Efterlysning! 2 kommentarer


 

Efterlysning

Om du hittar en trasig lycka vid vägkanten, så kan den vara min…och jag vill gärna ha den tillbaks <3

Jag tappade bort lyckan, den föll ur min hand, och jag vet inte vart jag ska leta. Jag försöker tänka tillbaka, till platsen jag såg den senast, till ögonblicket då den försvann. Men minnet är lika tomt som platsen inom mig där den saknas.

Jag minns tider när vi var tillsammans. Hur vi skrattade tills vi kiknade, hur vi kunde leka kurragömma utan slut. Förr visade den sig så lätt. Jag kunde hitta den i solen, i en blomma, eller i ansiktet på en vän. Men leken blev allt svårare och den visade sig allt mer sällan.

Jag tror att den krympte med åren. Att ångest och mörker tillslut tog så stor plats att jag fick svårt att se den. Eller kanske blev den bortskrämd, motarbetad, eller frivilligt flydde från eländet? Ja, kanske har den rymt och motvilligt får fångas in.

Jag har försökt att jaga den, fånga den. Hitta den på platser där vi tidigare möts. I vänner, där den tidigare alltid funnits med under mötet. Men den fanns inte längre där.

Leken är sedan länge slut och det har gått år sedan vi sågs, men jag minns den än. Och aldrig har jag slutat att söka.

Men jag tappade bort lyckan, den föll ur min hand, och jag vet inte vart jag ska leta…

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

2 tankar om “Efterlysning!

  • Roger

    Lycka är något som inte låter sig finnas, oavsett hur mycket du jagar och letar. Lyckan finner dig, när du funnit ro och trygghet inom dig själv, och kan sätta dig ner invänta den.