Blogg

Slutkörd dator och energisk författare

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Lördag, helt underbart! I helgen har vi bara lugna planer. Tömma tvättkorgen, baka, sylta och safta. Och försöka pimpa min kalender med hjälp av den lite för dyra beställningen jag gjorde på panduro (ooops). Men min kalender kommer förhoppningsvis bli så fin, och jag kommer att bli en så mycket mer ordningsam och inspirerad människa [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”]

Förra veckan funderade jag allvarligt på att gå ner lite i arbetstid då jag kände mig mer än slutkörd. Men denna veckan har känt så himla mycket bättre. Igår (fredag) kunde jag känna hur tröttheten kom över mig lite grann, men efter att ha klarat en hel vecka känns det rätt okej ändå.

Inga tårar, ingen ångest och inga söndriga kvällar. Nej, jag har orkat jobba (kanske inte med samma kraft och lika länge som tidigare) både dag och kväll. Jag har suttit med min e-kurs hela veckan och det känns jättekul!

Nu är den så gott som klar. Jag behöver bara sätta ihop texten samt hitta en bra plugin så att den utan problem kan säljas i min webbshop. Min dator är fortfarande på lagning (och jag saknar den pinsamt mycket) och jag kommer förmodligen inte kunna publicera den innan den har kommit tillbaka. Den dator jag har fått till låns vet jag inte ens om den är värd att bära namnet dator. Den är klumpig, seg och trög, och är det något jag ogillar så är det just det. Saker som är långsamma och svårarbetade.

Jag misstänker att det kan ta några veckor till innan jag får min älskling dator tillbaka och jag upplever att jag är förvånande lugn över den tanken. Konstigt, borde stressa mig något enormt. Katastroftankarna är som bortblåsta och jag litar på att teknikerna kan och gör sitt jobb.

Nej nu blir det lite morgonjobb. Önskar er en fin helg!

[wp-svg-icons icon=”pencil-2″ wrap=”i”] Lämna en kommentar

Hur är du som chef?

Detta inlägg publicerades i: Företagande & föreläsningar av

Många har nog funderat på hur de skulle vara som ledare. Funderat på om det är en roll som passar en eller inte. Åtminstone har jag själv tänkt tanken och tycker mig ha en klar bild över hur jag hanterat den situationen (sen är den bilden förmodligen inte sanningen men ändå).

Men något jag inte reflekterat över så mycket (som jag kanske borde) är att man som egenföretagare är sin egen chef och i den rollen kan jag berätta att jag är helt annorlunda än i min fantasi.

Visserligen ger jag mig själv mycket belöningar och vidareutvecklingar (vilket är positivt), men jag kan också vara väldigt orättvis och hård. Tvärtemot min tanke att jag skulle vara i verkligheten.

Jag kan inte se mig behandla någon annan på samma sätt som jag behandlar mig själv. Stå över den personens axel och säga att den ska jobba hårdare eller sätta igång, vägra ge dem uppmuntran eller pauser.

Vägra dem raster, sjukskrivningar eller semestrar. Nej jag ser det inte framför mig direkt!

Det positiva är att jag är snabb, effektiv, och får saker att hända vilket är egenskaper jag uppskattar hos mig själv. Och visst som chef över ett företag så krävs ett viss mått av beslutsamhet och handlingskraft, men det utesluter ju inte det andra….att se till att sin personal mår bra. I det här fallet mig själv….

Å andra sidan ser jag företagare som aldrig ryter i från, säger till sig själva att avsluta kafferasten eller tar tag i de där arbetsamma arbetsuppgifterna, och det gör dem inte heller till någon vidare chef över sig själva. Där kanske de tvärtemot mig behöver höja rösten, dra näven i bordet och få något gjort.

Har du någonsin reflekterat över det? Hur du är som chef över dig själv? Hurdan är du? Vad kan du förbättra?

Som företagare är det inte fel att föra utvecklingssamtal med sig själv, att se sig själv i rollen som både arbetsgivare och utförare, för där är du dem båda.

Nej, jag ska ta ett snack med min ”chef” för som utförare är jag grym, där finns det inget att klaga på. Men på den högre nivån, ja där krävs det förbättring. Kanske är det dags att sparka sin chef, och skaffa en ny [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Embrace it 2 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Under sommaren fick jag ju äntligen mitt kontor och en av de bästa sakerna med att ha ett alldeles eget ställe är ju att få pynta det. Efter den här tuffa perioden jag haft bestämde jag för att trösta mig själv med något jag vanligtvis inte köper, en tavla.

Dont’t run from suffering -embrace it

Jag har länge beundrat Sara Woodrow och skulle lätt kunna ha varenda en av hennes tavlor på väggen. Men efter min utmattning kände jag att denna tilltalade mig lite extra.

Tavlan heter ”embrace it” och består av en krigare till häst. För mig blir det en evig påminnelse om kampen jag just genomgått (vill aldrig befinna mig där igen) och vill därför heller inte glömma. Den ska påminna mig om att inte springa från mina känslor, men också om att ta den kamp som kommer min väg och aldrig mer låta mig trampas på.

Till tavlan fick man ett personligt tack också, tyckte jag var gulligt och en fin ide jag tänker ta med mig till mitt eget företag. Kika gärna in på hennes sida, är nästan säker på att du hittat något du gillar. Just nu har hon rabatt i sin webbshop.

Önskar er ett fint veckoslut!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Vad jag vill att du ska veta om ångestsyndrom

Detta inlägg publicerades i Psykisk ohälsa och märktes ångest av

Du vet hur det känns när man burit något för länge? När man får ont i nacke, armar och axlar. Så känns det, fast att jag inte kan släppa taget, jag kan inte lägga i från mig tyngden jag bär på hur mycket jag än vill. Den är fastkedjad vid min kropp, så även om jag släpper taget, kommer jag att få släpa den bakom mig.

I längden kommer jag att drabbas av förslitningsskador, kroppen är i ett spänningsläge och arbetar dygnet runt. Men jag har inget annat val än att bära med mig tyngden, och gå vidare.

Visste du att de flesta med GAD går väldigt länge utan att få någon hjälp, och när man väl söker hjälp så gör man det på grund av de somatiska symtomen. Så som muskelspänningar, sömnproblem, hjärt- kärlsjukdomar och mag- och tarmproblem. Personer med GAD löper också en högre risk för att drabbas av depressioner eller att börja självmedicinera sig med alkohol.

Det är inte ovanligt att personen har burit på problemet i 10-20 år innan personen får hjälp, eller att det förvandlas till ett livslångt lidande.

Du vet hur det känna att vara orolig, känna ett obehag i kroppen? Det är min frukost, det är så jag startat min dag. För oss med ångestsyndrom är det ett normaltillstånd.

Vi vet att våra tankar inte är på riktigt, likväl kan vi inte stoppa dem. Vi kan aldrig förebygga eller förbereda oss då ångesten ständigt byter riktning. Ena dagen har jag ångest över mina barn, andra dagen över att det ska vara något fel på mitt hus, tredje dagen över ekonomin. Det är aldrig så att jag själv får välja.

Vi pratar ofta inte om det, vi bär runt på det i tysthet, för om du läste mina tankar, såg hur ångesten färdades genom min kropp skulle du inte tro att jag var klok. Du skulle blir rädd, rädd för att du inte kan hjälpa mig, rädd för att själv bli drabbad. På ett sätt är du kanske till och med är glad över att jag håller den inne för du vill inte själv komma den nära.

Du kan tycka att jag överreagerar, är överdrivet spänd eller reagerar för snabbt på vissa händelser. Men det är inget jag själv kan styra. Jag har en förhöjd reaktivitet för stimuli oavsett kvalitet. Något inom mig letar ständigt efter hotfull information vilket gör att min grundnivå ständigt är högre än din. För mig klingar det aldrig av eller sjunker utan jag är ständigt beredd på ett hot. Även nattetid, varvid min sömnkvalite blir lidande.

Jag har en grundläggande störning i uppfattningen om risker och hot, det är ingenting du behöver säga till mig. Jag är fullt medveten om situationen, men kan ändå inte styra den.

Du har själv säkert varit med om att ångest kan påverka din livskvalité, men då vill jag bara påminna dig om den slags ångest du då säkert tänker på ofta är lindrig, kortvarig eller förståelig utifrån situationen man befinner sig i.

Du förstår säkert allt det här jag förklarar för dig, men det jag vill att du ska komma ihåg när du möter en person med ångestsyndrom är att din dåliga dag kan vara någon annans vardag.

[wp-svg-icons icon=”pencil-2″ wrap=”i”] Lämna en kommentar

Helgens händelser

Detta inlägg publicerades i: Företagande & föreläsningar av

Helgens händelser

I Lördags var det återigen dags att träffa dessa härliga pinglor. Efter att ha haft ett sommaruppbehåll kommer vi nu förhoppningsvis komma att träffas en gång i månaden för att snacka företagande. Även om vi verkar inom tre helt olika områden är det kul att utbyta idéer och kunna peppa varandra.

Linda är sångerska och sångpedagog. Hon erbjuder både sånglektioner och sjunger vid såväl bröllop som begravning (och andra festligare tillfällen förstås).

Veronica är audionom och erbjuder formgjutna hörselskydd, vilket jag har fått äran att få testa och kommer berätta mer för er om nästa månad [wp-svg-icons icon=”thumbs-up” wrap=”i”]

Känns så kul att ha två personer att bolla med och jag kommer alltid hem peppad efter våra träffar. Hoppas att vi alla kommer att växa och utvecklas genom detta samarbete. Ja, det var Lördagens händelse. Söndagen tillbringade jag större delen i sängen med äppelpaj till frukost och glass till kvällsmat. Sov mig nästan igenom både dagen och natten.

Tröstar mig med att det var det min kropp behövde och ser fram emot en ny spännande arbetsvecka. Kram på er!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Saker jag vill göra i sommar:  5 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

 

  • Somna till ljudet av fågelkvitter
  • Gräva ner mina fötter i varm sand
  • Vila i solen
  • Äta middag utomhus
  • Ta en löptur i spöregn
  • Besöka en ny stad
  • Läsa ett par tre böcker, minst
  • Känna avsaknad av stress

Hittade en lista jag skrev i början av sommaren, saker jag ville ha gjort. Nu är sommaren nästan slut (får man säga så) usch nej jag vet att en del av er fortfarande har semester, med vi hade faktiskt lite frost på bilrutan i veckan och visst känns det lite höst i luften?

Ja, ja i vilket fall var det ju ingen grym eller svår lista det här året så de flesta saker anser jag mig ha klarat av. Strandhäng erkänner jag dock att det blivit för lite av (tror inte att jag varit på en enda strand i sommar). Dock skyller jag på min utmattning som har gjort att det blivit mycket böcker och ryggläge. Jag känner mig dock nöjd utmattningen till trots, aldrig förr har jag varit så här stilla och det finns säkert en lärdom i det med [wp-svg-icons icon=”heart-2″ wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil-2″ wrap=”i”] Lämna en kommentar

E-kurser för bloggaren/entreprenören/föreläsaren

Detta inlägg publicerades i: Företagande & föreläsningar av

Jag älskar e-kurser (kanske därför jag planerar att bygga flera själv) och har gått flera stycken i sommar. Fördelen med e-kurser är att man kan läsa dem i sin egen takt. Man kan läsa ett kapitel, stänga av datorn och fortsätta på samma ställe senare eller vid något annat tillfälle.

Vissa e-kurser innehåller filmer vilket jag inte är ett fan av. Jag har helt klart lättare för att läsa än för att lyssna.Jag började i alla fall sommaren med kurser från snacka snyggt och gick 5 steg som fångar läsaren direkt, internetretorik och presentationsteknik. Två av dem som ni förstår är anpassade för dig som vill föreläsa och internetretorik för dig som bloggar eller har en hemsida. Så ett hett tips för dig som är intresserad av de områdena.


Precis innan semesterns slut hittade jag två engelska webb-kurser. Jag funderade länge på ifall jag skulle ta dem (eller nej, några minuter kanske) men ändå. Och dessa två var några av de bästa jag gått (och jag har gått en hel del). Det jag gillande med dem förutom att de var matnyttiga var att det var mycket material (text) om man jämför med andra kurser för samma pris.Bloglife är för bloggaren och Start small dream big för dig som driver/eller vill driva eget. Jag är sugen på deras kurs Blogdesign också men hejdade mig in i det sista. Om jag ska driva mitt företag får jag nog börja skapa/sälja saker istället för att bara köpa på mig [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”] (som jag gjort en hel del under min sjukskrivning). Men det är helt klart något jag ska gå i framtiden.


Är det något du ska lägga pengar på, så är det utbildningar eller kurser (enligt min åsikt). För oftast (och förhoppningsvis) får man mer tillbaks än vad man själv gav för den. Kunskap är makt [wp-svg-icons icon=”cool” wrap=”i”]

Har du några e-kurser att rekommendera? Tipsa gärna!

[wp-svg-icons icon=”pencil-2″ wrap=”i”] Lämna en kommentar

Arbetsveckan 2 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av

Puh, endast tre arbetsdagar har gått och jag känner mig som överkörd av ett tåg. I Måndags kände jag mig ganska normal, orkade till och med diska och städa när jag kom hem. Men på Tisdagen kom de där domningen i armarna tillbaka, känslan som gör att jag känner mig förlamad. Jag klarade ändå hela arbetsdagen och försökte att inte bli deppig över tröttheten som kommit över mig. Det kanske bara är tillfälligt, sade jag till min man. Men till min stora förtret fanns känslan kvar även idag.

Det är så frustrerande att mitt huvud inte kan styra över kropp. Jag VILL jobba, jag har MASSOR att se fram emot, ändå stretar kroppen emot. Jag tycker om mitt jobb och mina arbetskamrater är garanterat jordens bästa. Jag längtar på riktigt efter mina arbetsuppgifter, ändå blir huvudet tomt när man stirrar på datorskärmen.

ArbetsveckanJag vet att det är lite för tidigt att gå tillbaka till jobbet på heltid men jag är så jävla envis, jag vill inget annat än att vara starkare än den här utmattningen.
Jag är så van att kunna bestämma över mig själv, över mina handlingar, över min kropp. Därför gör det mig så arg att den har slutat att lyssna.ArbetsveckanJa, jag är väl medveten om att man inte ska göra som jag. Vem är dum nog att börja arbeta heltid direkt? Men jag är ju inte den som lyssnar på någon annan, jag måste få bestämma själv, få pröva mina vingar och känna efter vilken hastighet jag kan uppnå.

Jag är inte den som lär mig av andras läxor, som tar åt mig av råd eller kloka ord. Nej dumt nog måste jag själv störtdyka och slå i backen för att lära mig att bromsa ner. Och kanske är det egentligen det som hela sjukdomsbilden handlar om, oförmågan att stanna upp.

Jag kommer inte ens upp i hälften av hastigheten jag gjorde förut, samtidigt är jag väl medveten om att det inte innebär att kraschlandningen blir mindre hård, eller skadorna precis lika stora.

[wp-svg-icons icon=”pencil-2″ wrap=”i”] Lämna en kommentar

Trohet, ny kärlek & sockersöt kalender 2 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Jag köpte mig en kalender för något år sedan. Dyrt! Jag ville ha en som höll, som blev vackrare med åren och som skulle få plats med hela min hjärna. Varenda människa som sett den har kommenterat dess storlek, men som ni förstår finns det ju inte bara en tanke i mitt huvud, så den där kalendern måste ju inrymma en hel del. Så storleken, ja den behövs.


Jag är nöjd med den, tycker om det, älskar den kanske till och med. Jag bär med mig den överallt. (Kanske till viss del beror på att jag inte minns något utan den och skulle således inte klara av den dag utan min extra hjärna).

Men plötslig, helt oförberett har jag blivit kär i någon annan.

Jag fick ett sug efter färg, efter en mindre storlek eller kanske är det bara efter något nytt. Ja inte vet jag men det känns som en hunger jag varken kan eller vill stoppa. Hur sockersöt är inte denna???

Jag försöker intala mig att jag kanske behöver denna för att visa för mig själv att jag startar om, att jag börjar på nytt. Som ett tecken på att allt hädanefter är annorlunda.

Kanske är det att min depression behöver kvävas med lite glad färg (i varje fall försöker jag intala mig det). Jag drömmer om färgglada pennor, söta klistermärken, efter lätthet och glädje.Jag känner liksom för att vända blad och skulle bli så glad om det som  väntade mig på andra sidan var några nyanser ljusare. Impulsen lade kalendern direkt i inkorgen och sade att jag var värd den efter den tunga tiden jag haft, men när jag såg fraktavgiften (några hundra) reagerade hjärnan och förnuftet sade till mig något helt annat.

Bilder från bando.com

Men då kickar ADHD:n  in och slår undan allt förnuft.  Om du inte kan köpa något, då kan du minsann skapa det själv, säger den till mig. (Som om det skulle kunna ske till ett lägre precis). En del av mig säger till mig att producera färgglada kalendrar bara för att jag just nu önskar mig en, en annan del försöker be mig att låta bli.

Jag ska försöka hålla mig trogen till min stora, pålitliga och kanske lite tråkiga kalender, och absolut inte överge den för någon som jag för tillfället tycker är sötare. Jag hoppas verkligen att min kärlek slocknar, om inte får jag trösta mig med att den garanterat hade gjort det när jag höll den i min hand.