Månadsarkiv: februari 2017

Var är ditt hjärta?

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Var är ditt hjärta?

Vad får ditt hjärta att gå sönder?

Åh alldeles för mycket. Jag är en känslig själ och det bildas lätt sprickor i mitt hjärta. Men det som skulle få det att gå sönder helt är väl om det skulle hända något med min familj. Då skulle det falla i tusen bitar.

Vad får ditt hjärta att slå extra fort?

Stress och nervositet. Jag är ganska duktig på att klara stressade och pressade situationer, men stressen som ligger i ovetskap, när jag inte känner mig trygg eller väntar på ett beslut av något slag. Sånna situationer klarar jag mindre bra.

Vad bor i ditt hjärta?

Hela världen känns det som. Jordens alla barn och alla djur på vår planet. Jag har en sådan stark empatisk förmåga att jag har lätt att gå sönder själv. Ibland kanske jag skulle kunna uppfattas som kall. För att jag ofta avskärmar mig och väljer att inte komma personer nära. Men det är bara för att jag inte får plats för alla känslor inuti. Många gånger väljer jag ensamhet framför nya relationer. För när jag väl släpper in någon i mitt hjärta så kommer den inte att komma ut, och det är lättare att bära på tomhet än en storm av känslor.

Var är ditt hjärta?

Förutom i min kropp så ligger den i djur och natur. Ibland tar det emot att åka ut och hälsa på någon som bor på landet för jag har på riktigt svårt att ta mig där i från. Jag hör hemma med naturen och kan bli gråtfärdig av bara tanken att jag måste tillbaka till civilisationen. En av mina äldsta och största drömmar är en liten stuga på landet. Jag, naturen och tystnaden [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

Vad gör du för att ta hand om ditt hjärta?

Skriver, promenerar och försöker få så mycket egentid som möjligt tillsammans med mina tankar.

Glad alla hjärtansdag!

 [wp-svg-icons icon=”quill” wrap=”i”] Lämna en kommentar

När alkohol är normen

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

När alkohol är normen  Bild:pixabay

Alkoholister, pundare, missbrukare, narkomaner

Kalla dem vad du vill. Jag möter människor med beroendeproblematik, varje dag. Ofta möter jag också människor som ifrågasätter mitt jobb varför, hur orkar du, vad är det för mening?  Personerna ger mig känslan av mitt jobb är onödigt, dom lägger den i mitt knä. Som att mitt jobb inte är värdefullt, att det är människor som borde lämnas åt sina egna öden.

Som om de vore sämre människor. Utomjordingar. Inte gjorda av samma materia som jag och du.

Vad du inte vet är att jag sällan tycker synd om dem, utan mer om dig. Du som har en sådan brist på kunskap att du inte förstår bättre, att du inte vet mer än så.

För majoriteten av dagens missbrukare sitter inte på parkbänken, nej dom finns närmare dig än du tror. Det är din granne, en bror, en arbetskamrat, en vän. De har jobb, familj, barn. Men de har också ett missbruk. Kanske så dolt att du inte vet om det, eller så ser du det mycket väl men låtsas blunda. För att du är feg, rädd.

Jag är rätt säker på att du kan hitta minst en person i din närhet som alltid dricker för mycket, som du innerst inne är orolig för men försvarar dig med att hen inte dricker på vardagarna, eller att hen har ett jobb. Säkerligen diskuterar du problematiken med alla andra utan hen själv.

Vi vågar inte prata om alkoholvanor

Är så rädda att trampa någon på tårna att vi hellre ser på när hen förstör sitt liv. Ibland kanske du till och med utnyttjar situationen. Fast att du vet att personen dricker för mycket är det den första personen du ringer när du själv vill ta ett glas. För du vet att hen aldrig kommer att säga nej.

Hens liv är inte ditt ansvar säger du och fortsätter att lägga problemet utanför dig själv. Det är förvisso sant, men att inte hjälpa en vän när den omedvetet är på väg åt fel håll gör dig inte heller till någon vidare vän.

Kanske har du redan försökt. Men att personen går i försvar, blir arg är bara ytterligare ett tecken på problematiken, och betyder inte att du i dina antagande har fel.

När alkohol är normen blir den som inte dricker ifrågasatt

Ingen vågar prata med den som dricker för mycket, men jag som väljer att inte ta ett enda glas blir ofta ifrågasatt. ALLA vill veta varför och det gäller att hitta en bra förklaring. Men oavsett hur jag formulerar den blir den sällan godkänd.

Vad tråkigt du är! Du förstör kvällen. Du drar ner stämningen.

är bara några utav orden man får höra när man väljer att sitta nykter bredvid. Tillslut blir man inte längre bjuden, ”för att man inte är den som tycker om att ha kul”. Sanningen är att jag inte längre ser någon anledning till att fylla min kropp med skiten, jag ser baksidan av den verklighet som du blundar för varje dag. Det finns inget som förstör fler familjer, förhållanden eller själar än droger och alkohol.

Min författarvän Jeanette har blivit med blogg och hon skriver på ämnet missbruk. Jag är så glad att hon valt att diskutera ämnet och är säker på att hon kommer hjälpa många med sin egen berättelse! (Du kan också följa hennes inlägg på fb under skambubblan).

Själv har jag både vänner och anhöriga med missbruksproblematik, vissa har tagit sig ur det, andra inte. Det är alltid en svår och tuff situation. Även för oss som är bredvid [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”]Lämna en kommentar

När tystnaden slår dig

Detta inlägg publicerades i: Familj & föräldraskap av

Sonen lämnade oss för att sova över hos en vän igår. Medens slog det oss hur stor plats en liten person kan ta. Hur han hörs och syns överallt utan att vi ens märker av det.

Tystnaden blev nästan chockande. Det tog en stund att komma på vad det var för fel. Att det var hans virvelvind som inte längre for igenom huset.

Trots att man alltid ber barnen att vara lugna och tysta tror jag att vi alla längtade tillbaka till yrvädret vi brukar leva med, att saknaden fick så stor plats för att luften längre inte hade något innehåll. När tystnaden slår dig är den inte lika behaglig som du hade räknat med.

Jag räknar timmarna tills han är tillbaka, och ordningen återställs [wp-svg-icons icon=”heart-2″ wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Tankar för dagen

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Vi har kalas. Äter chokladtårta med en kopp te. Tittar på min fina familj och känner djup tacksamhet av att ha dem vid min sida. Njuter av sötman i min mun och värmen i rummet. En orolig tanke flyger förbi, sätter sig i ett hörn av min kropp.

En kommentar jag gav landade fel hos mottagaren. Trots att jag varken känner eller egentligen ens bryr mig om personen så befläckar händelsen min dag. Jag skakar av mig känslan. Låter den landa på backen. Ensam, kall och obetydelsefull.

Mina tankar återvänder till nuet och jag tänker att sakerna är rätt små…som betyder något ändå [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

De sjukskrivnas land 6 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av

De sjukskrivnas land

Vad skönt! Vila upp dig nu. Ta det lugnt.

Var ord jag fick höra när jag blev sjukskriven. Jag såg bilder framför mig hur arbetskamraterna såg mig ligga i en solstol på stranden, dricka drinkar och knappt öppna ögonen ens vid tilltal. Fullkomlig njutning. I verkligheten låg jag i sängen, orkade knappt lyfta armen efter vattenglaset och hade inte tagit mig in i duschen på dagar. Så sand mellan tårna kanske jag hade trots allt.

Jag blev sjukskriven i maj ändå minns jag inte en dag av solsken. Det fanns bara regn hos mig. Jag vet inte vart sommaren 2016 tog vägen även om jag själv uppenbarligen vandrade igenom den.

Det tog knappt två veckor innan försäkringskassan ringde mig.

Även om hon var trevlig bar jag en klump i magen under hela samtalet. Som av en slump nämnde hon också för mig att om jag var sjukskriven i x antal veckor till så får jag börja titta efter andra jobb (som inte innebar så stor stress och belastning för mig). Det gjorde inte livet i min solstol bekvämare direkt. Efter samtalet visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag gjorde det senare.

Jag var stressad redan innan samtalet för att jag snabbt ville bli frisk, hennes ord gjorde det inte på något vis bättre. Jag jagade upp mig själv och vardagen förvandlas till en ond cirkel där jag ständigt bet mig själv i svansen.

Slappna av, sa folk runt mig i all välmening.

Bara ordet fick mig spänd som en fiolsträng. Jag ansträngde verkligen efter att  bli avslappnad men resultatet uteblev. Min kropp hade ju inte rört sig så på veckor så den måste ha varit utvilad men i mitt sinne hade sprungit flera mil. Tillståndet av avslappning och känslan av att vara utvilad infann sig aldrig trots att jag var hemma i veckor.

Men sen insåg jag att det spelar ingen roll hur välbäddat du ligger, eller hur hårt du blundar. Det är aldrig lätt att vila när du känner dig jagad. Att vara sjukskriven kommer alltid att innebära mer stress än vila även om omgivning många gånger tror motsatsen. Jag visste att jag aldrig skulle kunna bli frisk så länge jag hade någon flåsandes efter mig i nacken vilket gjorde att jag gick tillbaka till arbetet tidigare än väntat.

För mig blev stressen av att vara sjuk blev större än sjukdomen i sig.

Det spelade ingen roll om ingen fanns bakom mig när jag vände mig om, eller om kraven och förväntningarna egentligen var mina egna. Stressen av att vara sjuk skulle gjort mig än sjukare. Därför valde jag att avbryta min sjukskrivning. För mig var det rätt val, jag mår bättre nu än vad jag gjorde då och känner att det går åt rätt håll.

Jag vet att många inte har den kraften och det valet vilket gör mig ledsen. Jag vill bara säga att jag tänker på dig och känner med dig. Jag vet att du är jagad även om flocken bakom dig är osynlig. Jag skulle vilja säga till dig att sluta springa även om jag många gånger vet att det är omöjligt. Jag önskar att du istället fokuserar på den där solstolen, sanden mellan tårna och drinken i din hand. Så kanske vi möts där i framtiden, i de sjukskrivnas land.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Mässa, goda samtal & livesändning

Detta inlägg publicerades i: Företagande & föreläsningar av

Lördagen tillbringade jag och dottern på Skaftö bokmässa. En riktigt fin och mysig tillställning.

Även om jag ganska snabbt insåg att mässans deltagare inte var min målgrupp så var det nog en bra start på detta året då fler mässor och tillställningar är planerade. Sedan min sjukskrivning har jag inte direkt varit ute på turné så jag får se det som en mjukstart.

Jag hade min fantastiska dotter med mig som hjälpreda. Hon är ju också anledningen till att mitt företag överhuvudtaget startades. Det är ju hon som är huvudrollen i min bok ”Måste alla vara så jävla lyckliga hela tiden”.

Mässan var välbesökt och  många goda samtal hölls. Även om det inte innebar någon vidare försäljning för mig tror jag att varenda en var framme och pratade om hur viktigt jobb jag utförde och det kan väl räknas som belöning nog. Uppskattning skall väl inte bara mätas i pengar? [wp-svg-icons icon=”cool” wrap=”i”]Tröjor som skapar goda samtal. Ja det är sällan jag bär tröjorna från wear your label utan att de har skapat ett gott samtal! [wp-svg-icons icon=”thumbs-up” wrap=”i”]

Jag har ju också nämnt det där med livesändning på FB för er. Jag och dottern tänkte köra ett samtal om rädslor på min facebooksida Nestorforlag nu på Tisdag 7/2 kl 18:00 i fall det är någon av er som vill vara med live. Det går givetvis även att se sändningen efteråt.

Hoppas att några av er vill medverka, skulle vara kul att föra en diskussion med er live! Passa även på om ni har frågor om barn, till barn.

Önskar er en fin vecka!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Sömnlösa nätter 2 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av

Varför sover du inte? Ligg still! Gå och lägg dig! Somna om!

Jag har brottats med sömnproblem hela mitt liv. Eller ja, problem och problem. Det är ju min vardag så fram till att jag träffade min man (en person som sover hela nätterna) trodde jag inte att det var ett vidare problem. Visste faktiskt inte att personer kunde somna genom att bara lägga sig ner, eller somna om ifall de önskade. Det hade i alla fall aldrig hänt mig. Idag har jag ändå accepterat situationen och tycker absolut att den är bättre än tidigare, ändå kan en sorg ibland bara falla över mig så som just nu. Klockan är fyra och här sitter jag, och vill sova.

Det känns orättvist!

Jag tar hand om mig själv. Lägger mig alltid i samma tid, motionerar, äter bra och har ett minimum intag av koffein. Jag dricker ingen alkohol, mediterar, försöker att inte stressa, utövar yoga och acceptans. Jag är snäll mot mig själv och min kropp. Ändå är den där, sömnlösheten. Jag gör verkligen allt jag kan, mer än många andra, men får ändå inget tillbaks. Så klart skulle sömnen varit ännu värre om jag inte intagit mina säkerhetsåtgärder, men ändå.

När andra klagar på trötthet vill jag ibland bryta ihop och gråta.

Så du har sovit dåligt EN natt?

Jag kanske tvärtom sover någorlunda bra EN natt. Jag slåss mot orättvisan men vinner aldrig. Jag vet hur viktig sömnen är ändå kan jag inte med några medel göra den bättre. Det gör mig ledsen, arg, nedslagen. Kroppen kan vara så trött, ögonen så tunga, men när huvudet väl har vaknat är den omöjlig att stoppa. Tankarna far liksom runt i hela kroppen och till slut går det inte längre att ligga still.

Men ligg bara så somnar du om försökte min man säga till mig när vi träffades. Jag låg länge och räknade timmarna medan hans snarkade bredvid. Att ligga still gör mig många gånger än mer frustrerad och uttröttad. Tankarna får ingenstans att ta vägen och då låter dem mig inte va. Anledningen till sömnsvårigheter kan vara många men för mig är det ADHD-hjärnan som sätter igång, och när den har vaknat är den ostoppbar. Det är en aldrig sinande ström av tankar. Dom är så starka att jag oavsett motstånd dras med.

Det är bara att…..

stänga av, blunda, räkna får. Om det ändå vore så lätt! För vissa personer är det säkert det. För andra inte… Dom som själva inte lider av sömnsvårigheter har många gånger svårt att förstå problemet. Men varför kan du inte sova om du är trött, frågar min man mig som att det skulle vara den självklaraste saken i världen. Ha, om jag skulle ha ett svar på den frågan! Som om jag själv skulle få bestämma när min hjärna ska släcka ner!

Jag kan inget annat än att acceptera att min liv består av en hel del sömnlösa nätter, det svåra många gånger är att få omgivningen att göra det också. Att få din sömnlöshet att inte störa resten av familjen, att inte låta din trötthet spilla ut på resten av ditt liv.

Nej nu blir det kaffe och sedan dusch. Godmorgon!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Möte med dig själv

Detta inlägg publicerades i: Företagande & föreläsningar av

Kickoff, utbildningsdag, löneförhandling, workshop, teambildning och utvecklingssamtal. Ja har du en anställning är det här ord du känner igen, eller hur? Men som egen företagare är det ofta ord som glöms bort. Jag skulle säga att utveckling och utbildning nästan är viktigare som egen företagare än som anställd.

Som anställd har jag både chef och arbetskamrater att vända mig till. Personer som stöttar, inspirerar och lär av varandra. Men som företagare står man många gånger ensam. Så många gånger jag önskar att jag haft en medarbetare att bolla ideér med, ställa frågor till, eller bara klaga inför går inte att föreställa sig.

Man står ensam, i med och motgång.

Att prata med andra som inte driver eget som att slänga ur sig något till min man får sällan samma gensvar som när man pratar med en annan entreprenör som är nyfiket intresserad och kan hjälpa en att vända och vrida på frågan.

Nu har jag äntligen en liten företagsgrupp som jag träffar en gång i månaden, och är med i flera fantastiska stöttande grupper på facebook, ändå kan man många gånger känna sig ensam. Jag känner att jag verkligen är i behov av en liten administratör på min axel. En som pekar på nästa sak att göra och påminner mig om vart jag är på väg, för ack vad det är lätt att tappa bort sig.

Boka in möten med sig själv!

Nackdelen med att följa och inspireras av andra är att man lätt kan hamna bakom dem. Tillslut tror man att deras mål är ens egna och företaget har plötsligt utan att du reflekterat över det ändrat riktning.

Därför är det så viktigt att ha möten med sig själv, avstämningar, utbildningar och förhandlingar.

Utbildningar har jag alltid varit duktig på, jag är nyfiken och älskar att lära, men det där med avstämningar tappar jag lätt bort.

Numera har jag veckoavstämning med mig själv, för att kolla att veckans uppgifter är gjorda och för att lägga en plan för nästa. Jag planerar också en en spadag där jag kan lägga mer tid på mig själv och mitt företag. Där jag på riktigt sätter mig ner och går igenom mening och mål.

Egentligen skulle jag rekommendera varje människa att ha minst en konferensdag med sig själv om året. (det borde vara obligatoriskt). Varför skulle jobb/företagande vara viktigare än ditt privatliv? Det finns en anledning till att vi har möten på jobbet men egentligen är det minst lika viktigt att ha dem i sitt hem. Just för att hitta tid för att stanna upp och reflektera över sitt liv. En av mina stora rädslor är att jag ska vakna upp om tio år och undrat vad jag sysslat med. Att man har gått runt och vantrivts med livet helt i onödan.

Nej boka in mötesdagar med dig själv. Kanske en hotellnatt eller några timmar ensam på en fik. Fram med papper och penna. Måla upp en tidslinje, fråga dig själv vart du är, vart du ska och vad du önskar göra på vägen.

Fråga dig själv om du trivs med liv och vad du önskar skulle vara annorlunda. Även om du har det bra finns det ofta saker man kan göra för att få det än bättre! Vad drömmer du om? Vad saknar du? Finns det något du vill ta bort?

Nej nu ska jag se till att boka in min dag i kalendern. När bokar du in din?

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Nu lättar det!

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Jag pustar ut över att Januari är över, nu lättar det! Jag försöker att inte tänka på det men jag tycker verkligen att Jan-Mars är de kämpigaste månaderna på hela året. Gråa, kalla och oberäkneliga. Går liksom aldrig att lita på hur mycket man än försöker. Nedräkningen har börjat, så skönt att få kryssa bort en skit månad ur kalendern!Hoppas Februari är lika snabb som kort! Denna månaden fyller både jag och min man år, inget som brukar firas nämnvärt här hemma. Fast när man tänker närmare på det så borde det ju göras. Kan inte tänka mig något finare än att få ett år till på denna jord, är det något som ska firas i livet så är det väl det. Vad är väl ett nytt jobb, en godkänd tenta eller höjd lön i jämförelse med livet? Ingenting.Jag har verkligen ingen åldersnoja. Känner att jag mår bättre och blir tryggare i mig själv för varje år som går. Finns ingen tid bakom mig jag skulle vilja ta tillbaka. Nej, jag trivs faktiskt bäst här och nu.

I helgen bär det iväg till bokmässa på Skaftö. Det är med skräckblandad förtjusning. Jag ser fram emot varje aktivitet som ligger framför mig samtidig som jag är rädd för baksmällan som kan komma efteråt. Men jag är redo, kom igen februari nu kör vi!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar