Är det inte märkligt att vi hela livet strävar efter andras gillande när det viktigaste egentligen är att vi tycker om oss själva? Och att vi många gånger strävar efter att vara duktiga och perfekta men det vi oftast gillar hos andra är deras operfektion, att de helt enkelt är sig själva. Vi har lättare att tycka om personer som bjuder in till skratt, de som gör bort sig än dem som strävar efter perfektion på både in och utsida. Vi vill känna är personer är äkta, genuinà och att de bjuder på sig själva.
Vi har lättare att komma nära de personer som inte har en mur runt sig, men samtidigt bygger vi ofta fortfarande upp vår egen. Är inte allt ibland lite motsägelsefullt?
Hade jag haft en sådan där perfekt person runt mig hade jag förmodligen inte velat umgås med den, jag hade känt mig förminskad, ful, tråkig, dålig och dum. Så varför slutar vi inte sträva efter att vara vårt bästa jag, när vi ändå duger som vi är?
Varför har vi egentligen så svårt för att tycka om oss själva? Jag tror vi måste sluta skylla på Jante för problemet sitter i dig, och mig. Opererade kroppar, låtsas hår och prestationer som vad vi än gör aldrig räcker till. Nu får det vara nog.
Jag vill inte ge den gåvan till min dotter. Jag vill inte Säga till henne att hon måste vara smart, snygg och vältränad för att komma någonstans. Att hon måste duga och prestera på alla plan.
Jag vill bara att hon ska vara sig själv, säga till henne att hon duger, precis som hon är.
När vi ständigt jämför oss med andra så ser vi ju ofta bara till vår egen nackdel. Varför då? Skulle du säga att en annan person med exakt dina problem var en dålig människa? Sämre, dummare eller fulare än alla andra? Nej, jag tror faktiskt inte det. Vi har helt enkelt lättare att känna medkänsla för andra än mot oss själva.
Ställ dig gärna den frågan: Varför älskar jag inte mig själv? Kommer du upp med ett svar som inte är patetisk så vill jag gärna höra det. Ofta handlar det om att du inte når upp till de där målen du satt för dig själv, men vem gör det, vem?!
Ingen är bra på allt, men alla är bra på något, har en klok människa sagt.
Det är få människor som inte förtjänar att bli älskade på denna jord, och jag är ganska säker på att du inte inte är en av dem!
Idag är dagen då du accepterar dig själv. Dagen då du inser att INGEN är perfekt. Dagen då du vågar vara dig själv, älska dig själv. För du duger, precis som du är!
Det bar ett bra morgoninlägg Jessica, så här första morgonen efter semestern och i mitt fall första dagen på ett nytt sätt att hantera vardagen. Jag hade en liten kollaps i början av sommaren och har använt semestern till att fundera över hur jag lever. Igår skrev jag ett blogginlägg om hur jag mår efter semestern och om mina intentioner som på ett sätt laddade ur mig totalt, men på ett annat sätt gav mig energi eftersom jag fick så mycket positiv respons på det. Du gav mig en perfekt start på dagen, tack för det!
Vad glad jag blir av att mitt inlägg hjälpte dig. Tusen tack för din fina kommentar❤️