Jag har ju ingen semester i år men nog drömmer jag om sommaren ändå. Jag drömmer om att plocka vindruvor och gurkor i växthuset. Jag drömmer om att fylla hela frysen med hallon. Samla på rosblad och torkade växter.

Jag drömmer om barnens skratt i poolen, om sommarbrun hud och kalla duschar. Jag drömmer om att dansa i regnet, mysa med åskan i bakgrunden och om att upptäcka skogen på mountainbike tillsammans med familjen.

Jag drömmer om att skriva färdigt min bok, om att testa massa spännande recept. Dela med mig av min kunskap om eteriska oljor och kanske planera för någon kul workshop till hösten.

Jag drömmer om långa promenader, lätta kläder, ljumma sommarkvällar och en till hund. (nej jag ska inte köpa en till hund men drömma får man ju:)

Jag drömmer om utflykter med bästisen, kramar med barnen och djupa samtal på verandan med min man. Jag drömmer om tid, om frid, om sol, och om doften…av sommar.

Där swishade juni snabbt förbi utan att man knappt hann märka det. Jag känner mig öppen och sårbar. Beredd på allt liksom. Jobbar varje dag med att ha fötterna på jorden och att inte låta tankarna flyga iväg. Jag tror att det var rätt  beslut att inte ta någon längre sommar semester i år. Att istället arbeta med att njuta mer av vardagen. Men vem vet sådant förens efteråt?

Jag försöker att ta varje dag som den kommer. Jobba med det jag har.

Jag börjar känna att det där med covid gör en lätt nedstämd. Det är svårt att planera, ta för stora kliv. När allt kan förändras. Så har det egentligen alltid varit men det är bättre att gå runt ovetande än ständigt förberedd. I alla fall för mig. Mina katastroftankar är alltid närvarande. Jag behövde liksom inte ett lager till att lägga över dem. Så även om jag kanske egentligen inte är mer nedstämd eller ångestfylld än vanligt känns allt så mycket tyngre.

Det blir svårt att gå, att röra sig över huvudtaget. Kanske därför jag känner att jag står still just nu. Även om inte det heller är sant. Jag har mina återkommande klienter. Jobbar på en bok, spelar in podd och arbetar med allt som ska göras inför skolan till hösten. Ändå bär jag en känsla av att sitta fast. Jag försöker att inte göra något åt den känslan. För i perioder handlar livet inte om att kämpa emot. Utan istället flyta med ❤︎

Jag har nog en tendens att slösa pengar. Dels på grund av impulsivitet, dåliga beslut, och att jag går ”all in” när jag väl bestämmer mig för något. Men just nu befinner jag mig i en period där jag är så himla trött på alla prylar vi har hemma. Överfulla skåp och garderober. Det känns som att man nästa inte själv får plats i sitt eget hem på grund av allt man köpt på sig. Jag vet att jag inte är ensam om att känna så. Vi lever i ett konsumtionssamhälle. Men någonstans får det ta stopp.

Som jag tidigare har nämt har jag blivit inspirerad av en minimalistisk vän men också av hobbykreatören som bloggar och sprider både glädje och inspiration på ämnet inredning och rensande. Och trots att jag rensat hur mycket som helst är det fortfarande inte klart, så lite, lite i taget försöker jag att rensa ur mitt hem, och framför allt försöker jag att INTE köpa nytt.

Jag älskar verkligen ordning och reda och målet (trots två barn i huset) är faktiskt att få en någorlunda sådan.

Hejdå koffertar

Det värsta med rensandet är att säga hejdå till allt man tycker om. För jag är verkligen en sådan person som fäster mig vid saker. Jag älskar mina gamla koffertar även om de bara ligger på min golv och aldrig används till någonting. Jag gillar den gamla rostiga ljuslyktan jag aldrig tänder. Men denna gången var jag riktig hård i min sållning och allt jag inte använder som bara står som prydnad åkte ur mitt hem och oj vad mycket bättre det blev.

Min garderob är en sån sak som ska rensas igen. Hårt. Sen alla lådor, skåp och sånna ställen som samlar skräp. Det kommer definitivt att bli höstens projekt. Rensning!  Men det svåras är nog trots allt inte att slänga, skänka. Utan att inte köpa nytt.

I dessa covid tider har jag inte varit ute i affärer på månader vilket är positivt. Men mycket ser man och inspireras av på nätet också. Ja det är helt enkelt en del av höstens projekt. Att rensa ur, och INTE köpa nytt.

Jag älskar att följa andra bloggare, läsa om deras vardag, se alla vackra bilder. På sätt och vis känner man dem, trots att man aldrig har mötts. Jag tycker att det är så tilltalade med enkla inlägg, att få se hur deras dag eller hur deras helg ser ut. Att bli inbjuden i deras hem, få lära känna deras vänner, familj. Det finns något så fint i det, att människor delar med sig. Och många gånger tänker jag att så vill jag också göra. Visa upp min lilla värld.

Men när man inte lever något flaschigt influencer liv finns det helt enkelt inte så mycket att visa upp. Vardagarna ser likadana ut. Helgerna likaså. Jag är sällan ute och fikar, träffar inte vänner, grannar eller resterande del av min familj. Jag besöker sällan nya platser, gör inga stora förändringar eller är med om händelser värda att dela.

Nej jag jobbar 7-16. Sitter varje dag på samma kontorsstol. Jag får ta del av människor livshistoria, får väcka insikt och förändring, och ibland, eller ganska ofta, möta motstånd. Jag får prata med människor andra inte vill möta, få ta del av en värld andra bara läser i tidningar eller ser på tv:n. Jag får vara en del av en annan verklighet, för en liten stund. Sedan stänger jag dörren till den där världen, och åker hem.

Jag rastar hunden, försöker underhålla hemmet, städar upp efter barnen, pratar med mannen och om jag får tid, hitta en liten liten stund för mig själv. Sedan är dagen slut. Och allting börjar om igen. Det finns inte mycket att dela, ta kort på, mer än mina tankar. Och när jag få den där lusten ”att vara som dom där andra” får jag påminna mig om livet bakom de där fina bilderna. Det vet man inte alls hur det ser ut. En bild säger ingenting, just mer än den sekunden den togs. Mitt liv är så himla vackert fast att det inte går att dela på bild. Jag och min man älskar varandra, hela familjen trivs ihop utan bråk och tjafs. Vi är friska. Har en fungerande vardag utan några fina bilder på cappucino, desserter, fester och utflykter. Kanske är den där fungerande vardagen vackrare än dom där tillfälliga lyckostunderna som ofta delas, kanske är ett funktionellt vardagsliv svårare att dela med sig av i bild? För här finns inga speciella stunder att fånga, här lever vi liksom i en bra vardag hela tiden.

Jag tror att alla vi vuxna behöver påminna oss om det, (och speciellt prata om det med våra barn). Att skratta på en bild betyder inte nödvändigtvis att du måste vara glad. Att ha 10 vänner ständigt omkring dig betyder inte att du på riktigt känner att du kan lita på dem och att de är dig nära. Vi vet ingenting om andra människor. Även om vi dagligen ser dem på bild. En bild är en tillfällig verklighet, inte ett helt liv.

Då var sommarlovet här. Denna sommaren blir speciell. Förmodligen för många av  oss. Även om de lättar på flertalet restriktioner nu kommer jag och min familj inte resa eller göra några större utsvävningar alls. Jag och mannen kommer inte ens att ta ut semester utan får försöka hitta på roliga saker för barnen efter arbetstid, mitt i vardagen.

Jag vet inte vad jag känner om allting än. Men grunden till att jag inte tar ut semester är att jag inte fick någon sammanhängande semester och eftersom jag har svårt att komma ner i varv och slappna av kände jag att jag fick skjuta upp den. Göra på ett annat sätt. Då jag har ett sista halvår kvar i skolan kan det vara bättre för mig att ta ledigheten till hösten så att jag orkar med min sista termin.

Man har också tappat glädje och lust med tanke på omständigheterna. Även om folk sedan en tid tillbaka har skitit i restriktioner och träffats ute hejvilt kommer vi fortsatt att vara lite försiktiga. Barnen måste så klart underhållas, få träffa vänner och leka. Men vi får försöka klippa och klistra i livet, göra saker på bästa sätt.

Min största oro ligger inte i hur jag ska orka utan semester, utan den ligger på barnen. Hur rastlösa, uttråkade kommer de att vara? Och vad gör man när man inte kan åka till Liseberg, sommarland osv. Det blir verkligen till att tänka utanför boxen i sommar, vara kreativ, göra utflykter hemmavid och testa på nya saker.

Sommaren brukar också vara den del av året då min ångest är som starkast så jag tänkte testa att jobba undersöka och se om jag kan njuta av månaderna mer när jag håller mig till rutiner än när jag släpper dem. Kanske är jag en person som ska ha semester höst eller vår istället. Kanske passar jag helt enkelt inte in i att leva precis som det förväntas…

Jag hoppas på en höst där världen har lugnat sig. Där man kan känna sig mer trygg. Jag längtar efter att få pusta ut. Att slippa vara rädd för simpla förkylningssymtom och att återigen få knyta mänskliga kontakter. Jag hoppas att både barnen och mitt sinne kan finna ro denna sommaren. Att vi kan njuta av varandet istället för görandet.

Så mitt liv kommer att löpa på som vanligt. Både vad gäller arbetet, bloggandet och företagandet.

Hur kommer din sommar att se ut, vad har du för tankar och planer?  Dela gärna med dig!

Jag är inte stolt över min bakgrund. Att haft ätstörningar i mer än halva mitt liv, ett gammalt självskadebeteende, återkommande depressioner, ständig ångest och som vuxen få en ADHD-diagnos i handen. Nej, jag önskar faktiskt ingen det. Men nu är den lotten min så vad skulle jag välja att göra med den?

Istället för att tycka synd om mig själv bestämde jag mig ganska snabbt för att använda mig av mina erfarenheter. Att helt enkelt göra dem till min styrka.

Men hur gör man det?

Jag valde att vara ärlig. Att sluta gömma mig och låtsas att allt var bra. Jag började blogga, föreläsa och pratat öppet om mina erfarenheter även när det kändes svårt. Min erfarenhet idag, är att min öppenhet har gjort mig så mycket starkare. Min erfarenhet har verkligen blivit min styrka. Det handlar inte bara om att jag hjälper andra. För att genom att vara öppen och ärlig hjälper jag också mig själv.

Många av oss bär med oss erfarenheter som tynger oss. Som gör oss ledsna, sårbara, svaga. Men om du någon gång har funderat på hur du ska kunna vända båten, använda dig av dina erfarenheter så som att tex börja föreläsa eller skriva en bok om din upplevelse så vill jag tipsa dig om arbetsmanualen ”Din erfarenhet, din styrka” som du hittar i min webbshop. Efter att ha gjort resan själv har jag lärt mig av både misstag och erfarenheter, därför vill jag hjälpa dig.

Jag lovar dig, du kan vända din erfarenhet till din styrka, åtminstone så kommer du må bra av att bara försöka ♡

Arbetsmanualen hittar du här!

• Möta två ekorrar på morgonpromenaden och se dem hoppa från träd till träd
• Häggen som slår ut
• Doften av nyklippt gräs
• Att ligga i soffan och höra regnet smattra mot fönsterrutan
• När man tittar på sin man och känner samma starka kärlek som för 15 år sedan

• Pussar och kramar av från sina barn
• När gräset glittrar av frost
• När en arbetskamrat väljer att komma till mig när hon är ledsen ♡
• Cykla i nedförsbacke
• När ett möte blev bättre än man förväntat sig
• Att brottas med barn i sängen
• När man blir så berörd att man får tårar i ögonen av att berätta för sin klient hur mycket man uppskattar att jobba med hen.
• Att äntligen få lust att börja skriva på en bok igen.