonstans. Jag har länge velat plugga till legitimerad psykoterapeut, jag vill läsa en handledarutbildning på högskolan och vägleda andra. Jag vill testa att jobba inom polisen, jag vill pröva terpeutyrket, jag skulle kunna tänka mig att testa att vara chef igen. Jag skulle kunna tänka mig…..ja men ni hör ju. Jag har ingen aning. Jag sätter en fot framför den andra varje dag, vi får se vart jag hamnar…

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Håller du på att gå sönder av stress?

Jag vet vad jag snackar om, jag är stresskänslig, än mer efter min lilla utmattning jag hade förra året. Jag känner det ofta direkt.  Det sätter sig i käkarna, i axlarna eller som ett sten i mitt bröst. Jag  har lätt till tårar, blir trött och mina tankar börjar smått vandra åt fel håll. Men med tiden har jag lärt mig att upptäcka stressen ganska snabbt och jag har också några knep jag försöker att ta till när stressen slår igång och för mig hjälper verkligen nedanstående.

• Slå av notiser på telefonen -det där eviga plingande höll på att göra mig galen. Jag kände mig jagad. Med notiser försöker telefonen locka dig att titta på den. Den blir som att telefonen bestämmer över dig istället för att du väljer själv. Nej bort med skiten och få ett lugnare liv!
• Ljudlösa -under delar av dagen brukade jag ljudlösa mig mobil. Jag kunde verkligen sakna den där känslan man hade förr i tiden av att inte vara nåbar. Det fanns ett lugn i det. Det är en stress att den ständigt kan plinga och ringa och jag måste alltid svara för mobilen har man alltid med sig och koll på eller? Suck. Ljudlösa, eller ännu bättre stäng av!
• Ta en paus från sociala medier -du kanske tror att det inte stressar det men tro mig, det gör det. Flödena uppdateras så fort i dag så för mig finns det inte en chans att hålla koll på sociala medier. Då skulle jag ju inte kunna göra något annat. Jag är med i en jätte fin företagsgrupp på fb som är jätte aktiva men ibland förstår jag bara inte hur de klarar av det. Jag arbetar heltid, kommer hem och gör alla vardagssysslor, tar hand om hundar och  barn, och sen behöver sköta mitt eget företag, hur ska jag hinna få in massa nätverkande i sociala medier där, nej det funkar inte. Jag kan och vill inte vara så aktiv. Jag lever mitt liv här, inte på nätet. Punkt.
• Andas -lägg dig på golvet (gärna med fötterna upp på en vägg) och bara andas. Ligg i några minuter, låt dina tankar flyga, följ efter dem och se vart de hamnar. Vad är det som bekymrar dig just nu? Koncentrera dig återigen på dina andetag och att du är här. Du är här! Det är tillräckligt! Ibland får jag påminna mig om det, att så länge jag andas så har jag inga större problem. Det löser sig. Det är så lätt att låta tankarna jaga varandra och stressa upp sig, men om du tar med dig dem ner på golvet och synar dem så kanske de inte är så stora trotsallt.
• Prata/skriv -stäng aldrig inne känslor eller tankar, ut med dem. Prata med en vän, din hund eller högt för dig själv. Skriv ner det du känner och släng skiten. Få ut det som tynger dig och fyll på med nytt.
• Träna -jag vet att det förmodligen är det sista du känner för när du är stressad. Men det betyder inte att det inte är bra för dig. Helt ärligt har jag aldrig ångrat en joggingtur eller en promenad. Jag har alltid mått bättre efteråt, alltid! Så påminn dig om det, även om det inte är först på din prioriteringslista just nu så gör du det för dig själv, för din egen skull, för att rensa dina tankar och lugna dig själv.

Har du några knep att ta till när du är stressad, berätta!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Att läsa andras bloggar är verkligen återhämtning för mig. Det är något jag vill göra i tystnad, i en stund för mig själv. Att läsa andra bloggar är avslappning. Min hjärna kan koppla bort, koppla av. Jag kan få ta del av andras liv, istället för att bara fokusera på mitt.

Jag är ju en person som gillar att läsa mycket överlag. Har ett tjugotal fackböcker liggande som väntar på sin tur, googlar allt och vill ha all information skriftligt. Men hjärna är liksom alltid i gång och på, så bloggar eller tidningar är det enda som kan låta den gå ner i varv lite. Där jag inte behöver vara redo med papper och penna, eller vara rädd för att hjärnan ska gå igång.

Det finns ju tusentals bloggar, och förmodligen en hel del inom mitt eget område som jag skulle gilla, men när det kommer till bloggar vill jag inte läsa något komplicerat. Det ska vara vackert och enkelt, fina ord, fina bilder och fina människor.

Personerna jag följer är sådana jag gärna hade velat ta en fika med, som på något vis liknar mig själv eller som jag kan känna igen mig i. Personer jag fantiserar om skulle kunna bli min bästa vän (om man någon gång hade träffats). Det är ju det som är så spännande med bloggar, att man kan komma någon så nära och samtidigt vara så långt ifrån. Man kan lära känna en person, utan att ha träffat dem alls. Jag tänker på det ibland när jag får mail eller liknande från människor, de pratar med mig som vi känt varandra i flera år, och de har vi säkert om de följt mig, men det enda jag ser är en mailadress och inte en människa. Därför är det svårt att komma ihåg alla mail och samtal. Dom kanske känner mig, men jag känner inte dem. Konstig känsla det där…

Gemensamt för mina tre favorit bloggare just nu är att de är öppna och ärliga. Jag kan känna igen mig mycket i deras ord utan att de egentligen behöver säga så mycket. Man liksom bara vet. Dom har fina bilder, och skriver lagom långa texter. (Jag har så otroligt svårt för att läsa långa texter fast att jag vill läsa så kan jag hoppa över ett helt inlägg för att jag inte orkar lägga koncentrationen där och då). Att läsa bloggar ska vara enkelt, jag vill inte behöva fokusera, analysera och koncentrera mig. Den gör jag vid så många andra tillfällen under dagen och här är min frizon.

Som om du letar efter en mjuk och behaglig frizon och vill njuta av både vackra bilder och texter. Hoppas jag kan bjuda dig på en ny favorit [wp-svg-icons icon=”heart-2″ wrap=”i”]

Imagine a bird

Reaktionista

Midis

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar