nimble-builder domain was triggered too early. This is usually an indicator for some code in the plugin or theme running too early. Translations should be loaded at the init action or later. Please see Debugging in WordPress for more information. (This message was added in version 6.7.0.) in /home/nestorfo/public_html/wp-includes/functions.php on line 6170customizr utlöstes för tidigt. Detta betyder vanligtvis att någon programkod i tillägget eller temat körs för tidigt. Översättningar ska läsas in vid åtgärden init eller senare. Mer information finns i Felsökning i WordPress. (Detta meddelande lades till i version 6.7.0.) in /home/nestorfo/public_html/wp-includes/functions.php on line 6170
Artikel i special nest
Vill tipsa er om att det finns en artikel om mig i special nest. Dock kan den endast läsas av de som har premium abonnemang. Dock vill jag för övrigt tipsa er om deras sida och kanske till att skaffa er ett abonnemang 🙂 Där finns massor utav matnyttiga artiklar!
Hejdå ledighet! Hej vardag!
Oj vad många lediga dagar som bara har glidit förbi. Känns som man varit ledig overkligt länge. Vi har haft dagar där vi haft fullt upp och inte hunnit sitta ner en minut, sen har vi haft dagar där hela familjen vandrat runt i pyjamas och knappt gått utanför dörren. Dagar där vi haft huset fullt av liv, av vänner och familj, och dagar där ingen av oss rest oss från soffan. Det har verkligen varit en vecka full av omväxling där man inte vet när dagen ska börja eller hur den ska ta slut. Härliga, härliga ledighet!
Jag får hela tiden påminna mig om att verkligheten väntar runt hörnet och därför hålla koll på vad det är för veckodag, för att se så att jag inte missar något, sånt som att gå till jobbet tex.
Hejdå ledighet! Hej vardag!
Dagarna har gått fort men oj vad jag har njutit, vi har möblerat om, rensat, umgåtts och myst. Jag som vanligtvis längtar efter datorn och att få skriva har helt oplanerat tagit paus. Uppsatsen har jag helt och hållet glömt bort dessa dagarna och mina fingrar har inte haft den där dragningen till tangentbordet som de brukar har. Jag som alltid har en text eller en historia i mitt huvud har inte haft lust att pränta ner någonting. Istället har jag läst, oj vad jag har läst. Tre böcker och ett tjugotal tidningar skulle jag tro (tack readly).
Huvudet har mest bestått av trötthet, oj vad trött jag har varit! Jag har ibland somnat till mitt på dagen när jag planerat att se film med barnen och på kvällen har jag lagt mig före mannen min. Men jag försöker säga till mig själv att det inte är konstigt att tröttheten faller över mig. Jag ser det i stället som ett tecken på återhämtning. Så som jag kört på är det är ok att ta avstånd från alla måsten och vila upp sig ibland.
I morgon vankas det jobb igen, tillbaka till struktur och rutiner och på något sätt känns det ändå väldigt skönt. Jag ser fram emot att följa mitt strukturerade schema, längtar till mina trygga rutiner, och att ständigt känna till dagens innehåll.
Hejdå ledighet! Hej vardag!
Nyårslöfte -Är du värd mig lilla klänning?
2015 var för mig, ett år fullt av utmaningar. Jag bestred varje tanke och varje rädsla som gjorde intrång i min kropp. När kroppen protesterade och hjärnan ropade nej, då körde jag på lite extra bara för att visa vem som bestämmer, och jag klarade det! Klarade mig hela vägen. Jag vann över rädslan, jag vann över ångesten, jag vann över varje elak tanke och allt tvivel jag hade på mig själv. Men oavsett vinst eller förlust så vet jag att det i längden inte funkar att utmana sig på det sättet, eller att köra på så hårt heller för den delen.
Det här året ska därför bli ett lugnare år, jag ska fortsätta att utsätta mig för utmaningar, men av det mildare slaget. Det här är året jag på riktigt börjar bli snäll mot mig själv (det är väl en utmaning om nått), där jag börjar ta hand om mig själv lika mycket som jag vill ta hand om alla andra. Där jag alltid ska försöka att se till mig själv först. Jag ska ha för vana att lyssna inåt istället för tvärtom och följa lusten istället för kraven.
Jag ska belöna mig själv oftare. En klapp på axeln, en high five och ge mig möjligheten att bara få finnas till utan prestation eller innehåll. Jag ska unna mig själv en sovmorgon, en andningspaus, eller ett träningsuppbehåll, om det är det min kropp eller mitt sinne suktar efter. Jag ska försöka ge mig själv lagom stora utmaningar och passande små mål. Jag ska kasta alla tankar som inte förtjänar att bo i mitt huvud och ta bättre hand om de som förtjänas att lyssna på.
Det här är året där jag ska sluta och titta på klänningen jag vill ha, och fråga mig själv om jag är värd den. Istället ska jag ställa mig frågan om den är värd mig [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]
Ibland känns det som att jag kommer från en annan planet. Att jag av misstag har hamnat i de långsammas land. Jag kan bara inte förstå hur saker kan gå så l-å-n-g-s-a-m-t! Ta tex det där vardagliga med att äta, självklart vill du att maten ska gå fort att laga, du är ju hungrig. När du äter den så äter du ju den av samma anledning, och för att du vill bli mätt. Jag brukar ha ätit upp min middag innan familjen har satt gaffeln vid sin tallrik. Jag förstår inte hur de gör, hur kan man äta långsamt? Det tar ju allt från några sekunder till max 5 minuter att få i sig, hur kan man då sitta vi den där tallriken i över en halvtimme? Det har jag då aldrig förstått!
Det är samma när man ska ut och handla. Folk går tydligen sina långsamma söndagspromenader i butikerna nu förtiden. Jag skulle önska att det fanns en omkörningsfil. Jag skulle vilja ta en megafon och skrika ut: RÖR PÅ ER FÖR I HELVETE! Folkmassan står ju liksom helt still!!! Jag är nästan helt säker på att de kan röra sig snabbare än så där, annars är det bara jag som har begåvats med en jetmotor.
Och har ni sett tjejerna som jobbar i klädbutikerna???? De måste ha gått en tredagarskurs hur man ska bli så långsam och provocerande som möjligt. Kön är 100 meter lång och de står där framme och ler och viker sina kläder i långsamt tempo. Vad fan ler de åt, ser de något som är roligt? Varför ska man vika kläderna till perfektion, de hamnar ändå i ett hörn i påsen och slängs sedan in i en garderob. KASTA BARA NER TRÖJJÄVLEN I PÅSEN, HUR SVÅRT SKA DET VARA vill jag skrika, men gör det givetvis inte.
Har ni märkt att de till och med pratar långsamt? Allt du vill veta är vad du ska betala så att du kan ta dig där i från, men nej.
-Ä-r d-u m-e-d-l-e-m?
-Nej!
-J-a-g k-a-n l-ä-g-g-a t-i-l-l d-i-g…..
-Nej jag vill bara betala, strunt i det där
-M-e-n d-e-t t-a-r b-a-r-a e-n m-i-n-u-t….
(så fan heller tänker jag, gör man allt annat i slowmotion, så tar det där kundregistret garanterat mer än en minut)
-Nej, tack!
Att gå med tjejkompisar i klädbutiker, nej tack!! Finns det något som går långsammare? Varför stå och glo på en tröja i 30 minuter, sedan gå ut därifrån, för att sedan gå tillbaka och köpa den där jävla tröjan efter 20 minuter igen, VARFÖR?? Tips: köp det du vill ha och gå!!! Om jag någonsin ska ut i köpcentren så gör jag det tillsammans med min man. Han är som mig, in och ut en affär på max 5 minuter. Vi har gjort hela köpcentret hemma under halvtimmen, och då tycker vi inte att vi stressat. Är det något som drar ut på tiden så är det i alla fall inte jag, nej då är det de där jäkla kassörskorna!
Om jag varit ute på julrean? NEJ!
Psykosomatiska symtom vid ångest -kunskap kan rädda liv!
Jag är inte en person som springer ner vårdcentralen direkt. Jag är där 1-3 gånger om året och då oftast när jag på allvar tror att jag är riktigt sjuk, men så är sällan fallet. Under alla dessa år har det ändå blivit en hel del tillfällen jag varit där och fått reda på att jag inte varit det minsta sjuk. Det som förvånar mig idag är att det inte är någon som stannar upp och förklarar någonting. De lyssnar lite på lungorna, tar några prover säger ”Du är inte sjuk”. Sen får man gå hem.
Läkarens ”lugnande” besked gör mig sällan helt lugn, utan hjälper bara för stunden. Symtomen har jag ju fortfarande kvar. För det jag känner är verkligt, även om läkaren säger att det inte är det. Alla har någon gång reagerat på psykiskt lidande med kroppsliga symptom. Upp till 60-80% av befolkningen uppvisar varje vecka kroppsliga symptom eller känningar, som man inte hittar någon medicinsk orsak till. Oftast går de ju över av sig själv när man inte bryr sig om dem.
Men en person med ångest släpper inte så lätt sina symtom, och gör man det så kommer det i vilket fall nya. Idag kan vetskapen om att det jag känner är psykosomatiskt göra mig något lugnare, även om det inte känns riktigt bra. Men det som irriterar mig mest är att jag fått leta upp den faktan, den här sanningen själv, och inte fått den till mig någon utav gångerna jag varit där.
Problemet är ofta att alla vet hur ångest känns, och att de psykopatiska symtomen inte är något som liknar ångest, därav rädslan. En till svårighet är att symtomen kan se väldigt olika ut, allt från andnöd till klåda. Från domningar i fingertoppar till en abnorm törst. Från yrsel till magproblem.
En läkare borde veta att lösningen inte ligger i undersökningarna (de hjälper ju bara för stunden), utan i en trygg vårdkontakt. Hade en läkare satt sig ner med personer som ofta drabbas av psykosomatiska symtom och berättat vad de känner och varför de känner så, hade patienten sluppit en hel del lidande, och läkaren en hel del jobb.
Tolvstegsprogram mot ångest -starta din egen självhjälpsgrupp!
Nu är det dags tänkte jag, att släppa programmet jag tidigare pratat om. 12 steg från ångest. För er som är nya här kan jag berätta att det är ett tolvstegsprogram mot ångest, som jag skapat med inspiration från AA. Programmet är inte på någotvis färdigt utan ska ständigt jobbas med för att bli bättre. Och detta ska bara ses som ett utkast, en inspiration. Tillsammans, kanske vi kan få det här att fungera!
Min tanke är att man likt 12-stegsprogrammet försöker att få ihop en själhjälpsgrupp där man träffas regelbundet för att gå igenom dessa tolv steg. Att man tillsammans jobbar med sig själv. Både för att man inte ska fastna, men också för att man ska känna sig mindre ensam. Jag tror att vi tillsammans blir starka!
Anledningen till att jag påbörjade det här projektet var för att jag själv inte hittade någon hjälp. I över två år har jag försökt att tjata till mig en plats för terapeutsamtal, äntligen har de satt mig i en sådan kö. Så nu behöver jag bara vänta ca 8 månader till!
För en person som mår dåligt är tre år en alldeles för lång tid! Min förhoppning är därför att det här skall kunna fungera som ett alternativ, som en början, på din förändring. Programmet hittar du här. Kursen är givetvis gratis och kommer alltid att vara det. Det du gör för att få tillgång till programmet är att anmäler dig till programmet (trycker på knappen ”take this course”) och sedan kan du gå igenom stegen i din egen takt.
Jag är jätte glad och tacksam om du vill hjälpta till att sprida och dela programmet. Vill du starta upp en självhjälpsgrupp i din stad? Kontakta gärna mig så kan jag hjälpa dig med hur du går vidare!
Jag ville bara hoppa in och önska er alla ett Gott nytt år. För er som inte har skaffat en kalender för 2016 än vill jag tipsa er om Sara Woodrow som delar med sin av sina underbara målningar i kalenderform. Bara till att skriva ut och sätta upp på väggen. Du laddar ner den här.
Ville också passa på att tacka er för detta året och hoppas att ni följer med mig in i nästa. Ni ska veta att jag är glad och tacksam för varje kommentar och varje delning. Nog för att jag älskar att skriva, men er uppskattning gör det hela ännu roligare. När man tvivlar på sig själv och sina förmågor finns ni där med värmande ord. Så ett jätte tack till er!
Önskar er allt gott! [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]
Lust att lära?
Jag älskar hundar och har haft hund i hela mitt liv. Om någon skulle fråga mig skulle jag nog till och med våga säga att jag är riktigt duktig på området och skulle kunna ge dig ett råd eller två. Min första egna hund hade jag i 10 år + att jag även hade haft två hundar i familjen innan det. Jag minns att när jag skaffade hund nummer två så trodde jag att jag visste exakt hur jag skulle uppfostra och träna honom. Men det visade sig ganska snabbt att jag hade fel. Nummer två hade en helt annan personlighet än nummer ett och många gånger fick jag göra tvärtemot vad jag hade lärt mig. När jag skaffade hund nummer tre kände jag mig än mer självsäker och hundvan. Till min förvåning funkade inte några av de sätten jag hade lärt mig, jag fick återigen lära om, lära nytt.
Nu är jag inne på hund nummer fyra, och jag vet nu att jag istället måste lära känna individen framför mig än att ta föregivet att han är som alla andra bara för att han är en hund. Bara för att de är stöpta i samma form så fungerar de inte likadant!
Jag tror att det är samma med människor. Bara för att elev ett förstår så innebär det inte att elev två gör det. Och istället för att försöka förändra personen eller skylla på att hen inte kan så måste vi förändra oss själva. För alla kan! Alla kan om man får lära sig på sitt sätt!
Det spelade ingen roll hur mycket jag skrek, hoppade eller försökte se rolig ut framför min bulldogg, han tittade bara på mig som om jag vore dum i huvudet och gick sedan och lade sig. Han var inte alls intresserad av att leka lekar eller lära sig att jobba med en klicker. När jag skaffade min boxerblandning fick jag absolut inte försöka att stissa upp hunden, där fick jag istället jobba med att varva ner. Jag fick hela tiden leta efter nya lösningar och förändra mig.
Likt hundar har vi människor också olika personligheter. Vissa är energiska, andra lata, vissa är trygga, nyfikna medan andra är ängsliga och skygga. Inom hundträning jobbar man alltid efter att hitta verktyg som passar hunden och inte tvärtom. Det går inte att jobba med en hund som inte vill, och om hunden är arg eller motvillig så är det jag som har gjort fel -och inte hunden. För det är ju jag som är läraren, ledaren, som får hitta lösningar, nya arbetssätt.
Tänk om vi hade kunnat träna våra barn som vi tränar hundar! Att den största utmaningen låg på läraren istället för eleven, och att eleven likt hundar bara arbetade av ren lust men ändå lärde sig en hel del på köpet!
Mentalt bokslut
Fick ett tips från en av er bloggläsare (Tack Anna) om Staffan Taylor som skapat en drömplan. Något som jag efterfrågade i tidigare inlägg då jag gillar att kunna planera och strukturera mitt år. Jag tyckte planen var så bra så att jag snodde den rakt av! Jag tog till vara på Staffans råd att även boka in tid i kalendern för att följa upp planen under året, det har ju hänt vid tidigare tillfällen att man halkat till och fastnat i något annat projekt istället :Amazed:
MENTALT BOKSLUT 2015
1. Har du haft några mål uppsatta senaste året? Hur gick det?
Mitt mål för 2015 var att börja föreläsa, jag minns inte exakt antalet jag hade som mål, men jag är mer än nöjd över mitt föreläsningsår. Jag känner till och med att jag låg i överkant vilket jag också har lärt mig en hel del av.
Ett annat mål jag hade var att bli klar med min uppsats och fira den med buller och bång. Men föreläsningar och andra impulsiva ideér kom emellan så där kom jag inte i mål. Men jag slår inte på mig själv för det utan för över det till nästa år istället och ska denna gången försöka hålla fokus tills jag är klar!
2. Vilka människor hade störst positiv inverkan på ditt liv under året?
Åh svårt att säga. Har som jag sagt tidigare träffat så mycket underbara människor under det här året. Men ofta känner jag att jag saknar någon att prata företag med, jag saknar också någon som kan stoppa mig eller säga till mig när jag har svävat iväg för mycket. Därför har jag uppskattat Maria Andersson jätte mycket, hon har varit en person jag kunnat ringa och rådgöra med, samtidigt som hon vågar skratta åt mig och säga till mig när jag har för många järn i elden.
3. Vilka tre saker har du gjort under året som du redan är riktigt stolt över?
Jag är stolt över varenda föreläsning, även de jag känner att jag gjort mindre bra. För mig är det en jävla kraftansträngning som också kräver mycket mod , så jag är super stolt över att gått emot mina rädslor så mycket som jag gjort under detta året.
Jag är även stolt över min medverkan i SVT serie #mittpsyke, det var som jag sagt tidigare inget självklart eller lätt val.
Jag är stolt över att jag inte gett upp om min uppsats. Jag har tusentals bokideér på gång och massa annat jag vill göra, så även om jag inte är klar med uppsatsen har jag ändå kommit en bit framåt, och det viktigaste är att jag inte har gett upp.
4. Inventera din omgivning och din energi – Vilka människor har du umgåtts mycket med under året? Har det varit energy givers eller energy suckers?
Förutom min familj skulle jag inte säga att jag direkt har umgåtts mycket med någon. Jag skulle vilja tillbringa mer tid med vänner men känner ofta att jag inte har varken tid eller energi. Jag har definitivt inga energislukare runt mig i alla fall, de har jag gjort mig av med för länge sen!
5. När valde du att stanna i din trygghetszon? Varför?
Hm, jag tror inte att jag varit i min trygghetszon alls det här året, jag har levt så mycket utanför den att har svårt hitta tillbaks. Men nästa år planerar jag att stanna i vara i trygghetszonen lite mer. Även om man inte ska vara där allt för länge så behövs den för att kunna vila upp dig!
6. Skriv ner tre utvecklingsområden som du kan se hos dig själv under året som har varit som du vill förbättra ännu mer Ex. en vana eller ett beteende du vill bryta.
Jag vill ge mer tid till mig själv, så som tex några minuter mindfulness om dagen, det vill jag förbättra och fortsätta med. För det är jag värd!
Säga nej till uppdrag som bara kostar mig energi och tid och inte ger någon inkomst. Det lärde jag mig i slutet av året och det måste jag bli bättre på! Jag vill bli bättre på att tacka nej utan att få dåligt samvete, ofta tänker man att det är bara ett tillfälle och man offrar sig, ger bort sin tid. Men det är inte bara ett tillfälle, under ett år kommer massor av sådana tillfällen, och det är inte bara min tid de tar. Det är tid från min familj, från mina barn, och den tiden kan jag inte ge bort gratis!
Jag skulle vilja bryta min impulsivitet, men det känns omöjligt. Men ja, det skulle väl vara klokt att inte bara följa känslor. Även om jag tänker efter både två och tre gånger innan jag gör något ibland så hjälper inte det. Jag följer ju ändå känslan, vill jag nått, ja då gör jag det. Kanske skulle testa tvärtom. Jag vill nått, men låter bli att göra det?
DRÖMMAR OCH MÅL FÖR KOMMANDE 365 DAGAR
Vad vill jag se/uppleva/göra?
Hur vill jag utbilda mig?
Jag vill göra färdig den utbildningen jag håller på med, sen finns det massor av utbildningar jag skulle vilja ha. Jag älskar att studera! Men utöver högskolestudier skulle jag vilja utbilda mig i ACT och mindfulness.
Vad vill jag ge till andra?
Jag vill vara närvarande . Jag vill att personen ska känna att jag finns och lyssnar när jag är tillsammans med dem. Jag tror inte att så alltid är fallet idag, men det är i alla fall min önskan.
Vilka personer vill du träffa och spendera tid tillsammans med?
Förutom min familj så skulle jag vilja träffa andra företagsamma människor. Jag tycker det är så himla kul att kunna sitta och bolla ideér, marknadsföring eller kommande projekt. Jag har en idé om att samla ihop ett gäng företagsamma personer för att träffas några gånger om året för att peppa och utmana varandra vad gäller sitt företagande. Tycker jag skulle vara jätte givande och kul! Så kanske träffar jag någon av de personerna i år!
Hur vill du att din hälsa & balans ska vara? Hur ser en framgångsrik hälsovecka ut för dig?
Träning är jätte viktigt för min hälsa. Jag har gjort ett träningsschema som jag hoppas att jag följer till 98%. Jag vet att jag får en psykisk svacka om jag inte tränar så för att må bra måste jag hålla igång. Sen var det ju det där med jobb då, men jag tycker att jag har lugnat ner mig och minskat pressen på mig själv. Jag vill absolut inte ha det som det här året när jag varit jätte mycket uppe i varv innan varje föreläsning och jobbat med den i veckor fast att det inte behövts. Jag hoppas kunna vara lugnare nästa år. Att hitta någon bra balans mellan vila och jobb. Jag älskar ju att skriva så det känns aldrig jobbigt för mig, det är allt det där andra rned företaget som kan bli press och stress. Mindre av det 2016!
Vilka mål drömmer du om som kittlar i magen kopplat till arbetet och/eller privat?
Magkittlande mål – har du fler magkittlande mål som du vill pensla ner?
Böcker så klart. Vill skriva massor av böcker!
DINA RÄDSLOR – VÄND DIN RÄDSLA MED DIN DRIVKRAFT
Vilka är dina två största rädslorna som hade kunnat hindra dig från att lyckas?
Att jag inte vill ta plats och att jag inte vill vara förmer än någon annan.
1. Om du endast fick välja tre mål, vilka tre mål är de viktigaste för dig?
2. När du vet ditt varför så blir vägen dit mycket enklare – varför vill du detta?
3. Call To Action – Jag vill att du skriver ner ett action-steg du kan ta för att idag komma närmare ditt mål. Ett samtal, ett mejl eller vad är nästa steg?
Den senaste lästa boken på mitt nattduksbord är Motgiftet, lycka för pessimister av Oliver Burkeman. Jag vet inte med dig men själv kan jag bli trött på all glättig självhjälpslitteratur. För enligt många av dessa böcker handlar det bara om att vara positiv eller tänka annorlunda, men ofta är ju inte problemen så små att det räcker för någon att säga till oss och tänka positivt så går det över, nej tvärtom.
Syftet med boken ”Motgiftet. Lycka för pessimister.” går ut på att försöka motbevisa det positiva tänkandets ideologi och istället ge möjligheter till att finna lyckan den negativa vägen. Burkeman menar att vi behöver lära oss att leva med insikten om vår egen dödlighet, våra misslyckanden och vår osäkerhet för att kunna leva ett lyckligt liv.
Jag tyckte att det var en härlig bok full med klokheter. Och för egendel så är detta ett tänkande som passar mig bättre än att gå runt och låtsas vara lycklig och försöka se positivt på alla händelser här i livet. Jag håller med Burkeman till 100% om att det handlar om att kunna leva i ovisshet och otrygghet. För ofta är det i alla fall där min ångest startar.
Som Burkeman skriver ”Man blir inte kvitt obehagliga känslor och tankar bara för att vi slutar tänka på dem.” Han menar också att vi borde stå ut i känslan att inte söka efter en lösning, utan att det mer handlar om att stå emot längtan efter fullständighet, visshet eller lindring. ”Du kommer inte finna en enda sanning i ditt liv för du jagar dem hela tiden. Det är jagandet, det rastlösa sökandet, som är problemet!”.