Årsarkiv: 2017


Workshop skrivterapi

Workshop skrivterapi

Workshop skrivterapi

Äntligen! Den 29/7 är det dags för min första workshop i ämnet skrivterapi.

Jag arbetar utifrån ”write your selfs”-metodik. Denna skrivmetod erbjuder ett mjukt och hållbart sätt att skriva efter att ha upplevt svåra saker i livet. Du får stöd och vägledning i att komma igång och skriva dina berättelser och att utforma skrivrutiner som passar dig. Det finns inga krav på specifika upplevelser, du väljer själv ett ämne som känns viktigt för dig. Under fyra timmar kommer vi tillsammans att varva mellan teori och praktik. Du kommer att få med dig övningar och vi kommer att diskutera hur skrivandet kan användas i ett läkande och stärkande syfte.

Vi kommer att hålla till på anhörigcentralen i Uddevalla, anmäler dig gör du här.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Att ge liv 2 kommentarer

Att ge livAtt ge ut en bok är en process man ofta efterliknar med att föda ett barn. Dock tar processen oftast mer än 9 månader och är (tack o lov) inte riktigt lika smärtsam. Men likt när du är gravid stirrar du på andras böcker och tycker dig se dem överallt. Du fantiserar om framtiden, hur den kommer att bli och känner en viss fasa och skräck över ”förlossningen”.

Boken finns i dina tankar hela tiden. Alltid vid din sida, och likt din mage kan bokprojektet bli så stort att det känns som att den ständigt är i vägen. Det kan göra dig illamående, yr och du vill egentligen bara få hela projektet överstökat.

När ”förlossningen” sätter igång får du värkar och bara tanken på att din bok inte kommer att bli älskad, accepterad, ger dig ångest så du kan gråta.

Men när du har den i din hand *wow* då har du aldrig sett något vackrare. Det blir kärlek vid första ögonkastet. Problemet är att du nu behöver släppa den i från dig, låta den växa medan du egentligen bara vill hålla kvar den i din hand.

Kommer den att klara sig där ute i den hårda världen, vad kommer den att få uppleva, vara med om? Kommer den att bli älskad, omtyckt, bespottad och hatad eller kanske än värre ignorerad?

Precis som med barn blir ”förlossningen” lättare vid varje ny bok. Den känns inte lika skrämmande och att släppa taget gör inte lika ont, och även om boken växer sig stor kommer den att förbli din baby, du kommer aldrig glömma tiden ni haft tillsammans. Svett och tårar, skratt och gråt.

Det fanns stunder då du trodde att den aldrig skulle komma ut. Att slitet varit förgäves, att ni aldrig på riktigt skulle få ses.

Till dig som är ”havande” vill jag säga att det inte spelar någon roll hur långt din bok reser eller hur många händer den hamnar i. Det viktiga är vart den har fört dig och vilka lärdomar du tagit med dig från er resa tillsammans.

För ingen är värd mer än den andre, varken bok eller barn. Att ge liv kan aldrig vara ett misslyckande [wp-svg-icons icon=”heart-2″ wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Alla kan!!

Psykisk ohälsa och träningAlltså jag vet att jag tjatar om träning. Men det är så viktigt för mig och jag tror, på riktigt, att det förbättrar måendet på vem som helst. Träning är alltid svårt (eller trögt) i början men sanningen är att alla kan. Alla kan!

Om det är något jag hade önskat att jag fått med mig som barn är det att röra på mig, att ha en kropp som är van att träna. För som vuxen kan hela grejen kännas obekväm och främmande. Man skäms över sin okunskap, eller över att man inte kan, för många så mycket att de inte vågar ta sig till gymmet eller ens vågar prova på ett pass.

Men den enklaste och billigast träningen är ändå löpning och därför har jag bestämt att det är något jag ska få mina barn att träna, varken de vill eller inte [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”] Inte bara för att träning är bra för dem, utan för att det också blir något vi kan göra tillsammans.

Vårt gemensamma mål är 5 km utan att stanna och båda barnen tyckte att det var en kul idé att göra ihop. Visst, det har varit en hel del gnäll, men också många skratt. Och lyckan i min dotterns ögon när hon idag sprang i 5 min x 3 utan att stanna var fantastisk. Jag är faktiskt stolt över mig själv, sade hon, och föreslog själv att vi skulle springa i morgon med.

Det är det som är grejen, att man blir så jävla stolt över sig själv, att man på riktigt förstår att styrkan sitter mer under pannbenet än i dina lår.

För sju år sedan kunde jag inte springa en minut, idag springer jag utan problem en mil. Så jag vet att det går, att man kan, bara man inte ger upp. Det finns flera träningspass att hämta på sidor på nätet om hur man lär sig att springa 5 km, men så här ser vår ut:

Vecka 1

Pass 1: Jogga 1 min och gå 2 min -upprepa 6 gånger.

Pass 2: Jogga 2 min och gå 1 min -upprepa 4 gånger.

Vecka 2

Pass 1: Jogga 2 min och gå 4 min -upprepa 3 gånger.

Pass 2: Jogga 5 min och gå min -upprepa 3 gånger.

Vecka 3

Pass 1: Jogga 1 min och gå 1 min -upprepa 10 gånger.

Pass 2: Jogga 6 min och gå 4 min -upprepa 4 gånger.

Vecka 4

Pass 1: Jogga 10 min och gå 5 min, jogga sedan 5 min och 5 min, jogga 10 min och gå 5 min.

Pass 2: Jogga 12 min och gå 4 min -upprepa 2 gånger.

Vecka 5

Pass 1: Jogga 15 min och gå 5 min, jogga sen 15 min och gå 5  min

Pass 2: Jogga 12 min och gå 4 min -upprepa 3 gånger.

Vecka 6

Pass 1: Jogga 18 min och gå 5 min, jogga sen 15 min och 5 min.

Pass 2: Jogga 12 min och gå 4 min -upprepa 2 gånger.

Vecka 7

Pass 1: Jogga 20 min och gå 5 min, jogga sedan 15 min och gå 5 min.

Pass 2: Jogga 25 min och gå 5 min -jogga sen 10 min och gå 5 min.

Vecka 8

Pass 1: Jogga 15 min och gå 2 -upprepa 1 gång.

Pass 2: Jogga 5 km!

Ett tips är att inte fokusera på känslan under passet (om den inte är otroligt skön förstås) utan att istället fokusera på känslan efteråt. Det är den du vill åt. Och jag kan utan att tveka säga att man aldrig ångrat ett löppass, däremot dom gångerna man låtit bli.

Tvekar du fortfarande? Läs det här!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Ord

En av de bästa sakerna med att ha semester är att jag då kan lägga mer tid på mitt företag. Jag älskar verkligen det jag gör, så högt att jag inte kan förklara känslan.

När det händer mycket runt mig kan jag känna att saker står i vägen för mitt skrivande, och då vill jag inget annat än att knuffa det undan.

Jag vill bara leva med en penna i min hand. Skriva ner iakttagelser och känslor som flyger förbi.

Det finns något så befriande med att skriva. Kanske för att jag hinner fånga upp saker som annars försvinner eller för att jag kan få sätta ord på det ordlösa.

Jag kan inte tänka mig något annat jag hellre gör.

Än att sätta ord på tankar som faller undan, tappas bort och sedan dör.


Sju sorters blommor och morgonkramar

Ja midsommarafton började tidigt för min del som ni redan vet. Tröttheten kom ikapp mig redan innan lunch men det vara bara att hoppa in i duschen och ta på mig ansiktet [wp-svg-icons icon=”smiley” wrap=”i”]

Finkläder och lycko-sten på, sen var det dags att ta emot gäster.

Innan regnet kom hann vi ut för att plocka blomster för att förgylla både hår och midsommarstång.



Hinken fylldes snabbt och sen var det dags för dottern att plocka sju sorters blommor för att lägga under huvudkudden. Sonen glömde plocka blommor men han kom på den briljanta ideén med att lägga sju olika fidget spinners under kudden istället. Det fungerar nog på ett ungefär lika bra [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]

När vi kom in föll regnet och höll nästan i sig hela kvällen. Men lika glad var jag för det!

Idag känner jag mig lite sliten på grund av sömnbristen. Var som vanligt uppe strax innan sex. Gissar på att det blir en lugn dag.

Nu tittar solen fram och familjen är på väg att vakna. Jag känner det i väggarna. Huset fylls med en helt annan energi. Något som på sekunder tar över mitt morgonlugn. Nu står morgonkramar på schemat. Alltid en bra start på en ny dag!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Hjälp! 4 kommentarer

Nestorforlag.se
Nestorforlag.seJag håller på och förbereder för höstens första kurs i skrivterapi och ett workshop jag kommer att hålla på ämnet. Jag har också bestämt mig för att ställa ut på suicidpreventions konferensen som ska hållas i September i Göteborg. I och med det kom jag på att jag behöver beställa nya visitkort, informationsblad osv. Ja fullt upp helt enkelt. Hjärnan jobbar på högvarv.

Jag skulle gärna vilja ha lite smakråd från er, vad säger ni om dessa visitkort? Något som kan förbättras, förändras? Själv ifrågasätter jag meningen spetskompetens inom skrivande och psykisk ohälsa, kan man ens säga så? Ska det istället stå skrivterapi och psykisk ohälsa, eller kanske endast psykisk ohälsa? Tyck till!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Midsommar morgon 2 kommentarer

Midsommar morgon

Midsommar morgon

Jag vaknar strax innan fyra. Det är som att tystnaden slår mig i ansiktet, säger till mig att det är dags att gå upp.

Inte ett ljud hörs. Inget gällt alarm, inget regn mot taket, inte ens fåglarna har förmått sig att vakna. Jag tittar arg på klockan och inom mig har ett krig just startat. Jag försöker tvinga mig själv att somna om, håller med motstånd fast mig själv i sängen.

Jag förbannar mig själv, varför kan du bara inte sova, hur ska du nu orka denna dag? Jag ser framför mig hur tröttheten kommer att ta över, hur jag kommer förlora mitt humör och än  mer än vanligt bara längta efter att få vara för mig själv.

Eter en halvtimmes örfilar har sömnen fortfarande inte nått mig, kriget tar slut, jag ger upp. Jag tänker att sova kan jag göra sen, samtidigt som jag vet att det aldrig kommer att hända.Midsommar morgon

Himlen är så grå den kan bli en midsommardag och jag börjar dagen med att bli besviken på mig själv. Ledsen över att inte kunna leva upp till omgivningens sociala förväntningar, att inte orka med sociala krav. Det är som att min hjärna ställer till det än mer för mig. Bara jag får sova, hade jag tänkt. Då kanske jag orkar. Men kravet tog med sig sömnen och försvann. Lämnade mig ensam kvar, i väntan på dagen.

Jag hoppas att ni får en fantastisk midsommar!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Hur ska man behandla någon med ADHD på arbetsplatsen?

Hur ska jag behandla någon med ADHD på arbetsplatsen?

Vem har svårigheter?

ADHD på jobbet

Ibland får jag frågan hur ska man behandla någon med ADHD, och för mig är självklart svaret att man ska behandlas som precis vem som helst. Men ibland tänker jag att det där bara kanske gäller mig, jag som kan säga i från och har lärt mig strategier för många av vardagens alla problem. Många med ADHD har det trots allt inte som jag.

Attention har gjort ett jätteviktig projekt som heter ADHD på jobbet där de delar med sig om berättelser, tips och råd. Som jag rekommenderar dig att kika närmare på.

Viktigt att komma ihåg är att ingen mår dåligt av att behandlad som att de hade ADHD

Så istället för att behandla en eller två personer annorlunda kanske man ska hitta ett sätt som man anammar på hela arbetsplatsen. För kom ihåg att det alltid finns personer på en arbetsplats som lider av tillfälliga koncentrationssvårigheter. Det finns ALLTID någon i arbetsgruppen som sover dåligt, är mitt i en skilsmässa eller har anhöriga med sjukdom osv. Du har också alltid någon medarbetare utan diagnos som är impulsiv eller har lätt för att falla in i uppgifter som ligger utanför ramarna.

Struktur och rutiner är något som många gånger gynna alla, och inte bara dem med ADHD.

Hur ska man behandla någon med ADHD på arbetsplatsen?

Kontorslandskap+ADHD=

Tips till dig som är chef

Personalen (och speciellt personer med ADHD) behöver en känsla av sammanhang. Så titta på era arbetsuppgifter och se till att alla anställda faktiskt vet varför dessa ska göras. Vad fyller de för funktion, varför är det viktigt? Vad händer om de inte gör sina uppgifter? En helhetsbild och förståelse är viktigt för de flesta. Inte många har lätt för att göra arbetsuppgifter om de inte vet anledningen till att de ska utföra dem.

En fördel är om all information, både om arbetsplatsen, arbetsuppgifterna och förväntningar på personalen finns skriftligt. Har man ADHD eller bara mår dåligt under en period kommer man ha svårt för att komma ihåg vad som sagts i samtal.

Sju konkreta tips från attention!

1. Skapa en tydlig struktur. Berätta om företaget och visa hur organisationen ser ut. Hur ser processerna ut på arbetsplatsen? Vem har ansvar för vad? Gå igenom arbetsbeskrivningen tillsammans. Vilka arbetsuppgifter har personen?

2. Hjälp till med att planera och prioritera arbetsuppgifterna till en början. Hur ser en dag ut? Hur ser en vecka ut?

3. Sätt upp konkreta mål och deadlines. T ex ”fredag kl 12.00 vill jag ha in underlaget”.

4. Boka in regelbundna möten och följ upp hur det går. Behöver personen mer stöd? Behöver den fortsatt hjälp med planering och prioritering?

5. Påminn personen om den går utanför sitt ansvarsområde.

6. Ge positiv feedback och bekräfta personen när det går bra.

7. Anpassa om det behövs. Tänk då på följande områden: arbetsuppgifter, arbetsmiljön, arbetstider och hjälpmedel.

Hur ska man behandla någon med ADHD på arbetsplatsen?

Hur ska man behandla någon med ADHD på arbetsplatsen?

Fråga personen om råd

Jag tycker inte att det är fel varken som chef eller arbetskamrat att fråga personen rakt ut om personen själv upplever att den har svårigheter som folk omkring dem borde känna till. Ställer du frågan är det upp till personen själv att svara, men många gånger är personen kanske inte ens medvetna om sina problem eller vet hur man ska lösa dem (därav diagnosen), och vid de tillfällena kanske det trots allt är bäst att ta hjälp utifrån. Jag tyckte tex att det var lättare att säga till mina arbetskamrater att jag är intryckskänslig och inte klarar av att sitta med dem när de fikar, det blir för mycket ljud, istället för att de ska tro att jag är otrevlig. För mig handlar det inte om att jag inte vill, utan snarare inte kan, och då är det lika bra att säga det rakt ut.

Jag vill inte att de ska tro att jag ogillar dem, eller att jag är dryg eller otrevlig. Jag mår helt enkelt dåligt i stökiga miljöer.

Personer med ADHD påverkas mycket av miljön de vistas i och hur de blir bemötta av omgivningen. Stöd och anpassningar i arbetet kan underlätta vardagen, begränsa symtomen och förbygga framtida svårigheter. Utbildning och kunskap om ADHD kan göra det lättare att hantera symtomen, både för personen med ADHD och för övriga på arbetsplatsen.

Vid nyanställning av en person med ADHD kan du som arbetsgivare få stöd och råd av Arbetsförmedlingen. De kan även i vissa fall hjälpa till under pågående anställning. Ta kontakt med din lokala Arbetsförmedling för mer information.

Har du som arbetsgivare en anställd med ADHD i en pågående anställning och behöver mer stöd, då kan du fundera på vem i din organisation som kan ge dem det stödet de kan behöva. Vanligtvis är det HR-funktionen på ett större företag som kan guida dig vidare. Om du är chef i ett mindre företag och behöver mer kunskap om ADHD så kan du köpa in utbildning, expertstöd eller handledning av företag som är specialiserade på NPF och ADHD.

Vad är dina arbetserfarenheter? Fick du extra stöd och hjälp? Har du berättat om din diagnos?

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar 


Saker jag vill njuta av i sommar:

  • Doften av blommor
  • Regnets smattrande mot taket
  • Glass
  • Sand mellan mina tår
  • Glada barn
  • Solens värme mot min hud
  • Att fota familj och natur
  • Doften av grillad mat

  • Doften av nyklippt gräs
  • Lediga dagar
  • Ljudet av åska uppkrupen under en filt
  • Långa promenader
  • Tystnaden en tidig morgon
  • Varma fötter i kallt vatten
  • Besöka nya platser

  • Löpning i spöregn
  • Sovmorgnar
  • Ljusa nätter
  • Ljudet av vågskvalp och fågelsång
  • Bruna ben
  • Morgondagg
  • Att få se grönsaker växa
  • Och att sedan få plocka dem

  • Böcker, böcker, böcker, vill läsa mängder av böcker
  • Morgnar där bara jag är vaken
  • Att hämta frukter och bär direkt från trädgården
  • Solande hundar på gräsmattan
  • Skrivande
  • Dagar fulla med ingenting

Vad vill du njuta av i sommar?

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Vanliga sätt att kontrollera sin ångest 4 kommentarer

Ångestens resa

Vanliga sätt att kontrollera sin ångest

Jag har äntligen hittat ett sätt att hantera min ångest, och tro mig jag har försökt det mesta tidigare. Vissa saker har fungerat tillfälligt andra har fått mig att må sämre. Och jag vet av egen erfarenhet att man kan bli provocerad av andra som mår bättre, att det helt plötsligt låter så lätt ”att bara tänka annorlunda” osv. Men det har varit en årslång process och anpassningen har skett stegvis. Jag har kört med kortsiktiga ångestdämpare likt dem nedan för att FÖRNEKA min ångest och min situation. När jag insåg efter flera år att det inte hjälpte gick jag in i en fas av MISSNÖJE. Jag var ledsen, arg och bitter för att det blev min lott i livet. När jag inte orkade tycka synd om mig själv längre hamnade jag i ACCEPTANS, där jag tänkte att så här är det, om jag ska må bra måste jag göra det bästa av det (och det var i den vevan jag började skriva och starta mitt företag). Sedan blev jag nyfiken och började UTFORSKA. Jag ville lära mig allt om ångest, oro och mig själv. Jag läste allt jag kom över och samlade på mig mängder med fakta. Detta blev till ett LÄRANDE.  Jag vet mer om mig själv, men också om ångest och depression. Detta ville jag sedan INTEGRERA i mitt liv. Jag har accepterat att jag kommer vara en sådan person som lätt faller ner i ångest och grubblerier men har också lärt mig hur jag på bästa sätt skall hantera min psykiska hälsa för att må bra.

Hur jag idag hanterar min ångest

  1. Jag tänker att jag har fyra grundstenar i livet jag behöver ta hand om för att jag ska må så bra som möjligt, missköter jag dem vet jag att det kan skapa oklarhet i mina tankar och få ångesten att växa. Det är TRÄNING-SÖMN-MAT-RUTINER som är mina hörnstensvanor. Det är viktigt att ta hand om sig själv innan man måste det. Är ni med på vad jag menar? Att ta hand om sig själv regelbundet kan minska dina svackor och göra dem mindre djupa. Har du goda rutiner är det lättare att hitta dem även när du mår dåligt. Jag vet att jag kommer att må dåligt och få mer ångest om jag sover dåligt flera dagar i rad, och även om jag vet att det så kan jag inte alltid hindra det från att hända. Men bara att jag förstår varför gör också att jag vet att jag måste ta det lugnt, kanske sova middag eller ta igen sömnen dagen efter.
  2. Kunskap gör skillnad, om jag kan förstå mig själv så gör det mig inte lika rädd för känslorna, om jag förstår när de kommer och varför så känns det med ens lättare, och nej ibland så kan man helt enkelt inte förstå men då gäller det att acceptera.
  3. Motion och meditation är min bästa medicin. De kan båda vara svåra att få in i livet därför måste jag verkligen prioritera dem och tala om för mig själv varför de är viktiga. När man mår bra är det lätt att man minskar sin träning eller sluta meditera, men ofta tar det inte lång tid innan ångesten är tillbaka.
  4. För mig är det viktigt att inte stoppa huvudet i sanden. Vet jag vad som orsakar min ångest försöker jag ta tag i problemet direkt. Vet jag inte vad som orsakar den måste jag släppa taget, samma sak gäller om det är något jag inte kan förändra eller göra något åt. Släpp taget, även om det är svårt.
  5. Vanliga sätt att kontrollera sin ångest

    Vanliga sätt att kontrollera sin ångest

Vanliga sätt att kontrollera sin ångest, (men som inte alltid är bra):

  • Lägga locket på

Man försöker att ignorera sina känslor, lägga locket på, vilket kräver en kraftansträngning av dig. Ju starkare ångest desto mer måste du kämpa. Beteendet kan leda till att du plötsligt blir irriterad och aggressiv om locket plötsligt skulle trilla av. Eller så förlorar du all din energi på grund av din kraftansträngning och blir passiv.

  • Förströ sig själv

Ett vanligt beteende är att föröska sysselsätta sig med något för att slippa känna sina känslor. Det kan vara varierande aktiviteter så som att träna, överäta eller dricka alkohol. Detta blir ett sätt att försöka dämpa sina känslor. Att hålla hjärnan sysselsatt, att ständigt jobba kan också vara ett sätt. Det får en att tänka på annat än sin egen ångest. Vissa människor dämpar sin ångest och oro genom att ha folk och ljud omkring sig. De har svårt att vara ensamma för då känner de att ångesten kryper på.

  • Resonera med oron

Här har man kommit till insikt om att ångest är en känsla du bär och att den inte är logisk vilket är ett bra steg på vägen. Man kanske försöker köpslå med sin ångest eller resonera med den. Man försöker att tala den till rätta och hänvisar till sitt förnuft. Detta är sällan hjälpsamt då ångest inte lyssnar på vad som är rätt eller fel, logiskt eller ologiskt utan lever sitt egna liv.

  • Positivt tänkande

Du försöker vara överdrivet positiv eller vända alla dina tankar till glada tankar. Du försöker lura både din omgivning och dig själv vilket är negativt för er båda. Det kräver en ständigt ansträngning och din ångest kommer slutligen lysa igenom eller ta över hela dig.  Att inte berätta hur du känner eller mår och sätta upp en fasad är också något som kan få din ångest att växa.

För mig var den största förändringen när jag förstod att det inte handlade om att kontrollera, utan att acceptera. Det var då förvandlingen kunde börja [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

Hur brukar du göra för att hantera din ångest, eller hur har du hanterat den tidigare? Dela gärna med dig av din kunskap!

 [wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar