Allmänt

Klockan ringer vid sex och det är fortfarande svart ute. Förr studsade jag upp ur sängen och jag skulle  fortfarande kalla mig morgonpigg även om jag inte längre tar mig upp med samma fart. En timma senare befinner jag mig på jobbet. Äter frukost framför datorn samtidigt som jag kollar mailen och skickar iväg påminnelser till klienter som jag ska träffa under dagen.

Något att tänka på…

Det är smått fantastiskt att jag 10 år senare fortfarande kan känna att jag valt rätt yrkesområde. Ångrar mig inte en enda sekund!  När jag för några år sedan arbetade på anstalt stannade en intagen mig i korridoren. Varför jobbar du här frågade han mig syniskt. Tror du verkligen att DU kan hjälpa någon? Tror du på riktigt att DU kan förändra någons liv?  Nej det kan bara du själv, svarade jag. Men jag är nöjd om jag bara underlättar din dag.  En krass början fick ett fint slut. Jag vann hans förtroende och för mig är det den högsta vinsten.

Dagens första möte var ett sådant som tar på krafterna, där man tassar på tå och försöker bygga relation, vinna tillit. Det är något som både kräver fokus och koncentration. Att vara inlyssnande samtidigt som du sätter gränser. I början av en relation är det alltid en svår balansgång. Ska det bära eller brista? Det här är alltid den tuffaste perioden om du frågar mig.

I möte två var relation redan skapad. Där handlade det mer om att väcka nya tankar, ifrågasätta gamla, skapa förändring. Här försökte jag hjälpa till att sätta ord på känslor, att få hen att gå framåt med egna steg utan att jag för den sakens skull knuffade på.

När möte tre kom var jag känslomässigt kvar i möte två. Jag kände mig egentligen inte redo men var tvungen att växla om. Inuti är det inte lika lätt att stänga av. Bara för att en person lämnat kontoret behöver det för mig inte betyda att arbetet är över. I möte tre var jag mer tom på känslor. Det var dags för återhämtning. Lunch.

Möte fyra var ett sådant möte man får energi av. Där klienten nyfiket lyssnar, tar in och bollar tillbaks. Det var ett möte där jag öppnade min verktygslåda och där vi synade verktygen tillsammans. Ta med dig det du behöver sa jag.  Hen plockar upp ett och lägger tillbaka ett annat. När hen går från rummet ser jag att hen är tacksam, hen bär ett leende över hela sitt ansikte. Jag tror vi båda ser fram emot vårt nästa samtal.

Sista mötet dyker inte upp alls och det leder nästan alltid till en besvikelse. Ett borttappad möte, en förlorad chans. Jag tror inte alltid att de förstår att jag faktiskt ser fram emot varje möte, att jag laddar, förbereder mig och att energin som fyller rummet kan göra min dag.

Det är en fin dag, solen har visat sig samtidigt som flingor har fallit från himlen. Dagen slutar nästan lika mörk som den startade. Jag står på parkeringen igen 8 timmar senare med snö under skorna. Ställer mig frågan om jag har hjälpt någon, om jag har förändrat någons dag. Jag tänker i samma sekund som jag sätter mig i bilen att jag aldrig kommer att få reda på svaret men att det räcker att veta att de har förgyllt min.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Sluta mata din prestationsprinsessa!

Vad är det din prestationsprinsessa strävar efter och varför?

Många kände igen sig i inlägget prestationsprinsessan och draken och jag fick frågan hur man gör för att dra ner kraven på sig själv. Nu ska man ju veta att jag inte är någon expert på det här men jo jag har faktiskt lyckats att släppa ut den där draken och behöver inte alls slåss mot mig själv på samma sätt som jag gjort tidigare.

Många gånger (men inte alltid) är det där med prestationer ett tecken på låg självkänsla. Så ett första steg kanske kan vara att fundera på varför och för vem du presterar. Vad bottnar det i? Jagar du en bekräftelse som aldrig kommer eller lever du på kickarna av uppmärksamheten du får?

Jag har alltid känt mig sämre än andra.

Och det kanske var därför jag kände att jag behövde bevisa min duglighet? Jag kom fram till att min prestation bottnade sig i att visa för mig själv att jag dög. Men det spelade ingen roll hur många diplom eller applåder jag fick. Det kunde inte väga upp min bottenlösa självkänsla. Jag förstod tillslut att det inte spelade någon roll vad jag fyllde bägaren med eller om den rann över. Jag skulle ändå alltid bära känslan av att den var tom.

Ju mer man matar den där prinsessan desto hungrigare blir hon, och det du ska vara medveten om är att hon aldrig blir mätt. Det är hål i hennes sked så oavsett vad du fyller den med så rinner det igenom. När jag insåg att inga prestationer i världen skulle få mig att må bättre saktade jag ner farten.

”Good enough” blev mitt ledord.

När jag analyserade mig själv kom jag fram till att ingen annan krävde något av mig. Ingen sa åt mig att vara snygg och smal eller har tjatat på mig om att jag behöver höga betyg. Kraven var mina egna. Jag tittade mig omkring och såg att ingen annan piskade mig än jag själv. Helt plötslig såg jag att jag varken behövde vara bäst eller duktigast, jag behövde bara vara tillräcklig. Om jag så på snudden når upp till gränsen godkänd så duger det.

Att minska kraven på mig själv gjorde per automatik att min ryggsäck blev lättare att bära. Jag såg att ingen annan fyllde den än jag och det var en viktig insikt!

Att jämför sig med andra innebär alltid att du förlorar.

Så jag vände min blick inåt och tittade på mig själv. Vi har alla olika liv, olika bakgrund och förmågor. Det spelar ingen roll om vi tar exakt samma väg som någon annan, det behöver ändå inte betyda att vi hamnar på samma plats. Att sluta titta på andras lycka och istället uppskatta min egen gjorde min prestationsprinsessa mindre hungrig. Livet är faktiskt ingen tävling där först till mål vinner.

Din saga är inte lik någon annans och du skriver den faktiskt själv. Du bestämmer själv hur ditt slott ska se ut, om du tar dig fram med häst eller om du lever tillsammans med tjänare. Men en sak vet jag säkert och det är att ingen prins kommer och räddar dig. Du kommer heller aldrig att finna en magisk trolldryck. Den enda som kan stoppa prestationsprinsessans framfart är du själv.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Sköna Söndag! En hund på ena armen och en kopp te i den andra [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

En stund ensam innan resten av familjen vaknar. Sedan en stund tillsammans där vi alla myser i morgonrock och pyjamas.
Att få starta dagen långsamt, i sin egen takt, är det bästa av allt. Dagen kan aldrig bli fel, när den börjar så rätt [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

Önskar dig en skön Söndag!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Känner du draken inom dig?

En duktig flicka gråter i ensamhet. För hon vill inte ta upp andras tid, vill inte vara till besvär.

Den duktiga flickan lever på sin kompetens, trots att hon själv inte tycker att hon har någon. När ingen ser henne förminskar hon sig själv, bestraffar sig för att aldrig vara tillräckligt bra.

En duktig flicka kämpar på. Oavsett motstånd, även om hon riskerar att skadas under striden.

Den duktiga flickan är starkare än många andra flickor, ändå går hon lättare sönder. Prestationen är hennes sköld, hennes försvar, ändå räcker den aldrig till.

En duktig flicka håller allt inom sig. Hon bär en rustning, sätter upp murar, som ingen kan ta sig igenom.

När den duktiga flickan inte syns förvandlas hon till luft, men trots det har hon aldrig känt sig så tung. När hon inte får prestera faller hon omkull, tappar bort sig själv, och vet inte vart hon ska leta.

En duktig flicka känner sig ofta ensam, dels för att hon aldrig släpper in någon, men också för att det är svårt att ta sig in i hennes borg.

När den duktiga flickan inte känner sig tillräcklig växer draken och den stora kampen börjar. Hon saknar svärd och skölden är gjord av glas ändå har hon än så länge aldrig förlorat.

Hon är en prestationsprinsessa och draken är hennes egen, en motståndare som lever på insidan och som hon aldrig lyckats tämja.

Vad hon inte förstår är att det största motståndet finns innanför hennes murar och så länge hon inte öppnar porten finns det heller ingen chans för draken att ta sig ut. 

En duktig flicka väljer ändå alltid att ta kampen själv, även om det innebär att striden går förlorad [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

I år fyller mitt företag fyra år. Även om jag känner att jag står still så har det hänt mycket under de här fyra åren. Till exempel har det producerats nästan 900 inlägg på denna hemsida i skrivande stund, och nästan lika många kommentarer. Är inte det grymt så säg!

Jag tänkte att detta var tvunget att firas på något sätt och vill därför ge bort en present till dig som trogen läsare. Jag önskar givetvis att jag kunde skänka er alla något för att visa min uppskattning. Men just nu är det endast två gåvor som kommer tävlas ut.

Eftersom jag är en jäkel på att impuls shoppa handlade jag två saker till mig själv som aldrig kommit till användning och som jag därför bestämt mig för att ge vidare till någon av er. Det första gåvan är ett armband med texten ”God grant me the serenity to accep the things I can not change, courage to change the things I can and wisdom to know the difference”. Det är en text som betyder mycket för mig och som jag tror är hjälpande om man som jag lider av mycket ångest. Svenskt översatt kan man säga att det innebär ”Gud ge mig sinnesro att acceptera de saker jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd till att inse skillnaden”.

Den andra gåvan är en klocka med texten ”whatever I´m late anyway”. 
Nu tänker jag ge bort dessa till två av mina följare. Jag vill att du mailar mig eller lämnar en kommentar för att vara med i tävlingen. Det jag vill att du svarar på är hur länge du har följt mig och varför. En av gåvorna kommer att garanterat gå till den som följt mig längst, men den andra till någon med en fin/bra kommentar. Meddela i din kommentar vilken av gåvorna du är intresserad av. Då jag vet att jag har flera oregelbundna läsare kommer tävlingen att pågå månaden ut för att så många som möjligt av er kan delta.

Följande gäller:

• Lämna en kommentar eller skicka ett mail med svar på hur länge du följt mig och varför.
• Nämn vilken av gåvorna du är intresserad av.
• Tävlingen pågår Januari ut.
• Den som följt mig längst kommer per automatik få en produkt, den andra vinnaren kommer jag att välja ut genom din lämnade kommentar om varför du följer mig. Detta för att även nya läsare skall kunna delta i tävlingen.

Hoppas att ni gillar någon ev dem. Ser fram emot era kommentarer/meddelanden [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Lördag morgon. Sitter med en stor kopp te och en helt ny dag framför mig. Nästan skrämmande hur fort allting går. Känner mig nästan söndrig av alla tacksamhetskänslor som lever inom mig just nu. På ett sätt känner jag mig så tacksam och lycklig för att befinna mig där jag är, men bara vetskapen om att jag har det så mycket bättre än andra gör ont.

Jul är en sådan tid där ensamma människor blir mer ensamma. Där ett nytt år för vissa människor inte kommer med nya löften. Jag blir varm i min kropp när jag ser mig omkring. Tittar på mitt hus, min familj, mina barn. Jag är glad att tacksam för allt jag har, men också för allt jag kan ge.I nästa sekund tänker jag på dem som varken har eller kan ge något. Den där varma känslan förvandlas till is i min mage och känns inte längre lika lätt att bära. Istället skäms jag för att inte göra mer, för att bara sitta här, och vara tacksam. Tacksamheten förvandlas till skuld och blir med ens några kilo tyngre att släpa på.Nu väntar några lediga dagar. Jag känner mig mer vaken och närvarande än vad jag gjort på länge. Jag vill supa in varje sekund med min familj. Ta dem in mina armar och ösa kärleksförklaringar över dem. Inte låta någon gå från min sida. Jag vill hålla i allting så hårt så hårt. Så rädd att förlora allt vackert jag har intill mig.Men det är inte bara min familj, mitt hus, mitt jobb, mina vänner som gör mig tacksam. Utan också du. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket ni betyder, varje en av er! Jag är så tacksam och glad för varje kommentar, varje mail och gilla markering. Att ni fortsätter läsa, uppskatta och följa mig är det som får mig att fortsätta skriva.

Jag som så många gånger känner mig ensam har tusentals personer där ute som stöttar mig och gillar mig för den jag är, och för det är jag evigt tacksam [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

Jag har ingen aning vart 2017 kommer att ta mig, men jag hoppas att ni vill fortsätta att följa med mig på min resa.

Jag vill även passa på och önska dig ett gott nytt år. Oavsett om du firar ensam eller med vänner så hoppas jag innerligt att du har det bra. Jag vill att du ska veta att du är betydelsefull och att just du gör skillnad. Från djupet av mitt hjärta vill jag verkligen ge dig ett tack. Och en nyårskram.

Tack!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Nyheter 2016

Här kommer den årliga årssammanfattningen. Listan för 2015 hittar du här.

Gjorde du något 2016 som du aldrig gjort förut? 

Sjukskrev mig. Första gången i mitt liv som jag på varit sjukskriven mer än en dag eller två. Det var nästan värre än att vara sjuk!

Genomdrev du någon stor förändring? 

Det skulle väl vara den där utmattningen då. Jag kan nog inte säga att den förändrade mig då jag nästan är tillbaka med samma energi som förut. Men ändå känner jag att den förändrat mig för alltid. Jag kommer verkligen ta min magkänsla på allvar i framtiden (hoppas jag). Känner jag att det är något som skaver så behöver jag ta bort det, snabbt! Annars går jag sönder, och det vill jag aldrig riskera igen.

Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas? 

Äh, minns knappt gårdagen så nej.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Att få komma tillbaka till min grupp på frivården. Det gjorde mig trygg och glad. Är jätte tacksam att jag snabbt och lätt fick komma tillbaka! Hade aldrig återhämtat mig så snabbt som jag gjort om jag hade tvingats vara kvar på min gamla plats eller fått göra något helt och hållet nytt.

Saknar du något under år 2016 som du vill ha år 2017? 

Svarar likt förra året att min uppsats förhindrat mig från att få utlopp för min kreativitet. Jag vill skriva och skapa mer. Hoppas att få göra det under 2017.

Vad önskar du att du gjort mer?  

Får jag säga skriva igen?

Vad önskar du att du gjort mindre? 

Gått emot mina känslor. Låtit folk trampa på mig. Jag borde stått upp för mig själv mer!

Bästa köpet?

Hoppas att det är vår van. Vi köpte en bil att åka runt i nu till sommaren. Semester känns alltid så jobbigt för mig då jag varken gillar att åka utomlands eller vistas bland mycket folk. Nyligen köpte vi en van som man kan sova i, så tanken är att åka runt i den i sommar. Något som jag för en gångs skull ser fram emot!

Favoritprogram på TV? 

Tittar inte på tv.

Bästa boken du läste i år? 

Har tagit mig igenom så många böcker men minns knappt en enda så jag passar den frågan.

Största musikaliska upptäckten? 

Lyssnar inte direkt på musik heller så jag passar den  med.

Vad var din största framgång på jobbet 2016? 

Framgång vet jag inte om jag kan kalla det men jag är sjukt nöjd och glad över jobbet jag har. För första gången i mitt liv känner jag inte att jag är på väg någonstans. Jag känner att detta är ett ställe jag kan stanna på. Innan har jag bara rastlöst sökt mig framåt. Nästan knuffat i väg mig själv. Om jag såg en intressant platsannons tidigare skulle jag sökt den utan att tveka, utan att tänka efter. I dag kan jag titta på den och känna nej, det är inte dags än. Jag kanske vill dit i framtiden, men inte nu. Det är en fantastisk känsla för mig som aldrig burit på den förut. Jag har tidigare alltid varit på väg. Men nu, nu har jag stannat!

Största framgång på det privata planet? 

Att komma tillbaka efter min utmattning!

Största misstaget? 

Som jag sa tidigare, att stått ut med skit var mitt största misstag. Det gjorde att jag gick sönder. Jag tillät att någon behandlade mig illa och det är inte ok.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 

Mycket, mycket ledsnare.

Vad spenderade du mest pengar på? 

Mig själv.

Något du önskade dig och fick? 

Mitt gamla jobb på frivården.

Något du önskade dig och inte fick? 

Samtalsterapi, i år igen.

Vad gjorde du på din födelsedag 2016?

Ingen aning, minns inte. Förmodligen ingenting, så rolig är jag.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 

Ja, absolut, men gjort är gjort!

Vad fick dig att må bra? 

Medicin.

Vem saknade du? 

Någon att prata med.

De bästa nya människorna du träffade?

Alla nya läsare <3

Mest stolt över? 

Att jag stoppade mig själv i tid och därför återhämtade mig snabbare. (eller ja, det var snarare min man och mina arbetskamrater som stoppade mig) men jag är stolt över att jag för en gångs skull lyssnade!

Högsta önskan just nu? 

Att aldrig mer bli deprimerad eller utmattad!

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  

Förhoppningsvis stå upp för mig själv.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Jag brukar sätta upp ledord varje år (och glömma bort dem). Tur att jag skriver ner allting här så att jag kan finna dem igen! 2015 hade jag ordet mod som ledord, och 2016 var närvarande. Mer om mina tidigare ledord kan du läsa här. Ordet mod kan jag säga verkligen följde mig 2015, jag gick så mycket utanför min komfortzon att jag hade svårt att hitta tillbaka. Men närvarande vet jag inte riktigt att jag kan säga att jag varit.

2016 gick verkligen inte som jag planerat. En av mina största rädslor inträffade, jag blev utmattad, deprimerad. Det var något av det värsta jag varit med om och på sätt och vis tvingade det mig att vara närvarande. För jag kände varje dag, varje sekund av tyngden i  min kropp. Som alltid kommer massa lärdomar och kunskaper med dessa erfarenheter även om jag önskade att det hade varit ogjort. Jag hade nog tänkt mig ordet närvarande på ett helt annat sätt än det som blev. Men nu när jag tagit mig tillbaka efter utmattningen kan jag nog verkligen säga att jag är mer närvarande trots allt!

2017 tänkte jag spika upp ordet eftertänksam innanför mitt pannben. Är så trött på min impulsivitet och att ständigt tappa tråden. Jag vet inte ens  om det är möjligt för mig att bli mer eftertänksam i och med min diagnos, men jag hoppas det.

När jag läser tidigare inlägg ser jag att jag hela tiden haft samma mål, men misslyckats. Att jag vill åt ett håll men går åt ett annat. Det gör mig frustrerad, arg och besviken på mig själv. Hur svårt kan det vara?

I år vill jag verkligen ta förståndiga beslut. Jag vill reflektera innan (och inte efteråt som jag brukar). Jag vill vara förnuftig, betänksam och försiktig. Alltså motsatsen till idag. Jag gissar att det är en del av min personlighet, ett ADHD-drag jag kanske aldrig kan ta makt över. Men detta året ska jag minsann försöka!

Så vad blir ditt ledord för i år?

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Bli din bästa vän

Jag sparar det viktigaste (och svåraste) till sist. Att bli sin egen bästa vän. Vad innebär det egentligen? Jag vet inte med dig men de flesta människor är vanligtvis sin egen största fiende. Det finns ingen som hackar så mycket på mig som jag själv. Många av oss är riktiga mobbare. Säger elaka saker till oss själva när vi går förbi speglar, säger till oss att vi inte ska vara förmer än andra, tro för mycket om oss själva. När jag möter hinder är det första jag säger till mig själv att jag inte kommer att klara det, att det är alldeles för svårt, att jag är för svag, för dum.

Min man har alltid stått bakom och hejat på mig. Han har aldrig tvekat på något jag tagit mig för. Så varför gör jag det? Tänk om han likt jag själv skulle tala om för mig hur ful, dålig eller dum jag var. Att han så fort jag stöter på motgång säger till mig att ge upp. Det hade inte varit vidare snällt eller hur?

Skulle du tolerera den behandlingen från någon annan? Det hoppas jag inte! Men att tolerera den från oss själva gör vi utan att tveka. Idag vill jag att du ändrar på det där. Att du på riktigt blir din egen bästa vän. Varje gång du matar dig själv med dessa negativa saker, ställ dig framför spegeln och ta en titt på din bästa vän. Är han/hon värd all skit du kastar över henne/honom? Vågar du säga det i hans ansikte? [Tweet ”Säg inte saker till dig själv som du aldrig skulle sagt till en vän”]

Man brukar säga att ”du skall behandla andra som du själv vill bli behandlad”. Jag skulle vilja vända på det och säga: behandla dig själv så som du behandlar andra. 

Så nästa gång du tänker/säger/tror något elakt om dig själv. Ta då en funderare på om du skulle säga/göra samma mot någon annan. Om inte, så gör det inte heller mot dig själv. Du är den viktigast personen i ditt liv, glöm aldrig det!