Månadsarkiv: mars 2017

Skrivterapi 4 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: Författarskap & skrivterapi av
skrivterapi

skrivterapi

Det läkande skrivandet

Jag har tidigare skrivit om det läkande skrivandet och kan inte i ord förklara hur mycket skrivandet betytt för mig. Det har hjälp mig både att bearbeta händelser, komma ur depressioner, hantera ångest, uttrycka mig och förstå mig själv. Att mina texter sedan hjälp andra är en bonus! Sedan jag aktivt började skriva har jag absolut växt som människa och jag har inga planer på att sluta växa nu….tvärtom.

Mitt liv har verkligen varit en resa och jag tror att det är en av anledningarna till att jag brinner för att hjälpa andra. Jag har länge drömt om att utbilda mig till legitimerad psykoterapeut, har haft det som ett högt uppsatt mål. Men när jag för några månader sedan hittade en utbildning i skrivterapi så var det något som klickade till. Det är ju det jag ska göra!

Idag är det svårt att få hjälp inom vården. Du kan få vänta år innan då får samtalsterapi (true story), och för många känns inte heller samtal som den rätta vägen. Min erfarenhet säger att pennan kan fungera som både handledare och psykolog och jag litar på dess kraft och skrivandets magi. Jag tror det skrivna ordet kan läka dig på en helt annan nivå än samtal och medicin.

Jag ska hjälpa andra att läka genom skrivande!

Det var som att alla bitarna föll på plats! Jag älskar att skriva och jag älskar att arbeta med människor, det finns liksom ingen del av det jag vill/kan ta bort. I slutet på mars påbörjar jag min första utbildning i ett läkande skrivande, och i juni börjar jag med kreativt skrivande. Jag har som mål att hoppa på en ettårig utbildning på ämnet nästa år.

What (????) tänker du, men här kör vi all in!!! [wp-svg-icons icon=”cool” wrap=”i”]

Redan nu (varför vänta liksom [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]) har jag startat en fb-grupp ”skrivterapi” där du gärna få gå med om du är intresserad av ett läkande skrivande. Min förhoppning är kunna stötta andra i gruppen till ett läkande skrivande. Personerna i denna grupp kommer även att få bli mina försökskaniner när det kommer till min utbildning [wp-svg-icons icon=”evil” wrap=”i”] . Så är du nyfiken på skrivandet som terapi eller om du överlag skriver om ämnen som tex psykisk ohälsa som inriktning, joina vet jag!

Jag vill ge ut din bok

Jo det är sant! Jag tror nämligen att alla har en historia att berätta, och att man genom att dela med sig av den inte bara hjälper sig själv utan också andra. Jag vill därför inte bara hjälpa dig att skriva din bok, utan också att ge ut den. Nästa år har jag som mål att ge ut minst fyra manus från andra författare (som e-böcker). Så har du ett manus eller en novell i tankarna, gå med i gruppen eller kika in här.

[wp-svg-icons icon=”quill” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Visa ditt stöd

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av
Visa ditt stöd

Visa ditt stöd

Jag fick ett mail från en mamma som ville köpa armband från min webshop. Tyvärr fanns bara ett fåtal kvar och inte dem hon sökte men jag vill ändå dela med mig av hennes tanke till er då jag tyckte den var så fin. Hon hade två döttrar. En med ADHD och en med självskadebeteende och ville köpa två av varje armband så att de kunde bära varandras svårighet. Blev så varm i hjärtat av hennes tanke.

Jag har bara armband för ätstörning och självskadebeteende kvar i lager. Men känner du någon med problematiken så rekommenderar jag dig att köpa en till dig och en till din vän. Har svårt att tänka mig en finare sätt att visa sitt stöd på [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Veckans bästa & sämsta: 4 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Bästa:

  • Vårvädret!
  • Att Ellos hade stängt ner sin hemsida när jag fick en impuls att klicka in och bränna tusenlappar [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]
  • Att jag både fått se och känna på solen nästan varje dag denna vecka
  • Att jag tagit mig ut på långa promenader varje dag
  • Joggingturen som blev av
  • Alla tysta minuter tillsammans med mig själv
  • Att få spendera hela dygnet tillsammans med mina hundar
  • Att jag har en sådan stöttande och bra arbetsplats
  • Att min familj orkat med mig denna veckan då jag knappt har orkat med mig själv
  • Ett sånt underbart telefonsamtal med min businesspartner Maria som kickade igång alla mina cylindrar igen. När jag pratar med henne inser jag hur ensam jag känner mig i mitt företagande.

Sämsta:

  • Att jag inte kunnat vara produktiv eller göra något under veckan jag varit hemma
  • Att jag inte orkat springa så mycket som jag önskat
  • Att allt mitt tålamod är borta och jag drabbas av aggressionsutbrott flera gånger om dagen [wp-svg-icons icon=”evil” wrap=”i”]
  • Att jag tycker om och saknar mitt jobb så mycket att det känns jobbigt att vara hemma
  • Ja, så klart mitt mående, att jag är yrslig och känner att hela jag är urbalans. Hoppas på en nytändning i morgon när arbetsveckan är åter [wp-svg-icons icon=”accessibility” wrap=”i”]

Japp det var min vecka, hur var din?

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Vad ska jag skriva för bok? 2 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: Författarskap & skrivterapi av

Det är många som drömmer om att bli författare. Men ganska få som når målet. Det är inte bara det att det är svårt att bli utgiven. Det är verkligen svårt att skriva en bok. Många tappar intresset innan de kommit halvvägs, eller kommer inte på vad eller hur de ska skriva. Vissa har en vag idé, men tar sig liksom inte hela vägen fram.

Vad ska jag skriva för bok?

Folk säger ofta till mig att de vill skriva en bok, men inte vet vad de ska skriva. Enligt mig så måste boken finnas inom dig. Jag skulle aldrig kunna hitta på en bok, en tom story, utan det måste finnas ett genuint intresse bakom. Jag har många manus i min dator som än inte blivit publicerade. Varför?

Ibland för att jag behövt inhämta kunskap, eller för att jag tappat känslan i min text. Ibland för att jag känt att den saknat syfte, att den inte fyller annat än just sidan på mitt papper. Ibland är det så att texten faktiskt bara behöver vila, men ibland är det så att texten inte behöver publiceras, alls, att jag faktiskt bara skriver för mig själv. För att lätta mitt hjärta.

Men om jag ska skicka med dig några tips så är det att veta ditt varför.

Varför vill du skriva en bok om just det ämnet? Vad fyller det för syfte? Vad vill du att folk ska känna, tycka eller tänka när de läst din bok?

Som exempel kan jag berätta om när jag skrev min första bok Måste alla vara så jävla lyckliga hela tiden. Jag ville skriva en bok om min upplevelse för att jag visste att jag inte var ensam. Jag tyckte att det var viktigt att prata om och jag vägrade vara tyst. Syftet var att ta bort skuld och skam från mammor som upplevde tiden som småbarnsförälder som en börda. Jag visste att vissa skulle känna igen sig i boken, och andra inte alls.

Men för dem som gjorde det skulle mina ord betyda jättemycket. Det skulle kännas som en varm kram, som att de hade någon vid sin sida som äntligen förstod dem.

Du måste skriva en bok som betyder något för dig!

Det spelar ingen roll vad andra tycker och tänker om ditt mästerverk. Det kommer alltid finnas åskådare som inte förstår sig på din historia. Det du ska komma ihåg är att texten är skriven till dem som gör det.  Tycker du om din bok så kan du räkna med att det alltid finns någon annan som också gör det. Skriv aldrig en text för någon annan än dig själv. Det kommer bara göra dig besviken. Det viktiga som författare är att tala sitt språk, och inte att härma eller göra sig till för någon annan.

Så vad har du för bok inom dig? Vad brinner du för? Finns det något du måste berätta?

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Man har aldrig tid att må dåligt 2 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av
Man har aldrig tid att må dåligt

Man har aldrig TID att må dåligt

–Åk hem!

–Nej jag tror inte att jag kan köra bil, jag mår för dåligt. Sen har jag en klient jag måste träffa också.

Jag försöker hålla ihop, låta stark. Men jag vet att jag ändå inte lyckas lura honom.

–Hur ska du kunna sitta och prata med en klient när du inte ens kan prata med mig? Jag går till ditt jobb nu, så kör jag dig hem. Slutdiskuterat!

Fan också, varför ska han alltid ha rätt!

Jag är hemma från jobbet idag, ja kanske hela veckan om jag ska tänka rationellt. Anledningen är att jag har slutat med min antidepressiva medicin. Det var inte planerat utan kom av sig själv. Jag hade glömt av den i några dagar och när utsättningssymtomen kom kände jag: kör bara, varför stanna nu?

Det finns aldrig en bra tid att sluta, man vill aldrig kryssa veckor i sin kalender där man vet redan innan att man kommer att vara sjuk. Man har aldrig tid (eller lust) att må dåligt.

Jag visste att jag en dag skulle vara tvungen att ta tjuren vid hornen så varför inte göra det nu när den stod mitt framför mig?

Jag gick till jobbet som vanligt i måndags, med lätt frossa och yrsel. Jag är inte den som ger upp i första taget, speciellt inte när det gäller kampen mot mitt egna dåliga mående. Då är det jag som ska vinna. Punkt.

Men framåt eftermiddagen sköljde utsättningssymtomen över mig och jag ville bara krypa ur mitt eget skin. Jag fick en gråtattack som inte gick att hejda och ångest så stark att jag tappade andan. Ändå var jag inte beredd att ge upp.

Idag känner jag mig inte riktigt lika tuff, men jag vet att det inget annat hjälper än att stanna kvar i känslan. Det enda alternativet som finns är att härda ut. För plötsligt en dag vaknar man upp och då är allt det där över. Kroppen är återställd och man undrar om den känslan man tidigare burit var verklig. Fanns den ens?

Men just nu befinner jag mig i den där bubblan där kroppen försöker att återhämta sig efter medicinens effekter och återfå sin forna balans. Man swishas snabbt tillbaka i depressionen töcken, enda skillnaden är att det nu är tillfälligt och egentligen inte sann. Vilket är viktigt att påminna sig själv om.

Känslan jag bär är för obehaglig för att ens kunna beskriva. Jag finner inga ord som passar dess form. Förutom frossa och yrsel, så är det att man inte får sina tankar på plats. Jag är ljudkänslig och står knappt ut med att höra min hunds (annars så ljuva) andetag. Många stunder blundar jag hårt, håller för mina öron och vill bara stänga av. Mer än ett intryck åt gången får mitt inre att sparka bakut.

Det går över är ett mantra som ständigt upprepas i mitt huvud just nu. Jag försöker tänka positivt och låtsas om att känslorna inom mig inte finns. För det vet jag att dom om ett par veckor inte längre gör. Jag vet att jag måste ge det tid, men sanningen är att man hellre vill lägga sin tid på annat. För ingen har väl egentligen tid för att må dåligt?

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Konsten att ta sin medicin 2 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av

Hur svårt kan det vara undrar du, mycket vill jag svara. Det är verkligen en konst att ta sin medicin. Kanske inte själva intaget, men det där med att komma ihåg att stoppa den i munnen. Tro mig, jag har testat tiotals olika sätt, ingen av dem har hittills varit lyckade. Jag glömmer av den ändå…

Jag köpte en dosett, för att liksom göra det enklare för mig. Den kan man ju inte missa tänkte jag. Om man kan… Det är nog inte heller det att jag missar den, jag ser den, hela tiden, överallt. Men sedan vet jag inte vart jag sett den. Och även om jag ser den och tänker att jag ska ta min medicin så kommer det alltid något annat i mellan min hand och den där dosetten. Det är nästan magiskt. Man skulle kunna se det som ett tecken på att jag inte behöver ta medicin,,,,eller också är det tvärtom.

Lägg den där du ser den, där du är varje dag, är tips jag fått från min man. Jag har lagt den i badrumsskåpet som jag öppnar minst två gånger om dagen. Men det verkar som att det finns viktigare saker än min medicin där inne eftersom den ändå glöms bort. Jag har lagt den på köksbordet där jag ställt min väska och lagt fram kläder. Då tar jag alla mina grejer och låter dosetten ligga som att den vore osynlig. Jag har lagt den i min väska för att alltid ha den med mig, men vet ni hur djup och stor min väska är? Även om jag plötsligt kommit på att jag glömt den hittar jag förmodligen roligare saker där i vilket leder till att den ändå glöms bort.

Det här är inte heller något tillfälligt problem. Nej så har det varit hela mitt liv. Eftersom jag är vegetarian har jag lidit av järnbrist sedan tolvårsålder. Jag behöver ett dagligt intag av järntabletter, men eftersom det glöms bort tar jag dem endast när kroppen nått nivån järnbrist.

Vissa saker är verkligen en konst att klara av, som den där enkla saken att bara komma ihåg sin medicin.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Små överraskningar 2 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: I media av

Paket

När jag kom hem från jobbet i veckan väntade ett paket på mig i brevlådan. Vad har jag nu beställt var min första tanke. Ja det där med att handla på nätet är farligt för någon som är impulsiv med snabba fingrar. Men som tur var hade jag inte gjort något ogenomtänkt impulsköp. Nej i ställer var det fina Annika som ville tacka mig med en liten present för att jag i veckan var med i hennes podcast. Små överraskningar

Tänk att små små överraskningar ibland kan kännas så stora. Att visa någon lite tacksamhet kan vara så fint. Så tack Annika för den fina presenten, och tack för att jag fick vara med i din podcast.

Avsnittet hittar ni här!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Slitsam helg

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av
Fint blir det!

Fint blir det!

Vilken helg! Har träningsvärk i både huvud och kropp. Varit vaken sedan tre, flera nätter i rad. När jag inte följer min rutin och kommer ner i varv är det som att hela mitt system ballar ur. Sömn, träning, mat, ja allt rasar och man får börja om från början igen.Renovering pågår

Det har varit total kaos här de senaste dagarna. Min man bestämde sig för att det var dags att slipa golvet i tre rum samtidigt. Det fanns liksom inte mycket yta kvar att leva på. Jag försökte streta emot, skjuta upp projektet. Men har man gift sig med någon lika impulsiv och envis som en själv får man ibland bara släppa taget och flyta med.

Oljade golv

Golven var tidigare opraktiskt vita

Förr var det ofta jag som påbörjade alla projekt, men sen min energi tog slut är det min man som både påbörjar och avslutar. Men i fredags när jag kom hem från jobbet fick jag snällt hjälpa till. Vi oljade golven i 3-4 timmar. Det var min fredagskväll det!

Lika trött som jag?

Lika trött som jag?

På lördagen var det att flytta om köket (för femte gången tror jag utan att överdriva) och försöka få allting på plats igen. Inte förrän kvällen var vi såpass färdiga att det återigen liknande ett hem.

Suck och stön.Trött

Men fint blir det! Det värsta av allt är att jag inte fått till den där ensamma skrivtiden i denna röran. Det är väl därför min kropp väcker mig vid tre och säger till mig att gå upp och producera. Det är ju så mycket där inne som måste ut. Får jag inte utlopp för det går jag liksom sönder.Fransk bulldogg

En av mina bröder kom förbi och tog med sig hundarna på promenad i solskenet. Själv slet jag hund och längtade ut jag med.

Idag har sonen bandymatch så jag ska försöka förflytta min trötta kropp till Grästorp, sen hoppas jag på en långsam dag i soffan.

Hoppas ni haft en fin helg!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Att måla med ord 2 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: Författarskap & skrivterapi av

Att måla med ord

Jag målar med ord. Sätter dom på rätt plats. Lägger ett pussel. Orden kan ha skilda färger, olika betydelser, men ändå visa samma bild.

Min tavla blir aldrig som jag tänkt mig. Färgen byter kulör när den lämnar mitt sinne. Jag kan känna mig nyanser ljusare, ändå målas tavlan mörk.

Ibland tänker jag att det inte stämmer, att orden måste ha varit fel, att det inte var så jag kände eller menade. Men jag har lärt mig att orden är starkare på utsidan än på insidan, även om jag försöker att välja dem i en ljusare ton.

Jag har många köpare på mina tavlor, personer som läser in, känner igen sig, förstår. Sedan finns det dem som inte ser något alls. Som undrar vad jag ska med ramar till när jag inte är en konstnär.

Men mina ord skall inte hängas på någon vägg. Nej mina målningar är sånna som ska förmedlas, skrikas rakt ut. Sådana som man ska använda som vapen eller bära som sköld.

Mina ord kan du använda som både täcke och kudde. Du kan ställa dig bakom dem, framför dem eller gömma dem i ditt hjärta.

Jag känner orden med sådan kraft att penseln knappt orkar bära mina starka färger. Jag leker med dem, men när de lämnat mig förvandlas de till allvar. Det är inte längre en lek, ett spel, utan ristat i sten. Går inte att sudda ut.

Men jag struntar i om det blir fel färger för min tavla behöver inte passa in i ditt hem, inte sättas på din vägg, utan bara få leva i dina tankar.

Det har ingen betydelse om min tavla inte är den vackraste på vår jord. För jag är ingen konstnär, jag bara målar med ord.