Det är inte lätt att vara barn


Det är inte lätt att vara barn

Det är inte lätt att vara barn

Ibland undrar jag hur det skulle kännas att bli behandlad som barn blir i skolan som vuxen på en arbetsplats.

Att få en knuff eller ”bitchblick” av mina kollegor, få höra att jag gjort arbetsuppgiften dålig, att jag är knäpp eller är en looser. Eller hur jag skulle reagera om min chef sa till mig att skärpa mig, jobba på eller att jag tvärtom ibland inte ska lägga mig i.

Det där är många barns vardag och jag kan ärligt säga att jag inte vet hur många dagar jag skulle klara på jobbet i den miljön. Jag vet med all säkerhet att jag inte skulle längta dit. Även om jag hade en god vän. Tvärtom skulle jag ha ont i magen, förmodligen gråta, få ångest och känna mig värdelös.

Det är inte lätt att vara barn, det har det aldrig varit. Man tvingas att stå ut med saker vi vuxna aldrig skulle acceptera. Så som att alla skrattar åt mig när jag säger fel på ett möte eller att någon kollega vill förlöjliga eller förminska mig. Än mindre att bli knuffad, slagen, vilket heller inte är ovanligt på en skolgård.

Jag beundrar mina barn, eller rättare sagt alla barn, som är tvungna att leva i den verkligheten. Och jag ställer mig frågan vart gränsen ska gå, vad vi ska acceptera och tycker på sätt och vis att det är konstigt att vi ofta normaliserar det som händer i skolan när vi aldrig skulle acceptera det på en arbetsplats.

”Lite skit får dom lära sig att ta”. Jag tror själv inte att jag skulle ta den minsta skit på min arbetsplats, skulle inte acceptera kränkande behandling utan att själv bryta ihop eller vägra gå tillbaka. Och kanske ska vi påminna oss om det när vi säger till våra barn att fortsätta gå tillbaka till skolan. För hur skulle det kännas om någon säger samma sak till dig?

Jag vet att barn inte förstår hur illa de gör varandra, men vi vuxna vet ju. Även om det inte är såpass allvarligt för att kalla det mobbning så gör det ändå våra barn ledsna. Och jag tycker inte att det är ok, aldrig, någonsin. Vi borde lära barn mer om känslor, empati och samspel redan från första klass. Vi borde inte bara arbeta mot mobbning utan all kränkande behandling och hårda ord. Så som att få sin väska kastad i en papperskorg eller sina skor gömda. Det är fan inte ok.

Men lärarna rycker på axlarna, det är deras vardag, och våra barns. Vilket också gör det till din och min.

Det är inte lätt att vara barn idag men inte heller förälder, till ett ledset barn.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.