Allmänt

Dröm eller verklighet?

Jag gillar dig, mycket. Jag skulle vilja säga det till dig med något inom mig säger att du redan vet. Du känns som en självklar del av mig som jag tidigare varit utan, inte hittat förrän nu.

Jag vill berätta allt för dig. Gråta, skrika, skratta,  fast vågar inte göra något alls. Du skrämmer mig samtidigt som du gör mig lugn. Jag vill fly, dra mig undan, som jag brukar, men något inom mig säger att jag ska göra motsatsen.

Jag är rädd för att bli sårad, besviken, inte duga, räcka till…

Men mina tankar skrämmer mig inte längre. Jag drömmer, hoppas och önskar att jag får ha dig kvar, för alltid. Att du kan bli den där personen jag alltid saknat. Tryggheten som aldrig fanns.

Innerst inne vet jag att det är en fantasi, omöjlig att leva upp till. Ändå finns den kvar. Jag vet inte vad jag vill säga dig. Så mycket men samtidigt ingenting.

Kanske ser jag en del av mig själv i dig. Eller kanske speglar jag mig själv i dina ögon och där är jag vacker, tillräcklig. Jag känner mig naken samtidigt som jag är påklädd. Känner mig stark samtidigt som jag är svag.

Kanske finns du inte på riktigt? Kanske har jag skapat dig av mina drömmar för att återigen vakna upp besviken?

Dröm eller verklighet?

Att ta hand om sig själv

Det där med att ta hand om sig själv, inte lika lätt som det låter eller hur? Det är ju en sak att försöka spara in på sin energi. Det har jag gjort i flera år. Jag isolerar mig, tar bort mycket jag vill men kanske inte orkar. Men bara för att jag undviker saker så får jag inte per automatik mer energi. Nej på något sätt tror jag också att det blir tvärtom. Nej jag tror inte jag kan ”vila” mig till en bättre hälsa genom att inte göra någonting, däremot tror jag på aktiva val.

Energi in och energi ut

Jag är en person som ger bort ganska mycket energi till andra. Både i mitt arbete men också till anhöriga och vänner. Det innebär att jag ibland känner mig tom för jag har inte hittat något sätt att hämta hem den där energin igen så ofta innebär det att jag får isolera mig för att ladda batterierna och det är sååå tråkigt.

Därför tänkte jag utmana mig med att pröva olika terapier som sägs vara till hjälp. Jag har bett om tips på alternativa terapier både på instagram och linkedin och bilden ovan är de svar jag fått. Vissa av förslagen har jag själv svårt att tro på (och vissa känns skrämmande) men det spelar ingen roll. Jag vill testa något nytt varje månad för att se om jag kan hitta något som ger mig energi och får mig att må bra.

Jag kan inte lova att jag genomför allt men jag har som mål att testa i ny grej i månaden. Och någonstans mellan alla olika terapier vet jag att det finns en för mig den som är just rätt. (Hoppas jag i alla fall). Jag tänkte givetvis dela med mig av mina erfarenheter här så att ni också kan då tips och råd.

Har du rekommendationer, tips eller förslag på återhämtning. Kom med dem bara, jag fyller gärna på min lista:)

Nu ser jag fram emot en spännande och energigivande höst!

Juli har bestått av både jobb och semester men när jag försöker titta tillbaka minns jag knappt någonting. Sommaren gör det med mig. Jag strävar efter att vara i nuet men hittar ständigt mig själv på andra platser.

Man skulle nog kunna sammanfatta månaden med återhämtning och att lyssna inåt. Jag duschar dagligen i nya insikter och försöker ta till mig och komma ihåg. Jag arbetar för att skapa nya rutiner. Rutiner där jag lyssnar mer på mig själv än andra. Det är så lätt att lyssna på andra, tro på att dem är experter bara för att de har mer erfarenhet eller en annan titel än du. När deras tips och råd inte passar på dig är det så lätt att lägga skulden på sig själv. Äh, jag har semester och vet knappt vad jag känner eller vad jag tänker. Minns därför inte heller vad Juli bestått av mer än att den nu är förbi.

Två veckor semester kvar och jag ska försöka njuta av varje minut. Det är fortfarande sommar och efter det väntar en fantastisk höst <3

Julis finaste stunder:

• Att få hålla Marcus fina bok ”Hur långt kan man gå” i handen.
• Möte med en ny författare.
• En heldag med en vän.
• Stunderna i tystnad.
• Semestermorgon utan stress.
• Se barnens ögon fyllda av förväntningar när man ska ut på utflykt eller aktivitet.
• All extra tid man får med att läsa böcker.
• Mata en igelkott som ständig återkommer i trädgården. Så mysigt att studera honom ❤️
• Gos med getter och en sliskig getpuss på munnen som gjorde min dag ❤️

Igår kom vi hem efter att ha hälsat på min pappa och hans fru. Dom lever verkligen i ett paradis på jorden. Det värsta med att åka dit är att man inte vill där i från. Jag kan liksom inte få nog av skönheten naturen bjuder på. Vill insupa allt. Skogen, vattnet, blommorna. Det ligger alltid en hinna av sorg över en när man åker hem. Jag har själv så länge jag kan komma ihåg velat leva den där drömmen, nära djur och natur. Nu får man bara hälsa på i sin drömvärld och sedan åka hem. Det gör ont när man redan känner att man är hemma.Turbo var nyfiken på dammen pappa hade anlagt. Var oklart om det var fiskarna, fiskmaten eller dammen i sig som kändes spännande. Gulligt var det i alla fall och se honom doppa tassarna.Barnen längtar också alltid hit. Oavsett årstid. Det är nog inte bara mysfaktorn av att komma bort utan också känslan naturen ger en som dom uppskattar. Det inbillar jag mig iallafall.Vart jag än vände mig hittade jag vackra saker. Vänta ropade jag ständigt till resten av familjen som gick vidare. Jag måste ta kort sade jag, fotade av och sparade sedan bilderna i mitt hjärta.Vi var också och besökte min fina lillasyster som precis flyttat till ett lika drömmigt ställe hon. Skog och ladugårdar så långt ögat kan nå. Ja så gick dom dagarna två. Min dröm lever kvar. Jag sparar den och fortsätter besöka den då och då. ❤️

Veckoplan 31

Avklarat förra veckan:

Jag har äntligen skickat in min skrivkortlek på tryck. Nu väntar jag bara in ett godkännande att filen är tryckfärdig. *Håller tummarna* Aldrig har jag väl längtat efter en produkt så som jag gör på denna! Jag har rensat min mail (kanske inte lika noggrant som jag önskade) men mailkorgen är iallafall mindre än tidigare. Vi får se om jag hittar motivationen till att rensa den totalt. Det är ingen viktigt uppgift, det är väl därför jag skjuter på den, men det skulle vara skönt att känna att man hade fullständig kontroll (om man nu kan få det över en inbox). Jag har även arbetat med min hemsida, ändrat både bild och text i webshop. Lagt till och tagit bort några sidor på hemsidan. Små grejat med sådant man inte har tid eller lust med annars helt enkelt.

Veckans mål:

Jag ska fortsätta samla in idealkundsintervjuer, arbetar du med människor i samtal och är nyfiken på terapeutiskt skrivande får du gärna svara på en längre intervju här. Tack <3 Jag hoppas också att jag får svar på om min kortlek kan tryckas eller ej, om inte så kommer jag försöka göra den tryckklar. Annars har jag en halvklar kurs ”skriv dina memoarer” som ligger och skräpar. Den ska jag göra klart och lägga ut i butik.

Veckans fokus:

• Få kortleken godkänd.
• Samla intervjuer.
• Göra färdigt ”Skriv dina memoarer”.

Veckans fundering:

Jösses vad ideér som kommer till mig nu. Har flera böcker och produkter i huvudet vilket gör att jag inte kan påbörja någonting. Tankarna byter hela tiden form och skepnad. Jag får vänta tills de lugnat ner sig lite för att se vad det är jag ska ta tag i. Pausknappen är intryckt.

Veckans svårighet:

Att landa i att bara vara och inte göra saker hela tiden. Det är en jobbig kamp mot sig själv. Har fortfarande inte landat i någon semesterlunk utan hjärnan går tvärtom på högvarv och vill få massor gjort. Men jag kämpar emot. Här ska det ”vilas”.

Om tid finns:

Ska jag göra ingenting.

Igår var jag och fantastiska Therese på en Varbergstripp. Det är en stad jag velat besöka länge och när någon frågade varför hade jag inte ens ett svar på frågan 😂 Jag följer en bloggare från staden och jag gissar att det var hennes fantastiska bilder som lockade mig.och vilket fantastiskt ställe. Skulle kunnat gå runt med kameran en hel dag och bara beundrat platsen. Men eftersom vi åkte segway vågade jag inte ta kort i farten. Hade nog med att bara stå på maskinen 😂 Jag var livrädd när jag ställde mig på apparaten och tänkte att ”det här kommer aldrig gå” men det gjorde det! Men så fort rädslan kommer in börjar maskinen spöka, helt plötsligt vet man inte hur man tar sig framåt, man tycker att man svänger men maskinen hänger inte med. Men klarade jag det så klarar alla det vill ja lova. Det är ett jätte härligt sätt att ta sig fram på och för att undersöka delar av en stad. Rekommenderas! Men alltså hur vackert är det inte?!så här såg Therese ut mestadels av tiden. Fin som få även med en kamera i ansiktet 😀❤️vi besökte fglstore (vilket jag missade att ta kort på), en loppis och sist men inte minst strömma farmlodge. Vilket ställe! Jag höll bra i plånboken fast att jag ville köpa allt jag såg. Fyra tröjor blev det, hejja mig! Kunde definitivt ha blivit mer!Efter fikat blev det hemgång och vid åtta tiden satt jag hemma i soffan och fick anstränga mig för att hålla upp ögonen. Vid nio låg jag i sängen och resten av dygnets timmar var jag totalt bortkopplad. Japp så blir det efter en full dag. Men idag är det en ny en. Härliga semester ❤️❤️

Har jag sagt att jag älskar dig?

Har jag sagt att jag älskar dig eller behöver jag säga det igen?

Tar du med dig orden, sparar du dem till sen?

Min kärlek är så stark jag tror aldrig att du förstår.

Hur mycket du betyder, det är mer idag än vad det var igår.

Kärleken den växer, den blir större för varje år.

Har jag sagt att jag älskar dig, oavsett hur du mår?

Vet du hur mycket jag älskar dig, känner du det i din kropp?

Vet du hur mycket du betyder och att kärleken inte har något stopp?

Har jag någonsin sagt hur vacker du är och att du glädjer mig varje minut?

Har jag visat min kärlek tillräckligt, är du medveten om att den aldrig tar slut?

Det spelar ingen roll om det är dagar, veckor, eller månader och år.

Känner du hur mycket jag älskar dig, bär du med dig det i tanken dit du går?

Känner du vad du betyder för mig, kan du höra hur mitt hjärta slår?

Har jag någonsin sagt hur mycket jag älskar dig, har jag sagt det så att du förstår?

Igår var det andra dagen på min semester och jag har inte riktigt fattat det än. Att jag ska vara ledig… Känns som en helg. Har fortfarande inte gått ner i varv utan känner mig istället manisk med allt jag vill hinna göra. Så som att städa och rensa ut halva mitt hem. Igår drog jag i vilket fall ut hela familjen på cykeltur. Det var inte lika mysigt som jag hade inbillat mig eftersom ingen annan än jag var sugen på att cykla ca 2-3 mil. Men där gäller det att slå dövörat till för att behålla glädjen. Dom kommer va tacksamma efteråt tänkt jag, men inte ens då var dom nöjda. Värmeslag + ont i röven. Det var ett jävla gnäll. Den här mamman kommer aldrig mer få bestämma dagsaktivitet 🤣Jag var ju tvungen att stanna och ta lite kort över allt med familjen suckandes bakom mig. ”Åh titta vilken vacker blomma”, ”åh kolla ett havrefält” som att jag aldrig sett något av det förut. 😂Sen stannade vi för en fika och tyvärr hann jag äta upp bullen innan jag skulle ta kort på den. Typically me! Kommer aldrig bli en riktigt bloggare av mig. Sväljer allt i ett nafs och drar vidare.

När vi kom hem hade halva dagen redan gått. Det blev till att laga middag och sen drog jag till Trollhättan för en promenad med en vän. Vad fantastiskt att det finns sånna ändå. Vänner❤️. Har inte skrattat så mycket på länge. Och som vanligt är det allt eller inget som gäller, antingen skrattar jag så att jag nästan kissar ner mig eller så rör jag inte en min. Ja, det var den semesterdagen det, nu ska jag se till att göra något klokt av fortsättningen också . Önskar er en fin dag😘

Idag är det sista dagen innan semestern. Vilken fantastisk fredag! Den bästa på länge tror jag bestämt. Jag hoppas givetvis ett det finns ett par soliga dagar kvar men för mig är det ledigheten som är viktigast. Att kunna styra över sin egen dag oavsett om det är regn eller solsken.

Jag drömmer om att tillbringa mer tid i min trädgård. Jag har inte alls gett den kärleken den är värd de senaste åren. Jag vill bättra mig och hoppas att det magiskt kommer att ske under mina semesterveckor. Jag drömmer om stunder i växthuset, om häng på verandan, sömn i hängmattan och tid tillsammans med bärbuskarna.
Mitt växthus behöver kärlek och jag hoppas på att kunna ge den det. Här samsas vindruvor och ogräs sida vid sida och enda gånger jag tillbringar tid där inne är när jag plockar vindruvorna. Jag fantiserar om bättre möbler i växthuset så att man kan ligga där och lyssna på regnet, läsa en bok eller dricka te med en vän. Jag drömmer om fortsatt bärskörd, solmogna tomater och hemma odlad gurka. Jag drömmer också om åska, regniga dagar och många timmar utan måsten tillsammans med de människor jag älskar mest. Jag drömmer om nya möten, nya ideér och ny energi. Jag drömmer om framtiden, om hösten och om livet efter det. Men först, semester…om några timmar är den min!

Fångad tid.

Den där tiden. Den försvinner oavsett vad du gör med den. Ta tillvara på den säger de, som att man skulle kunna fånga den i en ask. Allt som oftast jagar man den och när man äntligen fångat den så faller den mellan fingrarna.

Fånga dagen, som om det vore enklare…

Jag måste ha hål i min håv, för den är alltid tom när jag tittar i den. Kanske har vi gjort fel hela tiden. Kanske ska vi inte fånga dagarna utan låta dagarna fånga oss? För hur ska vi kunna njuta av tiden om vi ständigt mot den slåss?

Kanske är tiden inte till för att fångas, utan för att gå. Det spelar ingen roll om klockorna stannar. För tiden, den tickar på ändå.