Årsarkiv: 2017

Tack!

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Tack för fina mail och peppande kommentarer. Såklart att det känns att gå utanför sin ”comfortzone”, men ert stöd gör att det ändå känns 100 gånger lättare. Jag är inte den som vill leva utan att chansa, som egentligen är rädd för misslyckanden. Äh, det är bara att ställa sig upp igen och skaka av sig dem.

Självklart kommer ni får vara med på även den resan från start till mål, och har ni personer ni tror skulle vara lämpliga och intresserade av att vara med i min paneldebatt och bor i närområdet, hojta gärna till!

Puss på er!

Haltande drömmar

Detta inlägg publicerades i: Företagande & föreläsningar av

Sitter med en stor att-göra-lista framför mig, för full för att visas på bild. Just nu har jag minst 3 olika projekt framför mig vilket får mig att känna mig mer splittrad än vanligt. Boken skall sättas och snart gå till tryck, jag ska beställa lite mäss- och marknadsföringsprodukter och jag ska börja planera för min releasefest. Jag har till och med fått ett företag att hjälpa mig med release då jag hade planerat en större aktivitet. Allt har sett så fint ut i mina tankar, men nu när det börjar bli verklighet skrämmer det mig.

Det är alltid så, jag vet det, ändå gör det lika ont varje gång. Tankar som säger ”vem skulle vilja köpa din bok”, ”vem vill lyssna på dig”, ”vem tror du att du är”. När man fastnat i den där negativa spiralen behöver man hjälp att bryta den. För mig kanske det var det här som behövdes, att få säga det rakt ut.

Jag är rädd för att stå på en stor scen men noll personer i publiken, eller att bjuda in utställare för att sedan inte få några gäster. Ja, ni fattar, en rädsla föder en annan. Jag har tänkt mig en liten ”mini-konferens” utan kostnad både för myndigheter och privatpersoner, förhoppningsvis kan någon av de närliggande kommunerna nappa på idén och samverka på något sätt.

Jag hade tänkt mig en paneldebatt där personer med ADHD och tidigare missbruk eller kriminalitet skulle få svara på frågor och säga sitt. För det är ju vad hela konferensen handlar om, att de ska få höras och synas. ”Vem skulle vilja prata om det, det är ingen som är stolt över den erfarenhet direkt” sa en person till mig. Baaam, där blev man sågad vid fotknölarna. 

Jag tror verkligen på min grej, men ibland är det desto viktigare att andra runt om gör det än mer. Så att man har någon att hålla i när man haltar. Jag behöver stöd just nu, kryckor och kompass. Är rädd för att tappa bort mig eller ramla omkull. Med det sagt är det bara att sätta igång att beta av min lista, nu kör vi!

Önskar dig en fin helg!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Företagsfrågor

Detta inlägg publicerades i: Företagande & föreläsningar av

Hur länge har du drivit företag?

Jag var tvungen till att titta efter för jag mindes faktiskt inte. Men 2013 var uppstarten för Nestor förlag (Oj, vad tiden går).

Varför driver du företag?

För att det är så himla roligt och spännande. Jag lär mig nytt hela tiden. Och det jag tycker är kul är att det inte handlar om bara det företaget gör som man behöver arbeta med dvs skriva, föreläsa och hålla utbildningar för min egen del. Nej utan att man faktiskt behöver lära sig om marknadsföring, ekonomi, bygga och underhålla hemsidor osv. Att driva företag är så otroligt stort och handlar inte bara om att göra sin grej. Det är så mycket andra små sysslor bakom man behöver lära sig, och det tycker jag är kul.

Vad är det bästa med att driva företag?

Som ovan att jag får lära mig så mycket och att det är så varierande. Men också för att jag får vara kreativ och bestämma själv. Vill jag gå en utbildning då gör jag det utan att fråga om lov eller vänta på min tur, vill jag skriva en bok, hålla en föreläsning eller helt och hållet ändra spår i mitt företag. Ja då gör jag det. Frihet är så otroligt roligt. (Sen är jag absolut medveten om att jag skulle behöva någon som ständigt stod bakom min axel för att jag har en tendens att spåra ur, men det hör inte till saken[wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”])

Vad är det sämsta med att driva företag?

Sälj, alltså jag gillar att jobba och läsa om marknadsföring osv. Men jag har inte den där ihållande motivationen för att jobba med sälj. Tycker liksom inte om att ställa mig upp och skrika kom och köp. Hade jag bara fått producera och sköta det jag tycker är kul och någon annan skulle göra resten så hade det varit toppen. En annan sak som är negativ är ensamheten. Jag gillar att vara ensam och att jobba ensam men att inte ha någon att vända sig till ens med de enklaste frågor kan ibland kännas tufft. Det finns klara fördelar att ha en arbetskamrat i närheten. Min man brukar ofta se ut som ett frågetecken när jag ber om råd, och de flesta andra också som inte jobbar digitalt.

Vad har du för företagsdrömmar?

Oj oj oj, don´t let me get started. Jag vill inte bli långrandig men jag kan säga så här. Jag vill driva företag. Gärna flera. Det finns så mycket jag tycker är kul med det vilket gör det svårt för mig att låta bli. Ett företagsimperium skulle jag gärna ta emot. Men jag har en tendens till att jobba ihjäl mig så vid närmare eftertanke kanske det räcker med ett [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]

Vad har du för företagsrädslor?

Skatteverket är min största rädsla. Så fort jag får hem ett brev i brevlådan får jag ont i magen. Jag vet egentligen inte varför eftersom jag rent logiskt vet att det inte är något fuffens med min bokföring. Jag har lämnat bort allt till välutbildad personal så den rädslan behöver inte finnas där, och om det ändå skulle vara så att det hittar något litet fel så rör det sig inte om miljoner, nej det handlar nog snarare om ören och kronor och det kan jag omöjligtvis åka i fängelse för. Och skulle det vara så, så är jag ändå inte det minsta rädd för att åka i fängelse, så rädslan är helt ologiskt men ändå. Skatteverket är en mardröm som aldrig går över.

Vad har du för företagsutmaningar?

Att jag är impulsiv och tröttnar fort är en nackdel och utmaning. Jag skulle behöva hålla i mina grejer längre, lära mig att stå ut litegrann. Jag är en spretig person som tycker mycket är kul, jag behöver hitta min nisch och hålla mig till den. Bli bättre på att gräva djupt istället för brett.

Vad var ditt första företag?

Mitt första företag var Country-dreams. Det känns fortfarande som mitt på något sätt. Jag är så stolt över vad det har blivit, så fint. Inte alls vad det var från början. Hon hade något helt annat än jag och det hamnade absolut i rätt händer. Det har liksom växt upp och blivit stort. Ångrar inte en dag att jag sålde det, det startades på impuls och såldes ungefär på samma sätt.

Vad kommer att bli ditt sista företag?

Det kan man aldrig veta. Jag önskar ha kvar Nestor förlag så länge jag lever. Men om jag startar upp något mer vet jag inte. Jag hoppas inte att det här företaget är mitt sista, jag har mycket mer jag vill pröva på. Den som lever får se…

Dina bästa tips till en företagare

Att ha en mentor. Jätte viktigt att ha en person att bolla med eller få rådgivning ifrån skulle jag säga. Sen också att lämna bort sådant som är tråkigt och svårt. Oavsett om det är bokföring eller att bygga en hemsida. Det du inte kan eller inte gillar slukar både tid och energi så det bästa tycker jag är att lämna bort det till någon som kan. Även om det kostar pengar. Det kan göra ont att behöva betala en summa på något du ”kan” göra själv. Men den tiden kan du istället lägga på att få in mer pengar till ditt företag, till att sälja. Tänk på att det också kostar att ha massa saker liggande ogjort.

Driver du företag? Svara gärna på följande frågor och dela med dig av dem till mig, antingen via mail, egen blogg eller kommentar. Hade varit kul att se hur företagandet är för dig!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Tips på hur du kan hantera dina känslor 4 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Tips på att hantera känslorJag skrev i ett tidigare inlägg hur det kan vara att ”känna för mycket känslor”, och har fått en del frågor kring hur man skall kunna jobba med människor när man känner som man gör. Som jag sa tidigare ser jag det idag inte som en svaghet utan istället som en styrka, men det innebär inte att det inte tär på krafterna eller kan vara jobbigt för mig, men jag har absolut blivit bättre på att hantera det.

Jag har insett hur viktigt det är att inte låta känslorna äta upp mig, att kunna sortera vad som är ditt och vad som är mitt. Även om den vetskapen inte får bort ångesten kan det hjälpa att veta om jag har ångest för att någonting oroar mig i mitt privatliv eller om jag är ledsen för någon annans skull. Jag har av många fått frågan hur jag klarar av mitt jobb, som till stor del handlar om att ta emot andras känslor. Så här kommer mina tips kring det:

  • Eftersom jag får så mycket intryck har jag valt att utesluta vissa saker som inte ger mig något. Det kan absolut vara jobbigt att prata med ledsna eller ångestfyllda klienter men det känns mer meningsfullt än att höra/läsa om hemskheter i tidningar/radio/tv. Jag tycker att det är ok att undvika saker så länge du är medveten om att du gör det.  Det är ett val jag gjort för att orka med.
  • En fördel när man är en person som känner starka känslor är att man ofta tydligt kan känna av sanning eller lögn. Använd dessa fördelar!
  • Efter att du haft ett samtal stanna upp och reflektera över dina känslor. Vad bor det för känslor i mig nu? Är det mina känslor eller känslor som väckts i mig  under samtalet? Om jag känner att jag har svårt att släppa ett samtal eller möte så går jag alltid och pratar med en arbetskamrat för att inte ta med mig jobbet hem.
  • Var ärlig mot den du möter. Blir du påverkad under samtalet, säg det. Istället för att försöka avbryta samtalet för att du tycker att det är jobbigt, för att du inte vet vad du ska säga eller vet hur du ska hantera det så säg som det är. Jag hade en man som berättade om hur han började missbruka efter hans frus död. Det var en historia som berörde mig djupt och jag kunde inte på något sätt lindra hans sorg och var tårfylld under hela samtalet. Jag lät honom prata, jag lyssnade och det räckte.
  • Tillåt dig själv och vara ledsen och gråta. Du är inte en starkare person för att du håller känslor inne. Du är människa och du känner, det är helt ok att visa det.
  • Sluta värdera dina känslor som bra eller dåliga. Känslor är känslor, varken mer eller mindre. Ingen känsla är bättre eller sämre än den andra.
  • Var också medveten om att de kommer och går. Känslan du bär i dag, kan vara bortblåst i morgon. Stanna inte i känslor, släpp taget. Se dem som små vindpustar istället för som moln (och kom ihåg att vinden alltid vänder).

Har du några tips? Dela gärna med dig!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”]Lämna en kommentar

Att prata med barn om rädslor

Detta inlägg publicerades i: Familj & föräldraskap av

Min son är 8 år, han börjar bli stor. Funderar över livet, och döden. Helt plötsligt har en pojke som aldrig visat rädsla börjat bekymra sig. Om både stort och smått. Han kan sitta tyst med ett spänt ansikte och ibland, när det blir för mycket brista ut i gråt. Här om dagen kom den igen, rädslan och han låg hulkande i mina armar. Han var orolig för pappa, som var borta över kvällen. Tänk om han inte kommer hem. Det känns inte bra när vi inte är tillsammans, säger han med tårarna rinnande.

Jag berättade då för honom om rädslan, om hur den fungerar, och vad rädsla egentligen är. Han blev nyfiken och intresserad, lyste upp som ett ljus. Jag berättade att jag förstod att han var ledsen och rädd, att det var helt naturligt, att det vore konstigare om det vore tvärtom. Vi är flockdjur och vi vill natuligtvis inte att någon lämnar vår flock. Vi ska bli uppmärksamma och vilja samla ihop oss igen. Han berättade då att han om han var själv till och med blev rädd över att gå över en väg, tänk om han skulle bli påkörd.

Vad skulle hända om du inte var rädd?

Han funderar en stund.

Jag kanske skulle bli påkörd.

Precis, svarar jag.

Rädslan är där för att skydda dig, varna dig om att något är farligt. Rädsla kan göra ont, göra oss ledsna men den är inte farlig. Tvärtom så vill den hjälpa oss, säga oss något. Vi tittar i min bok ”Annas oroliga mamma” där bilderna på ett bra sätt visar hur vi behöver ett alarm som varnar oss när det kan behövas. Hur vi annars hade hamnat i faror.

Vad hade hänt om du inte blivit rädd när du såg en tiger?

Jag hade klappat den och blivit biten, svara han.

Vad hade hänt om du inte var rädd för eld, för vatten, för vapen?

Det hade varit farligt för mig.

Han fattade poängen snabbt. Vi har alla små alarmklockor där inne. Det är inget fel på dem när de ringer, utan tvärtom när de är tysta. Det är viktigt att prata med barn om rädslor, så att det förstår varför de finns där och att de inte behöver vara fel. Jag tror att  han växte ett par centimeter när han reste sig upp och gick därifrån.

Det är klart jag är rädd, säger han. Jag älskar min pappa och vill att vi ska vara tillsammans. Vi är ju en familj.

Ja, eller hur, säger jag leende.

Det vore ju konstigt annars, säger han och tar på sig hörlurarna till dataspelet. Jag iakttar honom när han sitter där. Hur han ler och skrattar. Som om rädslan aldrig funnits, som om samtalet aldrig ägt rum.

PS, Boken ”Annas oroliga mamma” är ett jättebra sätt att förklara och prata med barn om ångest och rädslor. Boken hittar du här. (eller på bokus/adlibris)

Läs mer: Att bemöta barns rädslor.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Just nu…

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Just nu är det en hel del på gång…

För en vecka sedan hade jag min första workshop i terapeutiskt skrivande. Det kändes som startskottet för det som komma skall. Jag är så pepp och ser fram emot kommande kurser och utbildningar. Det är så roligt att få dela kunskap med andra och se dem växa. Det finns stora planer men lite tid så jag håller på och strukturerar upp det för mig själv. Har ju en tendens att alltid gå ut för hårt och för mycket. Så jag har nu tagit ett steg bakåt för att titta på det lite utifrån. Planera stort men agera litet, typ. Får se hur länge jag kan hålla mig. En kursstart för skrivterapi på distans är i Sep och en i Nov är det bokat i alla fall. Sen skall jag ju köra en på plats i Vänersborg. Planerar också att lägga upp mer e-kurser så att du kan jobba i din egen takt. Men det ligger lite längre fram.Just nu

Nu har jag också fått tillbaka mitt manus från Ylva Ginsberg och Annika Brar som jag valt ut till att skriva förord och blurb. Fick jätte fina texter tillbaka så nu behöver manusarbetet sätta igång igen. Båda Ylva och Annika har själva skrivit böcker/artiklar på ämnet och jag sökte någon med forskningsanknytning eftersom boken är akademiskt lagd. Så nu ligger det arbetet och väntar på mig.

Ska också planeras en releasefest som jag önskar blir helt annorlunda denna gången. Vill ha en stor föreläsningsfest med ballonger, pompa och ståt *drömmar*, men vi får väl se vart det hamnar. Tänker mig en paneldebatt om ADHD och kriminalitet, föreläsningar och samtal på ämnet. Japp, vi får se vart det slutar. Har du förslag eller vill hjälpa till på något sätt, välkommen att anmäla ditt intresse [wp-svg-icons icon=”happy” wrap=”i”]

Jag har också planerat att ha livesändningar i min fb-grupp skrivterapi, där vi tillsammans kommer diskutera kring skrivandet (är tanken). Välkommen dit om du har intresse. Det kommer även ske förändringar i mitt månadsbrev som kommer rikta in sig på skrivande och skrivövningar. Är du inte anmäld så signa upp dig här, bums!

Sen planerar ju jag och Maria ett projekt ihop, det ska bli så kul att jobba ihop med någon. Lite energi in och inte bara energi ut liksom. Vi hoppas kunna dra igång om några veckor. Lovar att säga till när det är dags!

Ja, det är väl vad som händer just nu. Vad har du på gång?

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Jag måste vara sjuk

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av
Jag måste vara sjuk

Jag måste vara sjuk

Ja så tänker de flesta. De går till vårdcentralen och tar blodprover, försöker att prata med en förstående läkare. Men när svaren kommer tillbaka är man frisk som en nötkärna. Ändå har man aldrig känt sig sjukare. Fullpott säker läkaren skrockande i luren, bättre kan det inte bli. Du är frisk upprepar han igen innan ni lägger på.

Du vet inte om du ska skratta eller gråta. Samtidigt som du är tacksam över att du inte är allvarligt sjuk känner du dig livrädd då du inom dig känner att det ändå är något fel. Du vill bara ta en tablett så att du kan få må bra. Du vill ha din sjukdom på ett papper så att du kan lägga dig i sängen och bara ge upp. Du vill sjukskriva dig, vila, men hur ska man kunna göra det när man är frisk och kry?

Den onda cirkeln har just startat. Det sitter i huvudet, säger någon. Du måste förändra din livssituation, säger någon annan. Alla verkar ha lösningen på ditt problem utom du själv.

Du kämpar vidare, går upp ur sängen varje dag fast att livet känns som en kladdig sörja där du fastnar i varje steg. Du försöker säga till dig själv att det går över, att du överdriver, att det du känner inte kan vara sant.

För hur ska du kunna vara ledsen när du har ett arbete, en partner och två friska barn. Nej du har ingen rätt att vara ledsen, du har bara rätt att vara lycklig. Jävligt lycklig! För du har inte bara allt du behöver, du är också fullt frisk!

Du känner dig yr, känner domningar i fingrarna, har svårt att överhuvudtaget ta dig upp ur sängen. Du kanske ringer läkaren igen, är säker på att det är något de missat, eller att det nu uppkommit något nytt. Är han snäll tar han emot dig, tar nya prover och talar till dig lugnande, men i de vanligaste fallen säger han till dig att dina problem är psykiska och erbjuder din antidepressiva.

Du slänger på luren i hans öra, förbannad, förnedrad. Du tänker att han är galen, som tänker att du är galen. Psykmedicin är inget för dig, du som aldrig har haft några sådana problem.

Sen kommer panikattacken. Den är på riktigt, högst verklig, ändå påhittad.  Du skäms om än mer än tidigare. Sjukskriver dig, låser in dig, rädd för nästa attack. Jag måste vara sjuk tänker du, men ingen förstår dig, ingen tror på dig.

Psykiska ohälsa är en osynlig sjukdom. Den är lika allvarlig och jobbig som vilken annan sjukdom som helst. Men den är svårare att bära just för att den inte syns, för att den väcker misstro och missförstånd. Om folk inte tror att du är galen så tror dom att du hittar på. För du ser inte det minsta sjuk ut. Jag önskar att jag på ett bra sätt hade kunnat förklara att du faktiskt är sjuk och att du kan bli frisk. Men att stänga in sig och ge sig själv bannor är det sista som hjälper. Tillfrisknandet måste börja hos dig själv, att du tror på dig själv, sköter dig själv, även om ingen annan gör det. Att misstolka eller förminska dina problem förlänger bara din sjukdomstid.

Du isolerar dig, bli inåtvänd och mer om mer ensam. Situationen förändras så långsamt att du själv inte hinner märka det. Du får känslan av att du alltid varit så här, mått så här, fast att du samtidigt vet med dig att det inte är sant. Plötsligt sitter du fast i en depression du förnekar. Du blir din sjukdom fast att den inte är en del av dig.

Jag måste vara sjuk viskar du, samtidigt som du fortsätter blunda…

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Hej Augusti! 1 kommentar

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Vilken fantastisk månad. Jag har ångest över att den tar slut (så också min semester). Jag har haft det så otroligt bra (trots min stukade fot). Den sista semesterveckan har jag kunnat ta lite längre promenader på någon kilometer eller så. Jag försökte en längre sträcka men då svullnaden den upp och började värka direkt. Dom första tre veckorna mådde jag trots min fot ganska bra men din sista veckan som ”orörlig” har jag känt att mig mer nedstämd. Jag vet av erfarenhet att jag lätt drabbas av nedstämdhet om jag inte tränar och kanske därför det där med foten gjorde mig än mer upprörd. Jag har varit lättretlig och på ett tråkigt humör. Känt mig instängd när jag inte kunnat komma ut så mycket som jag önskat. Blir nog därför bra att börja jobba igen så att jag kommer ut och gör något annat.

Bra saker som hänt i Juli:

  • Jag har haft en workshop i terapeutiskt skrivandet vilket kändes jätte kul
  • Har laddat för mina kommande månadskurser i terapeutiskt skrivande
  • Jag har fått vara tillsammans med min familj <3
  • Det har varit fantastiskt fint väder
  • Vi har fått rensat och sorterat ut lite här hemma vilket känns otroligt skönt
  • Jag har hunnit tänka och fundera mycket över mitt företag vilket gör att jag förhoppningsvis har en starkare målbild framför mig och tar rätt beslut i framtiden
  • Det har varit så otroligt kul och skönt att lägga ner mer tid på mitt företag
  • Jag har läst så himla många bra böcker om skrivande!!

Saker att se fram emot i Augusti:

  •  Att sommaren inte är över bara för att semestern är det
  • Att plocka blåbär, hallon och vindruvor i trädgården
  • Att förhoppningsvis kunna ta lite längre promenader
  • Få träffa mina härliga arbetskamrater igen!
  • Förhoppningsvis mer sol

Månadens affirmation:

De senaste två månaderna har affirmationen handlat om min kropp. Jag är inte färdig på långa vägar men hittade en som tilltalade mig mer denna månad då jag ligger väldigt långt fram i mina tankar. Jag drömmer och planerar om min framtid, har en sak på gång som jag inte kan berätta om än. Men jag hoppas så mycket på den att jag har svårt att se någonting annat. Skulle jag få ett nej skulle jag förutom att bli totalt nedslagen ha svårt att se min fortsatta riktning. Jag vill därför fokusera på här och nu och inte stressa över min framtid. Min affirmation denna månaden är därför :”jag är där jag ska vara”. Jag vill känna tillit till processen och lita på att det som händer är det bästa för mig.

Månadens aha-upplevelse:

Kanske ingen aha-upplevelse direkt. Men nu med skadad fot blev jag återigen påmind hur viktig min träning är för min psykiska hälsa. Att det inte handlar om att gå ner i vikt eller hålla sin kropp i form, utan mer frid i sinnet. Förutom frihet och egentid behöver jag varje lite endorfin träningen kan ge mig.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Livets melodi

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Livets melodi

Jag förundras över naturens storhet, dess ljud och dofter. Som en teater utan slut.

Ändå känns det som att jag inte hinner se allt. Att jag missar var och varannan minut.

Åren kommer och går, ändå är dom densamma.

Ligger lager på lager utan att damma.

Våren ger alltid hopp, får en att vakna till liv.

Allt står i knopp, människan får driv.

Sommaren är kort, fylld med drömmar som aldrig uppfylls.

Försvinner oftast bort, även om den förgylls.

När löven faller vet jag att vi möter honom igen.

Hösten kommer alltid som en sann och trogen vän.

Vintern är en enda lång väntan, både på det som ska komma och det som ska gå.

Vi blir aldrig nöjda, ändå är året aldrig mer annorlunda än så.

Dagar kommer och går, tiden passerar oss förbi.

Konstigt ändå när vi befinner oss mitt i.

Livet är nu, ändå skjuter vi ofta upp det till sen.

Som om allt skulle komma tillbaka till oss igen.

Kanske är det det som är att vara människa

att inte kunna uppskatta allt, att inte kunna höra livets melodi,

kanske blir vi tondöva, när vi befinner oss mitt i.

Fyra veckor senare

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Fyra veckor har gått, försvunnit i ett nafs. Men mycket har det hunnits med och än är det sommar kvar.

Jag har bland annat hoppat på ett ben genom Öland…


besökt Borgholm och solnedgångar…

beundrat växter och väderkvarnar…

åkt många mil i bil…

…hälsat på min pappas lantliga paradis.

Jag har jobbat i växthuset

Varit på familjeläger med föreningen Attention…

åkt båt..

och promenerat längst saltdränkta stränder.

Jag har läst ut ett tiotal böcker…

och tillbringat hela dagar med dem jag älskar allra mest.

I morgon väntar verkligheten igen. Tillbaka till arbetsveckan. Känns lite ångestfyllt och overkligt, men jag vet att man inom en arbetsdag är tillbaka i vardagslunken igen, då känns det som man aldrig varit där ifrån. Och på något sätt längtar man ändå tillbaks till alla trygga rutiner, det är med blandade känslor det där. Men nu ska jag ta till vara på dagen.

Hoppas ni haft en fin helg!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar