Månadsarkiv: juli 2014

Ska man berätta?

Detta inlägg publicerades i: Familj & föräldraskap Psykisk ohälsa av

Berättar du för ditt barn om du har diabetes, epilepsi eller ett diskbråck? Ja förmodligen förklarar du så gott det går. Men berättar du gör dem om du har ångest, en depression eller lider av socialfobi? Om nej, varför inte?

Jag vet att det är svårt och mörkt, och att vi ibland inte ens själva förstår, men har de inte rätt att veta? Det är inte helt ovanligt att barn förstår, känner eller ser mer än vad vi tror. Det är inte heller ovanligt att de tar på sig skuld, och tänker att ifall de blir snällare, duktigare eller lugnare så mår deras mamma eller pappa bättre.

Vissa psykologer menar att barn från 3 år och uppåt har rätt att veta vad som försiggår i vårt inre och att det är vårt ansvar att sätta ord på det. Och jag tänker att om vi vill att psykisk ohälsa ska blir mer pratbart så kanske vi ska börja där, hos barnen. Att redan när de är små visa att det inte är något som ska döljas eller något att skämmas över. Kanske ska vi redan där visa att det är en sjukdom likt alla andra…att man inte bara kan vara sjuk utanpå, utan också inuti.

Jag ska bara….

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av

Igår kom den till mig, PANG, slog till mig rakt i huvudet och sedan försvann den inte där ifrån. Det är ofta så de brukar komma, idéerna alltså. Oftast är det som en popcornmaskin i huvudet. Ideér poppar upp men lägger sig lika snabbt igen. Nackdelen är att jag många gånger är så impulsiv att jag hinner svara på väldigt många ideér, skicka ut offerter, skriva 10 sidor på den nya boken osv. Men sen sakta men säkert stannar idén av och försvinner.

Förra året fick jag en superbra idé under en promenad med hunden. När jag kom hem satte jag genast på datorn och skickade iväg ett mail till en person jag gärna hade velat dela min plan med. Efter någon dag när hon hörde av sig och ville veta mer så var min superidé helt borta. Jag kunde inte hitta den någonstans!

Men inte den här gången hoppas jag, vissa idéer slår ibland till hårdare än de andra, och denna är en sådan. Ja, jag vet. Jag skulle göra färdigt min uppsats först. Men ibland kommer det saker i vägen, som nu. Jag SKA göra färdigt min uppsatts! Jag ska bara titta lite på det här projektet först kanske till och med färdigställa det.

Att aldrig bli mätt…

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av

Ibland tänker jag att jag bara borde sluta mata min hungriga hjärna. Banta den på information och låta den leva på svält. Min hjärna söker hela tiden nya utmaningar, ny information och den trivs med att hela tiden växa, men ibland tänker jag att det vore bättre för den att låta bli. Att låta den vissna, krympa ihop och sluta ta så stor plats.

En gång gick jag på en inspirationsföreläsning (som om jag skulle behöva det med mina redan alldeles för många idéer). Jag tyckte så klart att det var jätte bra, blev jätte inspirerad, blev så över motiverad att det kändes som att min hjärna inte längre fick plats inuti mitt huvud. Det var som en pingismatch med med ideér som for runt inuti.

Att sluta mata den när den redan är överfull borde vara så lätt….men ändå är det så svårt.

ADHD ett karaktärsdrag?

Detta inlägg publicerades i Psykisk ohälsa och märktes ADHD av

Många ser ADHD som ett karaktärsdrag, en del av sin personlighet, och visst att vara en aktiv person, impulsiv eller att ha svårt att bibehålla uppmärksamhet, det är delar av din karaktär. Men när just dessa drag  går ut över din hälsa eller skapar svårigheter för dig i din vardag, då blir det en funktionsnedsättning.

Alla har vi dessa karaktärsdrag i högre eller lägre grad men om dessa inte bringar dig några svårigheter, då är det heller ingen funktionsnedsättning.

En funktionsnedsättning innebär att man har nedsatt förmåga att fungera fysiskt, psykiskt eller intellektuellt. Det kan vara i olika grad och påverka livet olika mycket. Att ha en funktionsnedsättning behöver inte betyda att det alltid är ett funktionshinder. Funktionshinder och funktionsnedsättning är två olika saker. En funktionsnedsättning kan vara mer eller mindre begränsande beroende på vilka funktionshinder man upplever. Funktionshindret uppstår i mötet med omgivningens förväntningar och förutsättningar.

Om det finns förväntningar på att man ska klara av att samarbeta får man ett funktionshinder om man har svårt att samspela med andra. Om det bara finns trappor i ett hus uppstår ett funktionshinder om man inte kan gå i trappor. Om det finns en hiss i huset har man inget funktionshinder längre.

Jag har en funktionsnedsättning, men IDAG inget funktionshinder.

Källa funktionshinder 1177

När kärleken inte räcker till…

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av

Vi söker efter enkla svar. Vill hålla sanningen borta för att skydda oss själva. För att slippa känna det stora ansvaret, slippa känna oro.

Vi vill tror att missbruk, kriminalitet och psykisk ohälsa endast drabbar de svaga, de fattiga, de som tidigt hamnat snett i livet och dem som aldrig fått någon hjälp.

Vi vill tro att vi är skyddade, att våra barn är skyddade, av den borg vi byggt upp, av den kärlek vi har gett. Och visst många gånger är det så, men det är inte hela sanningen. Det spelar ingen roll hur mycket du älskar, eller hur mycket du gör för någon annan, du kan aldrig till 100% skydda en annan människa. Det finns andra omständigheter som gör att kärleken inte alltid räcker till….

Det är inget som drabbar sämre människor, sämre föräldrar. Det kan hända dig med, så sluta titta snett på dem som inte har samma rustning som du.

Dagen det drabbar dig är dagen då du önskar att du aldrig sett ner på andra…

 

Föräldraskapet, en ren njutning!

Detta inlägg publicerades i: Familj & föräldraskap Författarskap & skrivterapi av

-Mamma, mamma, mamma.

Barn måste ha någon automatisk sensor, man hinner knappt göra färdigt det man håller på med innan deras rop ekar i hela huset och man har fått någon ny arbetsuppgift. Hjälp mig, byt kanal, jag har inget att göra, jag är hungrig, jag är törstig, jag har tråkigt, osv osv.  Just när man tror att man är färdig med dagens sysslor, så kommer de självklart med fler. Dom sölar, spiller, kladdar och stökar ner, arbetsuppgifter tar aldrig slut. Jag är en robot som jobbar efter deras kommandon. Om min röv ens kommer i närheten av soffan så ljuder larmet direkt. De skriker så det skär i öronen och man får genast en ny order.

Dagens konstaterande: Barn är bäst när dom sover (i sin egen säng)!