Allmänt

I Fredags hade jag planerat att vara hemma för att slutföra min uppsats och skicka in den till min mentor. Men det blev ändrade planer och jag fick i stället ligga i sängen och vårda min förkylning. Det där med att slutföra uppsatsen känns som en historia som aldrig tar slut, kanske är det jag, eller ändrade rutiner i familjen som gör att jag aldrig kommer till skott och får ro.

För mig krävs det en ganska stor ansträngning att sätta sig ner och läsa engelska artiklar, jag kräver total tystnad och ett lugn runt mig, annars bryts koncentrationen och jag får börja om från början igen. Det där flowet jag kan minnas att jag hade förr i tiden när jag satt hemma och studerade kan idag inte infinna sig. Antingen är jag för trött efter jobbet så att min hjärna inte ens kan ta in de enklaste ord och därför överhuvudtaget inte förstå artikelns innehåll, eller så kommer barnen och avbryter mig med tre minuters mellanrum. Ofta pratar de med mig, vill visa något, ropar eller bråkar, men gör de inte det räcker det att någon bara går förbi för att jag ska komma bort mig i min text.

Jag känner att jag blir alltmer frustrerad. Något som i vanliga fall inte är jobbigt för mig alls, kommer jag nu inte igenom. Suck!

Jag har nu gett upp och insett att jag aldrig kommer ha energi efter en arbetsdag, och med barn i huset är det omöjligt att inte bli avbruten, därför måste jag försöka ge mig själv heldagar där jag kan få skärma av mig och finna ro, för att någonsin kunna slutföra det här projektet. Problemet är ju inte bara att uppsatsen blir ogjord, utan också att jag har svårt att koncentrera mig på annat när den ligger och skaver. Bloggen, kommande föreläsningar och mina andra sidprojekt blir bara som en dimma framför mig.

Jag är en person som måste göra allt till 100%, och när uppsatsen ligger och drar stjäl den massor av min fokus och energi även om jag inte aktivt jobbar med den. Det innebär att jag kanske bara har 70% av min energi kvar till det andra och då blir det istället ingenting bra gjort.

Jag måste minska läckaget och samla ihop mig själv igen. Kanalisera mig energi som jag brukade göra. Ny vecka, nya tag. Kom igen nu Jessica, nu kör vi!

Idag vaknade jag ett helt år äldre än igår. Förutom en stel nacke var en förkylning min första present. Den började lite lätt i ansiktet för att sedan sprida sig i hela min kropp. Jobbet löpte på utan några större överraskningar och hemma firade vi med pannkakor till middag.

Nu ska resten av kvällen firas med fötterna i soffan där varken krav eller måsten är inbjudna till kalaset!

Att finnas till….

”Man behöver inte räcka till. Det hjälper att man finns till. Allt utöver det är bara bonus.”

-Thomas Sjödin

I morgon är en annan dag

Jag hoppas att din vecka har varit bra, men om du har haft en dålig vecka, kom ihåg:

• det är ok att inte vara ok
• du har flera nya veckor framför dig
• du är inte ensam med vad du känner

Nästa vecka ger dig en ny chans, en ny möjlighet. Så sätt dig ner och andas, drick en varm kopp kaffe/te. Ta en promenad. Släpp ut några tårar. Redan i morgon väntar en annan dag [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

När barnen slutar att använda barntandborstar…

-Mamma har du använt min tandborste?

-Eh, nej….eller vilken färg har den?

-Den är lila.

-Ok, då kanske jag har det…

-Men mamma!!!! Min är lilla, din är rosa, kom ihåg det!

Nästa dag.

-Har du använt min tandborste, frågor mannen.

-Eh, nej,,,eller vilken färg har den?

-Den är svart,,, och rosa.

-Ok, då kanske jag har det.

-Men hur svårt ska det vara, din är inte svart och rosa, kom ihåg det!

Nästa dag.

-Mamma har du använt min tandborste, frågar sonen.

-Eh, nej, eller ja, kanske, jag skulle ta någon som inte var rosa…eller??

-Men, mamma!!!

Nästa dag

Hmmm, hur var det nu igen, skulle jag inte ta rosa, eller var rosa min, hur var de nu dom sa…..

För att påminna sig själv -om att det är ok, att inte vara ok.

Wear your label startade sin verksamhet för att väcka konversationer kring psykisk ohälsa, och för att kunna påminna dig om att du inte är ensam. Nu har företaget kommit fram till att man ofta behöver fler påminnelser i sin vardag när det gäller att ta hand om sig själv och har därför startat en hemkollektion. Det känns verkligen kul att få vara en del av det här företaget och se hur de utvecklas och växer. Det här är bara början av deras hemkollektion så mer är därför på ingång.

Är du intresserad av deras hemkollektion kan du köpa den direkt från wear yor label, här, och jag hoppas att du inte har missat deras kläder som du kan köpa här.

Idag är det din dag, ta hand om dig själv!

Idag är det alla hjärtans dag. En dag då de flesta fokuserar på att ge kärlek till andra istället för till sig själv. Jag tycker att vi borde stanna upp och göra tvärtom. Idag är en dag du borde ta hand om dig själv, om ditt hjärta, istället för att uppvakta andras.

Jag tror att du liksom jag oftare ger andra mer kärlek och omtanke än vad du ger till dig själv, eller hur? Du försöker att uppskatta och älska dina nära och kära varje dag, men hur ofta stannar du upp för att uppskatta och älska dig själv?

Nej idag är det din dag, dagen då du fokuserar på dig själv!

Exempel på vad du kan göra för dig själv:

• Ta en sov morgon
• Ta en långt, varmt bad
• Köp blommor till dig själv
• Unna dig något gott
• Se till att få tid för dig själv
• Köp dig själv en present
• Ge din kropp vad den behöver -kanske en hårinpackning eller en ansiktsmask
• Ta en härlig promenad
• Prata med en vän
• Krama en hund
• Skriv ett kärleksbrev till dig själv
• Ge dig själv en klapp på axeln för att du är du
• Slappna av att gör bara det DU vill istället för det du ”måste”

Sen vill jag bara påminna dig om att du är bra, precis som du är. Du är vacker, du är värdefull, du är unik! Ta hand om dig  :Heartbeat:

omotiverad bild på mig själv

Jag hoppas få behålla detta lugn även klockan åtta ikväll när jag ska från kurslokalen till centralen i mörker. Håll tummarna!

Det är så lätt att man blir ”hemmablind”. När man riktar sig i på vart man är på väg så glömmer man lätt av vart man har varit, och ibland kan det vara bra att påminna sig. För att se att det faktiskt har hänt något, att man har tagit ett steg framåt. Förra året vid den här tiden skapade mitt företag en stor stress i mig, jag satt med föreläsningar månader i förväg och oroade mig för att de inte skulle vara tillräckligt bra, att jag inte skulle kunna ge tillräckligt mycket.

Det samma gällde blogginlägg. Jag ville hela tiden uppdatera, och kände att det ena inlägget var tvunget att överträffa det andra. Men oj vad utmattade det blev. Gick inte ungarna och lade sig i tid såg jag bara hur mina minuter av egentid minskade och kom en vän oväntat förbi på besök ville jag helst inte öppna dörren. Jag var så stressad utan att en endaste människa i självaste verket hade satt press på mig. Konstigt eller hur?

Men om pressar sig själv för mycket slutar allt det där man älskar tillslut att vara roligt. Det förvandlas sakta men säkert till en klump med måsten, när jag egentligen inte måste någonting.

Jag har blivit bättre på att släppa alla en del av de där måstena. Jag brukar använda vill i stället för måste, för då kan man alltid välja ett annat alternativ eller ändra sig :Wink:  Så visst är det bra att jag har blivit så mycket lugnare och snällare mot mig själv (tack Jessica, klappar mig själv på axeln)  :Approve: Men något jag skulle vilja just nu är att skriva på min uppsats. Men motivationen släpar efter. Efter att ha skrivit två böcker vet jag att skrivande inte handlar om motivation utan att det bara är att sätta sig ner och göra skiten även när det känns motigt, annars blir det aldrig av.

Men när man blir snäll mot sig själv (läs slutar tvinga sig till att göra saker man inte måste), så visar det ju sig att de aldrig blir gjorda. Jag skjuter  hela tiden upp det och tänker att jag kommer att ha mer ork och energi en annan dag. Men det är bara det att den där dagen aldrig verkan komma. Jag är så nära slutet nu att det vore totalt idiotiskt att ge upp och jag vill inget hellre än att blir färdig,  ändå står jag kvar på samma plats och stampar.

Jag ursäktar mig med att jag bara är snäll mot mig själv, att det kanske är tillräckligt att jobba heltid och driva företag (som om det har stoppat mig förut). Kanske borde jag sluta med den där yogan och meditationsövningarna för att få tillbaka lite jävlar anamma igen. Fram med piskan nu!  :The-Incredible-Hulk: