Årsarkiv: 2015

Lika barn leka bäst?

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa 25 juli, 2015 av jessica hjert

Jag började jobba för den myndighet som jag är idag innan jag påbörjat min utredning för ADHD. Jag var osäker på om jag hade diagnosen, hade kvar min skeva felaktiga bild som jag inte ville kasta bort. Men där och då förändrades allt.

Jag träffade personer som beskrev mitt liv. Mina känslor, mina tankar, som jag alltid varit ensam om att bära. De beskrev liv där lagom inte fanns, där beslut inte var genomtänkta och där man gick vilse inom sig själv. Det var som att mina tankar bodde i någon annans kropp.

Vi fick direkt ett osynligt band emellan oss som jag saknar i kontakten med familj och vänner. Ett band som innebär att den här personen per automatik förstår, den vet, den känner….samma som jag.

Känslan av att vara jagad, vilja fly, ångesten, kreativiteten, fokusen, topparna, dalarna. Personen bredvid mig behöver inte fråga varför, för den vet svaret. Vi märker det direkt, när någon lik en själv kommer nära. Personen behöver inte förklaringar, frågar inte varför eller ifrågasätter… Den bara vet…hur det känns.

En person med ADHD rycker på axlarna. För den vet att jag kan inte förklara hur jag tänkte, varför jag följde en impuls eller vart den kom i från. JAG KAN INTE FÖRKLARA DET! Jag kan inte alltid styra över min mun eller mina ord. Saker flyger ur mig även om jag försöker att hålla dem inne. Mina känslor är som skenande hästar eller som en sovande björn. Jag vet inte. Jag vet aldrig vad jag kommer att svara, hur jag kommer att reagera eller vad min nästa handling är. Jag kan säga att jag ska till höger men springa till vänster. Det finns en bångstyrighet jag inte kan tämja, en vilde jag inte kan bekämpa, och en hunger jag inte kan mätta.

Lika barn kanske inte leker bäst, men jag skulle säga att de förstår varandra mest.

Vad en person med ångest inte vill höra:

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa 23 juli, 2015 av jessica hjert

alla har ångest- (ja, men inte dagligen)
det är bara att bita ihop- (det är det jag gör, varje dag)
ångest är ett normaltillstånd, en del av livet- (vilket jag är fullt medveten om)
jag vet hur det känns- (du vet förmodligen hur ångest känns, men jag tror inte att det vet hur det är att vara en slav under den)
sluta oroa dig- (ångesten är inget jag själv kan styra över, hade jag kunnat det hade jag slutat för läääänge sedan)
du överdriver- (det är jag oftast medveten om, men det minskar inte min känsla)
ta det lugnt- (hade jag kunnat det, hade jag gjort det)
ta några öl innan så blir det bättre- (om jag skulle använda alkoholen som medicin skulle jag behöva dricka dagligen)
det vet ju att det inte är sant -(ja men det hjälper inte, ångesten finns där ändå)

Skilda världar….

Detta inlägg publicerades i: Allmänt 22 juli, 2015 av jessica hjert

Det viktigaste i livet går inte att mäta i pengar!

För någon vecka sedan fick jag ett samtal från en säljare. Han trodde på mig och mitt företag och ville tillsammans med mig skapa en produkt som jag sedan skulle sälja vidare och tjäna (enligt honom) en hel del pengar på. Jag blev smickrad till en börja, men sedan skar det sig…ganska snabbt.

Han ville att vi tillsammans skulle nå ut till den stora massan, till företagen, organisationerna -där pengarna finns. Och inte till den enskilda individen -som behöver den. Han förutsatte att jag drev mitt företag för att tjäna pengar, nå berömmelse eller för att framstå som någon form av expert. Men han har fel. Jag har inget emot något av det, men jag driver mitt företag i första hand för att hjälpa.

Dina böcker sa han, de är ju helt meningslösa om du inte kan nå ut till den stora massa, om de inte säljer. Det är bara slöseri hävdade han. Men återigen vill jag säga att han har fel. Mina böcker har inte skapats för att uppnå rikedom eller för att bli bästsäljare -hade jag haft det som mål hade jag skrivit en helt annan form av bok. Mina böcker (båda två) är skrivna just för att stödja, om så bara en endaste människa.

Vårt samtal avslutades inte som det började, och jag tror att vi båda var besvikna, vi var på två helt olika sidor av verkligheten. Du jobbar helt i onödan menade han, de som behöver din tjänst kommer aldrig att ha råd att betala dig. Du måste byta målgrupp.

Eller så är det helt tvärtom tänker jag. Att det är här jag borde stanna kvar, att det är just här jag borde hjälpa till. I mitt jobb är inte pengarna det viktigaste, utan tillfredsställelsen jag får av att utföra det.

Till läraren som förändrade mitt liv

Detta inlägg publicerades i: Allmänt 20 juli, 2015 av jessica hjert

Jag vet inte om du läser det här, eller om du ens minns mig. Men jag var en av dem som bara satt av min tid. Där skolåren passerade förbi utan att betyda eller beröra mig nämnvärt. Jag var en av dem som tilläts komma undan, som aldrig förstod, och som inte vågade fråga.

Jag var en av dom som fysiskt fanns på plats, men som samtidigt befann mig mil bort. Jag levde i en annan värld och hade vant mig vid det. För mig fanns det inget annat sätt.

Jag minns inte vad du gjorde för att väcka mig ur min dvala, jag minns bara att du är anledningen till att jag vaknade upp.

Jag minns att du inte var en av dem som lät mig sväva förbi, som lät mig färdas i långsammasland. Du var inte en av dem som lämnade min låga självkänsla i fred, som tyckte att det var lättast att fortsätta ignorera, låta mig gå förbi.

Nej, du var den som lyfte min styrka så högt att jag inte längre kunde se mina svagheter, den som gjorde att mina misslyckanden minskade och inte längre fick den största platsen i mitt liv. Du var den som gav mig högsta betyg, som för första gången i mitt liv fick mig att lyckas med någonting. Det var inte pappret i handen som var viktigt eller bokstäverna på det, utan vetskapen om att jag också kan.

På en termin fick du mig att växa flera centimeter. Du suddande ut stämpeln i min panna, klädde av mig mitt försvar och pekade ut riktningen. Du visade mig att det fanns andra vägar än den snåriga stig jag trodde jag var ämnad att gå. Jag tror aldrig att du i ord försökte att lyfta mig eller på något sätt hade en avsikt att få mig på ett bättre spår. Ändå var det just det du gjorde. Du är förmodligen inte medveten om att jag fick högsta betyg i alla ämnen efter det. Att jag i stället för att dricka alkohol och hänga med kompisarna satt resten av skoltiden med näsan i boken. Och att jag lyckades, lyckades hela vägen.

Jag minns inte ditt ansikte, inte heller ditt namn, men jag minns att du var den första personen som behandlade mig annorlunda. Som såg mig, och jag vill bara säga tack!

Tack för att du lyfte mig. Tack för att du knackade hål på mitt skal, och tack för att du vågade gå utanför mallen. Tack för att du såg den lilla flickan som inte hittat sin plats, och tack för att du trodde att jag kunde bättre. Tack för att du tog dig tid, för att du fanns där och för att du visade ditt intresse.

Tack, för att du förändrade min framtid!

Bakom kulisserna

Detta inlägg publicerades i: Företagande & föreläsningar 19 juli, 2015 av jessica hjert

Sista semesterdagen idag, i morgon är det tillbaka till verkligheten igen. Trots att jag inte är helnöjd med semestern och solens frånvaro så känns det kul att få komma tillbaka. Träffa arbetskamrater och klienter. Och fortfarande är det ju en del av sommaren kvar [wp-svg-icons icon=”brightness-medium” wrap=”i”]

Under semestern har jag förutom att läst ut ett antal böcker, transkriberat en intervju också jobbat med att bygga ett tolvstegprogram mot ångestproblematik. I ett tidigare inlägg berättade jag att jag fundera på att starta en ångestgrupp i min stad. Det var otroligt många som var intresserade men som bodde på olika orter och därför (försöker) jag nu bygga en gratis webbkurs som visar hur man skulle kunna jobba i stegen. Detta för att man skall kunna starta grupper i olika orter. Så inom någon månade eller två hoppas jag kunna visa er detta [wp-svg-icons icon=”smiley” wrap=”i”]

Jag jobbar också med hemsidan och försöker få in något enkelt biljettsystem för föreläsningarna som ska hållas i höst. Det är liksom så mycket arbete bakom föreläsningarna som folk inte tänker på. Biljetter som ska skickas, deltagarlista som ska skivas ut och det skall hållas koll på vilka som betalt. Så innan jag planerar en enda föreläsning till vill jag kunna ha ordning på detta, pust [wp-svg-icons icon=”wondering” wrap=”i”]

Jag håller också på med vernissaget som ska hållas den 12/9. Igår hittade jag appar där man kunde måla direkt i ipaden så där blev jag sittande ett tag. Funderar nu på att skaffa en penna för att kunna måla mer precisionsinriktat. Då slipper man ju alla teckningar som blir liggande i alla fall [wp-svg-icons icon=”thumbs-up” wrap=”i”]

Hoppas ni får en fortsatt fin sommar allihop!

Ensamheten bor i mig

Detta inlägg publicerades i: Allmänt 19 juli, 2015 av jessica hjert

Ensamheten bor i mig, så jag kan den aldrig fly.

Den står alltid vid min sida, fast att dagen förvandlas till ny.

Möter jag en vän, så vet jag att det alltid är på lån.

För kommer du för nära, springer jag där ifrån.

Fast att jag egentligen inte vill, knuffar jag dig bort.

Men jag uppskattar din närvaro, trots att den är kort.

Jag liksom fastnar och kvävs av vänskapensband.

Och fast att jag skulle behöva vågar jag inte räcka ut min hand.

Jag drar mig undan, men önskar att du hittade min gömma.

För känslan av nära vänskap kan jag ändå inte glömma.

Jag trånar och längtar efter att få ha någon nära.

Samtidigt som jag är livrädd för att dig förtära.

Min ensamhets törst blir inte släckt utav dig.

Den vill ha mer och forsätter slita och dra, inuti mig.

Jag tror inte du vet om det, men jag är ledsen för att våra stunder bli så korta.

Det är svårt när du är nära, men tyngre när du är borta.

Min kropp somnar in, förvandlar sig till bly.

För ensamheten bor i mig, låter mig aldrig fly.

Vad en person med ADHD inte vill höra:

Detta inlägg publicerades i Psykisk ohälsa och märktes ADHD 17 juli, 2015 av jessica hjert

ALLA har ADHD
Ja, alla har vi ju någon bokstavskombination
Jag skulle också behöva lite ADHD ibland
På min tid fanns det inget som hette ADHD
Jag har också ADHD, fast odiagnosticerad
Ja, jag tycker också att det är svårt att koncentrera mig
Ja, det är ju nya modeflugan
Det är ingen riktigt diagnos
Du kan ju inte ha ADHD, du som är så lugn och smart

Att vara anhörig till någon med GAD

Detta inlägg publicerades i Psykisk ohälsa och märktes ångest 16 juli, 2015 av jessica hjert

Jag skulle önska att jag tillsammans med min diagnos fick information om diagnosen att dela med mig av till mina anhöriga. För det är ju inte bara jag som kan ha svårt för att förstå mig själv, utan också min omgivning. I många lägen kanske man inte hittar roten till sin ångest och har därför svårt att göra sig förstådd eller förklara för sin omgivning hur- eller varför man mår som man gör. Så därför skrev jag ihop denna information till anhöriga när det gäller GAD, informationen jag önskar jag själv hade fått.

Därför får du sommarångest

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa 16 juli, 2015 av jessica hjert

Härligt med sommar och semester, eller tycker du som många andra att semester tiden skapar mer ångest? Ibland kan man själv ha svårt för att förstå varför man mår dåligt när man skall må som bäst, men det kan finnas flera olika orsaker. Om du hittar din anledning till att ångestnivån stiger kanske du lättare kan få ditt liv i balans igen. Vanliga orsaker kan tex vara:

att du känner dig ostimulerad, (saknar arbetets stimulans).
att du gått i från dina rutiner, (sov, mat eller träningsvanor).
dricker för mycket alkohol, (alkohol kan vara upphov till ångest).
jämför dig med andra, (du kanske kollar på andras kroppar, solbrännor eller semesterliv).
saknar den sociala samvaron du har på jobbet, (du träffar arbetskamrater varje dag och kanske känner dig mer ensam).
för höga krav, (trädgård som ska skötas, hus som ska målas och barn som ska aktiveras).
vill ha en ”perfekt” semester, (solen visar sig inte, barnen bråkar och du får inte den sovmorgon som du önskar).
krav på att vara social, (semestra med andra, äta ute, tillbringa tiden utan för ditt hem).

Även om du vet vart problemet ligger kan det fortfarande vara svårt för dig att hitta den där balansen då ditt liv ofta också styrs av andra, så som tex barn, sambo och vänner. Det finns krav på saker du ska göra, orka och vara med på. Men försök att förklara för din omgivning hur du mår, och få till stunder där du bara kan vara för dig själv.

Jag vill också att du lär dig (och din omgivning) att det är skillnad på vad du vill- och på vad du behöver. För dina barns skull så kanske du ”vill” åka till Liseberg, men det kanske inte är vad din kropp/psyke behöver. Den kanske hellre skulle vila. Det du tänker att du vill, kanske inte alltid är dina tankar, utan din familjs.

Vill du med på utflykten, till stranden, på festen? Lyssna på din kropp och på vad den säger till dig, istället för rösten som ropar högst.

Lexikon-för att du ska förstå mig bättre

Detta inlägg publicerades i: Allmänt 14 juli, 2015 av jessica hjert

När jag mår som sämst har jag svårt att finna ord för vad det är jag känner, oftast vet jag inte ens själv. Utan det är först efteråt jag kan se sambanden eller sätta ord på det som egentligen pågått inom mig. Tyvärr finns det heller inga ord som beskriver mitt mående. Utan de ord jag använder är även de som finns i ditt register, som du anser dig känna till, och därför kan du ibland inte förstå mitt beteende. Men för mig har orden en helt annan innebörd.

Trött- När jag säger att jag är trött, då menar jag verkligen TRÖTT. Inte sömnig, utan TRÖTT. Jag är så trött att jag inte kan sortera alla intryck, att jag varken ser eller hör klart, allt framför mig blir en dimma och jag är rädd för att ta ett endaste steg till för att jag riskerar att falla ihop.

Ångest- När jag säger att jag har ångest så menar jag inte den lilla molande känslan som far runt i kroppen för den känner jag knappt längre. Det är min vardag. När jag har ångest så pratar jag om den stora ångesten som omfamnar hela mig och lägger sig som en extra tungt lager på min hud. En hinna av tung, kall stål. Jag får svårt att andas, tänka klart och vill bara krypa upp i ett hörn och gråta.

Inte mår bra-När jag säger att jag inte mår bra så pratar jag i stort sett aldrig om huvudvärk eller illamående. Om jag har en fysisk krämpa kan jag lätt tala om för dig var och utav vilket omfång. När jag säger att jag inte mår bra så känner jag i min kropp att den stora tunga vågen av ångest är på väg mot mig, och jag vet oftast själv inte varför. Febertermometern visar aldrig någonting trots att mitt blod kokar.

Egentid- När jag säger att jag behöver egentid menar jag inte att jag vill ut med mina vänner, festa eller på annat sätt roa mig. Det enda jag ber om är en tyst stund för mig själv. Så att jag kan sortera mina tankar.

Vila- Vila innebär inte sova för mig. Jag vill bara minska mina intryck. Både vad gäller syn och hörsel. Jag behöver en paus från min omgivning.

Och kom ihåg att när jag ber om att få vara ensam, så är det aldrig för att komma ifrån dig utan endast för att komma ikapp mig själv.

Pennan som psykolog