Årsarkiv: 2019

Vem lyssnar du på?

Jag är ju något utav en expert på att hata min kropp. Har ju tränat i flera år så det där självhatet kommer som en ren reflex. Men en dag slår det mig att allt det där kommer utifrån. Hatet alltså. Jag tittar på en del av min kropp och säger till mig själv att den hade kunnat se bättre ut. Magen hade kunnat vara plattare. Armarna tajtare.

Det slår mig att jag har inte lyssnat på min kropp utan bara på mina tankar. Så när jag testade att lyssna tvärtom inifrån och ut. Så hörde jag en annan röst, jag hörde andra ord. Kroppen sade till mig att jag var ok. Både magen och armarna mådde bra. Den brydde sig inte minsta om den där extra kilona på kroppen.

För om kroppen skulle säga ifrån, inifrån, då skulle vi höra det. Då skulle vi lyssna. När den skriker av smärta och talar om för oss att något är fel, då hör vi den. Men när den är tyst, så låter vi tankarna styra istället.

Så nästa gång min hjärna skrattar åt min mage, väser att det är dags för en bantningskur, så ska jag påminna mig själv om det. ”Aha, den där känslan kom utifrån och gick in”. Jag ska stanna upp och istället lyssna inifrån och ut. Vad säger egentligen min kropp om det här? Om min kropp är nöjd med sig själv,  svarar att jag är ok. Då är jag ok <3

Jag vill därför förmedla denna tankeställare till dig. Vem lyssnar du på? Kroppen eller dina tankar? Vår kropp ljuger sällan, men våra tankar, ja de kan hitta på vad som helst. Så innan du bestämmer dig för att tro på det du hör. Reflektera först över vem det är som pratar!

#Släpp händerna från ratten. Du måste inte alltid styra. Tillåt dig att åka med.

#Tid är det enda gåvan vi alla fått exakt lika mycket utav.

#Ju längre du tänker på något, desto sämre blir din instinkt till att handla. Sluta tänk -bara gör!

#Om du skulle träffa dig själv, skulle du tycka om dig?

#Din inre kritiker -vems röst är det du hör? Vad säger den? Hur länge har du haft den? Hur sann är den?

#Dina känslor är information -vad säger känslan dig?

#Du är inte söndrig -du är hel.

Fråga från en läsare:

Ditt inlägg om schema med luft i som du lyckats följa nu en längre tid, gjorde mig mycket glad och nyfiken. Jag har själv länge försökt skapa och följa ett sådant schema. Men hur jag än försöker vara realist och begränsa mig och dra ner på mina ambitioner så faller det alltid på att det är mer i schemat än vad jag lyckas orka och hinna samt att det alltid dyker upp en massa oförutsägbar händelser som tar tid. Och tro mig. Jag säger tack men nej tack mest helst hela tiden nu och ändå blir allt så rörigt.
Så en ödmjuk fråga är om du i ett inlägg skulle kunna utveckla än mer HUR du kom fram till VAD som ska vara med eller inte i schemat samt hur det SER UT. Kan man få se? Och hur gör du när det dyker upp SÅDAN SOM KROCKAR?

Jag vet inte om det är det här gamla blogginlägget du syftar på. Kan inte hitta eller minnas något annat inlägg om scheman. Jag skulle nog säga att jag inte har mer tips än det du säger att du redan är bra på, att säga nej. För när saker i livet krockar, måste man säga nej till något av dem.

Anledningen till att jag har luft i mitt schema är dels för att jag säger nej till allt som inte ropar JA inom mig. Barnen får ha varsin fritidsaktivitet (som behöver passa in i mitt schema) och som jag skjutsar dem till. Jag försöker alltid vara tidseffektiv så samtidigt som de tränar tar jag en promenad med hunden, läser läxor eller jobbar med företaget. Jag delar nog in min tid i effektivtid och återhämtningtid. Jag vill inte att de ska finnas så mycket annat.

Att sitta i soffan med en bok, gå ut med hunden eller yoga är återhämtningstid. Den andra tiden GÖR jag saker på. Avskyr att sitta och vänta eller titta på, det går bara inte.

Jag är nog en värdelös person att fråga om schematips för jag har verkligen blivit hård på att bara följa mig själv och ser till att nästan aldrig ha kvällar eller eftermiddagar bokade efter jobbet. Men vill du ha tips och råd kring tidsplanering tipsar jag dig att ta kontakt med Dorro som skrev inlägget och är grym på ämnet!

Lycka till!

Hejdå sommar. Det gör ont att se dig gå. Även om jag vet att det är för mitt eget bästa.

Du och jag har aldrig hört ihop. Ändå längtar jag till nästa.

Det blir samma visa varje gång.

Jag tappar rutiner och rösten i min sång.

Något inom mig skriker ”var lycklig för helvete, njut av varje dag!”

Men i kraven vissnar jag.

Det är som att jag ser dig, men inte på riktigt känner dig mot min hud.

Kanske för att du är så oförutsägbar, kommer och går utan ljud.

Jag försöker tänka snälla tankar om hösten, den som omfamnar mig nu.

Men jag kommer att sakna de stilla dagarna, och i dem finns ju du.

Trots att jag älskar dig har jag svårt att beskriva vad jag känner.

Och innerst inne undrar jag om vi någonsin kommer att bli vänner.

Men nu är det försent, du är borta och jag såg dig gå.

Fast att jag var i din närhet hela tiden tog jag mig aldrig tiden att säga hejdå.

Och så var det över, semestern. Det positiva med det är att få en nystart. På något sätt börja om med nya (eller gamla rutiner). Det enda jag längtar efter nu är en frisk kropp. Jag bryr mig inte ens om de där kilona för mycket jag tycker att jag bär. Jag vill bara inte ha ont.

Ryggen har plågat mig från och till detta året men just nu är den sämre än någonsin tror jag. Jag fick några övningar hos naprapaten förra veckan och med hjälp av dem, yoga och kanske en utrensning bland mina skor hoppas jag på att bli bra igen. Efter det längtar jag efter att springa (ja så låter det just nu, kommer med all säkerhet att försvinna igen) och ta morgonpromenader.

Jag har också slarvat med maten under sommaren. Det är framför allt bröd som är min svaghet och har gjort att jag känner mig mer svullen än vanligt. Nej tack, normala mat- och träningsrutiner börjar nu!

Jag ser också fram emot en liten nystart med företaget. Nej jag ska inte börja jobba aktivt igen. Men jag ska skapa en hållbar affärsplan, något att jobba mot. Jag ska bygga upp ideér och pitchar. Hitta samverkanspartners. Små kika efter lokaler och bara samla kunskap. Jag försöker att hitta en app där jag kan skriva ner allt, någon form av lättförståelig mindmapping där jag kan ha hela planen så att den inte försvinner. Jag har så lätt för att drömma stort och tappa bort mina drömmar.

Jag har också kommit i kontakt med några tjejer för en mastermind-grupp. Det är andra beteendevetare och psykologer att få hjälp och stöttning av vad gäller företagandet. Jag hoppas verkligen att vi lyckas få till några träffar och det blir givande för alla.

Ja annars har jag utmanat mig själv vad gäller umgänge och planerar att fortsätta göra det hela hösten. Jag har tagit kontakt med gamla vänner jag tidigare puttit i från mig. Min tanke är att göra det enda rätta. Be om ursäkt och förklara mig själv. Det är dags för mig att växa upp. Ta tag i de saker jag på riktigt tycker är jobbigt. Många tycker att jag är modig men sanningen är att det enda jag är riktigt rädd för är relationer. Och där har jag inte varit det minsta modig. Jag har gömt mig och dragit mig undan, undvikit att vara med. Hellre sagt hejdå till en vän än att tagit en konflikt. Barnsligt. Och personer jag velat ha kontakt med har jag inte vågat räcka ut handen till. Nej jag har hellre valt att vara ensam.

Men det är slut på det nu. Även den största rädslan är till för att besegras. Jag ska växa och kliva ur mitt kalla skal. Så hela hösten ska jag försöka bygga/laga eller ta tag i relationer jag önskar ha. En första start är att ha söndags middag en gång i månaden med min mamma och mina bröder. Det ska bli jätte mysigt att få en kontinuerlig kontakt med dem. Det är så jag måste göra. Sätta in dem i mitt schema, annars blir det fan inte av. Jag är så otroligt dålig på att ringa och bara kolla läget med folk, visa att jag bryr mig. Så jag måste försöka hitta andra sätt att visa det på.

Nej nu är det slut, både på semestern, dåliga vanor och negativa beteenden. Ser fram emot en nystart på alla möjliga områden. Hösten here I come!

Tre saker jag skulle vilja uppleva igen

1. Gifta mig -alltså jag vill inte gifta mig igen, men gärna uppleva känslorna giftemålet innebar igen och igen. Att gifta mig var något av det häftigaste jag gjort. Fjärilarna i magen, känslorna, allting. Tänk att få ha en sådan kärleksfest regelbundet!
2. Barndomens sommarlov, massor av ledig tid men inga måsten
3. Den spännande och nykära känslan när man precis köpt ett hus man ska börja bekanta sig med <3

Tre saker jag uppskattar

1. Lediga dagar, helger, lov. Dagar fyllda med ingenting.
2. Min familj.
3. Djur!!

Tre saker som jag vill ha

1. Ett hus på landet.
2. Möjligheten att styra över min egen tid.
3. En frisk och välmående familj.

Tre saker jag älskar att göra

1. Skriva
2. Läsa
3. Äta

Tre ord som beskriver mig

1. Empatisk
2. Öppen
3. Driftig

Tre saker jag vill bli bättre på

1. Ha ett större tålamod
2. Slutföra saker jag påbörjat
3. Hålla i pengar

Tre saker jag inte kan vara utan

1. Min familj
2. Djur
3. Bröd

Tre drömmar jag hoppas blir verkliga

1. Att jag får min gård på landet
2. Att jag får driva eget på heltid
3. Att få ett så stort sparkapital att aldrig mer behöva oroa mig för pengar

Lösa tankar i farten som går åt olika håll.

#Jag har nog alltid varit bättre på att springa än på att stå still. Jag tittar på alla andra och försöker gå med i deras takt fast att jag innerst inne vet att den aldrig passat mig. Jag vet inte om jag vilar men i praktiken gör jag det. Men insidan känner något helt annat. Hela havet stormar inombords men på ytan syns det som vanligt ingenting.

#Bara för att jag inte jobbat på ”som vanligt” vad gäller företaget känner jag att jag inte jobbat alls. Men i verkligheten har jag istället för att jobba med företaget jobbat med mig själv. Jag är öppen nu. Både i tanken och i hjärtat. Mer sårbar än någonsin. Kanske är därför allt gör så ont. Och jag vill inte stänga igen den där dörren även om den gör ont. Jag vill se smärtan i vitögat och samtidigt släppa taget. Viska hejdå när jag ser den gå.

#Livet förändras, ständigt. Även om jag vet om det är det som att man aldrig är beredd. Jag vet ingenting om min höst. Varken för egen del eller för mina barns del. Äh jag vet väl heller ingenting om min framtid mer än att jag försöker att forma den själv. Samtidigt som jag leker skulptör vet jag att vem eller vad som helst kan krossa mitt bygge. Ett enda lite snedsteg kan göra att allt blir fel. Samtidigt som det också kan göra allt rätt.

#Jag säger dagligen till mig själv att lita på livet, framtiden och andra människor. Det är vad det är och blir vad det blir. Men jag lyssnar inte på mig själv. Inte på andra heller för den delen. Men ångesten, den lyssnar jag på. Det känns som att det är den enda som talar sanning fast att jag vet att allt den säger är en lögn.

#Rätt tankar slåss mot fel tankar. Ständigt. En pingismatch i huvudet, som ingen vinner.

När vaknade du i morse?

o6,30 skulle jag tro

Vad var det första du tänkte på när du vaknade?

min undulat som verkade lite hängig igår

Har du ringt någon idag? I så fall, vem?

nej men har precis pratat med BUP som ringde mig

Vilket humör är du på just nu?

vid gott mod skulle jag säga

Vad har du på dig för tillfället?

mjukisbyxor och ett t-shirt

Har du ont någonstans?

ja, som fan i ryggen

Något du är sugen på att äta just nu?

nope, har precis fått i mig frukost och kaffe så är nöjd

Vad köpte du när du drog ditt kort senast?

en klänning på loppis

Vilken var den första hemsidan du gick in på idag?

min egen

Vad ska du göra idag och ikväll?

ska till psykologen och sedan tatuera mig, kvällen skall nog tillbringas i soffan eller framför skrivbordet

Vilken är den första låten du sätter på idag?

sätter förmodligen inte på någon låt alls, men om jag lyssnar på något under dagen så är det nog framgångspodden

Från tre håll

Vad brukar jag alltid säga till dig?

Marcus: Att jag är lat.

Leia: Att du älskar mig.

Gibson: Att jag ska sluta spela.

Vad gör mig lycklig?

Marcus: Bröd.

Leia: Jag, Gibson och pappa.

Gibson: Pussar och kramar.

Vad gör mig ledsen?

Marcus: Allting.

Leia: När vi andra inte mår bra, om det varit jobbigt i skolan eller så.

Gibson: Du blir ledsen av många saker. Tex när pappa säger att du pratar för mycket om dina glasögon.

Vad får mig att skratta?

Marcus: Folk som slår sig.

Leia: När någon ramlar.

Gibson: När vi gör roliga saker.

Hur var jag som barn?

Marcus: Tjock.

Leia: Tjock.

Gibson: Snäll.

Hur gammal är jag?

Marcus: För gammal.

Leia: 39.

Gibson: 38 eller 48.

Hur lång är jag?

Marcus: 1.68

Leia: 1.67

Gibson: 1.77

Vad är min favoritsysselsättning?

Marcus: Skriva och gå ut och gå.

Leia: Läsa och skriva.

Gibson: Promenader och att skriva.

Vad är jag bra på?

Marcus: (äta) skriva och gå ut och gå.

Leia: Äta.

Gibson: Skriva.

Vad är jag mindre bra på?

Marcus: Laga mat.

Leia: Att se när killar raggar på dig.

Gibson: Sporter.

Vad jobbar jag med?

Marcus: Frivårdsinspektör.

Leia: Kriminalvården, att prata med sådana som begått brott.

Gibson: Du pratar med dom som sitter i fängelse och driver företag.

Vad är min favorit mat?

Marcus: Banan.

Leia: Bröd (och kakor).

Gibson: Grönsaker.

När är du stolt över mig?

Marcus: Jag är stolt över dig jämt.

Leia: När jag hör dig föreläsa för du är duktig. Fast jag är stolt jämt.

Gibson: Alltid.

Om jag var en seriefigur, vilken skulle jag vara?

Marcus: Lisa Simpson.

Leia: Nalle Puh.

Gibson: Pippi Långstrump.

Vad brukar du och jag göra tillsammans?

Marcus: Titta på tv.

Leia: Titta på film, mysa, prata, gå ut och gå.

Gibson: Gå ut och gå, prata.

Vad är likt mellan dig och mig?

Marcus: Vi har samma värderingar och tempo.

Leia: Att vi älskar djur. Andra säger att vi är lika till utseendet. Att vi båda har lockigt hår.

Gibson: Att vi båda har ADHD och är lika konstiga.

Vad är olikt mellan dig och mig?

Marcus: Vi har olika tankar om pengar.

Leia: Att du alltid går utan strumpor och jag med strumpor. Att du är bra på att läsa och skriva och det är inte jag. Och att du gillar skolan, det gör inte jag.

Gibson: Jag har svårt att läsa och det har inte du.

Vilket är mitt favoritställe?

Marcus: Erikshjälpen.

Leia: Hemma eller hos morfar.

Gibson: Hemma.

Hur vet du att jag älskar dig?

Marcus: För att du säger det.

Leia: För att du säger och visar det.

Gibson: För att du säger det JÄMT.