Allmänt

Som jag tidigare nämt så gillar jag ju programmet ”Kropp & själ” från Sveriges radio. Följer du inte podden så vill jag ändå tipsa om avsnittet från den 12 April om högbegåvade barn. Jätte intressant avsnitt som verkligen får en att ifrågasätta vårt skolsystem (om man inte gjorde det sedan innan). Många barn med högintelligens upplever stora svårigheter, många misslyckas helt i skolan fast att man tycker att det borde vara tvärtom.

I avsnittet berättar tex en pappa om sin högbegåvade son med ADHD, Sten Collander från Mensa och en fd rektor om hur de jobbar med problematiken.

Avsnittet hittar du här.

På väg…

Det är konstigt att fem lediga dagar kan rusa förbi. Tiden i Stockholm stod aldrig stilla och det kändes som att man bara rusade från punkt till punkt. Innan nio var familjen vanligtvis ute från hotellet, mätta, glada och på väg mot nya äventyr. Vi besökte allt från museum till slott, junibacken och fjärilshus. Vi gick, gick och gick och trots att jag tagit på mig världens bästa skor så hade jag ändå ont i fötterna.

Sonen hittade ständigt nya ställen att meditera på. Dock inte tillräckligt länge för att vi andra skulle få ro. Han höll sig inte still i många sekunder på denna resa. Helt otroligt att vi inte tappade bort honom någonstans, tur att han har en mamma med kontrollbehov som ständigt höll honom i jackkragen. Annars hade han förmodligen varit kvar någonstans i Stockholm ännu.

Familjen upptäckte även att sonen hade en förkärlek för militärer. Han ville fram och prata med varenda en. (Vi bodde bredvid någon slags militärbas så jag kan säga att det blev en heldel).

Vi åt onyttigt i dagarna fem… …och vandrade under blommande träd.

Sen var den dags för den efterlängtade galan. Där sålde jag mina produkter, träffade spännande människor, lyssnade på levnadshistorier och massa underbara artister. Det var verkligen en härlig kväll som ingav hopp och energi. Sonen sammanfattade kvällen ”det var den bästa i mitt liv”.

Så tack Kung över livet för en fantastisk kväll, tack alla medverkande och besökare, och tack till alla er som röstat [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

PS,Vinnare av årets eldsjäl blev den fantastiska Jessica Stigsdotter Axberg, kika gärna in hennes sida om ni missat den.

Känner mig som en urvriden trasa, energin försvann någonstans på sträckan mellan Stockholm – Göteborg. I slutet av resan när åksjukan gjorde sig påmind minns jag varför jag egentligen inte gillar att resa. Inte nog med att man är intryckskänslig, lägg lite illamående på det, urk.

Barnen däremot, de har en aldrig sinande energi. Man kan undra vart de får den i från. Det borde ju liksom vara tvärtom, så att man orkar ta hand om dem.

Inte bara jag som är trött här hemma

Sonen har varit överaktiv hela resan och det har inte besvärat mig det minsta förrän sista timmen på tåget du jag funderade på att låsa in mig själv på toaletten bara för att få en lugn stund.

Uppdateringar om både galan och stockholmsresan kommer när jag kan tänka (och skriva) klart. Ja, imorgon väntar jobb igen så jag ska försöka ladda batterierna de sista timmarna på dygnet här så att jag orkar ta mig upp i morgon.

Nyss hemkommen med familjen från kung över livet galan. Hela familjen har till och med hunnit hoppa i säng och minst en hunnit somna. Vilken härlig gala! Jag är grymt imponerad över arbetet de lagt ner, så proffsigt! 

Jag är också imponerad över mina barn, som klarade hela galan utan gnäll och över alla personer som satt på vår våning som inte visade en sur min över att sonen inte för en enda sekund kunde sitta still. 

Nej jag blev ingen vinnare, men ändå känner jag mig som en. Inte bara att jag fått en härlig upplevelse och fina tröstpriser, jag fick också med mig en mer än nöjd familj hem. Vi har haft fantastiska dagar här i Stockholm och i morgon är det dags för hemfärd. Känns både härligt och besvärligt! Hoppas ni haft en bra helg!

Att ge och få tusenfalt tillbaks

Jag delar med mig av mitt liv, mina erfarenheter, både här i bloggen och när jag är ute och föreläser. För mig känns gåvan jag ger ganska liten, i jämförelse mot vad jag får tillbaks. Att ni delar det jag skriver, kommenterar eller mailar mig era upplevelser gör mig mer än glad.  Idag föreläste jag i två timmar, efter föreläsningen kom en tårögd dam fram och tackade mig för att jag fick henne att förstå sitt barn bättre. Det gjorde att jag genast kände att jag redan hade fått tillbaka det gav givit. Mina två timmar har medens fått ett högre värde. Fler människor kom i efterhand fram och kände igen sig, eller sina barn. En person berättade att min film hade hjälp dennes barn att bli mer förstådd i skolan. Sånt betyder så mycket, så mycket!

Jag minns fortfarande försäljaren som ringde till mig och frågade vad det jag gjorde verkligen betydde om jag inte hade för avsikt att bli stor, nå ut till den stora massan. Men jag håller fortfarande fast vid att det räcker med att hjälpa EN person, det känns ändå  betydelsefullt för mig.

Det blev en fantastisk dag, en föreläsning som verkligen stärkte mig (och förhoppningsvis min publik). Nu ska jag och familjen tillägna några härliga dagar i Stockholm i inväntan på Kung över livet galan. Sen blir det hemfärd.

Jag de kommande veckorna…

För mig är det en stor skillnad på inre och yttre stress. Den yttre stressen är jag ofta medveten om att jag känner. Jag blir otålig, lättirriterad, rastlös, ja jag känner mig stressad helt enkelt. Men den där inre stressen, den är mycket lurigare för den vet jag inte alltid om, eller känner i alla fall den inte lika tydligt. Den inre stressen handlar mer om krav, förväntningar och ångest för min del.

Men som tur är har jag efter alla dessa år lärt mig känna igen den och kan därför se till att den inte växer sig större. Det första som jag märker är att jag bitit sönder mina kinder. Lyssnar jag inte på det kommer jag att pressa ihop tänderna ännu mer, och blir stel i axlar och nacke. Skulle jag strunta även i det så är spänningshuvudvärken ett faktum.

Första gången jag drabbades av spänningshuvudvärk förstod jag inte ens vad det var, jag skulle inte ens kunna förknippat det med just huvudvärk. Den kändes mer dov, molande eller tryckande och jag kände att jag hade ömma punkter i hårbotten. Det som var värst var nog att jag kände det som om jag hade ett åstramande band runt huvudet och samtidigt ett tryck uppifrån, jag kunde känna att det liksom gick kalla kårar genom huvudet ner i ryggraden.

Så för några dagar sedan märkte jag att jag hade börjat spänna mina käkar igen, mina kinder är nästan upptuggade inuti. Jag blev först lite förvånad och tänkte att jag ju är jätte lugn, ja för det är jag ju, allt yttre runt mig är i sin ordning. Men sen kommer man till allt det där inre som ofta är i kaos.

Jag har en föreläsning nästa vecka där jag ställer höga krav på mig själv, jag har en uppsats som ständigt ligger och drar energi, mitt tolvstegsprogram som jag ägnade hela förra sommaren åt har spårlöst försvunnit från jordens yta och så också från min dator. Förutom all den där vanliga oron jag brukar gå och dras med ska jag också byta redovisningskonsult. Så ja lite extra anspänning är det ju.

För att förhindra den där spänningshuvudvärken tänkte jag sova ihop med min bettskena  i sisådär några veckor framöver. Men när jag igår kväll sträckte ut handen på mitt nattduksbord för att stoppa in den i munnen var också den spårlöst borta. Ja inte munnen så klart, utan bettskenan.

Den som är förvånad räcker upp en hand. Inte jag, suck! För övrigt är det ett hett tips med bettskena, det hjälper verkligen! En annan får väl öva lite extra mindfulness till bettskenan återigen är upphittad.

Ha en trevlig helg!

Saker att se fram emot i April:

• Ljuset & värmen
• Att vi ska byta lokaler på jobbet
• Träffarna med min ångestgrupp
• Min Stockholmsresa
• Kung över livet galan

Yey äntligen April. Nu har jag årets två bästa månader framför mig! Hur har ni det här ute? Själv börjar jag känna att min energi kommer mer och mer tillbaka. Det är till och med så att jag längtar efter att få ut och föreläsa igen (och det är ju toppen eftersom jag har två föreläsningar inbokade denna månad:)

Annars är det den intågande värmen och ljuset som jag ser fram emot. Jag är verkligen helt beroende av den. Skulle kunna gå i idé på höst och vinter. Vi ska också byta lokal på jobbet som känns som ett rejält upplyft. Jag har ju väldigt svårt med mitt tålamod, och är det något som skapar vantrivsel på jobbet för mig så vet jag med mig att jag försvinner där ifrån ganska snabbt. Jag är liksom inte den som orkar vänta. Då byter jag jobb i stället (låter ju helt logiskt eller hur). Som att dela ett litet rum med två andra och inte ha någon som helst frihet är en sådan sak som lätt skulle få mig att dra, men det gjorde jag inte. Tack för det Jessica!

Nästa vecka ska vi ha vår andra träff med vår tolvstegsgrupp vilket känns jättekul, även det något att se fram emot!

Annat kul som händer i April är att jag ska till Stockholm och föreläsa. Denna gången tar jag med mig hela familjen och gör en liten semestertripp av det. Känns jättekul! 5 dagar i Stockholm. Vanligtvis har jag ångest av att vara ifrån familjen när jag är ute och reser, kan liksom inte njuta till 100% fast att jag egentligen gillar det du gör. Så denna gång känns det verkligen toppen! Jobb varvat med fritid, precis som det ska vara. Föreläsa, besöka massa med museum och  sedan gå på Kung  över livet galan som också går av stapeln här i April.

Har ni andra tips på saker man borde se/besöka/göra när man är i Stockholm? Bring it on!

Ja det finns verkligen mycket saker att se framemot i April. Vad har du för kul på gång denna månad?

Jag förlänger helgen med en extra dag och tar ledigt i morgon med. Planen är att slutföra uppsatsen och skicka in den till min handledare igen för att se om jag närmat mig målet. En extra bonus skulle vara om jag förutom det även hinner förbereda två föreläsningar som ska hållas i April. Nu var det några månader sedan jag stod på scenen så jag skulle nog behöva förbereda mig mer än vad jag önskar.

Många erfarna föreläsare menar att man ska stå och upprepa sig framför en spegel, i timmar. Jag kan knappt komma på något tråkigare. Jag som HATAR upprepningar! Nej för mig räcker det att inhämta nytt material, göra PowerPoint och anteckningar, bara det kan ju ta timmar!

Ska i vilket fall njuta av min morgondag oavsett hur långt jag kommer. Hoppas ni haft en härlig ledighet!

Några extra dagar ledigt är precis vad jag behöver. Det är mycket som rör sig runt i huvudet nu så jag behöver verkligen lite tid, för mig själv. Varje ledig stund som inte tillbringas med man och barn lägger jag på min uppsats. Det kommer vara en sådan otroligt lättnad när jag kan lämna den ifrån mig. Pust. Härom dagen tänkte jag att jag faktiskt borde ge mig själv en present efter att jag klarat denna stora bedrift. Min första tanke var att ”unna” mig en till utbildning.

Nej, jag och min hjärna är inte alltid överens som ni kanske förstår.

Ja för övrigt kommer nog helgen se ut som äggen ovan. Lite skratt, lite bus och självklart också en hel del sura miner. Barnen råkade i luven på varandra redan första dagen så det ska bli spännande att se hur helgen slutar. Förhoppningsvis mer skratt än tårar.

Önskar er en riktigt glad påsk!

Tiden och jag

Jag och tiden är inga direkta kompisar. Ibland jagar den mig, och ibland står den still. Ibland springer den mig förbi, utan att jag ens märker det. Så hur ska man egentligen kunna veta vart den befinner sig?

Tiden är inget att lita på. Ena stunden är den där, andra är den borta. Den är aldrig samma från en stund till en annan.

Tiden kommer, och tiden går, ändå får man den aldrig tillbaka.Tid kan bara försvinna, för att aldrig mer dyka upp, och ibland kan du få flera minuter mer än vad du behöver. Så hur ska man veta hur mycket tid som är nödvändigt?

Tider ska passas, och tider ska hållas, ändå verkar den alltid falla människor ur händerna. Man kan titta på tiden, samtidigt som den försvinner.

Tiden är dyrbar samtidigt som den är gratis. Vi får alla lika mycket, samtidigt som vi känner att andra alltid verkar ha mer. Tiden lämnar dig aldrig fast att du känner att det är det enda den gör.

Tiden går aldrig att stanna även om det ibland kan kännas som att den står still.  En minut kan kännas som en timma, en timma kan kännas som en dag. Du vet aldrig hur fort tiden går, även om den alltid håller samma hastighet.

Alla önskar sig mer tid, fast att de har massor av den framför sig.  Vissa vill ha tillbaka tid, istället för att använda stunden de befinner dig i. Somliga lägger all sin kraft på framtiden, fast att nuet är det enda de har.

Somliga jagar tiden, andra jagas av den. Samtidigt finns det folk som inte vet om att den existerar. Nej för mig är tiden bara till besvär. För hur mycket jag än försöker förstå den, vet jag aldrig vart den är.

Tiden finns med mig, natt som dag. Ändå blir vi aldrig vänner, tiden och jag.