Årsarkiv: 2015

Vi tänker ca 65 000 tankar om dagen. De flesta av dem är inte ens medvetna. Det är saker vi säger till oss själva eller gör av ren vana. Det sägs att 95% av alla beslut vi tar varje dag gör vi utan att ens reflektera. Idag vet vi också att våra tankar påverkar oss, både kropp och själ. [Tweet ”Så vad består dina tankar av?”]

Jag har mycket katastroftankar och massa negativa analyser om händelser som har skett. Jag tänker också mycket elaka tankar om mig själv, att jag inte duger, är tillräcklig smart/snygg/duktig. Det är egentligen inte så konstigt att min värld färgas svart när sinnet ständigt är mörkt.

Jag har många gånger försökt att ändra på mina tankar, vara käck och positiv men mina tankar faller ständigt tillbaka till samma mönster, går runt i samma banor. För någon månad sedan bestämde jag mig för att ta en liten bit i taget och jag valde att börja med maten då det alltid är en ångestkälla för mig.

När jag unnar mig något, en glass, kaka, godis eller något annat som inte är ”tillåtet” så frågar jag mig själv: kommer jag att ångra det här? Om jag dör, blir sjuk eller andra negativa saker händer runt omkring mig, kommer jag då ångra att jag åt den här glassen?

Svaret blir såklart alltid nej. Det är samma sak med speglar. Så fort jag går förbi dem ser jag alla mina fel och brister. Varje gång! Nu när de negativa tankarna kommer brukar jag fråga mig själv om det är en hjälpsam tanke. Får den mig att må bra? Nej såklart inte. Jag måste inte stå och upprepa tyst för mig själv hur vacker jag är eller att jag duger, nej jag nöjer mig med att bara få tyst på den negativa sidan, den som säger att jag inte gör det. För problemet börjar där.

Egentligen är det ju skrattretande. Skulle du låta någon annan behandla dig så illa som du behandlar dig själv? Förmodligen inte. Jag hade blivit ledsen, förbannad och tänkt att personen var en jävla idiot.

Nu är det ju jag själv som är idioten, jag som fortsätter och sparka och spotta på mig själv, på en person som redan ligger. Nej från och med nu ska jag bara säga hjälpsamma saker till mig själv. [Tweet ”Jag ska bli min egen bästa vän!”]

Jag har precis hjälpt den där tjejen som legat sönderslagen på marken upp. Hon som jag själv misshandlat. Jag har borstat av henne den värsta smutsen. Kammat ut tovorna ur hennes hår. Hur hård än världen kommer vara mot henne kommer jag aldrig mer göra henne besviken.

Visste du att många som lider av psykisk ohälsa upplever sig bli illa behandlade av dem som egentligen har till uppgift att hjälpa? Det innebär ofta att de undviker att söka hjälp och går med sitt lidanden eller sin sjukdom längre än vad som är nödvändigt.

De flesta som lider av ångest är medvetna om att den kan orsaka flera somatiska symtom, men det innebär inte att symtomen är mindre verkliga för personen som bär dem. Det innebär inte heller att symtomen inte existerar, eller att den som lider av ångest inte kan drabbas av övriga sjukdomar. Symtomen skall därför inte förringas eller förminskas, vilket den sökande ofta får känslan av.

Den som bär på ångest är sällan rädd för själva oron, utan de är rädda för vad den kommer att göra med dem. Vad efterdyningarna kan bli efter ha gått med tyngden på sina axlar i flera år.

Visste du att psykisk sjuka dör i förtid? Näst efter hjärt-kärlsjukdom och cancer är psykisk sjukdom den vanligaste orsaken till för tidig död. Istället för att du förminskar dessa personer önskar jag att du någon gång tog dig tiden att stanna upp och förklara. Förklara hur ångesten påverkar vår kropp och vad det kan innebära att gå med den i längden. Förklara vad den gör med oss och vad den kan leda till. Vi behöver veta.

Forskningen visar att en positiv relation är mer läkande för patienten både i korta och långa behandlingar. Den säger också att behandlingsalliansen är en mycket viktig faktor. För att få en allians behövs en tillitsfull relation, ett läkande sammanhang, ett aktivt deltagande och en förklaringsgrund att stå på.

Det viktiga i kontakten är inte heller tekniker, yrkeskunnande och proffessionalitet, utan personliga egenskaper så som intresse, inlevelseförmåga, engagemang och samspel.

Så tips till dig som verkligen vill göra ditt jobb:

1, lyssna, och då menar jag verkligen lyssna.

2, förklara, och då menar jag på en nivå som vi kan förstå.

3, upprepa nr 1 och 2 igen.

Jag kan inte komma till jobbet idag för jag kan inte sluta gråta.

Jag kan inte komma till jobbet idag för att jag har ett tryck över mitt bröst.

Jag kan inte komma till jobbet idag för jag kan inte röra min kropp.

Jag kan inte komma till jobbet idag för min hjärna kan inte ta in mer utan att explodera.

Jag kan inte komma till jobbet idag för verkligheten skrämmer mig.

Jag kan inte komma till jobbet idag för att jag är sjuk.

Häromdagen slog det mig att jag inte visste vem som var Sveriges statsminister, att jag inte visste vilket regering som styrde vårt land. Å andra sidan kan jag inte heller multiplikationstabellen eller vet skillnaden mellan adverb och substantiv. Jag vet heller ingenting om kriget i Irak eller den senaste nyheten på Aftonbladet.

Min hjärna låser sig när det kommer till siffror och om du ställer mig en fråga kan du inte alltid vänta dig ett snabbt svar. Jag missar ALLTID någon viktig handling när det kommer till att följa recept och jag kan aldrig mäta ut en centimeter rätt. Ska jag sy blir det snett och ska jag snickra får jag alltid rädda upp det med fogmassa eller pussla ihop det med andra små träbitar.

Jag kan inte huvudstaden i Afrika och om jag träffar dig kommer jag inte att komma ihåg ditt ansikte och förmodligen inte heller ditt namn, men den upplevelse eller känsla du ger mig kan jag bära med mig förresten av mitt liv.

Jag kanske aldrig kan vinna en frågesport men jag har startat företag, lärt mig allt om bokföring och ställt mig på en scen. De flesta av mina planer faller innan målsnöret och jag har svårt att se humorn i det som andra tycker är roligt. Men min vilja är starkare än din kunskap och min kreativitet kan finna hundra olika lösningar på ett problem.

Jag kanske inte är allmänbildad men jag har modet att tro på mina drömmer, att försöka, ge upp och försöka igen. Jag är inte dum, bara ointresserad, det som inte känns viktigt faller ur, varken jag vill eller inte. Spelar ingen roll om du berättar det för mig en gång eller hundra. Det är som att hälla vatten på en gås. Det rinner av.

Jag kan inte skryta över mina grundskolebetyg, däremot har jag klarat av högskolan där jag själv kunnat välja mina ämnen. Jag slukar allt inom mitt intresseområde och inget faller där undan. Jag vill ha mer, mer, mer, blir aldrig mätt.

Min kunskap är djup, inte bred, och jag tror inte att jag kan påverka dess omfång hur mycket jag än försöker. Jag låter dock inte det jag inte kan, definiera mig. Utan det jag faktiskt kan.