Blogg

En fridfull jul?

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

En fridfull jul?Jag hoppas att ni haft en fin jul och att den fortsätter lika bra! Hemma hos mig började jag julaftonen med en lyxfrukost och en bok uppkrupen i min favorit fåtölj. Sedan bestod dagen av en enda lång väntan på både gäster och jultomten, hundarna hjälpte barnen att hålla utkik!En fridfull jul?Sedan öppnades det paket, lektas lekar och åts godis ändå in på små timmarna. På juldagen vaknar jag trött och illamående efter all julmust och choklad. Egentligen hade jag velat ägna hela dagen åt att ligga i soffan men istället fick någon (läs Jessica) den intelligenta idén att möblera om i huset. Så en idé som tog ca 4 sek att uttala tar ca tre dagar att slutföra (än är jag inte klar). För i det här huset handlar det aldrig om att flytta en möbel eller två. Nej här bytte tre rum plats med varandra. Så möbler fick bäras in och ut ur huset, upp och ner mellan våningarna (gissa om jag har ångrat mig några gånger). Man får väl vara glad för att det inte var -20 och snö, då hade projektet helt klart varit mycket jobbigare!

En fridfull jul?

Jag undrar vad alla dumma ideér kommer ifrån egentligen? Jag som skulle ta det lugnt och vila upp mig. Men nej, då vänder vi upp och ner på hela huset i stället! Jag undrar hur många andra familjer som påbörjar (och slutför) sånna projekt på självaste juldagen (om ens någonsin). Äh, det tar bara två timmar sa min man, haha. Det är väl tur att vi är rätt lika ändå!

Jag hoppas att du har haft en lugnare och mer fridfull julhelg!

Ingen förtjänar att vara ensam!

Detta inlägg publicerades i: Allmänt Psykisk ohälsa av
Ingen förtjänar att vara ensam

Ingen förtjänar att vara ensam

I dessa tider när de flesta familjer samlas och är tillsammans kan det göra extra ont att vara ensam. Mina tankar går därför till dig som motvilligt är avskild från dem du älskar, men också till dem som inte har någon att älska. Det gör mig extra ont, samtidigt extra tacksam, för det jag har.

Vissa önskar bara att dessa dagar snabbt är över, medan andra inte vill att de ska gå dem förbi.

Ta hand om varandra idag, uppskatta det du har, och känner du att du inte har något att vara lycklig över så kom ihåg att det här bara är en dag bland andra dagar.  I morgon är den förbi!

Starta om på nytt?

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av
Börja om från början, starta om på nytt

Starta om på nytt?

Vad fort allt går, snart är det ett helt nytt år, igen! Jag ska försöka ta en dag för mig själv innan årskiftet. Summera upp allt, göra ett bokslut med mig själv. Vad var bra, vad var dåligt? Vad ska jag göra mer av, vad ska jag göra mindre av? Skriva en lista på kommande års planer och mål.

Jag gillar att ha en plan, något att jobba efter, något att uppnå. Jag gillar liksom att vända till ett helt nytt blad, börja på tom sida, och få kunna skapa exakt vad jag vill. Hur gör du, brukar du rannsaka dig själv vid årslutet?

Dela gärna med dig, tar gärna emot tips och råd!

Tre gåvor att ge dig själv i jul

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Tre gåvor att ge dig själv i julNu börjar jul närma sig. De flesta ser fram emot några extra lediga dagar och mysiga stunder med familjen. Men för många blir det väldigt mycket stress både ekonomiskt och att det är mycket som ska hinnas med. Så hur mysiga är det där dagarna egentligen om du har kört dig själv i botten innan? Nu är det ett par dagar kvar nu så sakta ner farten!

Jul handlar ju om att ge och ofta tänker man så mycket på alla andra att man glömmer bort sig själv. Därför vill jag påminna dig om att du är den viktigaste personen i ditt eget liv. Här är tre gåvor du kan ge dig själv i jul:

  • Present– Glöm inte bort dig själv. Köp en present till dig själv, det är du värd!
  • Tid– Unna dig tid, inte bara tillsammans med andra utan också tillsammans med dig själv. Ge dig själv lite extra tid dessa dagar, en promenad, några extra minuter på toaletten, en lång dusch.
  • Acceptans– Om du är trött, ledsen eller ångestfylld dessa dagar när du förväntas vara lycklig -acceptera det. Idag känner du så här och det är ok. Imorgon är en annan dag.

Årssammanfattning 2015 4 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av
årssammanfattning

Kanske skaffa en sparbössa till att samla energi?

Har snott Underbaraclaras årssammanfattning (helt underbar blogg om ni inte har tittat in hos henne tidigare) och tänkte likt henne sammanfatta mig själv varje år. Kul att kunna titta tillbaka för att se vilka förändringar, framsteg eller bakåtvolter man gjort.

Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut? 

Filmade mig själv i ett halvår för SVT serie #mitt psyke. Det var otroligt jobbigt både att hitta tiden och sen rent mentalt. Ibland glömde jag bort det och filmade inte på veckor. Det låg liksom som ett ytterligare måste över mig. Sen var jag så klart rädd för vad alla skulle tycka och tänka om serien.

Genomdrev du någon stor förändring? 

Ja jag började meditera, det var skitjobbigt i början. Sen tror jag att den största resan jag gjort med mig själv började det här året, men än är den inte slut så vi får se vart jag hamnar.

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas?

Kan inte säga att jag kommer att komma ihåg någonting, mitt minne är bra men kort:)

Gjorde någonting dig riktigt glad? 

Kan tyvärr inte hitta något där heller. Jag får en kick varje gång jag presterar  mycket. Så efter varje föreläsning har jag i en stund känt mig nöjd och glad. Annars är jag självklart lycklig över att jag och min familj är friska, har tak över huvudet och allt sånt där annat som man glömmer att uppskatta i vardagen.

Saknar du något under år 2015 som du vill ha år 2016? 

En ny bok. Jag vill verkligen skriva en ny bok!

Vad önskar du att du gjort mer?  

Jag hade velat skriva mer, älskar att skriva! Mycket tid har gått åt föreläsningar och uppsats, och även om uppsatsen innebär skrivande så är det skillnad på akademiskt skrivande och när man skriver rakt i från hjärtat. Jag saknar att skriva på känsla, att få ur mig allt som finns inombords. Det har blivit alldeles för lite sådant de senaste månaderna.

Vad önskar du att du gjort mindre? 

Nu i efterhand kan jag säga föreläsa. Det var något som tog upp väldigt mycket tid och energi från mig detta året. Det är inget jag kommer att sluta med, men det kommer absolut ske mer sparsamt och planerat kommande år.

Bästa köpet?

Min vinterjacka! Jag unnande mig för första gången i mitt liv någon väldigt dyrt och är också för första gången väldigt nöjd med köpet. Klart värt det!

Favoritprogram på TV? 

Kollar inte på tv. Men får väl säga #mitt psyke då för det är i princip det enda jag kollat på.

Bästa boken du läste i år? 

Det har ju blivit en hel del böcker, men likt allt annat i mitt liv glömmer jag allting ganska snabbt. Kan både se film och läsa en bok flera gånger för jag kommer inte på förrän i slutet att jag har sett/läst dem. Jag läser endast facklitteratur och den senaste jag läste var ”Våra älskade orkade inte leva”. En bra och lättläst bok som jag verkligen rekommenderar!

Största musikaliska upptäckten? 

Jag brukar lyssna på klassisk musik när jag behöver läsa eller koncentrera mig, och till en början var det bara för att få bort oljud, och inte för att jag uppskattade musiken. Men för någon månad hittade jag Ludvovico Einaudis album Una Mattina, det åkte rakt in i hjärtat och jag var såld. Helt fantastiskt!

Vad var din största framgång på jobbet 2015? 

Hm, det är väl att jag är frivården igen. Känns fantastiskt skönt. Utmanande arbete och underbara arbetskamrater.

Största framgång på det privata planet? 

Jag är väldigt nöjd över min föreläsning i Kungälv. Det var min största föreläsning hittills, och från att vara nybörjare och stå med skakiga knän framför sex personer till att stabilt stå framför 400 stycken känns verkligen som ett steg framåt.

Största misstaget? 

Åh jag vet inte. Att inte tagit tillräckligt betalt, och kanske vissa impulsiva inköp jag gjort.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 

Haha, jag minns inte mitt förra år, men gladare tror jag. Första halvåret var ganska grått, men efter sommaren har jag mått oväntat bra.

Vad spenderade du mest pengar på? 

Förutom företaget så är det mig själv faktiskt. Har unnat mig en dyr jacka och börjat unna mig lite lyxiga produkter och presenter. Det är jag värd efter allt slit!

Något du önskade dig och fick? 

Jobbet på frivården.

Något du önskade dig och inte fick? 

Samtalsterapi.

Vad gjorde du på din födelsedag 2015?

Ingen aning, minns inte. Förmodligen ingenting, så rolig är jag.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 

Om jag hittade en bra balans mellan vila och arbete.

Vad fick dig att må bra?

Löpturer, hundmys och meditation.

Vem saknade du? 

Flera av mina hundar som lämnat mig allt för tidigt!

De bästa nya människorna du träffade?

Oj, jag har träffat så mycket fantastiska människor. Men jag är glad över alla som kommenterar/läser på bloggen. Jag blir så glad av att se att ni fortfarande är med mig. Det känns som vänskap på något sätt 🙂

Mest stolt över? 

Min personliga utveckling, känner mig som en helt annan människa idag än när jag startade det här företagsresan.

Högsta önskan just nu? 

Förutom en bättre värld, att vi ska hållas oss friska osv, så önskar jag att jag blir färdig (och får godkänt) på min uppsats. Den ska firas med att tryckas upp till bok och sedan ska jag hålla en megastor gratisföreläsning på ämnet ADHD, självkänsla och kriminalitet. Det är mitt mål för nästa år!

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  

Hitta struktur och balans. Tacka nej till saker som inte ger mig något utan bara tar energi. Jag måste hushålla med min energi för att överleva, så jag ska sluta ge bort den gratis.

Grodor som hoppar ur min mun

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av
Grodor som hoppar ur min mun

Hejdå groda, trevlig resa!

Jag får ofta frågan hur min ADHD påverkar mig, och som många andra har jag svårt att redogöra vad som är på som är ”min ADHD” och vad som är jag. Jag tycker att jag har hittat rätt plats i livet, ett jobb som passar mig bra och ett företag där jag kan få utlopp för min kreativitet och alla mina idéer. Så idag skulle jag säga att allting funkar rätt så bra. Jag ställde samma fråga till personerna jag intervjuade i min uppsats (hur ADHD:n påverkade dem) och de flesta svarade att impulsiviteten var svårast, och jag får väl erkänna att det är väl också den jag märker av mest, även om jag inte tycker att den ger mig jätte stora negativa konsekvenser.

Jag tar ofta snabba beslut, startar upp nya projekt, följer lusten, impuls shoppar och pratar innan jag tänker. Oftast suckar jag bara åt mig själv i efterhand och tänker att ok, jag gjorde det igen, fullkomligt slöseri på tid, energi och kanske pengar och sedan släpper jag det. Gjort är gjort liksom. Det enda jag kan gå och gräma mig över är de där grodorna som hoppar ur min mun. För jag kan uttrycka mig både fel och illa. Jag är ju den sista människan på jorden som skulle vilja såra någon och ibland är jag rädd att jag gjort just det, i all min ärlighet. Det är liksom en racerbana mellan tanke och handling, eller ja när det kommer till att prata skulle jag väl vilja säga att det ibland inte finns en tanke alls. Orden bara kommer och jag vet inte vart ifrån.

Exempel på grodor som hoppat ur min mun:

På en jobbintervju när de frågar vad min man tycker om arbetet:

-Nej, han skulle väl hellre se att det fick ett skott i pannan.

Till en kompis när vi pratade hennes utseende:

-Du ser ju inte ut som ett monster i alla fall.

På ett nytt jobb när de frågar vad jag vet om deras verksamhet:

-Jag har bara hört skit om den här verksamheten så nu kan det bara bli bättre.

På en jobbintervju när jag fick frågan vad jag tyckte om min förra chef.

-Hon är ju jävligt hård och fyrkantig, det märks ju att hon jobbat för länge på det här stället!

Oj vad  jag har ångrat mig många gånger! Eftersom jag varken kan uttrycka ironi, sarkasm eller skämt är det inte bar det att jag säger oplanerat dumma saker, utan när jag ibland försöker använda vissa tonlägen (eller hur folk nu gör när det är ironiska) kan det ändå bli väldigt fel. De flesta som känner mig vet att jag inte menar något illa utan de tycker att jag är rolig. Men egentligen har dom har fel, jag är inte rolig, jag är totalt humorbefriad. Det är ju aldrig inplanerade skämt eller så utan jag har bara otur när jag tänker.

Att hjälpa barn med oro -när man är orolig själv

Detta inlägg publicerades i: Familj & föräldraskap av

Hjälpa oroliga barnNär jag väntade min dotter mådde jag jätte dåligt. Jag vet inte om man kan kalla det en depression, men jag grät dagligen, hade väldigt hög ångest och hade tankar på att dö. På mitt redan dåliga mående drabbades jag av en extra stor oro  för hur mitt mående påverkade henne. Vad har en kropp i ett ständigt spänningstillstånd för inverkan på henne? Hon låg ju liksom mitt i allt det där onda som for runt inom mig.

Det är fem gånger så vanligt att barn till föräldrar med ångest, utvecklar ångest, läste jag i en artikel. Det var inte så tröstande. Kanske är det ingen tillfällighet att min dotter har mer oro och katastroftankar än min son, tänkte jag och fortsatte lägga skulden på mig själv. Men för att inte stå kvar och stampa i den där pölen av skuld som tillslut hade kunnat dränka mig valde jag att skriva ”Annas oroliga mamma”. Jag var så rädd att min dotter omedvetet skulle ta efter mitt beteende så min tanke var att jag kanske i alla fall minskade den risken om vi pratade öppet om det. Jag ville visa barnen att det gick att arbeta med sin rädsla, och att jag skulle göra allt i min makt för att bli bättre. Jag ville också vara öppen med min ångest både inför dem och omgivningen, så att jag inte skulle kunna fortsätta att vara så kontrollerande. Jag ville att de skulle vara medvetena om varför jag begränsade vissa aktiviteter och inte klarade av dem. Jag var plågsamt medveten om att om jag begränsade och kontrollerade mina barn så minskade jag deras utrymme att växa och få erfarenheter. Jag kanske skulle ge dem en rädsla de inte bar från början.

Som ångestburen förälder är det också lätt att man blir trött och avvisande mot sina barn, jag valde därför att vara ärlig de dagar när jag mådde som sämst. Jag berättade att jag mådde dåligt, att jag kände mig extra orolig och därför kanske inte orkade med vissa konflikter eller aktivteter.

Det är också vanligt att man blir irriterad när man ser ångestreaktioner hos sitt barn, omedvetet så klart, och ofta kan det ju vara för att man inte vill se att barnen också bär på de där tankarna eller känslorna. Men om barnen inte får utrymme att utforska sin oro är risken större för att i ett senare skede utvecklas till ångest då barnet inte lärt sig reglera sin känslor eller hitta strategier för att kunna hantera dem. Därför är det viktigt att barnet också får utlopp att prata om det. Barnet har rätt till sina känslor även om vi föräldrar ”inte vill veta av dem”.

Ofta faller det oss naturligt att lugna och trösta barnet när det är oroligt, vilket inte alltid är det bästa. Ibland insåg jag att jag dragits med i min dotters ångest och att det där lugnande orden också mycket var för att trösta och skydda mig själv.  När min dotter tex gick i simskola första gången satt jag livrädd vid bassängkanten. Jag var på helspänn och trodde att hon skulle drunkna trots att det fanns två simlärare i vattnet. Hon såg livrädd ut där hon simmade och både jag och dottern var lättade och gråtfärdiga efter simlektionerna. Idag vet jag inte om rädslan var min eller hennes, men det slutade i alla fall med att vi bar på den båda två. Jag hade egentligen behövt vara vuxen, visa henne att det inte var farligt, men istället gjorde jag tvärtom.

Idag tränar jag på att öka barnens självständighet, det är nog lika svårt för mig som det är för dem. Jag har jobbat mycket med min egen rädsla. Vi försöker också att prata lika ofta om mod som vi pratar om rädslor. Varje liten bit av mod försöker jag lyfta upp och stärka, för att visa att vi inte består av en enda känsla eller en handling. Men ofta hamnar vårt fokus på den känslan som är starkast och som fyller oss mest, därför är det extra viktigt att hjälpa barnet att få bort den känslan eller handlingen från strålkastarljuset och visa dem allt det där andra.

Att vara rädd tar inte bara mycket kraft utan innebär också att du går miste om en massa roliga upplevelser. Det är alltid svårt att hjälpa barn som mår dåligt, men kan vara extra svårt om du mår dåligt själv. Här är några tips på vägen:

  • Prata om det– låt barnet få berätta om sin känslor och tankar. Du ska självklart vara öppen med dina med, men se upp så att du inte låter dem ta överhanden så att dina känslor blir en extra oro och belastning hos ditt barn.
  • Lär dem fakta– genom att enkelt berätta hur ångest och oro fungerar lär sig barnen att det inte är farligt. Anpassa fakta nivån efter barnets ålder. Det är viktigt att lära sig att känslor bara är känslor och inget som är farligt, även om det ibland känns så.
  • Stärk barnet- se barnet i de situationer den visar mod. Det kan vara små små saker. Kan ha svarat en vuxen på tilltal, tittat någon i ögonen, sagt i från eller pratat högt inför klassen. Se alla små saker, stärk och belöna!
  • Ge barnet ansvar- barnet måste utvecklas varken du eller barnet är redo, börja i små doser där ni både kan känna er bekväma, och stärk barnet när den klarar av det. När min dotter skulle gå själv hem första gången fick hon göra det tillsammans med en kompis. Det tyckte vi båda var en bra lösning.
  • Låt barnet medverka i ”behandlingsplanen”- bestäm inte regler eller gränser själv utan sätt upp ett mål tillsammans. Min dotter tycker det är roligt nu för tiden att fundera ut lösningar själv och kan komma på många bra idéer hur vi ska underlätta situationen. Ofta har de mycket tankar själva så låt barnen vara med!
  • Tvinga inte barnet att förklara vissa beteenden eller känslor- Som vuxen vet de hur svårt det kan varat förklara hur du mår och varför. Barn har ofta svårare att kunna förstå sig själva och sina känslor. Ibland känner de obehag för saker utan att veta varför. Lita på barnets känslor utan at ifrågasätta dem.
  • Låt inte barnets rädsla styra dig- försök att få distans och vara vuxen i situationen. Du är inget stöd för ditt barn om du själv är rädd och ångestfylld.
  • Gör det tillsammans- När min dotter skulle lära sig att dyka kom vi överens om att han skulle lära mig efter att hon klarat det. Det fick henne mer motiverad än någonsin (till mitt stora förtret).
  • Självuppfyllande profetia– jag fick ofta höra att jag var blyg när jag var barn, så tillslut började jag se mig själv som blyg och insåg först i vuxen ålder att det inte var sant. Om du behandlar ditt barn som om hon/han är rädd/jobbig/dum kommer du att ge barnet en falsk föreställning som tillslut kanske blir sann.

Din sång

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Din sångOm jag hade kunnat sjunga hade jag skrivit dig en sång, men jag hittar inga ord för det jag känner.

Jag hade nynnat den natten lång, och uppträtt inför alla mina vänner.

Det skulle varit en visa utan slut, så vacker att omvärlden brister ut i gråt.

Jag skulle inte vara tyst en minut, och alla skulle minnas dig efteråt.

 

Jag hade tänkt att avslöja min kärlek genom denna visa, men jag kan inte ta en ton.

Jag vill dig genom denna sång för evigt prisa, sätta dig på min tron.

Det finns så mycket jag vill säga dig, men orden fastnar på min tunga.

Skulle vilja ge tillbaka allt du givit mig, därför jag denna sång skulle vilja sjunga.

 

Men det spelar ingen roll om vi skulle vara de sista människorna på jorden, för jag vet inte vad det är jag vill säga dig,

Det verkar aldrig som att jag kan hitta de rätta orden, mer än att du betyder allt för mig.

Du blev min räddning, bar mig ur ett brinnande hus.

När allt höll på att mörkna, visade du mig ljus.

Du är hjälpen jag väntat på, den som fick mig att fly döden.

Du är allt som jag önskat mig, du är räddaren i nöden.

 

Jag trodde jag skulle ramla omkull, jag behövde någon som höll i mig hårt.

Men du tog emot mig när jag föll, och torkade mina tårar när själen var i gråt.

Jag har fått gömma mig i dina armar, rida på din rygg, du har aldrig fått mig att känna att jag varit till last.

Oavsett stormarna på utsidan har du fått mig trygg,  när jag varit vilsen har du givit mig karta och kompass.

 

Du är prinsen i min saga, min riddare på vit häst.

Gör allt för att behaga, finns där när jag behöver dig som mest.

Jag känner mig som en prinsessa, den som vunnit livets lott.

När du kysser min hjässa, och för mig mot vårt slott.

 

Men det finns ingen låt som kan innehålla alla de där vackra orden, och jag hade ändå aldrig vågat säga dem till dig.

Inte ens om du var den sista människan på jorden, och stod jämte mig.

Du har stadigt funnits vid min sida, oavsett hur jag mått.

 

Jag önskar så att jag kunde ge tillbaka allt jag fått.

Jag vet inte hur vår saga slutar, men så länge jag dig har kvar.

Då kan jag vara så säker, på att leva lycklig i alla min dar [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

Äg dina svårigheter!

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av

äg dina svårigheterAtt äga sina svårigheter? Ja att ta makten över dem, istället för att de tar makten över dig tror jag gör en stor skillnad. Om du avbryter din tystnad, sträcker på din rygg och går med huvudet högt är jag säker på att du kommer att må bättre -det gjorde i alla fall jag. Det är inte dina svårigheter som ska definiera dig utan tvärtom, du som ska definiera dem. Detta inlägg skriver jag för att ge dig hopp. För att jag vet att när man mår som sämst, tror man att man aldrig igen kommer att må bra. Man jag vill berätta för dig att livet kan vända. Att du kanske utan att märka det helt plötsligt har hittar rätt spår i livet och är på väg mot ett tillfrisknande, och att du därefter är smartare och starkare än de flesta andra. Jag skulle vilja dela med mig av grundaren till wearyourlabels historia. Hon led av en depression, ätstörningar och självskadebeteende och trodde likt de flesta andra att hon alltid skulle få bära omkring på det där måendet. Idag  är hon grundare och ägare till klädmärket wearyourlabel och mår bättre än vad hon någonsin kunnat ana. Titta gärna på filmen. Livet kan vända, för dig med!

Intresserad av wearyourlabels kläder? Dem hittar du här!

[embed_video link=https://www.youtube.com/watch?v=wRu4gsINY9A&mc_cid=3fae732113&mc_eid=23ead64f79]

 

 

Bli välorganiserad

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av

Bli välorganiseradOm man rensar ur livet rensar man även ur huvudet, du påverkas av oordning, det höjer din stressnivå! Detta år har jag haft som mål att bli välorganiserad, jag kan väl tyvärr inte säga att jag lyckats till 100% riktigt än men det har helt klart blivit bättre! Självklart börjar jag sortera hela livet på en gång vilket kan vara anledningen till att jag inte kommit ändå fram. Men en hel del saker har helt klart blivit bättre.

För mig tar det väldigt mycket energi att tappa bort och leta efter saker. Jag blir inte bara stressad utan också ledsen och besviken på mig själv. För ofta tror jag att jag vet vart saker är men så visar sig att så inte är fallet och du sjunker den där lilla tron man har på sig själv. Och ni vet alla de där tipsen man får, de är så enkla att de blir svåra! Inte för att skryta men jag kan verkligen konsten att misslyckas. Så lite tips från coachen på hur du kan misslyckas bli välorganiserad:

  • Skriv att göra listor– Jag älskar listor, det stödjer minnet. Och jag gillar den där känslan av att kunna bocka av eller stryka de saker jag lyckats med. Problemet för mig var att ha ETT utrymme för dina listor, så att man inte tappar bort dem….Jag skrev att göra listor, hur många som helst, över allt, jag blandade ihop dem och tappade bort dem. Det magiska vara att hitta ett enda ställa att ha sina lappar på. Jag köpte en stor, dyr filofax där jag tänkte att mitt liv skulle få plats i. Och numera har det fungerat ganska bra. Nu vet jag att någonstans i denna stora kalender, finns mina lappar, anteckningar kom ihåg listor. Här gäller det att hitta din egen lösning. I din telefon kan du tex skriva ner anteckningar om du inte vill ha dem på lösa pappar. Det finns också appar för sådant. Jag testade flera stycken innan jag kom fram till att det är penna och papper som gäller för mig.
  • Ha ett ställe för nycklarna- hur enkelt låter inte det? Men det är faktiskt sant, har man dem på ett ställe så vet man vart dem är. Länge tänkte jag att jag bara hade nycklarna på ett ställe, det var bara det att det var olika ställen varje dag! Efter flera års övning har jag äntligen begränsat utrymmet, från att ha varit hela huset till bara väskan. Egentligen vill jag ha dem i ett speciellt fack i väskan. Men på något konstigt sätt hamnar det på olika ställen i väskan hela tiden. Men det är i alla fall enklare att rota runt i EN väska än i hela huset!
  • Sortera– Jag har en dröm om att sortera upp alla saker i pärmar eller lådor här hemma så att jag vet vart allting ska vara. Det har jag tyvärr inte lyckats med här hemma än men på jobbet har jag sorterat upp alla mina papper i olika mappar vilket underlättar jobbet rejält. Istället för att leta igenom olika pappers högar eller söka efter informationen igen, så tittar jag igenom mina mappar där jag märkt upp olika flikar med tex psykisk ohälsa, yoga, regler osv.  Så att jag lätt får tag i det jag söker. Jag känner en jätte stor lättnad och undrar varför jag aldrig gjort det tidigare. Så nu hoppas jag kunna göra samma sak hemma också!
  • Röra– jag blir trött av att ha det rörigt runt mig. Det tar jätte mycket energi! Hemma går det inte att lösa på något enkelt sätt då jag inte bor ensam och har både hundar och barn, men på jobbet försöker jag alltid ha ett välstädat skrivbord. Jag vill känna kontroll och veta vart jag har mina saker. Det underlättar inte bara mitt arbete utan minskar också min ångest.
  • Möte- Ja, och så var det ju det där med att komma ihåg tider och möten. Här har jag också provat flera olika lösningar.Det finns flera appar som fungerar och som man kan synkronisera så att hela familjen har samma kalender, du kan få påminnelser och liknande. Men nej, jag vill hålla mig till papperslösningen. Så jag har min stora kalender jag skriver allt i. Nackdelen är ju bara att jag ibland glömmer att titta i den!