Årsarkiv: 2015

23 tecken på att du inte har ADHD 11 kommentarer

Detta inlägg publicerades i Psykisk ohälsa och märktes ADHD 8 augusti, 2015 av jessica hjert

23 tecken på att du inte har ADHD

Hittade denna lista på Facebook och tog mig friheten att översätta den till svenska med lite förändringar och tillägg. Listan i sitt original utförande hittar du här.

Själv skulle jag också velat lägga till en punkt 24, Jag har aldrig lidit av någon större psykisk ohälsa. -Då många med ADHD har depressioner, ångest, utbrändhet, självskadebeteende, ätstörningar, självmordstankar eller har under många år av sitt liv känt sig annorlunda och utanför. Jag tycker att många missar den här punkten. Men grunden i att du har fått en diagnos är för att någon i ditt liv inte fungerar/fungerade, att du inte mådde bra. Vi får inte glömma det. Här kommer i alla fall listan:

Du har svårt att hantera kriser. –Personer med ADHD brukar vara duktiga på att hantera situationer där adrenalinet flödar.
Du känner att du lever upp till ditt potential. –En person med ADHD känner ofta att de underpresterar.
Du är färdigt med dina projekt i tid. –Behöver inte förklaras närmare.
De senaste månaderna har vännerna sagt till dig att du ”verkar ha fått ADHD”.–ADHD har man sedan barndomen och uppkommer inte plötsligt mitt i livet.
Du har haft samma jobb i mer än sex månader.–En överdrift, men jo, personer med ADHD blir lätt rastlösa, uttråkade, avskedade eller skapar egna företag. De är sällan länge på samma arbetsplats.
Din föräldrar eller syskon har inte ADHD. -ADHD är 79% ärftligt och går ofta i släkten.
Du skickar in din deklaration i tid.
Du förstår inte riktigt termen hyperfokus.–Ibland fokuserar vi på fel saker, eller vid fel tillfällen. Men när vi väl är intresserade är vi superfokuserade.
När någon frågar vad du tänker på har du en förklaring.-Eftersom man har en tornado i huvudet har man ofta svårt att förklara tankar och känslor, ofta vet man inte själv.
Utan att lyfta blicken från skärmen kan du tala om för mig vart du lagt nycklarna.-Suck, en vardag för en person med ADHD att alltid få leta efter tex sina nycklar.
Du har inte problem att läsa något av det här. –40% av barnen med ADHD har inlärningssvårigheter så som tex dyslexi.
Du lyssnar mer än du pratar. -Personer med ADHD pratar ofta snabbt, och mycket.
Du är nyfiken på att få veta om du har ADHD. -Det är vanligt att de personer med mest symtom är de som mest emotsätter sig ha diagnosen.
Du har en bra känsla för tid och går aldrig vilse.
Din ”att göra lista” har mindre än 493 uppgifter nedskrivna.
Ditt skrivbord är synligt.
Ibland går du in i ett rum och undrar varför du gick in där. -Det här händer ofta en person med ADHD, vi kan även hämta det vi ska ha i rummet, men sedan inte minnas vad vi skulle använda det till.
Du brukar inte överreagera.-En person med ADHD lever nära sina känslor och har ofta svårt att lägga band på dem.
Du pratar inte med dig själv. –Då man har så dåligt korttidsminne är det vanligt att man pratar för sig själv eller upprepa saker för sig själv för att det inte ska falla ur minnet.
Du vill inte dricka kaffe på kvällen. –För en person med ADHD kan det ofta vara tvärtom, att kaffe lugnar dem.
Du har tvättlappen kvar i dina kläder. -Person med ADHD har svårt med att hålla fokus, inte bara ljud, ljus och rörelse utan även kläder som skaver kan irritera och påverka vår uppmärksamhet. Det är vanligt att personer med ADHD är extra känsliga för lappar i kläder, eller kläder som sitter åt.
Din garderob är full av instrument, dykutrustning, yogamattar, och blandade träningsredskap. -Personer med ADHD är ofta intresserade av flera olika saker. Vi är nyfikna, entusiastiska,,,tills vi tröttnar.
Du kan läsa den här listan noggrant i ordning, utan att hoppa till slutet.

Förbättra arbetsminnet genom att samtidigt röra på dig

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa 5 augusti, 2015 av jessica hjert

En ny forskningsstudie visar att barn med ADHD presterar bättre om de samtidigt rör sig. I studien undersökte man 52 barn, varav 29 med ADHD. Man undersökte arbetsminnet genom att barnet skulle komma ihåg siffror och bokstäver när de var i rörelse jämfört med när det var stillasittande. Barnen utan ADHD presterade sämre vid rörelse medan barn med ADHD visade en betydligt högre prestationförmåga vid rörelse. Ingen nyhet kanske, men det som förvånade mig var att barnen utan ADHD presterade sämre vid rörelse. Jag har ju alltid tänkt att ingen annan heller tycker att det är enkelt (att sitta helt stilla och lyssna på någon), men att de på något magiskt vis bara klarade det ändå. Det som studien hade som förslag var att tex arbeta med balansbollar eller motionscyklar i skolmiljö. Själv tror jag att jag ska skaffa mig en stressboll (ni vet en mjuk boll man kan hålla i handen och klämma på).

Ofta brukar jag ha papper och penna med mig och måla eller skriva ner saker som sägs för att kunna koncentrera mig bättre. Men på vissa möten passar det sig inte att man sitter med blicken i bordet och pennan i handen. Så kanske fungerar det bättre att sitta med nävarna under bordet och krama en lite boll. Har du andra tips så får du gärna dela med dig!

Den kreativa processen & självkänslan

Detta inlägg publicerades i: Företagande & föreläsningar 4 augusti, 2015 av jessica hjert

Idag ska jag i väg till kontoret för att fortsätta jobba med tolvstegprogrammet mot ångest. Jag ska nu göra små korta inspelningar med mig själv för att beskriva hur det kan vara, eller hur man kan arbeta i stegen. Samtidigt som jag verkligen vill göra det här så sköljer nu en våg av tveksamhet över mig. Vad håller jag egentligen på med? Vem tror jag att jag är? För vem kommer egentligen det här att göra nytta?

Självklart kommer en hel del katastroftankar ikapp mig. Tänk om dom skrattar åt mig, vilka kommer egentligen se det här. Mina vänner, min chef eller dem som egentligen behöver det?

Som vanligt dyker även olusten och tveksamheten upp, men vanligtvis håller jag bara för näsan och hoppar (så även denna gången). För vad spelar det egentligen för roll? Ett misslyckande (eller flera för den delen) betyder ju inte att jag är misslyckad, ~~eller?~~

Jag blev lite glad när jag hos underbaraclara läste om den kreativa processen som jag direkt kunde känna igen mig i (Jag är på steg fyra nu och hoppas nå fem inom kort[wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]) Och när jag blickar tillbaka minns jag att det sett ut så här med alla lite större projekt jag gjort, så som böckerna till exempel. En hel del ångest och tvivel, men även glädje. Man borde påminna sig om att en idé aldrig känns så bra som precis i början.

NPF-vernissage i Vänersborg -för att vi kan!

Detta inlägg publicerades i: Företagande & föreläsningar Psykisk ohälsa 3 augusti, 2015 av jessica hjert

Jag kan ibland känna ett så stort behov för att skapa. Det är som krafter inuti som vill ut. Jag vill skriva, måla, dreja, producera. Får jag inte utlopp för det där inne tror jag att jag skulle bli galen. Text och ord betyder mest för mig, jag kan få abstinens om jag inte få uttrycka sakerna som maler inuti. Men jag gillar också färg och form, vill titta, ta, känna.

Då många med ADHD har en inbunden kreativitet så eftersökte jag fler personer som likt mig själv fann en tillfredställelse i skapandets process och fann till min glädje flera stycken. Så för att påvisa styrkan och kreativiteten som ofta finns i och med ADHD-diagnosen anordnar vi ett vernissage där flera av oss kommer att ställa ut våra foton och målningar.

För min del handlar det inte bara om att få visa mina grejer. Nej, det handlar om att visa upp att man kan. Jag kan, du kan, alla kan! Tycker du att något är roligt så kan du. Det finns alltid någon som är bättre eller som inte tycker att du är tillräckligt bra, men vem har rätten att egentligen avgöra det?

När det kommer till en ADHD-diagnos så tycker jag att det allt för ofta pratas om att vi inte kan. Vi kan inte sitta stilla, vi kan inte koncentrera oss, vi kan inte slutföra någonting. Men jag vill visa att det är tvärtom. Vi kan, vi kan, vi kan!!

Det magiska med medicin

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa 1 augusti, 2015 av jessica hjert

Ibland känns det som att man lever med näsan precis ovanför vattenytan. Som att minsta vindpust skulle få en att drunkna. Man letar ständigt efter land, eller egentligen efter vad som helst som man skulle kunna luta kroppen mot för att få vila. Din kropp är stel av kylan och dina armar bortdomnade efter all rörelse. Du tänker tanken att ge upp. Slappna av. Låta kroppen slukas av det stora blå och bara somna in. Du vill bara få vila.

När jag befinner mig i det tillståndet har jag ibland i ren desperation tagit en Concerta, då jag i vanliga fall inte äter mediciner. Och plötsligt känns det som om någon kastat ut en livboj till mig. Jag kan låta den omsluta mig och istället titta framåt. På något magiskt vis skalar den bort de yttersta bekymmerna, suddar ut en hel del frågetecken och bara låter mig vara. Helt plötslig kan jag andas igen.

Jag vet att det är en tillfällig lösning, att i morgon har någon tagit min livboj och jag får återigen simma. Men den låter mig samla ihop lite styrka så att jag orkar fortsätta. Jag vet att rätt medicin kan rädda ditt liv, fungera som en flytväst. Att det kan vara det enda som håller dig över vattenytan. Den som bär dig när du själv inte orkar mer.

Men jag i min envishet vill klara mig själv. Nå land med egen kraft, även om jag skulle drunkna på vägen.

Att lyssna på

Detta inlägg publicerades i: Allmänt 31 juli, 2015 av jessica hjert

Jag lyssnar väldigt mycket på podcaster och radio. Jag märker direkt vilka som fungerar eller inte för mig då jag snabbt tappar koncentrationen och inte kan lyssna klart. Helt klart är det att jag föredrar fakta/levnadshistorier framför fiktion. När två personer sitter och pratar och ska vara roliga tappar jag genast intresset eller blir bara irriterad.

Mina favoritpoddar just nu är sinnesjukt och Kropp och själ P1. Vill även tipsa om två sommarprat som jag nyss lyssnat på. Dels Joanna Halvardsson som berättar om att leva med Aspergers syndrom. Hennes semesterprat finner ni här. Sedan Underbara ADHD:s grundare som berättar om sin uppväxt med ADHD. Den finner ni här.

Vad lyssnar du på?

Sommaren som aldrig kom

Detta inlägg publicerades i: Allmänt 30 juli, 2015 av jessica hjert

Usch, den där frånvaron av solen gör mig galen. Tror aldrig jag varit så besviken på en sommar. Men än finns det tid kvar och jag hoppas för allt i världen att solen och värmen kommer tillbaka innan löven börjar falla. Annars kommer hösten att bli tung för många. Jag försöker tänka positivt, fånga varje solstråle med mitt ansikte och njuta av att slippa tunga vinterkläder på, men ändå….

Det finns ändå en stor tung saknad i mig och det gör ont. Jag känner mig ensam, lämnad, lurad. Snuvad på konfekten. Sommaren som aldrig kom…

Tur är väl att växterna inte ger upp, att de fortfarande slår ut i blom, behåller sin doft, och fortsätter lysa upp dessa veckor som mestadels bestått av regn och mörker.

Hoppet finns kvar…

Detta inlägg publicerades i: Allmänt 28 juli, 2015 av jessica hjert

Jag tänker på dig ibland fast att jag försöker låta bli.

Jag säger till mig själv att det inte är mitt ansvar att göra dig fri.

Jag saknar dig ibland, fast att det har gått år.

Kan fortfarande minnas ditt skratt, som om det vore igår.

Jag tänker på hur vårt liv kunde ha varit eller hur det fortfarande kan bli.

Ändå fortsätter framtiden, utan dig där i.

I många år var min största rädsla att du skulle dö.

Nu är min största fasa att inte få säga adjö.

Att inte få möta dina ögon igen, aldrig mer höra din röst.

Att du själv valt det livet är ingen tröst.

Du vet det förmodligen inte, men jag tänker på dig än.

Kan aldrig sluta hoppas, att du en dag kommer hem.

Min dörr står alltid öppen, nyckeln har du kvar.

Du är välkommen tillbaka, den du en gång var.

Läser just nu:

Detta inlägg publicerades i: Allmänt 27 juli, 2015 av jessica hjert

Jag har en hel lista med böcker som jag ~~måste~~ vill läsa. Den där listan kan stressa mig, för som med alla andra listor vill man ju kunna se att den minskar. Men när jag läst en bok så hittar jag oftast två nya att lägga till, så ja, den kommer nog aldrig ta slut, och det är väl egentligen inte heller meningen med en läslista. Jag har börjat acceptera det. Lite besviken är jag dock över att så få böcker finns som e-böcker. Det är så himla lätt att låna hem e-böcker genom biblioteket. Slippa ha massa böcker liggande och behöver inte heller komma ihåg vilka dagar som böckerna ska återlämnas. Så det är ett tips. E-böcker!

Här är två av dem som i alla fall finns som e-bok. Åsa Nilsonnes bok läste jag ut i helgen och vill verkligen rekommendera. Lättläst, intressant och viktig. I alla fall för en sådan som mig….som hela tiden befinner sig i framtiden.

Att leva ett liv, inte vinna ett krig läser jag just nu. Jag har läst den förut men minns inte så mycket och kände för att läsa den igen. Det är nackdelen med att läsa snabbt och slarvigt som jag gör, allt går inte in. Men många böcker hinner jag i alla fall plöja igenom :Approve:

Ja, så acceptans och medveten närvaro är det jag jobbar på just nu, försöker att få bort några krav och en del måsten, sänka ribban och sakta ner tempot.

#Frihetsfjärilen

Detta inlägg publicerades i: Allmänt 26 juli, 2015 av jessica hjert

25-åriga Amanda Westin mailade mig för någon dag sedan och berättade om att hon hade startat en förening där hon vill stötta personer med autism till ett friare liv. Amanda har själv autism och fick sin diagnos för tio år sedan. Syftet med föreningen är att kunna hjälpa människor med autism genom att bidra ekonomiskt till deras läkarkostnader, mediciner eller aktiviteter som de annars kanske skulle ha svårt att ha råd med. Ett jättefint initiativ tycker jag!

Bland annat kan man hos dem köpa frihetsfjärilen eller stötta dem genom att lämna ett bidrag. Deras hemsida finner du här, och Facebook sida här. En självklar sak att stötta tycker jag [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

Pennan som psykolog