Månadsarkiv: oktober 2016

Jag tror jag börjar bli mänsklig. Min superkraft har försvunnit och jag tror att det är så här det känns att vara ”normal”. Jag mår bra, känner mig frisk, även om jag inte är den person jag brukar vara.

Jag klarar av arbetsdagen, utan att bryta ihop, utan att bli trött. När jag kommer hem har jag energi till att ta en promenad, laga middag och kramas med barnen. Men….när kvällen kommer orkar jag inte mer än att hålla i en bok eller slötitta på tv:n, och jag vet att det är sånna aktiviter som är normalt förekommande i de flesta hem på kvällskvisten. Men inte för mig…..

På kvällen brukar alla ord komma till mig, mina fingrar längtar efter att få skriva och min hjärna efter att få tömma ut sin energi. Men nu är det som att det inte finns någon energi kvar och tömma ut. Fick jag inte tömma mig förut så kunde jag bli irriterad, stingslig och mer ångestbenägen. Men nu är alla de där känslorna som bortblåsta. Förstå mig rätt, jag trivs verkligen med lugnet i mig, jag är mer harmonisk, stillsam, men samtidigt kan jag inte låta bli att sakna energin, att undra vart den har tagit vägen, och om den någonsin kommer tillbaka.

Jag är så glad och tacksam för att tröttheten är borta och att jag mår bra, så skulle mitt liv stanna i denna fasen så är det ok…men ändå inte.

Det är som att lära känna en helt ny person, en person som jag inte vet hur jag ska underhålla, och vart ska allt de där gamla ta vägen? Mitt företag, min uppsats, min blogg….är det bara till att slänga i papperskorgen eller kommer den här nya personen trivas med den gamles utmaningar?

Allting går långsamt, och det stressar mig inte längre, och visst det är ju positivt tänker kanske du? Men när allt det där som jag känner till med mig själv är borta kan jag inte låta bli att undra, vem är jag nu?

[wp-svg-icons icon=”pencil-2″ wrap=”i”] Lämna en kommentar

Mycket att göra är sällan problemet. Men att inte veta vad man ska göra skapar problem…

De flesta har nog hört att stresskänslighet är förenligt med neuropsykiatriska diagnoser och jag har länge funderat över det där ordet stresskänslighet, smakat på ordet, men känt att det liksom inte passar mig. Jag är en person som jobbar bra under högtryck, som trivs med en relativt hög arbetsbelastning och hanterar kriser och stressade situationer med ett fullständigt lugn.

Jag knyter ofta ordet stresskänslighet till arbetsmiljön och där känner jag att jag sällan har några problem, men när jag för någon vecka sedan vände på ordet och tittade på det i min vardag så insåg jag att det finns massor av små små saker som stressar upp mig något enorm som en annan kanske inte ens hade reflekterat över.

Jag tror att det flesta ser mig som en otroligt lugn männsika, när andra springer runt som yra hönor tar jag det med ro. För hos mig sitter allt på insidan. Det är som en svag stressmotor som liksom ständigt är igång och retar upp sig på småsaker. Ja och då är det inte samma saker som andra vanligtvis känner stress över, utan kanske tvärtom, där de inte känner något alls. På en arbetsplats, eller när det gäller jobb överhuvudtaget så känner jag ofta att jag har kontroll, jag vet vad som ska göras och när. Men när det kommer till min vardag….ja då kan jag bli fullständigt kaos!

När jag tex har en hög med böcker hemma som jag måste läsa, så går den där motorn igång på helfart. Vad är det att stressa upp sig för liksom? Det samma hjälper poddar jag följer, ligger det massa som jag inte lyssnat på kan jag bli jätte stressad och irriterad för jag tappar liksom någon form av kontroll.

Den stora grejen för mig är väl att känna att man inte har kontroll, oavsett vad det gäller. Det kan vara små saker så som tex böcker eller handla om att jag inte vet vart saker är eller när det saker ska göras. Att inte veta vart jag ska, att inte få svar, att behöva vänta på något innan jag kan ta nästa steg….ja då går jag nästan sönder inombords. Jag kan stressa upp mig bara över att telefonen ringer, att jag nu själv har valet att svara och att jag inte vet vad som är rätt eller fel. Hur mycket ska jag äta och vart jag ska göra av tiden emellan alla måsten?

På en arbetsplats vet jag vad som förväntas av mig, vad som är min jobb. Min i min vardag finns inte de reglerna, ingen chef som ger mig arbetsordning och inga arbetskamrater att fråga om råd. Där står man ensam, med tusen tankar och inga svar. Ja, så kanske är jag lite stresskänslig trotsallt.

Har du någonsin reflekterat över ämnet? Tänkt på att det kan se så olika ut? Hur ser din stresskänslighet ut?

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Månadens artikelserie handlar om ADHD och entreprenörskap. Du kommer under följande veckor att få ta del av två intervjuer, där två kvinnor med ADHD  berättar om sitt företagande, och sista veckan ska vi titta lite på forskning.

Anledningen till att jag valt detta ämnet är inte bara för att jag tycker företagande är superkul, utan också för att jag träffar så otroligt många människor som tror alldeles för lite om sig själv på grund av sin diagnos. Nej men det där klarar väl inte jag, hur ska jag klara det som inte ens kan hålla tiden, hur ska jag komma ihåg att betala in skatt osv… Många människor hittar ständiga nya sätt att klanka ner på sig själv.

Jag vill inte med artikelserien säga att alla som har ADHD skall vara entreprenörer, men jag vill visa att det är fullt möjligt. Det är jag och många andra ett levande bevis på! Jag är av tron att du kan bli precis vad du vill, även om det inte alltid är enkelt. Jag hoppas att deras historia kommer att inspirera och stärka er.

Vissa egenskaper som är problematiska i vardagen, tex i en skolmiljö är att föredra på andra ställen och det är viktigt att man påminner sig om det.

Detta är del 1 av 4 i en artikelserie om ADHD och entreprenörskap.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

• Ludvig Sandström
• Carola Norgren

Ett mail kommer till er inom kort!

Tack till er alla som var med och medverkade i tävlingen, jag hade verkligen velat ge er alla en bok! Jag har nyss läst ut den och kan säga att likt Joannas första bok så är det klart läsvärd. Så har du inte möjlighet att köpa boken, låna den gärna på närmsta bibliotek.

Växterna tar över

Sommarens sista blomma!Nu är hösten här. Det går väl inte att säga annat.  September visade sig verkligen från sin bästa sida och kändes som en extra månad av sommar. Men nu börjar vindarna bli kalla och mörkret är på ingång. Jag känner en viss lättnad. Att få stänga in mig utan skuldkänslor, utan en trädgård som kallar och behöver bli omhändertagen.Egentligen älskar jag att pyssla i trädgården. Men de senaste åren har min energi kraftigt minskat och den har fått klara sig själv. Och som tur är gör den ju det. Mer eller mindre.I helgen ska jag plocka in de sista bären och frukterna. Tänker att jag borde städa växthuset. Så att det är friskt och fräscht till våren, men inbillar mig att jag kommer ha mer energi då, så jag skjuter uppstädningen ett halvår till.Vindruvan har verkligen tagit över växthuset och jag vet att man borde beskära den men något i mig tar emot. Inte vill man väl klippa i något som mår så bra och ha växt sig så stort. Men jag vet att det behöver göras, så jag gör det….sen.Det har skördats litervis med hallon och vindruvor. Vi har även fått en hel del gurka och lite tomat. Men nu är det dags att säga hejdå, att låta det gröna somna in. Med det stryks en hel del på måste listan, och det känns som att både jag och trädgården äntligen kan andas ut.

Månadens vara är stressbollen. Nu till superpriset 39 :-

Tangle Airless Matrix Ball är som en tennisboll i storlek. Du kan använda den som vilken boll som helst -den både studsar och flyter. Men framför allt är den till för att användas som en stressboll eller för att utveckla motoriken i dina händer. Att klämma på en stressboll leder till en muskelavslappnande effekt som kan få dig lugn och även göra det lättare för dig att somna. Många använder också bollen för att visualisera över sin stress/ångest på den, andra säger att en stressboll får dem att tänka på bollen istället för ångesten.

Ha för vana att ta med dig bollen i en stressande situation. Pröva vad som funkar bäst för dig, att använda den före-under-eller efter din upplevda provokation.
Med stressbollen tränar du också upp musklerna, rörligheten och koordinationen i hand, armar och axlar. Vilket är positivt för din blodcirkulation. Att krama en stressboll kan lindra muskelspänningar och ett stressat sinne. Du kan använda den exempelvis när du pratar i telefon, tittar på TV eller under en paus vid tangentbordet.

Färger kan variera!

För mer information läs gärna detta tidigare inlägg som handlar om hur stressbollen kan hjälpa dig. Priset gäller månaden ut och kan köpas här.