Blogg


Dagens poddtips

Bild:pixabay

Bild:pixabay

Ni har väl inte missat hjärnpodden där jag i avsnitt 34 blev intervjuad och pratade om rädda barn. Jag tycker att det är ett superviktigt ämne och något vi borde prata mer om. Det finns så otroligt många barn som mår dåligt men varken syns eller hörs!

Vill också tipsa om radioprogrammet kropp & själ som i ett avsnitt pratade om utmattning. Även det ett superviktigt ämne tycker jag, både för att jag själv blivit drabbad men också för att det är ett problem som bara blir större. Hur kan vi förhindra att vi själva hamnar i utmattning och kan vi hjälpa våra arbetskamrater? Hur kan vi på arbetsplatserna förebygga utmattnings och depressionssjukdomar? En bra början är i vilket fall kunskap även om det självklar inte räcker hela vägen!

[wp-svg-icons icon=”pencil-2″ wrap=”i”] Lämna en kommentar


När vardagliga ljud skapar dig problem

Detta inlägg är ett samarbete mellan Nestor förlag, hörselfokus & Bellman & symfon.
Bild: Pixabay

Bild: Pixabay

OBS: detta är endast en enkel beskrivning om ljudöverkänslighet och hörselskydd. Det är en bred problematik och det kan finnas flera olika lösningar. Ta kontakt med din vårdcentral för mer information.

Vad är ljudöverkänslighet?

Ljudöverkänslighet innebär att vardagsljud som vanligtvis inte ställer till några problem upplevs som obehagliga. Ljuden kan plötsligt skapa ångest, trötthet och stress hos personen. Det kan även utvecklas till att den drabbade går och oroar sig för obehagliga ljud, vilket bara det kan upplevas som stressande. Det är därför viktigt med kunskap om ljudöverkänsligheten så att den inte leder till ett hinder i din vardag.

Överkänslighet för ljud är ett samlingsbegrepp men innebär att vanliga ljud kan upplevas så obehagliga att din vardag påverkas. Ofta gäller det ljud som till exempel barnskrik, klirr från porslin, prassel, höga röster, ljud från dammsugare eller fläkt. Känsligheten  kan variera för olika slags ljud, en del personer tycker att högfrekventa diskantljud är obehagliga, andra upplever lågfrekventa basljud som mer problematiska. Vissa upplever ljuden som obehagliga men hos en del kan de till och med med orsaka till smärta.

Varför drabbas man av ljudöverkänslighet?

Ljudöverkänslighet kan ha många orsaker, det kan tex uppkomma vid en hjärnskada efter en bilolycka.  Men det är också vanligt att personer med Autism, ADHD och andra liknande diagnoser kan störas mer av ljud. Problemet kan till exempel bero på fysiologiska orsaker i innerörat så som en bullerskada, men det kan också vara att hjärnan inte klarar av att dämpa signaler och filtrera bort oönskade ljud. Ljudöverkänslighet kan komma gradvis eller direkt, och orsakerna kan vara både fysiologiska och psykologiska.

Ca 40% av de som har tinnitus är känsliga för ljud i någon grad, men även de personer som drabbats av utmattning och/eller depression kan uppleva sig känsligare för ljud. De kan också ta sig olika uttryck hos olika individer. Man tror att 9% av den vuxna befolkningen lider av ljudöverkänslighet, bland barn är problemet vanligt vid inlärningssvårigheter.

Oavsett vart ljudkänsligheten kommer ifrån så påverkar det en psykiskt.  Stress, ångest, irritation och rädsla är vanliga reaktioner och det är viktigt att få hjälp så att problematiken inte begränsar ditt liv. Besvären kan variera från dag till dag och över längre tid. Din livssituation har en stor betydelse över hur din ljudöverkänsligheten utvecklas, din allmänhälsa och stress påverkar din känslighet för ljud. När du har det tuffare kan ljudkänsligheten upplevas mer påtaglig och helt enkelt kännas svårare att hantera.

De personer som drabbas kan ha svårt att själva förstå sin problematik då besvären både kan komma smygande eller direkt utan orsak. Besväret är osynlig och därför ofta svår för allmänheten att förstå. Det är inte ovanligt att problematiken leder till undvikande eller isolering. Man kanske börjar undvika sådant man egentligen tycker är roligt, bara för att slippa stressen av alla ljud.

Ljudöverkänslighet kan komma tillfälligt och försvinna av sig själv.

Vad kan man göra åt det?

Upplever man att ljudöverkänsligheten begränsar en i vardagen eller påverkar livskvalitén finns det hjälp att få. Ett första steg är att kontakta sin läkare på vårdcentralen som sedan kan remittera vidare om det behövs, tex. till ÖNH-läkare, audionom eller kurator.

Ljudöverkänslighet brukar oftast bli lindrigare med tiden och lättare att hantera så fastna inte i negativa tankar och uppgivenhet. Lägg din energi på att hitta metoder som lindrar besvären för dig.

Något man inte rekommenderar det är att undvika problemet eller använda öronproppar för att underlätta sin vardag. Försök att inte undvika vardagsljud eller avstå från roliga aktiviteter på grund av ljudet. Ta med hörselskydd och använd dem om det behövs. Ta en paus från den besvärande ljudsituationen, informera anhöriga om problematiken så att de lättare kan förstå dig vid gemensamma restaurangbesök, kalas, middagar eller  bio.

Något som är viktigt att veta är att ljudkänsligheten kan förvärras vid överdriven användning av hörselskydd. Det kommer att göra örat känsligare för ljud. Det är därför viktigt att bara använda öronproppar eller hörselskydd där det verkligen behövs, och inte ”utfall att”. Försök att skilja på skadliga ljud och obehagliga ljud.

[Tweet ”Hörselskydd måste användas på rätt sätt, annars kan ljudöverkänsligheten öka.”]

Det kan bli en ondcirkel där det undvikande beteendet gör att man blir än mer känslig. Även om det kan kännas bra att isolera sig eller använda öronproppar för stunden kan de förvärra och ge konsekvenser i längden.

Vid användning avBellman och Symfons formgjutna hörselskydd ER kan man byta dämpning själv beroende på situation. Man kan tex ha svag dämpning i situationer där kommunikation krävs, och högre dämpning vid konserter eller vid arbete med mycket buller. Skillnaden mellan de formgjutna hörselskydd jag skall få prova och öronproppar är att hörselskydden sänker alla ljud lika mycket, både mörka och ljusa, vilket ger en naturlig ljudåtergivning.

Väl utprövade hörselskydd med rätt dämpning för ditt användningsområde gör att du kan föra en diskussion och kommunicera utan att missa några varningssignaler. Öronproppar tvärtemot dämpar ofta allt för mycket, vilket kan bli farligt i vissa situationer där du kan komma behöva din hörsel.

Hörselskydd är främst till för att skydda sig från skadliga ljud, men kan likväl bli en del av din läkningsprocess om du har börjat isolera dig och välja bort saker för att orka vardagen. De kan helt enkelt användas för att höja din livskvalité.

Detta är del 2 av 4 i artikelserien ljudöverkänslighet. I del 1 berättade jag om min egen upplevelse och i del 3 kommer jag berätta om hur det går till att pröva ut ett par formgjutna hörselskydd, och i del 4 av min egna upplevelse av skydden.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Gästbloggaren -Fördomar om anorektiker 1 kommentar

Gästbloggaren

Dagens gästbloggare är Isa, 26 år och boende i Stockholm. Hon har under flera år tid kämpar med ätstörningar och vill nu dela med sig av fördomar hon mött som anorektiker. Idag går hon KBT och kämpar dagligen för att för att förbättra sitt liv genom att försöka öka sin självkänsla och minska sitt kontrollbehov. Hennes blogg hittar du här.

Gästbloggaren -Fördomar om anorektiker

Isa,B

Fördomarna om anorektiker

Något av det som gör mig allra mest frustrerad gällande anorexi är att det fortfarande, år 2016, finns förutfattade meningar idag hur man ”ska” vara som sjuk. Jag vet inte hur många gånger jag stött på personer som inte anser sig vara ”tillräckligt sjuka” för att söka hjälp eller ta sin problematik på allvar just för att de inte lever upp till dessa förutfattade meningar. Så låt oss spräcka dessa myter en gång för alla, shall we?

”en anorektiker ser sig som jättetjock och avskyr sin kropp” – fel. Många har en skev bild av sin kropp ja, men du måste inte tycka att varje centimeter av dig själv är äcklig och fet bara för att du har en ätstörning. När jag var som sjukast kunde jag skämmas över hur skelettlik jag var och hur sjuk jag såg ut, men den skammen var svagare än sjukdomen.

”en anorektiker äter ALDRIG socker” – hah! Under min sjukaste period levde jag enbart på socker. Hela dagens kaloriintag kom från godis. Människor i min närhet som inte hade så mycket kunskap i ämnet trodde jag var frisk när jag efter några veckor in i behandlingen tackade ja till en kaka. De visste inte att den kakan var det minst läskiga för mig att äta.

”en anorektiker är alltid mätt och äcklas av tanken på mat” – en tröttsam gemensam nämnare genom alla mina behandlingar har varit att det ska klagas på mättnaden efter måltiderna. Det ska klagas på hur mycket man just tvingats äta och hur hemskt det är. För om man råkar känna hunger så är ju det ett tecken på att man är frisk (och framförallt glupsk), eller? För det kan ju inte vara så att hunger är en medfödd drift som alla människor känner?

”för att ångest ska räknas som riktig ångest måste personen skrika, gråta, ligga på golvet i en hög, skada sig etc” – Jag har upplevt enormt mycket ångest i mitt liv men de gånger jag fått ”riktiga” utbrott på detta sätt går att räkna på en hand. Allas ångest visar sig på olika sätt och det finns inte något sätt som är mer rätt, eller mer hemskt, än något annat. Din ångest ska tas på allvar även om den inte är utåtagerande och tar sig fysiska uttryck. Punkt.

Det finns garanterat fler av dessa tankar som kan florera i ens huvud som en ursäkt för att man inte behöver söka hjälp och att man inte uppfyller kriterierna som ”tillräckligt sjuk”. Jag anser att om man har mat-, kompensations- eller motionstankar som hindrar en från att leva precis som man vill och som begränsar en, ja du har du ett problem och det är alltid berättigat att söka hjälp. Du är värd att ha ett värdigt liv!

Gästbloggaren publiceras varje Söndag, vill du bli nästa veckas gästbloggare? Kontakta mig på jessica@nestorforlag.se

Du kan göra skillnad. Du kan rädda liv.

[embedyt] http://www.youtube.com/watch?v=XQrkD0dyjyc[/embedyt]

#stegförlivet
Den 10 september varje år uppmärksammas den Suicidpreventiva dagen runt om i världen. Det är dag att minnas och hedra dem man saknar, men också en dag att förebygga det som inte ska behöva hända.

Det känns ganska overkligt att vi 2016 inte har kommit längre när det kommer till suicidprevention, att någon var sjätte timme på riktigt tar sitt liv. Ännu overkligare känns det att man inte dagens samhälle ens bär på tanken att det inte går att förhindra, att du tror att du inte kan göra skillnad.

Om du inte redan visste det innan så hoppas jag vet det nu. Att ett ögonblicksverk kan förhindras och aldrig uppstå igen, att en person i den djupaste depression kan tillfriskna och återigen kännas syfte och mening, att du kan göra skillnad, att just du kan rädda liv….


  • Ta kontakt
  • Visa att du bryr dig och vill lyssna
  • Fråga om självmord
  • Inge hopp -sök hjälp

    Sprid och dela-för att rädda liv [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]


Recension Sony QX100 2 kommentarer

Om man följer bloggar märker man ganska fort att många bloggare är intresserade av att fota. Och jag som läsare kan säga att jag ofta tänker på bildernas kvalité. Kanske inte lika ofta om de är bra, som när de är dåliga. Jag har själv funderat på om jag ska köpa en kamera för att förbättra bilderna till bloggen. Men insåg (som tur var) ganska snabbt att jag varken har tid eller lust för ett till intresse. Dessutom är det rätt dyrt om jag vill ha kvalité och ärligt talat är jag inte vidare intresserad.

Sen är det ju det att jag faktiskt avskyr det där med att ta selfies. Har alltid tyckt att det där är skitjobbigt men som bloggare är det där ofta A och O. När jag googlade runt lite förstod jag att fotande skulle bli ännu en sådan där dyr grej jag går in i för att efter några månader helt tappa intresset, därför lät jag det va.

Men när jag en dag var inne på Elgiganten för att lämna in min dator så hittade jag Sony qx100 till rea vilket gjorde att jag utan närmare eftertanke slog till.

Sony QX100

Sony QX100

Objektivet kan du sätta på telefonen om du önskar (men det behövs inte). Du ser oavsett hur du använder objektivet bilden i din telefon. (Man kopplar ihop objektivet och telefonen via wifi). Fördelen är att man kan ta kort från massa spännande vinklar, vilket gör att du slipper den typiska selfiebilden. Den är enligt min mening sjukt bra på att ta närbilder (kanske inte alltid så smickrande [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”]), och helt plötsligt tycker jag att det är kul att laborera med den. Jämfört med kvalitén på min iphone är denna klart bättre. Men efter jag är novis när det kommer till bilder och kvalité så vägar jag inte säga hur bra den är. Men jag är helt klart nöjd!

Den går ju att använda på alla möjliga sätt och eftersom du ser bilden i din telefon kan du använda objektivet till att ta närbilder, uppifrån eller vad du vill och ändå se hur du ser ut.

Kameran har zoom vilket jag inte bekantat mig direkt med än utan använder den mycket i läget längst ut (vet inte vad det kallas, haha).

Sony cybershot IMG_4878

Enda nackdelen förutom att den är dyr om man inte köper den på rea som jag är att den är lite klumpig. Man får ingen kameraväska eller liknande med och man är lite rädd för att lägga den löst i väskan, och den är otymplig att bära den i handen. Problemet löser man visserligen lätt med att köpa en extra liten väska som jag gjort. Nypris tror jag ligger runt 4000:- och  jag fick den för 1400:-. Klart värt pengarna enligt mig!

Klart kul att lattja med och kan verkligen rekommendera den om du likt mig vill ha bra bilder, men inte är intresserad av att lägga ner varken till eller pengar på det. En lite proffsigare recension från sånna som vet vad de pratar om hittar du här.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Anledningen till att jag blev utmattad 2 kommentarer

”Det är inte konstigt att du blev utbränd, så som du håller på”, ”Ja, men det här var ju väntat, man kan inte jobba som du gör”, ”Vem är du att prata om livsbalans om du inte kan hålla den själv?”

Suck!

Ja men det är kommentarer jag får höra. Folk som säger till mig att jag jobbar för mycket, vill för mycket, gör för mycket och att det är anledningen till att jag hamnade i min utmattningsdepression. Men det är inte sanningen och därför känner jag att jag måste berätta.

Jag vet att utbrändhet och depressioner sällan orsakas av en anledning men jag vet att min inte bottnar i mitt företag eller i mitt skrivande! Som jag tidigare har berättat är det något som ger mig energi, något jag längtar till och mår bra av att göra.

Jag vill därför berätta för er att orsaken till utmattningssyndrom inte alltid handlar om arbetsbelastning utan att de också, som i mitt fall, kan handla om arbetsmiljö. Jag var själv inte medveten om det för sex månader sedan, men idag har jag lärt mig den läxan.

Vid årskiftet 2016 började jag på en annan arbetsplats. Det var en plats utan ordning och struktur. Det fanns inga regler, inga ramar och inga uttalade arbetsuppgifter. Jag hade svårt att planera och organisera mina dagar, fylla dem med innehåll. Prestationsmänniska som jag är ville jag klara uppgiften, jag ville göra detta till något bra.

Nu i efterhand förstår jag att för en person med ADHD är det min sämsta möjliga miljö, jag kände mig ensam, rotlös, borttappad. Jag försökte hålla kvar i mina gamla uppgifter, där jag visste vad jag skulle göra, där jag kände mig duktig, där jag kände mig hemma. Men det hjälpte inte.

Jag led absolut inte av någon stress eller hög arbetsbelastning, tvärtom var det under min nivå, vilket i sig gjorde mig otroligt stressad.

Utöver denna belastning hamnade jag i konflikt med en arbetskamrat. Arbetsplatsen blev kall. Jag kände mig anklagad och fel. Jag som har lätt för att samarbeta och passa in i alla sammanhang försökte att leta efter fel, på mig. Hur skulle jag kunna göra det här bra?

Mitt driv och kreativitet kom inte till användning. Min arbetskamrat släckte ner det, ville inte se. Jag kände mig som en belastning. Kände att jag blev hindrad från att utföra ett bra jobb. Vilket ledde till att jag gick sönder.

Jag fick ingen uppskattning eller klapp på axeln. Inga hejjarop eller leenden. För en prestationsprinsessa som mig är det det jag lever för. Det som ger mig energi.

Jag kände mig bromsad, överkörd, bortkörd.

Jag är inte van att hamna i konflikter, vilket tog mig ganska hårt. Jag är inte en person som vill lägga skuld på någon annan så jag lade den på mig själv. Jag tänkte att problemet låg hos mig. Att jag var känslig, överaktiv, överdriven.

Jag försökte vara lyhörd. Gå in i en roll som inte passade mig. Ta på mig för trånga skor. Men inte ens då var jag tillräcklig.

Jag kände mig för stor, för mycket, som jag höll på att spricka. Och allt det där fina med mig, det positiva och det jag älskar med min ADHD kändes för första gången i mitt liv som en belastning, jag dög inte längre till att vara jag.

Jag tog med mig konflikten hem, låg på nätterna och grubblade på hur jag skulle lösa problemet. Vad som var min del i det hela. Jag fick en stor klump i min mage, som växte och blev större dag för dag.

Jag var för snabb, pratade för mycket, för fort, hade för mycket idéer, för stora planer, ville åt ett annat håll…passade inte in.

Jag kan inte stänga in min energi, det visste jag redan innan, men än mer vet jag det nu, ändå gjorde jag det i ett försök att tillfredsställa någon annan. Jag har hamnat i depressioner tidigare i livet och kanske har det varit just av den anledningen.

Anledningen till att jag har kunnat gå tillbaka till jobbet så snabbt tror jag själv handlar om att min krasch inte berodde på arbetsbelastning, utan arbetsmiljö. Att jag sade i från och att min chef plockade bort mig därifrån snabbt.

Så tvärtemot vad många tror handlar inte alltid om att göra för mycket, utan ibland också om att vara för mycket. Att inte passa in, att bli utsatt eller att tappa bort sig själv. Jag vet inte fortsättningen på den här historien. Men jag har lärt mig en läxa och det är att fortsätta vara mig själv, att följa min styrka, min kraft oavsett vad omgivningen tycker.

Så ja, jag jobbar kanske både för mycket och för hårt, jag är medveten om det men känner att jag har den kontrollen. Det är sällan det som är mitt problem. Mitt problem är när jag blir vilsen och rotlös, när någon försöker krypa under min tunna hud och göra mig illa. Då behöver jag någon som är starkare än jag själv, som sätter stopp och talar om för mig att jag inte är värd den behandlingen, att jag är bra som jag är.

För när någon trampar på mig förvandlas den stora starka Jessica till den där lilla flickan. Hon som inte vågade möta folks ögon, som inte pratade när hon blev tilltalad, hon som växte upp med ett stort svart hål i sin mage. Ett hål som hon under hela sitt liv försökt att fylla med annat än mörker.  

Den där flickan lever kvar där inne och kommer fram när jag som minst behöver henne.

När någon hindrar mig från mitt arbete, från att fylla upp det där hålet, ja då kommer allt upp till ytan igen. Mörkret tar över och jag börjar tvivla på mig själv. Läxan jag tar med mig är att aldrig mer låtas trampa på. Och kan jag inte stå upp för mig själv är det inte fel att låta någon annan göra det. Jag får ständigt påminna mig om att det inte är en svaghet, utan tvärtom en styrka, att veta sina gränser och be om hjälp.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Händer i September

Vad händer i September?

Vad händer i September?

September blir verkligen en annorlunda månad för mig, och ändå en som jag ser väldigt mycket fram emot. I företaget kommer det att vara ganska lugnt denna månaden. För mig handlar det fortfarande om att samla på mig energi.

Jag som vanligtvis tillbringar kvällarna framför datorn har fyra föreläsningar att se fram emot denna månad. Föreläsningar där jag själv slipper att stå i rampljuset utan bara får insupa andras kunskap. Det känns för första gången på länge faktiskt kul. Det väntar även ännu en företagsträff med mina drivaeget tjejer, vilket jag som vanligt känner mig otroligt pepp inför.

Jag ska även på en dagstur till Stockholm för att träffa nya spännande människor vilket också känns jätteroligt, och som jag kommer att berätta mer om efteråt [wp-svg-icons icon=”smiley” wrap=”i”]

Som om av en händelse har jag tre biljetter över till en föreläsning i Vänersborg nu på Torsdag som handlar om psykisk ohälsa hos yngre barn och hålls av Louise Hallin. Mer info om föreläsningen hittar du här. Så vill du göra mig sällskap hojta till genom att lämna ett meddelande här eller maila mig på jessica@nestorforlag.se Först till kvarn.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

 


Ljudkänslighet vid utmattning/ADHD 2 kommentarer

 

sneak peak

Med åren har jag blivit mer och mer ljudkänslig. Jag kan i vilket fall inte minnas att jag hade problemet som ung, men det kan ju också bero på att man inte hade samma kunskap och inte kopplade ihop måendet med problemet. Min ljudkänslighet varierar, kanske inte från dag till dag men från perioder när jag mår bättre eller sämre.

Idag vet jag att ljudkänslighet är vanligt vid både stress, depression, sömnproblem och ADHD. Så det finns förmodligen mer än en anledning till att problematiken har ökat för mig just nu. Jag har sedan en tid tillbaka dragit mig undan från situationer där det är mycket ljud. Köpcentrum, affärer och folksamlingar. Vill helst inte ens ta en lunch eller fika med en vän på uteservering, för mycket ljud och intryck för att ens tycka att det är givande.

På jobb eller fester går jag oftast undan om det blir mer än fyra till fem personer som pratar i munnen på varandra. Det känns som min hjärna kokar över. Jag hör ingenting och kan inte koppla ihop vem som säger vad. Jag blir stressad, orolig och dränerad på energi.

Jag vill helst undvika alla dessa sammanhang, men vet att det inte är bra för mig att göra det. Men man drar sig nästan per automatik undan när något bär emot. Jag har tänkt tankar som att varför ska jag plåga mig, dränera mig på energi när jag kan lägga det på någonting annat, och det är väl till en viss del sant. Men samtidigt vill jag ju vara med arbetskamrater och vänner, det är ju bara det att jag inte klarar av det. [Tweet ”Jag vill inte undvika vänner eller arbetskamrater….det känns mer som ett måste.”]

Och hur mycket man än vill så går vissa saker inte att helt undvika, så som att gå i affärer, på barnens konserter, kalas eller klassträffar. Jag blev därför jätteglad när jag fick till ett samarbete med Hörselfokus och Bellman & symfon. Jag kommer därför i månadens artikelserie berätta mer om ljudöverkänslighet, hur utprovningen av hörselskydd gick till och även om min upplevelse av skydden. Nu vill jag också påpeka att jag inte är ljudöverkänslig, utan mer ljudkänslig. Jag blir helt enkelt trött av för mycket intryck, vilket jag hoppas att dessa hörselskydd till en viss del kan hjälpa mig med.

Stay tuned!

Detta är artikel 1 av 4 på temat ljudkänslighet. Ett  samarbete med Hörselfokus och Bellman & symfon.

[wp-svg-icons icon=”quill” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Gästbloggare -Härskarteknik, det fula sättet att ta makt.

Gästbloggaren

Dagens gästbloggare är Lotta Ekdahl. Lotta arbetar som kurator på gymnasium, och är volontär på Suicide zero, Minds självmordslinje och ambassadör för föreningen Kids Future. Hon driver också eget företag, där hon föreläser och driver kurser inom området. Lotta är behandlingsassistent och ACT-gruppledare och bloggar till vardags på Bättre hälsa. Lotta skriver om en viktigt ämne som jag själv nyligen blivit utsatt för, och som jag tror är en av anledningarna till att jag gick in i min utmattningsdepression. Jag hade en person runt mig dagligen som utsatte mig för flera av härskarteknikerna Lotta beskriver. Jag ska definitivt ta med mig flera av Lottas råd och kommer säga i från på ett mycket tidigare stadium om jag blir utsatt för det igen!

Härskarteknik - det fula sättet att ta makt.

Lotta Ekdahl

Härskarteknik – det fula sättet att ta makt. 

Jag tror vi alla råkat ut för det. Att vi blivit nonchalerade, förlöjligade eller förminskade när vi försöker föra fram vår åsikt eller när vi pratar med människor. Och ärligt talat, det är skitjobbigt att tackla den typen av beteende eftersom det är så subtilt, så inlindat och helt enkelt…så fegt. Jag pratar om härskarteknik.
Om man blir utsatt för härskarteknik och man redan innan har problem med psykisk ohälsa riskerar man att må ännu sämre. Syftet med härskarteknik är just att trycka ner och kränka för att försöka få makt.
Berit Ås heter kvinnan som satte ord på den här typen av beteende. Hon delade in det i fem olika typer av tekniker:
1. Osynliggörande-Man låtsas helt enkelt som om du inte sagt något. Du är luft.
2. Förlöjligande-Man gör sig löjlig över vad du säger eller tar det inte på allvar utan skämtar om det trots att du försöker berätta om något på ett seriöst vis.
3. Undanhållande av information-Du får inte all information du behöver. Mycket avhandlas utanför de forum där man ska diskutera sakerna. Saker är redan bestämda när det är dags att fatta beslut.
4. Dubbelbestraffning -Om du gör det gör du fel, om du inte gör det gör du fel. Hur du än gör kommer du få höra att du borde gjort tvärtom.
5. Påförande av skuld och skam -Det antyds att något du utsatts för är ditt eget fel eller du får veta att du borde känt till något du inte fått information om.
Senare har hon lagt på ytterligare två typer av härskartekniker:
6. Objektifiering -Du blir bedömd bara utifrån yta och får kommentarer som handlar om utseende även om diskussionen handlar om andra saker.
7. Våld och hot om våld –Det här är inte den typ av härskarteknik som normalt används på arbetsplatser men den är vanligt förekommande i samhället i övrigt. Det handlar även om rädsla för att utsättas för våld, t.ex. våldtäkt eller att bli kallad nedsättande saker som ”hora”, ”fjolla”, ”slampa” osv. Det sker i syfte att skrämma och trycka ner människor för att få makt över dem.
Jag känner direkt när jag läser om de här olika teknikerna att jag varit utsatt för flera av dem. För en tid  sedan pratade jag med en person om något som engagerade mig mycket. I stället för att hon svarade mig så möttes jag bara av iskall tystnad (teknik nr 1). Jag pratade vidare och tänkte att hon kanske inte hört mig men jag förstod ju att hon måste gjort det. Igen – tystnad. Då tystnade jag också. Efter en stund började hon prata om något helt annat. Då kokade det inuti mig kan jag säga…
Det finns en rad olika sätt att bemöta det här. Man har till och med skrivit uppsatser i ämnet. Jag ska inte gå in i detalj utan sammanfattar bara med några punkter vad jag tycker är det mest effektiva:
– Spela inte med. Acceptera inte rollen som den obetydliga som du blivit tilldelad.
– Bli inte arg. (Du kommer förmodligen bli det men visa inte den andre att du reagerar så). Det ger den andre en känsla av att ha makt över dig om du tappar kontrollen.
– Säg ”När du bara är tyst så känns det som om du nonchalerar mig. Men det kanske inte är så du menar?” (Så borde jag gjort i exemplet ovan men jag fann mig inte…).
– Säg ifrån. ”Det här är inte okej”
– Ifrågasätt.”Vänta nu, vad menar du med det du sa nyss? Kan du utveckla?”
– I bland är tystnad från din sida det bästa. Om någon sagt något taskigt kan det vara väldigt effektivt att bara ”frysa”, titta frågande på personen och låta det personen sa hänga kvar i luften. Garanterat pinsamt för den andre.
– Det kan också vara väldigt effektivt att vara tyst och vänta ut den andre. ”Ja, jag väntar tills du är klar med mobilen/att bläddra i papper för att jag ska vara säker på att ha din uppmärksamhet när jag pratar.”
En sak som jag tycker man ofta glömmer när man pratar om härskartekniker är varför de utövas. Det är för att den andre personen upplever dig som ett hot! Personen är rädd att du ska vara bättre än honom/henne. Denna person tycker att det du har att komma med är väldigt bra och är rädd för att du ska få erkännande för det. Dessutom har personen inga bra argument att sätta emot utan använder i stället billiga och fula knep för att trycka ner dig.
Kom i håg – starka människor trycker inte ner andra, de lyfter upp dem!
Gästbloggaren publiceras varje Söndag, vill du bli nästa veckas gästbloggare? Kontakta mig på jessica@nestorforlag.se

Bokrelease När mörkret viker undan för livet 2 kommentarer

Joanna Björkqvist

Bokrelease När mörkret viker undan för livet

I Torsdags var det release för Joanna Björkqvist andra reportagebok om självmord och jag fanns givetvis på plats. Som tur är fick jag tag i en privatchafför (tack bror) så att jag slapp komma fram som ett fullkomligt nervvrak.

I Joannas bok ”När mörkret viker undan för livet” delar människor som funderat på att avsluta sitt liv, eller försökt att göra det, med sig av sina tankar och känslor. Likt Joannas första bok vet jag redan med all säkerhet att en hel del tårar kommer rinna under läsningen.

när mörkret viker undan för livet

Jag är en av personerna Joanna intervjuade för sin bok. Jag berättar om min depression och självmordstankarna jag hade när jag väntade mitt första barn. Min graviditet, och det första året med min dotter, är den värsta tiden i mitt liv. Det gör ont att säga det, men det är sanningen, och ingen kan göra den tiden ogjord nu.Jan beskowNär mörkret viker undan för livetDet var så klart flera fantastiska människor på Joannas release, en av dem var Jan Beskow. Det är en härlig känsla att omringas av människor som vågar prata om de där svåra i livet. Flera av oss har haft självmordstankar, andra hade förlorat anhöriga i suicid och de tredje jobbade inom området.När mörkret viker undan för livet

Jag är såååå glad att jag tog mig dit och rekommenderar er verkligen att läsa boken (en bokrecension kommer inom kort).

OBS: Håll utkik för inom kort kommer jag att tävla ut två av hennes böcker. OBS