Årsarkiv: 2020

Nytt avsnitt

Detta inlägg publicerades i Allmänt och märktes PODD av
Sjukt (o)normal

Sjukt (o)normal

Förra veckans avsnitt handlade om ensamhet. Vi trodde vi var ensamma om att känna oss just ensamma – ända tills vi träffade varandra. Varför känner vi oss ensamma när vi egentligen är omgivna av människor? Hur kan vi öka chansen att släppa någon annan nära och hur kan vi råda bot på känslan av ensamhet?

Denna vecka pratar vi om tillit. Själv har jag svårt att känna tillit till någonting i livet medan Therese sänder ut signaler av att vara lugn med allt som händer. Hur är det egentligen med tillit? Vad innebär det att känna tillit, behövs det ens och hur gör man när man tror att allt ska gå åt helvete, hela tiden?

Ps, nu ska vi finnas på alla podcastplattformar, du hittar oss under ”sjukt onormalt”.

Juni -månadens självporträtt

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Där swishade juni snabbt förbi utan att man knappt hann märka det. Jag känner mig öppen och sårbar. Beredd på allt liksom. Jobbar varje dag med att ha fötterna på jorden och att inte låta tankarna flyga iväg. Jag tror att det var rätt  beslut att inte ta någon längre sommar semester i år. Att istället arbeta med att njuta mer av vardagen. Men vem vet sådant förens efteråt?

Jag försöker att ta varje dag som den kommer. Jobba med det jag har.

Jag börjar känna att det där med covid gör en lätt nedstämd. Det är svårt att planera, ta för stora kliv. När allt kan förändras. Så har det egentligen alltid varit men det är bättre att gå runt ovetande än ständigt förberedd. I alla fall för mig. Mina katastroftankar är alltid närvarande. Jag behövde liksom inte ett lager till att lägga över dem. Så även om jag kanske egentligen inte är mer nedstämd eller ångestfylld än vanligt känns allt så mycket tyngre.

Det blir svårt att gå, att röra sig över huvudtaget. Kanske därför jag känner att jag står still just nu. Även om inte det heller är sant. Jag har mina återkommande klienter. Jobbar på en bok, spelar in podd och arbetar med allt som ska göras inför skolan till hösten. Ändå bär jag en känsla av att sitta fast. Jag försöker att inte göra något åt den känslan. För i perioder handlar livet inte om att kämpa emot. Utan istället flyta med ❤︎

Varför vara som starkast när man känner sig som svagast?

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av

Varför ska man vara så jäkla stark de stunder man känner sig så jäkla svag? Många pressar sig som mest när det mår som sämst. Dom tar tvingar sig till jobbet, ler extra stort och tar på sig mer uppgifter än vanligt när allt de egentligen vill är att dra täcker över huvudet.

Fasaden man sätter upp är hårdare än alla andras, fast att ingen annan än en själv begär det av en.

Varför inte erkänna sig sjuk?

Det är som att man ska springa i från det där smärtan med en stor, kall, hård sköld framför sig. Man blir trött, tung, snavar och får än mer sår.

Om man istället hade stannat upp, fikat vid vägkanten (läs sjukskrivit sig) och sedan tagit sig förbi farthindren i livet när man känt att man hade mer styrka och energi så hade man nog kommit i mål med mindre skador.

Varför gör vi så mot oss själva?

Jag känner inte en enda människa med utmattning/depression som gått hem frivilligt. Som har sagt ”jag behöver nog vila”. Tvärtom. Dom säger ”jag klarar det här”.

Ja, det tror jag säkert att du gör men för vem? Och varför är det viktigt?

Jag vet att det är jobbigt att erkänna för sig själv hur trött, svag och ledsen man känner sig. Men tro mig. Det är det du måste göra för att komma tillbaka. För att bli stark (läs frisk).

Så känner du igen dig i ovanstående så vill jag att du backar lite. Försök att se på ditt liv med perspektiv. Att gå över sin egen gräns är inte starkt, det är självdestruktivt. Vad är det DU behöver göra just nu för att ta hand om dig själv? Se till att gör det då. Ingen annan kommer att ta hand om dig, sätta dina gränser. Det är därför viktigt att du ser dig själv, att du tar ansvar. Nu ♥︎

När slösa lär sig spara

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Jag har nog en tendens att slösa pengar. Dels på grund av impulsivitet, dåliga beslut, och att jag går ”all in” när jag väl bestämmer mig för något. Men just nu befinner jag mig i en period där jag är så himla trött på alla prylar vi har hemma. Överfulla skåp och garderober. Det känns som att man nästa inte själv får plats i sitt eget hem på grund av allt man köpt på sig. Jag vet att jag inte är ensam om att känna så. Vi lever i ett konsumtionssamhälle. Men någonstans får det ta stopp.

Som jag tidigare har nämt har jag blivit inspirerad av en minimalistisk vän men också av hobbykreatören som bloggar och sprider både glädje och inspiration på ämnet inredning och rensande. Och trots att jag rensat hur mycket som helst är det fortfarande inte klart, så lite, lite i taget försöker jag att rensa ur mitt hem, och framför allt försöker jag att INTE köpa nytt.

Jag älskar verkligen ordning och reda och målet (trots två barn i huset) är faktiskt att få en någorlunda sådan.

Hejdå koffertar

Det värsta med rensandet är att säga hejdå till allt man tycker om. För jag är verkligen en sådan person som fäster mig vid saker. Jag älskar mina gamla koffertar även om de bara ligger på min golv och aldrig används till någonting. Jag gillar den gamla rostiga ljuslyktan jag aldrig tänder. Men denna gången var jag riktig hård i min sållning och allt jag inte använder som bara står som prydnad åkte ur mitt hem och oj vad mycket bättre det blev.

Min garderob är en sån sak som ska rensas igen. Hårt. Sen alla lådor, skåp och sånna ställen som samlar skräp. Det kommer definitivt att bli höstens projekt. Rensning!  Men det svåras är nog trots allt inte att slänga, skänka. Utan att inte köpa nytt.

I dessa covid tider har jag inte varit ute i affärer på månader vilket är positivt. Men mycket ser man och inspireras av på nätet också. Ja det är helt enkelt en del av höstens projekt. Att rensa ur, och INTE köpa nytt.

Nytt poddavsnitt

Detta inlägg publicerades i Allmänt och märktes PODD av

Idag ligger ett nytt poddavsnitt ute på ämnet ensamhet. Ett ämne vi med all säkerhet i framtiden kommer att prata mer om då det är en känsla vi alla upplever mer eller mindre och från och till. Dela gärna med er av era tankar kring ämnena vi pratar om och vi är tacksamma om ni kommer med förslag på ämnen ni önskar att vi samtalar om.

Önskar er alla en fin fredag!

Svåra samtal -Alkohol

Detta inlägg publicerades i Familj & föräldraskap och märktes youtube av

Nu finns ett nytt samtal ute där jag och min dotter diskuterar alkohol. Vi pratar om varför vuxna ska prata med barn om alkohol, på vilket sätt alkohol kan vara farligt, varför vissa personer har svårt att säga nej och hur man som tonåring ska hantera grupptryck. Finns det ämnen du skulle behöva prata om med dina barn men inte vet hur?

Kontakta mig gärna med förslag på samtalsämnen så tar vi upp de i nästa video.

 

Till dig som lever nära någon med ångest

Detta inlägg publicerades i Psykisk ohälsa och märktes ångest av

Vad en person med ångest ofta gillar: att planera och strukturera. Den vill alltid ha god förberedelse tid och gillar att hålla sig till strikta rutiner. Den tycker också om att hålla sig inom sin komfortzon och att överanalysera.

Vad en ångestfull person inte gillar: spontanitet, sista minuten planer, förändrade rutiner, att gå för långt utanför sina gränser, mycket folk, högt ljud och starkt ljus.

Hur du kan förminska personen: säg till den att det inget att oroa sig för, sig till den att det är onödigt att vara stressad, säg att alla upplever ångest och att det inte är stor sak, kom gärna med goda råd som du själv blivit hjälp av eller som ALLA andra gör. Säg till personen att den är barnslig.

Hur du kan vara hjälpsam: fråga vad du kan hjälpa personen med, ha förståelse om personen ställer in/ändrar/ångrar sig, ha förståelse om personen upplever starka känslor om planer förändras, visa att du gärna lyssnar även om du inte kan förstå. Var med i personens plan och hjälp till att planera istället för att ignorera eller lägga allt ansvar på personen.

Att vara kontrollerande och ospontan är inget personen väljer eller själv vill, den är något den måste göra för att kunna hantera sin vardag och stå ut med oförutsedda händelser. Så för att underlätta samlivet med en ångestfull person, påminn dig om att den alltid gör så gott den kan ♡

En sommardag

Detta inlägg publicerades i Psykisk ohälsa och märktes ångest av

Jag vaknar tidigt. Intar kaffe på trappan. Njuter av fåglarnas sång och vinden i träden. Jag spenderar dygnens första timmar utomhus, vilande i solstolen med kaffekoppen tätt intill. När barnen vaknar bär det som utlovats av till stranden. Där läser jag en god bok i timmar medans jag hör barnens skrik och lek bland vågorna. Som att jag inte kan få nog av njutning fortsätter jag när jag kommer hem. Tar en långsam promenad med mannen under kvällssolen, slår oss sedan ner på altanen i timmar och pratar över varsitt glas vin. Vi går först in när det bli kallt och jag somnar den kvällen, med en solbränd näsa.

sommarångest

Ja, så ser det ut. I min fantasi. I verkligheten är det mer tvärtom. Spenderar sommarmorgonen inomhus. Skrivandes framför min dator med kaffekoppen tätt intill. Har försökt att sitta utomhus, men varken wifi eller sittställningen duger. Jag rör mig runt otåligt på dagarna, försöker hitta projekt att lägga min tid på för att inte gå sönder. När barnen skriker stranden stretar jag emot, försöker hitta bättre alternativ men förlorar alltid den matchen. Jag plockar med mig en bok, kanske två. Fast att jag vet att ångesten aldrig tänker mig låta läsa dem, utan att jag bli sittandes fastklistrad i sanden med blicken på mina barn. Och fast att de springer runt och leker så ser jag dem drunkna framför mina ögon, om och om igen. När de har tröttnat på leken blir det en lättnadens suck. Min kropp och mitt huvud har varit på helspänn och är egentligen för utmattade för att ens köra bil hem. Jag vill bara gråta, av utmattning, och av glädje att de överlevde, idag igen. Jag vill stänga in dem inomhus, för att lugna mina nerver, men barnen sticker och varsitt håll och mannen min vill föra ett mysigt samtal under kvällssolen på terassen. Jag är på helspänn, kan inte tänka på annat än mina barn som förmodligen både är påkörda, kidnappade och våldtagna nu när jag inte har kontroll.

Värmen ger mig extra ångest, klibbar fast sig på min hud. Det stretar och drar i hela kroppen, river inuti. Jag känner mig som en tigermamma som kämpar för att hålla ihop flocken, men misslyckas, och ser alla eventuella olyckor som kan inträffa spelas upp i mitt inre om och om igen. När alla är tillbaka i boet skulle man kunna tro att lugnet lägger sig i huset, eller i alla fall i min kropp. Men den är uppvarvad, sönderstressad, för utmattad och trött för att ens kunna sova. Istället spelar den upp andra faror, så som husbränder, sjukdomar och död. Jag sover halvdåligt den natten, liksom sommarens flesta nätter. Och när jag vaknar upp och hör barnen skrika ”ja, sol” så vet jag att jag väntar ännu en dag, badande i ångest. En dag där mitt sinne inte får vila, inte får någon ro.

Och det är så sommaren mestandels ser ut för mig.

Därför skiter jag i den här sommaren, jag tänker inte ens försöka vila, ta en semester. För mig är sommaren ett konstant ångesttillstånd, och i år accepterar jag det och tänker inte ens låtsas att njuta av sol och gröna dagar. Nej, jag stänger av min hjärna och kommer tillbaka till hösten igen. Där kan jag finns ro bland mjuk luft, regniga dagar och ungar som spenderar dygnets alla timmar inomhus. Så sommaren tack o hej, du kommer detta året inte få se så mycket av mig ❀

Mer om sommarångest kan du läsa här och här.

Företagsdrömmar

Detta inlägg publicerades i: Företagande & föreläsningar av

Det där med att driva företag. Jag beundrar verkligen dem som lyckas. För det krävs inte bara mod utan också tålamod. Du måste vara uthållig. kreativ, relevant, ihärdig, nyfiken och samtidigt älska det du gör. Företagande är ett av mina största intressen. Kanske för att det är så brett och för att man aldrig blir fullärd. Det är inte svårt att starta ett företag, men att driva runt ett…med vinst… det är svårare.

Jag beundrar varje människa som försöker. För tillsammans med varje nystartat företag finns en dröm och ett mål. Själv har jag nästan glömt hur min dröm lät för åtta år sedan när mitt företag föddes. För både jag och den där drömmen har förändrats så mycket sedan dess och kanske är det just det som jag älskar med företag. Att man inte behöver säga upp sig för att testa något nytt. Dra vidare. Utan man får lov att göra det därifrån man står.

Har du någonsin haft företagsdrömmar? Har du försökt att nå dem? Berätta!