Årsarkiv: 2015

Du undrar, men frågar ej….

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av

Fråga -jag svarar....

Jag kan se det i dina ögon, rädslan. Jag vet inte om du är rädd för mig eller dig själv. Du behandlar mig som om jag vore av porslin, tilltalar mig med en sammetslen röst. Som om du vore rädd för att jag skulle gå sönder, spricka när som helst. Ibland undviker du min blick, vågar liksom inte titta mig för djupt in i ögonen, som om du vore rädd för vad du skulle kunna hitta.

Du vet det inte, men egentligen är det tvärtom. Jag är inte ömtålig, för jag har en hud av pansarstål. Jag tål mer smällar än de flesta eftersom jag ständigt bär upp ett försvar. I mina ögon finns inga hemligheter. Men kanske är det inte mina ögon du är rädd för, utan för vad jag skulle kunna hitta i dina? Jag kan lukta mig till din rädsla och ser din svajande blick. Din tystnad är ett bevis för din okunskap.

Du går som katten kring het gröt med ett ständigt vakande öga, som att du  är beredd på att jag ska falla ihop, bryta samman. Du tror att jag är skör, kanske för att jag gör dig det? Sanningen är att det inte finns en tyngd jag inte kan bära, inga bekymmer jag inte klarar av. Jag sitter lugnt kvar här och väntar, medan du smyger utanför.

Jag känner av dina frågor, fast att du inte ställt dem.

Jag önskar

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Jag önskar...

  • att folk ska få hjälp innan de går sönder
  • att alla människor ska bli lyssnade på
  • fred på jorden
  • att världens sjukdomar utplånas
  • att olyckor blir inställda
  • att hat och ondska förvandlas till luft
  • att ingen någonsin ska behöva känna sig ensam
  • att döden inte fanns
  • att alla liv var förprogrammerade lyckliga
  • att ångest var ett tomt ord utan innehåll som ingen kände till
  • att du kom tillbaka till mig [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

Vernissage, portfolio och hemmaspa

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Igår gjorde vi återigen om här hemma. Då var det badrummets tur. In med dusch och ut med badkaret. Jag är ju en sån där person som har lite svårt för att göra mig av med saker, även om jag inte kommer att använda dem, så som tex ett badkar. Mannen försökte övertala mig till försäljning men jag sa blankt nej. Istället åkte badkaret ut på verandan och ska agera pool denna sommaren (om värmen kommer).

Igår lyste i alla fall solen. Jag jagar fortfarande sommar och semester känslan fastän att jag bara har en vecka kvar. Jag passade därför på att gå ut i trädgården och plockade sedan med mig  en bukett med blommor in. Resten av dagen ägnade jag mig åt att måla. Det börjar bli en hel del teckningar här nu som jag inte vet vart jag ska göra av. Jag har samlat lite i en portfolio här, kommer även att ha ett vernissage i Vänersborgs bibliotek den 12/9 (mer info här), bilderna som blir över kommer att förmodligen att hamna i webbshopen, så håll utkik!

Somna -min upplevelse av kedjetäcket

Detta inlägg publicerades i Psykisk ohälsa och märktes ångest av

Som jag berättade för någon månad sedan var företaget somna här och spelade in en video med mig där jag berättade min upplevelse med kedjetäcket. Dessa reklamfilmer är gjorda för att sändas i Japan. Delar med mig av några av filmerna.

[embedyt]http://www.youtube.com/watch?v=7F1vMBI71Rs[/embedyt]

 

[embedyt]http://www.youtube.com/watch?v=oAdsEngDzU4[/embedyt]

 

 

 

En ny idé och flera gamla… 4 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Jag har en idé, igen....En sida hos mig som jag har en hatkärlek till är min idérikedom. Visst är det kul och härligt att vara kreativ och idérik men ibland känner till och med jag själv att det blir för mycket. Jag har flera saker på gång nu, jag vet att jag inte kan fylla mitt liv med mer, ändå fortsätter de att komma. Min hjärna fortsätter liksom att mata mig med ideér fastän att jag inte orkar ta emot dem. Jag har svårt att stoppa tankarna och tar alldeles för många till handling, och som tur är dör vissa (de flesta) ut innan jag hunnit slutföra dem vilket kanske är anledningen till att jag har orkat så här långt. Jag. hade. inte. klarat. av. att. slutföra. alla. mina. ideér. samtidigt!

Jag försöker påminna mig själv om det. Att jag inte är någon supermänniska, samtidigt vill jag inte trycka ner mitt självförtroende. För om det är något jag har är det självförtroende. Min självkänsla kanske inte är på topp men prestera, det kan jag.

Det hade varit jättekul att följa den här idén. Mycket för att jag inte gjort något liknande tidigare och inte ens vet hur det går till att få en idé till en färdig produkt. Men samtidigt vet jag ju att jag har mer än tillräckligt. Påbörjar jag något nytt har jag inte lika mycket tid och kraft till det här andra jag vill göra.

Jag skulle vilja kunna säga till min hjärna att vara tyst, eller ha någon inbyggd kraft som vet vilka tankar som ska sopas under mattan och vilka jag ska bygga vidare på. Eller kanske vara miljonär så att jag hade tid och råd att gå från tanke till handling, varje gång…

:Wink:

Du mår som du tänker!

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av

Tänk positivt så löser sig allt!

Hur många gånger har vi inte hört det? Att våra tankar påverkar oss, ”tänk positivt så blir det bättre”, ”ändra din inställning och du ändrar din väg” osv. Och jag håller med, visst är det så att du mår bra av att sluta älta och försöka att se saker från den positiva sidan, Men när du lider av olika psykiska åkommor så kan det vara omöjligt. Det är inte så lätt som att bara ändra sina tankar och så är du botad från depression. Nej, hade man kunnat ta sig ur sin negativa tankespiral så hade man gjort det, för länge sedan.

Jag tror jag läst hundratals artiklar men samma innehåll. Som säger till mig att det är jag själv som avgör, att det är jag som påverkar och bestämmer, att det är JAG som styr min hjärna. Varje gång blir jag lika förbannad! Ja men visst är det så, det är mina tankar, min hjärna. Men om det nu går att tänka sig ”frisk”, hade inte alla gjort det?

Man säger att människan av genetiska skäl i regel har lättare till fler pessimistiska tankar än optimistiska, detta tror man beror på att vi från början levde i mer farofyllda miljöer. När vi känner fara skickar kroppen ut adrenalin och cortisol, när vi känner tillfredsställelse oxytocin. Men med ett positivt tänkande skall du kunna minska adrenalin och cortisol utsöndringen och således känna mer glädje.

Jag menar inte att grejen i sig i fel, jag menar att det låter lättare än vad det är. Inte i en enda artikel har jag läst att du kanske skulle kunna behöva hjälp av en terapeut för att kunna klara av det här vilken jag tror är fallet för många människor. Jag kan inte ändra mina tankar över en natt hur mycket jag än vill det. Man behöver hjälp, stöd och påminnelser.

Samtidigt tycker jag att hela grejen är att lägga ännu mer skuld på den som mår dåligt. Jaha, det är mitt eget fel, jag behöver bara tänka lite annorlunda för att bli frisk, jag har försökt och ändå inte lyckats.

Jag vill bränna varje jävla skitartikel om positivt tänkande! Vi människor är olika, vissa har stora trauman bakom sig, försummelse, övergrepp och en rad psykiska åkommor. Vissa har svårare att tänka positivt än andra! Att säga att alla ska tänka positivt för att lösa sina problem är att lägga skulden på människan och ta bort ansvaret från samhället. Jag är 100% säker på att ingen väljer att leva med ångest, depression eller missbruk. Utan att det snarare är ett resultat av hjälpen man aldrig fick.

 

Jag ser mig i dig..

Detta inlägg publicerades i: Familj & föräldraskap av

Jag vill hjälpa dig

Ibland vet jag inte vad som är din ångest eller vad som är min. Om det är min rädsla som smittar av sig eller om du bär på din egen.

Jag ser mig i dig, till den milda grad att jag tror att jag vet vad du känner, vad du tänker. Jag tror att du är jag, att jag är du. Att du bär på min ryggsäck utan att veta vad som ligger i den.

Jag måste lära mig att se skillnad på dig och mig, på vad som är dina känslor och vad som är mina. Jag måste släppa taget om dig, sluta att vara rädd för din framtid, sluta att tro att du inte kommer att kunna hantera den.

Jag måste sluta skydda dig, ställa mig framför, bana vägen där du skall gå. Du är stark, du klarar det här, det gjorde ju jag. Men jag vill inte att du ska lära känna rädslan, bosätta dig i sorgen och leva i mörkret. Jag vill finnas där med en lykta, visa dig ut till ljuset, fastän att du hittar själv.

Det är bara det att jag inte vill att du någonsin ska känna ett tryck över bröstet, ångest som puttrar i dina ådror och en smärta som du inte vet hur du ska ge uttryck för. Jag vet att du hittar ditt eget sätt, din egen väg. Jag vill liksom bara underlätta den.

Jag vet att det är ditt liv, din resa, men ändå är jag livrädd inför den, likväl som jag är rädd för min. För jag ser dig i mig. Jag tror att jag är du, och att du är jag [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

Konsten att göra ingenting

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Två veckors semester har gått, och två veckor är kvar. Det känns som att jag står i mitten av allt och bara ser på. Just nu är jag inne i en fas där huvudet överröstar allt. Tankarna flödar och det går fort. När någon pratar med mig pratar mitt eget huvud samtidigt till en så stor del att det blir svårt för mig att hänga med i själva samtalet. När jag sitter och försöker öva mindfullness kommer jag på mig själv med att inte ens har hört instruktören för att mina egna tankar har styrt hela sessionen. Jag försöker ta det lugn varva ner, göra så lite som möjligt på dagarna. Ändå rusar tankarna på i en hisklig fart och jag kommer inte i kapp dem. Jag försöker hela tiden att njuta av stunden och leva i nuet men kommer hela tiden på mig själv med att befinna mig någon annanstans.

Jag vet hur ångest ser ut

Detta inlägg publicerades i Psykisk ohälsa och märktes ångest av

Jag vet hur ångest känns

Jag vet vad ångest är, för jag har haft den som min närmsta vän, som min trygghet, min fiende, min börda.

Jag vet hur ångest utvecklas, för jag har stirrat den i vitögat, hållit den i handen och haft den som en skyddande ängel över mitt huvud.

Jag vet hur ångest känns, för jag har levt med den på mina axlar, i min famn eller tätt släpande bakom mig.

Jag vet hur ångest smakar, för den har bott i min mun, fyllt mina lungor och levt i mitt hjärta.

Jag vet hur ångest luktar, för jag har haft den som parfym, som sköljmedel och som balsam.

Jag vet hur ångest ser ut. Den kan vara svart som natten, ljus som dagen och allt däremellan.