Idag var jag hos läkaren. Jag bokade in läkarbesöket i ren panik när jag hade en av mina hypokondriångestattacker för någon vecka sedan. Jag trodde på riktigt (just då) att jag led av en obotligt, dödlig sjukdom, men idag kände jag mig bara dum.
Jag skämdes innan jag gick innanför dörren och i vanlig ordning gick jag ut med svansen mellan benen och kände mig om möjligt ännu dummare. Jag blir arg på mig själv för att jag tar upp andra människors dyrbara tid. Tid från människor som är sjuka, PÅ RIKTIGT.
För det är ju samma sak varje gång. Du har ångest så det nästan sprutar ur öronen, ringer läkaren och får en tid och den stillar sig direkt. Som att bara lägga locket på.
När du väl är hos läkaren känner du dig löjlig, tänker att det står VARNING HYPOKONDRI i din journal. Läkaren i vanlig ordning (tack o lov) säger att det inte är något fel på dig och du går hem och känner dig lugn, nästan lite lycklig. Men när det har lagt sig inser du att läkaren inte har undersökt dig ordentligt. Hade han verkligen rätt, hur kan han veta utan att ta blodprov, se närmare, osv och sen startar allting om från början igen.
Kanske ska personer med ångestsyndrom ha egna läkare med regelbundna möten, eller kanske skulle man gå till botten med problemet och ge alla personer med ångestproblematik riktigt hjälp :Wink:
Idag är jag frisk (för det har doktorn sagt), idag mår jag bra, så det ska jag njuta av :Pleasure: