Blogg

Varför älskar du inte dig själv?

Är det inte märkligt att vi hela livet strävar efter andras gillande när det viktigaste egentligen är att vi tycker om oss själva? Och att vi många gånger strävar efter att vara duktiga och perfekta men det vi oftast gillar hos andra är deras operfektion, att de helt enkelt är sig själva. Vi har lättare att tycka om personer som bjuder in till skratt, de som gör bort sig än dem som strävar efter perfektion på både in och utsida. Vi vill känna är personer är äkta, genuinà och att de bjuder på sig själva.

Vi har lättare att komma nära de personer som inte har en mur runt sig, men samtidigt bygger vi ofta fortfarande upp vår egen. Är inte allt ibland lite motsägelsefullt?

Hade jag haft en sådan där perfekt person runt mig hade jag förmodligen inte velat umgås med den, jag hade känt mig förminskad, ful, tråkig, dålig och dum. Så varför slutar vi inte sträva efter att vara vårt bästa jag, när vi ändå duger som vi är?

#vågavaraoperfekt

Varför har vi egentligen så svårt för att tycka om oss själva? Jag tror vi måste sluta skylla på Jante för problemet sitter i dig, och mig. Opererade kroppar, låtsas hår och prestationer som vad vi än gör aldrig räcker till. Nu får det vara nog.

Jag vill inte ge den gåvan till min dotter. Jag vill inte Säga till henne att hon måste vara smart, snygg och vältränad för att komma någonstans. Att hon måste duga och prestera på alla plan.

Jag vill bara att hon ska vara sig själv, säga till henne att hon duger, precis som hon är.

När vi ständigt jämför oss med andra så ser vi ju ofta bara till vår egen nackdel. Varför då? Skulle du säga att en annan person med exakt dina problem var en dålig människa? Sämre, dummare eller fulare än alla andra? Nej, jag tror faktiskt inte det. Vi har helt enkelt lättare att känna medkänsla för andra än mot oss själva.

Ställ dig gärna den frågan: Varför älskar jag inte mig själv? Kommer du upp med ett svar som inte är patetisk så vill jag gärna höra det. Ofta handlar det om att du inte når upp till de där målen du satt för dig själv, men vem gör det, vem?!

Ingen är bra på allt, men alla är bra på något, har en klok människa sagt.

Det är få människor som inte förtjänar att bli älskade på denna jord, och jag är ganska säker på att du inte inte är en av dem!

Idag är dagen då du accepterar dig själv. Dagen då du inser att INGEN är perfekt. Dagen då du vågar vara dig själv, älska dig själv. För du duger, precis som du är!

Ok, Augusti är här och jag vill verkligen klämma ut så mycket jag kan av den. Just nu arbetar jag med att pimpa och ställa ordning mitt kontor, lägga in och förbereda alla gästbloggsinlägg (de rullar i gång i september), skriva på en artikel tillsammans med två företag, göra planer och scheman för att strukturera upp mitt arbete så,att allt rullar på när jag börjar heltidsjobba igen. 

Jag känner mig pepp inför hösten, men samtidigt lite frustrerad över att jag inte tagit mitt företag på allvar tidigare. (Känns ju bra att man kommer till sans någongång ?).

bjuder på ett par bilder på min röriga arbetsmiljö just nu

.

 Jag har ju bestämt mig att uppsatsen är prio ett, ändå är det då mycket annat som drar just nu, saker jag mycket hellre vill göra. Jag skulle verkligen behöva en coach som höll mig på spåret, som peppade mig när allt känns motigt. Känner verkligen att det är så lätt att falla av just nu och då har jag inte ens påbörjat min uppsats (eller något annat) än.
Prio ett är så klart att jag ska orka jobba heltid igen. Efter det hoppas jag att styrkan till uppsatsen kommer.

. Saker jag säger till mig själv (kanske ursäkter, jag vet) är att jag ska följa det jag tycker är roligt, go with the flow, det är där jag kan hämta energi, bli frisk. Och visst det kanske ligger en viss sanning i det men samtidigt vill jag övervinna min ADHD och bevisa för mig själv att jag kan slutföra uppsatsen, varken jag vill eller inte. Men skit i den, Augusti är här och det finns fortfarande saker jag vill göra innan jag är beredd för en arbetsam höst:

• Lära känna min Sony cyber shot (en kameralins du sätter på telefonen)
• Köpa en fin kameraväska/fodral så att jag kan bära med mig den överallt
• Ta en massa snygga bilder
• Pimpa min dator med en snygg sticker
• Fler morgonpromenader 
• Fler kvällar i solen
• Fler middagar med vänner och familj

Japp så ser min Augusti lista ut. Känns inte som att den borde vara en omöjlighet att ta sig igenom.

Jisses vad dagarna gå snabbt. Jag kan inte ens minnas innehållet i dem. Nu går jag in på sista semesterveckan, det känns fortfarande overkligt att vardagen är på återtågande. Egentligen gör det mig ingenting, jag har ingenting emot arbete och rutiner. Min rädsla ligger  i att jag inte vet om min kropp är redo att ta emot dem.
Ja, så vad har hänt i veckan? Hm, vi har köpt en ny kaffebryggare. Den har timer så den brygger mitt kaffe utan att jag behöver röra ett finger. Vardagslyx! Och ni vet den där trädgården som min man varit på mig om att jag ska fixa till. Nej energin har inte infunnit sig så istället för att dela och flytta en blomma som tog över hela vår trappa gjorde jag det enda rätta och klippte av de grenar som var i vägen och placerade dem inomhus [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]Brödrosten fick sig en ny kompis….…så även den gamla spisen……och den nya.Även gubbens ”mansrum” har fått ett inslag av sommar.

Det går inte heller en dag utan att jag plockar bär. Hallon, krusbär, körsbär och blåbär. Vi har ett hallonhav utanför vårt fönster och jag vill inte att något ska gå till spillo. Det blir 1-2 liter om dagen, minst. Känns som ett heltidsarbete bara det [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”]

Idag ska vinbären in, och jag tror banne mig att jag ska tvinga min man att både sylta och safta. Själv sitter jag och tittar på [wp-svg-icons icon=”cool” wrap=”i”]