Allmänt


Var är ditt hjärta?

Var är ditt hjärta?

Vad får ditt hjärta att gå sönder?

Åh alldeles för mycket. Jag är en känslig själ och det bildas lätt sprickor i mitt hjärta. Men det som skulle få det att gå sönder helt är väl om det skulle hända något med min familj. Då skulle det falla i tusen bitar.

Vad får ditt hjärta att slå extra fort?

Stress och nervositet. Jag är ganska duktig på att klara stressade och pressade situationer, men stressen som ligger i ovetskap, när jag inte känner mig trygg eller väntar på ett beslut av något slag. Sånna situationer klarar jag mindre bra.

Vad bor i ditt hjärta?

Hela världen känns det som. Jordens alla barn och alla djur på vår planet. Jag har en sådan stark empatisk förmåga att jag har lätt att gå sönder själv. Ibland kanske jag skulle kunna uppfattas som kall. För att jag ofta avskärmar mig och väljer att inte komma personer nära. Men det är bara för att jag inte får plats för alla känslor inuti. Många gånger väljer jag ensamhet framför nya relationer. För när jag väl släpper in någon i mitt hjärta så kommer den inte att komma ut, och det är lättare att bära på tomhet än en storm av känslor.

Var är ditt hjärta?

Förutom i min kropp så ligger den i djur och natur. Ibland tar det emot att åka ut och hälsa på någon som bor på landet för jag har på riktigt svårt att ta mig där i från. Jag hör hemma med naturen och kan bli gråtfärdig av bara tanken att jag måste tillbaka till civilisationen. En av mina äldsta och största drömmar är en liten stuga på landet. Jag, naturen och tystnaden [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

Vad gör du för att ta hand om ditt hjärta?

Skriver, promenerar och försöker få så mycket egentid som möjligt tillsammans med mina tankar.

Glad alla hjärtansdag!

 [wp-svg-icons icon=”quill” wrap=”i”] Lämna en kommentar


När alkohol är normen

När alkohol är normen  Bild:pixabay

Alkoholister, pundare, missbrukare, narkomaner

Kalla dem vad du vill. Jag möter människor med beroendeproblematik, varje dag. Ofta möter jag också människor som ifrågasätter mitt jobb varför, hur orkar du, vad är det för mening?  Personerna ger mig känslan av mitt jobb är onödigt, dom lägger den i mitt knä. Som att mitt jobb inte är värdefullt, att det är människor som borde lämnas åt sina egna öden.

Som om de vore sämre människor. Utomjordingar. Inte gjorda av samma materia som jag och du.

Vad du inte vet är att jag sällan tycker synd om dem, utan mer om dig. Du som har en sådan brist på kunskap att du inte förstår bättre, att du inte vet mer än så.

För majoriteten av dagens missbrukare sitter inte på parkbänken, nej dom finns närmare dig än du tror. Det är din granne, en bror, en arbetskamrat, en vän. De har jobb, familj, barn. Men de har också ett missbruk. Kanske så dolt att du inte vet om det, eller så ser du det mycket väl men låtsas blunda. För att du är feg, rädd.

Jag är rätt säker på att du kan hitta minst en person i din närhet som alltid dricker för mycket, som du innerst inne är orolig för men försvarar dig med att hen inte dricker på vardagarna, eller att hen har ett jobb. Säkerligen diskuterar du problematiken med alla andra utan hen själv.

Vi vågar inte prata om alkoholvanor

Är så rädda att trampa någon på tårna att vi hellre ser på när hen förstör sitt liv. Ibland kanske du till och med utnyttjar situationen. Fast att du vet att personen dricker för mycket är det den första personen du ringer när du själv vill ta ett glas. För du vet att hen aldrig kommer att säga nej.

Hens liv är inte ditt ansvar säger du och fortsätter att lägga problemet utanför dig själv. Det är förvisso sant, men att inte hjälpa en vän när den omedvetet är på väg åt fel håll gör dig inte heller till någon vidare vän.

Kanske har du redan försökt. Men att personen går i försvar, blir arg är bara ytterligare ett tecken på problematiken, och betyder inte att du i dina antagande har fel.

När alkohol är normen blir den som inte dricker ifrågasatt

Ingen vågar prata med den som dricker för mycket, men jag som väljer att inte ta ett enda glas blir ofta ifrågasatt. ALLA vill veta varför och det gäller att hitta en bra förklaring. Men oavsett hur jag formulerar den blir den sällan godkänd.

Vad tråkigt du är! Du förstör kvällen. Du drar ner stämningen.

är bara några utav orden man får höra när man väljer att sitta nykter bredvid. Tillslut blir man inte längre bjuden, ”för att man inte är den som tycker om att ha kul”. Sanningen är att jag inte längre ser någon anledning till att fylla min kropp med skiten, jag ser baksidan av den verklighet som du blundar för varje dag. Det finns inget som förstör fler familjer, förhållanden eller själar än droger och alkohol.

Min författarvän Jeanette har blivit med blogg och hon skriver på ämnet missbruk. Jag är så glad att hon valt att diskutera ämnet och är säker på att hon kommer hjälpa många med sin egen berättelse! (Du kan också följa hennes inlägg på fb under skambubblan).

Själv har jag både vänner och anhöriga med missbruksproblematik, vissa har tagit sig ur det, andra inte. Det är alltid en svår och tuff situation. Även för oss som är bredvid [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”]Lämna en kommentar


Tankar för dagen

Vi har kalas. Äter chokladtårta med en kopp te. Tittar på min fina familj och känner djup tacksamhet av att ha dem vid min sida. Njuter av sötman i min mun och värmen i rummet. En orolig tanke flyger förbi, sätter sig i ett hörn av min kropp.

En kommentar jag gav landade fel hos mottagaren. Trots att jag varken känner eller egentligen ens bryr mig om personen så befläckar händelsen min dag. Jag skakar av mig känslan. Låter den landa på backen. Ensam, kall och obetydelsefull.

Mina tankar återvänder till nuet och jag tänker att sakerna är rätt små…som betyder något ändå [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Nu lättar det!

Jag pustar ut över att Januari är över, nu lättar det! Jag försöker att inte tänka på det men jag tycker verkligen att Jan-Mars är de kämpigaste månaderna på hela året. Gråa, kalla och oberäkneliga. Går liksom aldrig att lita på hur mycket man än försöker. Nedräkningen har börjat, så skönt att få kryssa bort en skit månad ur kalendern!Hoppas Februari är lika snabb som kort! Denna månaden fyller både jag och min man år, inget som brukar firas nämnvärt här hemma. Fast när man tänker närmare på det så borde det ju göras. Kan inte tänka mig något finare än att få ett år till på denna jord, är det något som ska firas i livet så är det väl det. Vad är väl ett nytt jobb, en godkänd tenta eller höjd lön i jämförelse med livet? Ingenting.Jag har verkligen ingen åldersnoja. Känner att jag mår bättre och blir tryggare i mig själv för varje år som går. Finns ingen tid bakom mig jag skulle vilja ta tillbaka. Nej, jag trivs faktiskt bäst här och nu.

I helgen bär det iväg till bokmässa på Skaftö. Det är med skräckblandad förtjusning. Jag ser fram emot varje aktivitet som ligger framför mig samtidig som jag är rädd för baksmällan som kan komma efteråt. Men jag är redo, kom igen februari nu kör vi!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Din erfarenhet, din styrka!

Din erfarenhet din styrka

Mina erfarenheter har tidigare känts tunga att bära. Jag har skämts över min historia.

Jag ville inte se barndomsvänner i ögonen, undvika alla människor som mött mig i perioder när jag mått dåligt. Jag ville inte se bakåt. Var nästan rädd för det förflutna. Jag fantiserade om vad de egentligen tänkte och tycke om mig.

Om jag kände att jag var sjuk i huvudet som satt och skar mig i armarna vad skulle de då tycka?

Anledningen till att jag skämdes vet jag idag berodde på att jag inte förstod mig själv. Jag hade aldrig fått en förklaring till mitt problem. Jag kunde varken förklara mitt beteende för mig själv eller andra.

Jag skämdes inte bara över min historia, jag skämdes över mig själv.

När jag fick min diagnos kände jag en jättestor sorg, men samtidigt en lika stor styrka. Nu får det fan vara nog!

Jag bestämde mig för att aldrig mer gömma mig, undvika ögonkontakt eller huvudtaget anklaga mig och säga att det var mitt fel. För det var det inte! Jag var så jävla trött på att skämmas, slå på mig själv och inte hitta orden för mitt mående. Jag ville inte längre bära en värkande tagg i mitt hjärta så jag tog ut den förvandlade den till en mantel och gjorde smärtan till min superkraft.

Jag bestämde mig för att förvandla mitt skit till godis och ge bort den till andra.

Allt som gör ont där inne vänder jag utåt för att hjälpa andra, och för att hjälpa mig själv. Om du hade frågat mig för tjugo år sedan om jag kunde vända mina erfarenheter till något positivt hade jag svarat nej. Hade du frågat mig om jag hade ångest, ADHD eller depression hade jag förmodligen också svarat nej. Inte för att det inte var sant, utan för att jag inte var medveten om att det var det.

Jag ser det faktiskt som min livsuppgift, min mening att hjälpa andra. Kan mina ord, min erfarenhet hjälpa någon annan så har mitt liv fyllt sitt syfte. Finn  din gåva och ge bort den, sa en klok person och jag känner att det är precis det jag gör. Min erfarenhet, mitt liv är min gåva och nu ger jag bort det, för att hjälpa andra.

Ingenting blir så tungt som när du bär på det själv.

Jag får många mail från personer som vill bli föreläsare/författare eller på annat sätt vill använda sina erfarenheter till något positivt och det gör mig glad. För om det är något som gjort mitt liv lättare så är det att inte hålla allt för mig själv. Att skriva, prata, dela med mig tror jag är en stor del av att jag i dag mår så bra.

Jag önskar så att jag hade kunnat svepa över dig med min hand och förvandlat din erfarenhet till din styrka (men den kraften har jag tyvärr inte fått än). Men jag har svept med min hand över ett tangentbord för att försöka skapa ett material som kan hjälpa dig att förvandla din erfarenhet till din styrka.

Din erfarenhet, din styrka är en arbetsmanual med arbetshäfte för egna anteckningar där du får fundera över din historia och hur du bäst förmedlar den. Detta för att du ska bli tryggare i ditt beslut att dela med dig av ditt liv.

Att dela med sig av sina upplevelser är inte bara en gåva till andra utan också ett sätt att ta hand om sig själv. Genom att ärligt och öppet berätta sin historia förvandlas även den svåraste erfarenhet till en kraft som som gör att du kan växa och ta dig vidare.

Manualen hittar du här.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Innan du faller

Innan du faller

Innan du faller, sträck ut din hand. Du måste våga närma dig ibland. Jag är rädd för din framtid, rädd för ditt slut. Rädd att du ur mörkret inte hittar ut. Så innan du faller, tänk på nästa kliv. Jag önskar att du vore mer rädd om ditt liv. Du kastar dig ut, livet är ett äventyr. Men snälla våga stanna, innan du flyr.

Innan du faller, tänk på det du har. Tänk på det du älskar, det du lämnar kvar.

Du hittar inga sagor med lyckliga slut. Du färdas i sorgliga historier där du inte hittar ut.

Jag ser vart det ska sluta, det vet jag att också du gör. Ofta ställer jag mig frågan varför du inte tänker dig för.

 

Innan du faller, snälla vänd om, världen är inte samma som den var när du kom.

Du är rädd för det som är framför dig därför du blundar hårt. Jag vet att det är ditt sätt att hantera livet när det är svårt.

Du blir blind ser inte vart du hamnar, vet inte var du går. Du går in i saker, ligger och blöder, förlorar år.

 

Men innan du faller, lyssna på mig. Jag kanske kan hitta små ord som kan rädda dig. Låt mig komma nära, innan du går. Du vet vad du har, men ej vad du får. Innan du faller, säg till mig. Jag kommer alltid bära på en önskan att rädda dig. Jag kan se en annan verklighet, men där kan du inte komma in. Kanske är det för att det är min värld, min dröm och inte din?

Innan du faller ropa på mig. Jag ska ställa mig framför och ta emot dig.

Jag orkar inte gå bredvid, vaka över dina fel. För hur mycket jag än försöker kan jag inte göra dig hel.

Men jag vill att du ska veta, att jag är vid din sida, fast att jag inte går jag bredvid. Jag kan känna varje steg på din snåriga stig.

Denna tid är kanske den enda du får, så snälla lyssna på mig, innan du går.

Jag är tacksam för att jag haft dig, tacksam för att du kom, men snälla innan du faller, vänd om.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


En ny dag 2 kommentarer

Jag dog i natt.

Visserligen i en dröm men den kändes högst verklig. Vaknade upp med tårar i halsen och handen över hjärtat. Som för att försäkra mig om att det fortfarande slog. En våg av tacksamhet sköljer över mig. Den klibbar sig fast så hårt att jag måste gå in i duschen för att bli av med den.

Klockan har knappt slagit fyra. Men jag vet att sömnen inte planerat att komma tillbaka så jag spolar ner resterna av den i avloppet. Jag sjunger högt, känner mig levande. Är glad fast att dagen verkar bli grå.

Jag känner mig nästan belåten över mina sorger, mina krämpor, mina bekymmer. Så länge jag får vara kvar fortsätter jag gärna att bära dem med mig.

För det finns inget jag hellre vill, än att bara ha en ny dag, och sedan en till [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


24 sätt att ta hand om dig själv 6 kommentarer

Köp dig själv vårblommor!

Ok, ni kommer ihåg min julkalender? Ni som inte hängde med på hela (har knappt jag själv gjort) får dem här i en sammanfattning. Nu tycker jag att du ska välja ett av förslagen för att ta hand om dig själv och utföra inför helgen (eller ett förslag om dagen om du vill vara riktigt snäll mot sig själv, vilket du givetvis vill [wp-svg-icons icon=”cool” wrap=”i”])

Här kommer alltså 24 sätt att ta hand om sig själv. Varsågoda!

  1. Tacksamhet
  2. Ta hand om din kropp
  3. Logga ut
  4. Be om hjälp
  5. Våga vara ledsen/arg
  6. Skratta
  7. Säg nej
  8. Ge till dig själv
  9. Skriv
  10. Rör på dig
  11. Ge till någon annan
  12. Förlåt dig själv
  13. Krama någon
  14. Tillåt dig att vila
  15. Date med dig själv
  16. Ät något gott-långsamt
  17. Hemma spa
  18. Återuppta intressen
  19. Acceptans
  20. Gilla dig själv
  21. Låna ett husdjur
  22. Heldag med partner/vän
  23. Rikta din energi åt rätt håll
  24. Bli din bästa vän

Se så, vad väntar du på? Ta hand om dig själv nu. Önskar dig en trevlig helg!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Sista chansen! Hjälp mig tömma lagret…

Nu tömmer vi lagret, alla armband ska bort! Jag har gjort paketpriser av de som är kvar. Det betyder att det bara finns EN köpare per färg. Passa på!

Så för dig med ADHD-power får du nu FYRA armband för priset av två! Alltså 98:- Köp här

För dig som fightas med ätstörningar finns paketpriset med SEX armband för 149:- Ord pris 294:- Köp här

och du som kämpar emot ett självskadebeteende har ett paket på SJU armband för 169:- Ord pris 343:- Köp här

För mig personligen står dessa armband för kamp, för styrka (och de blir självklart snyggare ju fler jag bär [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]). Jag bär armbanden för att påminna mig om kampen jag går igenom, varje dag.

Så bär dem för dig själv, som en påminnelse för din styrka. Eller bär dem för de drabbade för att visa att kampen inte går dig osynligt förbi [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Instagram news

Instagram news

[wp-svg-icons icon=”instagram” wrap=”i”]

Följ mig här!

Om du följer mig på Instagram så har du märkt att jag även ”mikrobloggar” där. För ett tag sedan var jag inget vidare aktiv men när jag efter en coachingsession fick till mig att se det som en mikroblogg föll äntligen poletten ner.

AHA!!

Jag blir varken bra på bild eller är något vidare duktig på att ta bilder så efter att haft Instagram i några år och inte varit vidare aktiv har jag liksom inte förstått vad jag ska med det till men nu känns det som om jag fått en liten nystart. Jag kan ju blogga i mina format [wp-svg-icons icon=”smiley” wrap=”i”]

Så i fall DU är sugen på mindre uppdateringar och lite kortare texter, följ mig vet ja!