Vi måste bryta tystnaden, NU!
I måndags tog en person sitt liv. Hen avslutade sina sista levande minuter på en plats jag går förbi varje dag. Jag var där, minuter, eller kanske var det sekunder efter att olyckan skett.
Efteråt blev det tyst. Men hör inte ett ljud om olyckan någonstans. Tidningarna fortsätter att rapportera om världens alla händelser, men denna ser dem förbi.
Jag vet och förstår varför, ändå kan jag inte låta bli att tycka att det är fel. Ingen människa vet hur nära denna verklighet är oss om vi fortsätter att mörka den. Ingen får veta att det var personen vars ögon du just mött, personen du tagit i hand, eller hen som stod på kassan i din närmsta affär. Det blir för oss overklig, när det aldrig kommer nära. Vi tror att det sker runt andra, men inte runt oss.
Ingen vill ha ett liv på sitt samvete.
Jag kan inte låta bli att bli vansinnigt arg på tystnaden som infinner sig. Det är nästan så att jag vill gå ut med plakat och skrika för att uppmärksamma att folk faktiskt tar sina liv, för att människor ska bli medvetna om att det här faktiskt har hänt. Det känns som att vi sopar igen alla spår. Vill dela med mig av en viktigt text från suicid zeros hemsida.
”Varför så tyst om ett angeläget samhällsproblem?
Självmord är förvånande osynligt i mediebevakningen. En viktig orsak är de pressetiska reglerna som gör att många journalister inte rapporterar om självmord både av integritetsskäl och av rädsla för att ”inspirera” till fler självmord. Kunskapen om hur stort problemet är brister likväl som kunskapen om att självmord kan förebyggas.
Tystnaden, den dåliga granskningen och undermålig rapporteringen har tyvärr bidragit till att befästa tabu, stigma och okunskap kring självmord. Och därigenom har ett av våra största samhällsproblem, som skulle kunnat minska genom journalistisk granskning och allmän debatt, kunnat fortsätta. När medier inte rapporterar händer inte heller lika mycket politiskt. Vetenskapen vet i dag hur vi skulle kunna rädda mängder av dem som tar sina liv men då måste frågan belysas ordentligt.
Media kan även spela en viktig roll och bidra till att förändra negativa attityder till psykisk ohälsa genom större öppenhet. Det finns aktuell forskning att lyfta fram och åtgärder som visar hur det kan gå till. Viktigt är även att media i anknytning till rapporteringen beskriver vart människor kan vända sig om de har psykiska problem och självmordstankar och vilka myndigheter och organisationer som arbetar för att aktivt förebygga och minska självmorden. ”
Vi glömmer att för många är detta verklighet, personen har en mamma, en pappa, syskon, vänner, kanske egna barn. INGEN person är ensam, även om de ofta är precis så de känner sig.
Vi behöver släppa fram ensamheten, ångesten, sorgen, skammen. Vi behöver prata om det för att visa att det finns i allas liv, ALLAS! Du är aldrig ensam!
Du kan göra skillnad!
Idag tar en person sitt liv, i morgon med, och du tror fortfarande att det inte finns någonting du kan göra åt det, men det kan du! Du tänker att om en person har bestämt sig så är det så det är, men det är inte sanningen! Känslor och tankar kommer och går, så också depression, psykoser och ensamhet. Inget av det finns med dig för alltid även om det är så det kan kännas för stunden.
Jag är säker på att personen som avslutade sitt liv hade tusentals fina och ljusa stunder kvar att uppleva, hen visste bara inte om det.
Det är inte mitt problem tänker du, inte för än det kommer nära dig. Problemet är att det ofta är osynligt, att du inte ser det, förrän det är försent. Därför måste du agera nu!
Vad du kan göra:
- Öppna upp. Var ärlig när du själv mår dåligt eller har problem. Med det menar jag inte att du ska gå och berätta dina problem för alla utan om någon frågar ärligt svara att idag är det inte så bra. Du visar att du inte är problemfri och mänsklig och kanske skapar din öppenhet ringar på vattnet och hjälper någon utan att du själv vet om det.
- Fråga hur någon mår och var beredd att lyssna på svaret.
- När du ser att någon mår dåligt eller är ensam, säg det till personen. Låna ut ditt öra eller din tid. ”Jag ser att du är ledsen, eller jag ser att du varit trött ett tag, hur är allt med dig?” Att du ser någon kan hjälpa mer än vad du tror!
- Vi har inte alltid kraft, tid eller ork att hjälpa till, men alla kan vi länka personer vidare till rätt instans. Ge dem ett telefonummer, eller webbadress till hjälporganisation, läkare eller psykolog som kan hjälpa till.
Kan någon SNÄLLA ta huvudet ur sanden och agera nu? Tillsammans kan vi göra skillnad <3
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar
