Blogg


Att driva eget och arbeta heltid

Att driva eget och arbeta heltid

Att driva eget och arbeta heltid

Många undrar hur jag orkar driva företag samtidigt som jag har en helstidsanställning, och jag kanske inte är rätt person att rekommendera något eller kan svara för andra på den frågan. Men jag kan iallafall berätta hur det funkar för mig.

Jag är inte ensam om att ha ett företag vid sidan om en anställning, vi är många som går den vägen, och till en början skulle jag vilja säga att man gör det för att det är roligt, för att man har ett intresse, en önskan om någonting annat, och bara det kan lyfta en och ge en styrka en bra tid framöver.

Innan jag drev det här företaget hade jag en webbshop, och när jag inte hade den grundade jag en förening. När jag inte gjorde det så tränade jag tre timmar om dagen….Jag behöver helt enkelt något att lägga min energi på. Min hjärna kräver ständiga utmaningar (varken jag vill eller inte).

Jag har också pluggat samtidigt som jag jobbade heltid men eftersom det ligger mer krav över det så kändes det som att jag lätt kunde gå sönder även om jag älskade utmaningen. Jag var därför tvungen att hitta en annan lösning på ”lagom” nivå, så min bästa lösning för att aktivera min hjärna har helt enkelt varit att starta eget. Att alltid ha något att pyssla med, om/när man orkar, och vill….

Jag vill inte trampa någon på tårna men jag ser det som en ursäkt när folk skyller på tid. För tiden finns där, vi har alla fått precis lika mycket. Det handlar om vad du väljer att göra med den. För mig är tid aldrig någon ursäkt. Jag prioriterar det som är viktigt för mig och det jag tycker är roligast. PUNKT.

Prioriterar du inte ditt företag så kanske det inte är det du vill hålla på med? Jag tittar inte på, tv:n, tar ingen sovmorgon, och umgås inte så mycket med vänner. Det är val jag gjort, medvetet. Jag är också noga med att säga till både man och barn att nu behöver jag vara för mig själv och jobba. Jag tar mig den tiden för att jag utan den skulle gå sönder. Jag måste få utlopp för all min kreativitet och energi annars skulle jag nog inte klara av att vara samma människa jag är idag.

Sen vet jag att jag inte är rätt person att jämföra sig med energimässigt. Jag har hög disciplin och har lätta att tvinga mig själv till att arbeta, både på gott och ont, och jag skulle kanske aldrig råda någon att göra detsamma. Man får hitta sitt eget lagom.

Du kanske är rädd för att påbörja din dröm för att du tänker att det tar din energi, men sanningen är att det ger dig energi. Jag blir en grinigare och tröttare människa om jag inte får skriva. Att greja med mitt företag gör mig stark och glad.

Jag skulle därför vilja råda dig att släppa din rädsla och börja så smått. Vad kan du göra idag för att ta dig ett steg närmare din dröm? Sen önskar jag att folk slutade att se sitt heltidsarbete som något som hindrar en från att leva ut din företagardröm. Tvärtom kanske det är din fasta inkomst som företagandet möjligt!

Att jobba vid sidan av sitt företag innebär att du inte behöver gå plus på ditt företag direkt. Det gör också att pengarna du tjänar kan återinvesteras i ditt företag då du inte behöver dem för att överleva.

Jag tycker fler borde testa på grejen med att driva eget. Man lär sig så mycket! Så om du bär på den drömmen, kör!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Månadens vara: Armband från wear your label

Armband ångestArmband ADHDArmband självskadebeteendeMånadens vara är dessa läckra armband från ”wearyourlabel.” Passa på, det finns endast ett fåtal kvar! Ord pris 49:- Nu 29 :- armband adhd Armband ätstörningarVisste du att dessa armband är handgjorda och unika, Nestor förlag har förmånen att vara den enda återförsäljaren i Sverige.wear your label…och att du vid köp av produkten inte bara visar ditt stöd för de drabbade, utan att företaget som skapar produkten faktiskt ger pengar och arbete till de drabbade.wear your labelArmbandet finns i flera färger. Välj det du tycker är snyggast eller som överensstämmer med din problematikwear your label wear your label wear your labelRöd -Självskadebeteende

Orange -ADHD

Lila -Ätstörning

Turkos -Ångest
wear your label wear your label wear your labelwear your labelWearyourlabels braceletproject förenar de som kämpar, de som överlevt och de som stödjer de drabbade. Så köp några till dig själv, en vän, eller någon i familjen.wear your labelIMG_4223 IMG_4224 IMG_4225Våga stå upp för din kamp, våga visa ditt stöd. Våga göra skillnad!
IMG_4264Du kan bära dem på flera olika sätt. Antingen köpa ett enskilt armband i färgen som passar dig….IMG_4262IMG_4255IMG_4261…eller flera i samma färg…IMG_4231IMG_4228IMG_4227IMG_4222IMG_4207…eller varför inte ett av varje.IMG_4251Snyggast tycker jag är att bära flera.

Så passa på. Föst till kvarn. Armbanden hittar du i min butik och priset gäller månaden ut.

Wear it for yourself, as a reminder of strength. 
Wear it in support, for others who are affected


Barn med ångest och oro

Bild:Pixabay

Barn med ångest och oro

Ibland glömmer vi som föräldrar att lyssna. Vi tror att vi hör, men egentligen gör vi inte det. Ibland får jag stanna upp, tänka vänta nu, det här känner jag igen. Vad är det jag hör? Ibland är det viktiga inte bara lyssna på orden som kommer ut barnets mun, utan att förstå innebörden av det som sägs.

Bara för att jag bär på ångestsyndrom själv gör det mig inte till en expert när det kommer till mina egna barn. Nej för oftast är man så upptagen av vardagen och sina egna problem att man har svårt att ta in någon annans.

Min dotter här länge kommit och visat upp blåmärken, skrapsår. Hon har haft ont i huvudet, haft ont i magen. Hon kommer och berättar så fort hon känner något konstigt i benet eller i en axel. Jag har hela tiden hört henne, svarat att det är ingen fara, du har sträckt dig, du är trött osv.

Hon ville aldrig att jag skulle plåstra om hennes sår eller tycka synd om henne. Nej det var något annat hon var ute efter. Hon letade efter bekräftelser på att hon var ok, svar som kunde stilla hennes tankar.

En dag kom hon och tryckte upp ett lillfinger i mitt ansikte. Ett lillfinger utan en skråma. ”Mamma jag har ont i fingret, det känns konstigt”. Då faller poletten ner. Plötsligt kopplade jag ihop alla hennes blåmärken och påhittade skrapsår. Istället för att titta på fingret och säga att det inte är någon fara som jag brukar göra frågade jag henne vad hon var rädd för. Den 10-åriga flickan bryter då ihop och faller rakt in i mina armar.

-Jag är rädd för att bli sjuk, rädd för att dö, snyftar hon fram.

-Hur vet du det mamma, hur vet du säkert att det inte är något farligt, att jag inte ska dö?

Jag om någon borde veta att ångesten tar olika uttryck, även hos ett barn. Det inte bara skola, vänner eller olyckor de är oroliga för, utan också dem själva. Vet man om att man har ett oroligt barn är det kanske än mer viktigt att vara uppmärksam och lyssna.

När vi tog fram oron i ljuset så försvann den i samma sekund som den lämnade hennes mun, men jag får ständigt påminna mig om att den inte är borta. Att den nästa vecka kan dyka upp någon helt annanstans. Och som mamma gäller det att jag finns där bredvid, beredd att lyssna. Hjälpa henne att förstå och uttrycka sina känslor.

Nej, men jag kommer nog göra misstag, glömma om och om igen. Men eftersom hon inte känner igen ångestens ansikte och jag kan dess konturer utantill vill jag inte blunda inför det. Jag ser det som mitt ansvar att visa henne dess uttryck och vägar. Jag är inte mer än människa och vet att jag lätt kan missa hennes dolda rop på hjälp, att ångesten kan lura även mig.

Men jag vill aldrig glömma att den finns där, och det även hos ett barn är viktigt, och på riktigt.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


När utmattningen fångar dig 2 kommentarer

När utmattningen slår till

När utmattningen fångar dig

Vet du vad du beskriver för mig, frågade psykologen. Innerst inne visste jag vad hon skulle säga, ändå svarade jag nej. En utmattningsdepression, säger hon utan minsta tvekan i rösten. Jag ryggar till, fortsätter att streta emot. Nej, nej, jag har känt så här länge. Den enda skillnaden nu är att jag inte kan sluta gråta, säger jag samtidigt som jag hör hur dumt det låter. Det gör dig väl inte mindre utmattad för att du burit på det länge, säger hon utan att släppa min blick.

Jag visste att det hon sa var sant. Ändå ville jag inte hålla med. Jag tänkte att jag ändå skulle orka, lite till, lite till…

Men helt plötsligt pös det ut, utan att jag kunde stoppa det. Jag grät och grät, helt utan anledning. Jag kände mig trött, så trött. Det var som att jag i samma andetag tappade all last jag burit på, att kroppen vägrade att bära det en enda centimeter till trots att jag sa till den att fortsätta. Nu valde kroppen att inte lyssna.

Jag har piskat den hårdare och hårdare, den började att krångla…för att tillslut dö helt.

Motorn går inte igång, fast att du tankar fullt, batteriet är tomt fast att du satt det på laddning. Ingenting du vanligtvis gör funkar längre. Du tror önskar att den ska gå att reparera, du försöker på alla möjliga sätt utan att få minsta gehör.

Du såg det komma, men valde att blunda. Nu har du öppnat dina ögon, men väljer ändå att inte lyssna. Du kanske varit både döv och blind, men när utmattningen fångar dig är du förlamad. Kroppen tar inte längre emot dina ursäkter, bryr sig inte om ett förlåt. Den ignorerar dig på samma sätt som du ignorerat den. Tar ut sin hämnd.

Du kan inget annat än att ta straffet. För sent inser jag att det värsta inte är att bli fängslad, utan mer att inte veta hur lång vistelsen blir.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Veckan som gått

Har ni skådat något vackrare? ;)

Har ni skådat något vackrare? 😉

Veckan som gått…

Inte mycket som hänt under veckan som gått….den största händelsen är att min baby äntligen är tillbaka hos mig (borde firas) och det finns ingen känsla som kan beskriva lättnaden jag bär. Äntligen känns det kul att börja jobba igen. Att ha en bra dator är a och 0 i mitt liv [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]

Innan han försvann hade jag lagt en ny beställning på en ”kostym” från #caseapp till honom och jag hoppas att han känner sig lika nöjd som jag. Just nu funderar på att göra en till paddan också [wp-svg-icons icon=”cool” wrap=”i”]

Veckan som gått

Veckan som gått…

För övrigt har veckan löpt på bra. I Onsdags blev jag intervjuad av #hjärnpodden, så vi hoppas på ett intressant avsnitt inom kort.

Blev även intervjuad av Frida angående skönhetsprodukter i veckan. Den intervjun finner ni här.

Önskar er en fin helg!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Höststäda ditt företag!

Bild:Pixabay

Behöver du höststäda ditt företag?

Någon mer än jag som gillar att avsluta saker och starta upp på nytt? Som älskar att tanka sig själv med motivation och få nya krafter? Typiska perioder att göra det på är ju som nu efter en semester, runt nyår, (eller varje måndag [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”] [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]) men egentligen kan det ju göras när som helst under året!

Jag tror faktiskt att jag gör det mer regelbundet än så och jag tycker att det är viktigt att ta tag i det där rensningarna för att bibehålla sin motivation och se att man är på väg åt rätt håll. Kanske är det för att jag oftare än andra halkar snett?

Jag har en tendens att påbörja massor av olika saker så för mig är det extra viktigt att ofta stanna upp för att se vad jag håller på med. Ja egentligen gäller det ju inte bara ditt företag, hur skönt är det inte att göra en rensning hemma eller i sig själv?

Bild:Pixabay

Rensa upp i röran!

Några saker jag brukar göra när det kommer till ”städningen” av mitt företag är:

  • rensa upp bland dina papper, släng, spara och sortera in pärmar.
  • rensa mail och töm papperskorgen på din dator, spara viktiga mail i mappar.
  • Gör i ordning ditt skrivbord (ja både på datorn) men också det du sitter vid. Låt det inte ligga massa skräp eller saker du varken behöver eller tycker om i närheten.
  • Muntra upp dig och köp dig något nytt [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]
  • Gå en kurs/utbildning eller peppa dig själv med lite böcker.
  • Kolla igenom din hemsida/blogg. Är det saker som behöver uppdateras/förändras/förnyas?

Fundera sen på om du fortfarande har samma mål som när du startade ditt företag, eller har det kommit till andra idéer/planer som gör att du behöver utvecklas eller kanske avvecklas? [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”]

Tack vare min höststädning känner jag mig otroligt pepp efter hösten, hur brukar du göra? Har du perioder där du saktar ner farten och rensar upp för att hämta ny kraft. Berätta!

[wp-svg-icons icon=”quill” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Mysdagar & att springa över sina tankar

Onsdag har blivit min mysdag. En mysdag för mig innebär att jag inte tvingar mig själv att göra något annat än det jag känner för. Oftast blir det att jag sitter i soffan och läser en bok eller blogg. Att det har blivit onsdagar beror på att barnen har det som träningsdag, och att vi då ofta kommer hem senare vilket ger mig mindre skrivtid och tidigare skapade mig en väldigt stress.

Jag fick då bråttom att ungarna skulle snabbt i säng så att jag kunde få tid för mig själv. Vilket varken var bra för mig eller dem. Nu slipper jag den stressen och ingen uppskattar väl det mer än jag.Mysdag

Igår firade vi  att sonen börjat första klass och dottern fjärde med tårta och kakor till kvällsmat.

Sen packade jag lite paket som skulle i väg till kunder, skickade iväg min deklaration och skrev lite fakturor. Oj, det blev visst mer jobb än vad jag hade tänkt på min lediga dag. Men det viktiga är att det inte kändes som jobb, att känslan av stress och press aldrig infann sig vilket den lätt gör när man vill för mycket.

Nu för tiden får alla köpare en personlig hälsning, samt en målad bild med utvalt ordspråk på 🙂

Men idag är det torsdag = skrivdag, om energin håller dagen ut. Ja energin går upp och ner och jag vet inte vilket ben jag ska stå på. Jag tänker att den fas jag befinner mig i är det ändå normalt att känna sig bra ena dagen för att känna sig söndertrasad nästa.

Jag börjar på allvar att fundera på att sjukskriva mig några procent för att hålla dagen ut, men när den tanken försöker ta sig ur min mun åker energinivån upp igen och då faller den  platt på marken. Som om den aldrig funnits, som om den aldrig var på riktigt.

Jag trampar på den, springer vidare. Tills den dagen jag ramlar igen. Då hittar jag tanken där, söndrig och smutsig. Jag tar upp den, bär dem i mina armar, och precis när vi börjar komma överens så börjar allting om från början igen….


Jag vill inte vänta

Jag vill inte vänta

Bild: Pixabay

Uthållighet kanske inte är min starkaste sida, absolut inte när jag inte vet hur länge jag skall bära den. Vad du inte vet är att ovetandet gör livet outhärdligt för mig, att jag dagligen kämpar med att räta ut alla frågetecken medan omgivningen ofta skapar mig nya. Jag måste veta vart jag ska annars sänker det min fart, min energi, som jag behöver för att överleva. Du tycker kanske att jag är otålig med det enda jag vill ha är ett svar, en tidsram, något att hålla mig i så att jag inte tappar bort mig.

Jag är inte en person som kan leva bland luftslott utan vill färdas i sanning. Jag måste känna mig förankrad, trygg och veta åt vilket håll jag ska gå. Hos mig växer osäkerheten så lätt att ett problem på några sekunder kan tredubblas. Fröet du ger mig kan lätta förvandlas till en köttätande växt och sluka mig helt.

Du tror att du ger mig utrymme, men för mig känns som om du lämnar mig i ett tomrum utan luft. Jag blir handlingsförlamad och stel. Jag behöver farten för att hålla lågan uppe. Jag behöver ett svar.

Jag vill inte vänta, för hos mig står tiden då still. Jag känner mig då som ett vakuum och vet inte vad jag vill.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Kruxet med kroppen

Idag skulle jag jobba med e-kursen. Hade hela kvällen ledig. Har längtat till mitt skrivbord större delen av dagen. Men när klockan slår 16 och det är dags att gå hem så är det som att hela jag stängs av. Den där längtan, kraften jag tidigare burit, måste jag tappat någonstans på vägen mellan Trollhättan -Vänersborg.

Eller kanske ligger den kvar på kontoret, och väntar, på att vi ska mötas i morgon igen?

Kvällen blev inte alls som jag tänkte, och jag lät det vara så. Något måste jag ha lärt mig eftersom jag inte tvingar mig själv att prestera som jag brukar, tänker jag. Försöker klappa mig själv på axeln för att jag är duktig och lyssnar på mig själv men den klappen känns inte alls lika bra som den man får när man genomfört en prestation. Prestationsklappen är starkare på något sätt, mer äkta, genuin.

Nu säger jag till mig själv att jag är duktigt fast att jag inte menar det alls. Jag ljuger för mig själv och jag vet om det.

Jag vill gå upp klockan fem och ta en morgonpromenad, springa milen till helgen och lyckas skriva ett kapitel på en bok under veckan. Men istället sitter jag här,,,,och gör ingenting.

Huvudet springer men kroppen står kvar. Jag hamnar i mitten och vet inte vart jag ska ta vägen.

Jag vet vad som är rätt och vad som är fel, vad jag borde göra…och inte. Ändå är det något inom mig som stretar emot och säger till mig att göra tvärtom. Jag vet inte vilken sida jag ska välja att lyssna på, för jag vet att den sida jag vill ta till mig, är den som far med osanning….vilket gör att jag inte litar på någon av dem.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Den bästa delen av skrivandet

Den bästa delen av skrivandet

Den bästa delen av skrivandet

Ingen som följer mig har missat att jag fullkomligt älskar att skriva. Men den bästa delen av skrivandet, när det kommer till större saker så som en bok, uppsats eller bygga en e-kurs, det är att samla in material. Att bara skriva in random tankar på ett papper eller i en wordfil. Ni vet allt man vill ha med, allt man kan tänka på.

Det finns en speciell njutning i det. Texten bara flödar. Kanske är det för att den inte behöver se bra ut. För att man inte behöver tänka på varken stavning eller upplägg, eller kanske är det för att det känns som allt det där röriga inne i huvudet får komma ut. Att man får kasta ut det där garnnystanet man har i hjärnan och låta någon annan reda ut det. Fast problemet är ju att det landar tillbaka på en själv, fast vid ett senare tillfälle….men det känns i alla fall bra just då. När man får stryka över alla meningar, rulla ihop alla pappersbitar till små bollar och slänga dem bredvid i papperskorgen.Den bästa delen av skrivandet

Känns som att man blivit några ton lättare fast att papprena bara väger några gram. Jisses vilka tunga tankar jag måste bära på, hehe..[wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”]

Ja och den sämsta fasen kommer strax där efter, där jag är just nu (både när det kommer till uppsatsen och e-kursen) där man behöver städa upp den där oredan man hällt ut. Sätta ihop rätt meningar i rätt kapitel, fixa stavningar och försöka hitta den röda tråden genom hela skiten. Kanske därför hälften av alla grejer man har igång stannar i just den där, mitt i röran, som man känner att man aldrig orkar reda ut….

Jag klappar mig på axeln som en belöning för de projekt jag trots allt tagit mig hela vägen igenom, sen tittar jag på de där anteckningarna som fortfarande behöver sorteras upp och  men bestämmer mig för att lägga tillbaka dem i lådan igen. Jag låser lådan och tittar åt ett annat håll. Sen försätter jag mig i den där bra fasen igen. Där bara jag och tankarna får vara tillsammans, utan varken ordningen eller struktur [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”quill” wrap=”i”] Lämna en kommentar