Skrivövning 21. Min bästa vän…
Min bästa vän är älskad och uppskattad av alla. En sådan där person som är så lätt att tycka om. Tror inte det finns någon som inte skulle vilja ha henne i sin närhet. En riktig guldklimp, säger vissa. En diamant, säger jag. Så sällsynt och så dyrbar. Hon är en sådan man slåss om, som man alltid vill ha i sin hand.
Hon är sådan som passar in överallt, som kan vara i alla rum oavsett vad de har för innehåll. Hon är så omedvetet självklar i alla sammanhang, utan att veta om det själv.
Hon utstrålar trygghet, en sådan där man vill vila sig i. Är en sådan alla vill ta del av, äta upp.
Hon är en sådan som ger till andra, mer än vad hon tar. Som alltid sträcker ut en hjälpande hand, eller lånar ut ett öra. Hon ger av sig själv. Alltid mer än vad hon får tillbaks, och kräver aldrig något i retur.
En diamant är inte som någon annan ädelsten. Förutom att vara åtråvärd och uppskattad av dom flesta bryter den ljus som ingen annan mineral kan. Allt ljus i en diamant facetteras och reflekteras i sin omgivning, det är en del av vad som gör den så unik.
Kanske därför man vill ha en diamant i sin närhet, för att få ta del av alla fantastiska reflektioner och beskåda dess ljus, och på något sätt känns det som att komma hem.
Jag kan alltid spegla mig i henne, och hitta mig själv <3