Årsarkiv: 2017

Fint blir det!

Vilken helg! Har träningsvärk i både huvud och kropp. Varit vaken sedan tre, flera nätter i rad. När jag inte följer min rutin och kommer ner i varv är det som att hela mitt system ballar ur. Sömn, träning, mat, ja allt rasar och man får börja om från början igen.

Det har varit total kaos här de senaste dagarna. Min man bestämde sig för att det var dags att slipa golvet i tre rum samtidigt. Det fanns liksom inte mycket yta kvar att leva på. Jag försökte streta emot, skjuta upp projektet. Men har man gift sig med någon lika impulsiv och envis som en själv får man ibland bara släppa taget och flyta med.

Golven var tidigare opraktiskt vita

Förr var det ofta jag som påbörjade alla projekt, men sen min energi tog slut är det min man som både påbörjar och avslutar. Men i fredags när jag kom hem från jobbet fick jag snällt hjälpa till. Vi oljade golven i 3-4 timmar. Det var min fredagskväll det!

Lika trött som jag?

På lördagen var det att flytta om köket (för femte gången tror jag utan att överdriva) och försöka få allting på plats igen. Inte förrän kvällen var vi såpass färdiga att det återigen liknande ett hem.

Suck och stön.

Men fint blir det! Det värsta av allt är att jag inte fått till den där ensamma skrivtiden i denna röran. Det är väl därför min kropp väcker mig vid tre och säger till mig att gå upp och producera. Det är ju så mycket där inne som måste ut. Får jag inte utlopp för det går jag liksom sönder.

En av mina bröder kom förbi och tog med sig hundarna på promenad i solskenet. Själv slet jag hund och längtade ut jag med.

Idag har sonen bandymatch så jag ska försöka förflytta min trötta kropp till Grästorp, sen hoppas jag på en långsam dag i soffan.

Hoppas ni haft en fin helg!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Jag har ju glömt att berätta för er om min nya kärlek. Eller, ja, egentligen är den inte så ny längre. Det kanske var ett halvår sedan jag inskaffade en, (eller ja, det blev två). Men jag talar i alla fall om en spikmatta. Det var någon gång i somras när jag befann mig i min utmattning som jag hittade spikmattan på nätet. Jag googlade runt och kände att en sådan där, ja den vill ja prova. Men jag tyckte priset var alldeles för dyrt med tanke på att man inte vet om den kommer till användning. (Känner jag mig själv rätt så är det all in som gäller och sedan liksom ingenting alls).

Sen glömde jag bort det ett tag för att sedan hitta en på loppis. 40 kronor. Taget.

Det blev kärlek direkt och sedan ett halvår tillbaka har jag använd i princip varje kväll innan jag går och lägger mig. (Jag tycker till och med så mycket om den att jag köpte en till när jag hittade en på loppis.) Ja fråga mig inte varför, det är ju det där med impulserna. Det fattar väl jag med att jag inte kan använda två samtidigt. Men gjort är gjort… [wp-svg-icons icon=”cool” wrap=”i”]

Grejen med spikmattor är att de ger din kropp endorfiner. Endorfiner är både smärtdämpande och ångestlindrande. Man brukar slarvigt säga att det är kroppens egna morfin. När du först lägger dig på mattan så kan det göra lite ont i 4-5 minuter, men det är ju det som är grejen, det är då det magiska händer. Endorfinerna kickar in. Sedan känner du inte spikarna längre.

Jag tror att rekommendationen är att man ska ligga på den i minst 20 minuter. Jag brukar köra en timme för att liksom vara på den säkra sidan [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”] jag har då aldrig hört någon som fått en överdos om endorfiner [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]

Spikmattan gör mig lugn, trött och avslappnad. Jag skulle därför rekommendera dig att prova spikmattan om du som jag har svårt att komma ner i varv. Spikmattan är ett lätt och billigt hjälpmedel tycker jag, och idag skulle jag inte vilja vara utan. För mig blev det inte en ”one hit wonder” skulle jag nog vilja påstå efter månaders användning. Jag skulle därför verkligen rekommendera dig att prova!

Har du provat spikmatta, vad är dina erfarenheter?

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Don´t dance to fast

Have you ever watched kids on a merry-go-round?

Or listened to the rain slapping on the ground?

Ever followed a butterfly´s erratic flight?

Or gazed at the sun into the fading night?

You better slow down.

Don´t dance so fast.

Time is short.

The music won´t last.

Do you run through each day on the fly?

When you ask: How are you? Do you here the reply?

When the day is done, do you lie in the bed

With the next hundred chores in your head?

You better slow down.

Don´t dance so fast.

Time is short.

The music won´t last.

Ever told your child, we´ll do it tomorrow?

And in the haste, not seen his sorrow?

Ever lost touch, let a good friendship die?

Cause you never had time to call and say Hi.

You better slow down.

Don´t dance so fast.

Time is short.

The music won´t last.

When you run so fast to get somewhere

you miss half the fun of getting there.

When you worry and hurry through your day

It´s lika an unopened gift thrown away.

Life is not a race

Do take it slower

Hear the music

Before the song is over.

  David, L, Weatherford

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

En burk av lycka

Ibland (läs ganska ofta) drabbas jag och mindervärdighetskänslor. Jag ifrågasätter mig själv och allt jag gör. Vill flytta ur min egen kropp och rymma hemmifrån. Jag kan säga till mig själv att det jag gör inte spelar någon roll, vem bryr sig och vem f*n tror jag att jag är.

Där och då blir man så liten. Man trasar liksom sönder sig själv i bitar och det känns svårt (om inte omöjligt) att plocka upp sig själv igen. Men eftersom jag vet att dessa tillfällen infinner sig, och att jag egentligen inte har någon som helst anledning att känna så där, snarare tvärtom, så bestämde jag mig för att göra något åt det.

Påminnelse till mig själv

Varje komplimang jag fick skrev jag ner på papper, skrev ut fina kommentarer och mail och samlade allt i en burk, en liten burk av lycka. Ja jag vet, lapparna är helt klart vackrare än att ligga i en gammal Önosburk men man tager var man haver. Min tanke var att när jag föll ner i de där svackorna skulle plocka fram den där burken, läsa lapparna, och påminna mig om att jag är värdefull. Fin tanke eller hur?

Men funkar den i realiteten undrar du.

Jag är bra, för att jag är jag!

Den där burken har stått på min hylla i flera år, och en dag när jag återigen bara ville krypa under en sten skrev jag till några vänner om hur jag kände mig just där och då. Jag bad om tips och råd på hur jag skulle ”rycka upp mig”. Då var det någon som föreslog att jag skulle skaffa mig en lyckoburk och då slog det ju mig att jag redan hade en!

Jag dammade av den och hittade till och med texten ”läs när du har en dåligt dag” skriven på den, och alla fina texter, ord, ja de hade jag totalt glömt bort. Även om alla snälla saker inte helt kunde döva den dåliga känslan så värmde det i magtrakten.

Bara vetskapen om att burken finns där ger mig extra trygghet. Som ett sätt att hämta styrka när svagheten infinner sig. Jag ser den som ett sätt att ta hand om mig själv. Som att den starka delen av mig plåstrar ihop den som är söndrig. Som att jag tillåter mig själv att ibland vara svag, för att jag har medicinen för att återigen bli stark.

Att läsa texterna känns som en omtänksam smekning över kinden. Som att jag ger mig själv en kram när jag behöver den som bäst. Det känns som en present med påminnelsen om att jag duger, precis som jag är [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Igår hade jag en hel dag för mig själv. Både mannen och barnen var ur huset. Jag hade skrivit en lång att göra lista som trots alla ensamma timmar inte hans med.

Jag åt ett mellanmål som gjorde mig glad, tog en lång promenad med hundarna, läste ut en bok och fortsatte att jobba framför datorn hela kvällen lång.

Jag fixade månadens bokföring, rensade bland mina 200 mail (råkade radera fler än jag skulle i all hast), läste ut ett manus och avklarade ett möte via skype.

Nu är äntligen mailkorgen tom, vilken lättnad! Och veckans inlägg ligger klara i utkastet. Nu i veckan har jag fullt upp på kvällarna. I morgon är det är föreläsning om marknadsföring och på Onsdag är det ett e-com meetup i Trollhättan där det ska pratas e-handel. Hoppas på att lära mig en hel del!

Idag snöar det för fullt och barnen är på väg hem. Nu ska det eldas så vi får upp värmen i huset. Sen ska det städas och handlas inför veckan. Hoppas på en fortsatt vilsam Söndag.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Du har väl inte missat att du kan bli VIP-medlem hos oss utan kostnad? Nytt i vårt medlemsbibliotek är denna prioriteringslista. Kanske är du som jag och skriver allt du ska göra huller om buller men utan prioriteringsordning, vilket innebär att du kanske endast hunnit med att göra det som är roligast men inte viktigast [wp-svg-icons icon=”cool” wrap=”i”]

Det viktigaste först

Något jag lärt mig med tiden är att prioritera alla mina uppgifter. Detta för att jag lätt glömmer bort, missar (eller helt enkelt skiter i det). [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”] Att sätta en prioriteringsordning på varje uppgift har faktiskt hjälpt mig. Det viktigaste först helt enkelt. Jag vill därför dela denna men dig och du finner den i vårt medlemsbibliotek.

I vårt medlemsbibliotek finner du också Ord av ångest och min nyaste e-bok Livet med ADHD. (dessa finner du även utan kostnad i vår webshop) Signa upp dig för att bli medlem här.