Månadsarkiv: mars 2021

Att inte kunna säga nej…

Detta inlägg publicerades i Allmänt och märktes PODD av

Att inte kunna säga nej

Lyssna på oss:

Spotify | Podcaster |Breaker|Google podcasts| Anchor

eller i din närmaste poddapp

Återigen tar vi upp den stora svårigheten att säga nej. Therese fortsätter arbetet med att lära sig detta och har identifierat de svåraste sakerna att säga nej till. Detta och många nyttiga lärdomar tar vi upp i veckans avsnitt.

Gillar du det du hör? Glöm inte att gilla, dela och ge oss 5 stjärnor!

Jag…

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Fun facts, vad visste du (inte) om mig?

-om du ser mig i köket med kniv (eller på annan plats också för all del) gå för gudsskull inte nära! Jag har en tendens att råka skära i fel saker (oftast drabbar det bara mig själv) men jag är en jävel på att veva med knivar i fel riktning och inte hålla dem där de ska vara..på skärbrädan.🤦‍♀️


-om jag vill bjuda dig på bakverk eller mat, säg nej. Min dotter lärde sig det redan som treåring, man stoppar inget i munnen som mamma har lagat. I min matlagning har det förekommit både sniglar och tänder, nej inte medvetet förstås men shit happens 🤷‍♀️


-om du vill ha min uppmärksamhet, ropa att ett djur är i fara så ställer jag mig upp på 0,2 sekunder (annars kan det förekomma en längre startsträcka) 🏃‍♀️


-om du ser mig gråta, no big deal. Det är inte alltid för att jag är ledsen, det kan lika gärna vara för att jag är glad… eller för att någon annan är ledsen…på andra sidan jorden.


– jag har pluggat HELA mitt liv och jag gissar att det aldrig tar slut. ÄLSKAR att utbilda mig. Har pluggat djursjukvård, till hundmassör, djur homeopat, för att sedan gå över till psykologi, kriminologi och sedan terapi. På önskelistan av utbildningar står nu yinyogalärare, mindfulness instruktör och herbalist.


-jag har rätt kasst minne och kan se en film eller läsa en bok flertalet gången och inse sista sidan, eller sista scenen…att fan, den här har ju jag sett…totalt slöseri med tiden🤦‍♀️


-jag pratar väldigt ofta utan att tänka, säger saker rakt ut (kanske därför jag ofta försöker hålla mig tyst). Bland det sämsta jag har sagt var på min anställningsintervju på kriminalvården när de frågade vad min man tyckte om att jag skulle jobba där. Mitt svar var: nej han gillar väl det inget vidare, han ser väl helst att de får ett skott i pannan 🙊 (jag fick jobbet ändå).


-jag är totalt värdelös på att ljuga, kan inte ens ljuga för mitt eget bästa eller för att överraska en vän, allt syns i mitt ansikte.


-jag är en jävel på att hålla hemlisar, oftast för att jag glömmer av det du berättat för mig, men det kan lika gärna vara tvärtom, jag glömmer av att det är en hemlis och säger det rakt ut 🤷‍♀️ Jag i ett nötskal 🤷‍♀️

Skrivresan -en karta

Detta inlägg publicerades i Författarskap & skrivterapi och märktes Terapi av

Skrivresan -en karta

Ny här? Här hittar du del 1, del 2 och info om hur det går till.

I mars månad ska vi tillsammans göra en karta. Både av vem du är, var du har varit och vart du ska. Jag vill att vi börjar med berättelsen om dig. Vem är du? Tänk att du målar ditt egna självporträtt fast med ord. Hur ser du ut, vem är du som person, vad har du förr ärr och livserfarenheter? Vad gillar du mest? Vad säger andra om dig? Vad önskar du att dom sade? Vad saknar du? Vad vill du ha mer av? Vad ogillar du, och vad drömmer du om? Vilka är dina gåvor och talanger?

Skriv fritt om dig själv. Sluta inte förrän du är nöjd.

Ok, vi går vidare. Vart har du varit? Vad har din kropp varit med om, vad har ditt psyke fått uppleva? Berätta om platser, händelser, situationer. Vad kommer upp inom dig när du tänker på ditt förflutna? När du tittar bakåt, vilka hållpunkter har varit viktiga i ditt liv? Relationer, platser, människor, jobb? Finns det några avslut, eller kanske en början på något nytt? Hur många kapitel har boken om ditt liv? Vad döper du dem till? Vilken är din favorit del av historien, och vilken vill du aldrig läsa igen? Hur mådde du, vad ville du och vad drömde du om?

Nu har vi tittat lite bakåt men vi fortsätter vår väg på karten genom att titta vart du är just nu. Så vart är du just nu? Hur länge har du varit där? Hur trivs du på platsen du står? Vad är bra och vad är dåligt? Vad skulle du behöva för att få det bättre? Hur påverkas platsen du står på idag av ditt förflutna? Vilken känsla/uppfattning har du om platsen du står på? Vad ångrar du idag? Vart önskar du att du vore?

Ok, nu lämnar vi din vardag och tittar på framtiden. Vart ska du någonstans? Varför ska du dit? Varför är det viktigt för dig? Vilka tar du med dig? Vad vill du möter dig där framme? Hur ser ditt liv ut då? Vilken är den bästa möjliga framtiden för dig? Vad ser du där? Vem är du, hur har du förändrats? Vad gör du och vem gör du det med? Hur vet du att du har kommit rätt?

Ok nu har du din karta framför dig, du ser vart du varit, vart du är idag och vart du ska. Fortsätt undersök din karta resten av mars. Kan du hitta andra vägar, kan du backa och gå åt ett annat håll? Har du möjlighet att vända? Vad tänker du när du tittar på din karta. Berätta gärna ❤︎

Små sår

Detta inlägg publicerades i: Familj & föräldraskap av

Jag hamnar ofta i någon form av vemod när jag fyller år. Halkar ner i en svart grop oavsett hur det ser ut utanför mig. Ensamhet och utanförskaps känslor väller över mig fast att det inte finns i min vardag.

Det handlar om gamla minnen, ”scheman” som sitter kvar sedan jag var barn, där ingen inblandad hade ont uppståt. Men där det ändå skapades ett sår. Det påminner mig om hur skört det är, hur lite det behövs för att vi ska få med oss ett ärr för livet.

Historian jag kommer berätta är skrattretande i en vuxens öra men för ett barn kändes den stor och den känns stor, än idag även om jag vet att den inte är det. Den är skrattretande och barnslig, men känslor är känslor, jag lyssnar och kramar om istället för att förminska.

Jag har alltid fyllt år på ett sportlov. Det innebär att man aldrig stod upp och sjöng för mig i skolan. Man fick varken grattis från kompisar eller lärare och man fick ingen present. Men ungefär 29 dagar om året fick man se sina kompisar hyllas och firas, det hände titt som tätt… men det hände aldrig mig.

Väl hemma har jag bröder som fyller dagarna innan mig vilket gör att man slår ihop kalasen, alltid firar på en annan dag. Inte på MIN dag. Inget ont i det. Men ändå ont i mig.

Min dag blev aldrig min, och idag är det något jag värnar om stort. MIN dag. För dom flesta har det här ingen betydelse. Men för den där tioåriga flickan som kände sig bortglömd hade det stor betydelse…och därför för mig…än idag. Det här måhända vara ett litet sår. Men jag tar lika välhand om det som ett stort. En sår är ett sår, en sorg är en sorg. Oavsett storleken på den ❤︎