Allmänt

Hur skickar man brev till himlen?

Hur skickar man brev till himlen och hur vet man att det kommer fram?

Vad skriver man för adress och kallas du fortfarande vid ditt namn?

Hur vet jag att du läser och vart lämnar du ditt svar?

Vart gör jag av alla orden som blev lämnade kvar?

Vart finns din brevlåda och vad har du för adress?

När man är i himlen är det fortfarande sekretess?

Hur vet jag att du på riktigt läser och vem sitter du bredvid?

Hur kan jag säkert veta att du tar dig tid?

Jag har inte avslutat vårt möte och du får inte bara gå.

Det finns lagar och regler och man får inte göra så.

Jag såg en annan framtid än den du tog.

Men jag hann inte visa den för dig innan du packade och drog.

Nej du har brutit vårt löfte och jag tänker efterlysa dig.

Du gjorde fel som lämnade mig.

Hur skickar man brev till himlen och hur vet man att det kommer fram?

Vad skriver jag för adress och bär du fortfarande ditt namn?

Till min fina arbetskamrat:

Som en ros bland grässtrån

Din sista dag och jag vill inte möta dina ögon, rädd för att brista ut i gråt. Jag vill inte ge dig en kram, jag vill inte ta farväl. Jag vill springa ut bakvägen utan att möta någons blick. Jag vill ge dig en gåva men istället får du mina ord. Jag hoppas att du läser dem och finner något i dem som är vackert.

Du är speciell och det vet du om. Jag beundrar dig av fler anledningar än vad som går att uttala. Om jag bara skulle få ge dig ett namn så är det rättvisa. För det är vad du är. Rättvis. Då står alltid på de svagas sida, tycker inte om skitsnack och är inte rädd för bråk. Och jag beundrar dig för det.

Du talar utan att linda in dina ord, du säger vad du tycker, varken mer eller mindre och jag uppskattar dig för det. Jag har aldrig varit rädd när jag har dig bakom min rygg och det besparar mig ändlöst med energi.

Du gör alltid det där lilla extra, tar tag i saker som ingen annan ser, och jag kommer att sakna dig för det. Du är dig själv i varje situation, du skrattar och du gråter, men känselspröten utåt. Du kan läsa människor, är omhändertagande och äkta. Ingen behöver tvivla på dina ord, på dina handlingar, (mer än kanske du själv). Du gör saker av godhet, sällan tvärtom.

Kanske känner jag igen mig själv i dig, så där starkskör och äkta, men aldrig kan jag bli som du. Du har orden i din mun medan jag har dem i min hand.

Jag har alltid kunnat vara mig själv i din närhet. Behöver inte göra mig till eller vara rädd för att säga fel. Och jag tror att många känner så. Att de kan sänka sina axlar när de kommer in i ditt rum. Släppa sin mask och bara vara. Du är omtyckt, mer än du vet om. Och dom som mött dig glömmer dig sällan.

Du låter andra människor växa utan att blåsa upp dig själv. Det är det fina med dig. Du låter andra glänsa, leder dem till podiet och låter dem ta första plats utan att tveka. Du hjälper till och med till och polera dem men tar själv aldrig åt dig äran.

Det borde du göra oftare, ta åt dig äran. Tänka på allt bra du gjort och hur många du faktiskt har hjälpt. Du borde slå dig själv för bröstet och säga att du kan, för det kan du, utan tvekan.

Du gläds åt andras lycka, utan avundsjuka eller sura miner. Det är ovanligare än du vet om och är en av alla orsaker till att du är unik. Du är som en ros bland grässtrån, du sprider en doft omkring dig och lämnar sällan någon oberörd. Du har kronblad som lätt kan falla av och man får vara försiktig om man ska hålla dig i sin hand. Du är större och starkare än de flesta andra och kan vissna och dö om man inte sköter dig rätt.

Du är speciell och det vet du om. Jag beundrar dig av fler anledningar än vad som går att uttala. Om jag skulle ge dig ett namn så är det mänsklig. För mänsklig, det är vad du är.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Ibland får jag påminna mig själv om att jag redan gjort min arbetsdag när jag kommer hem. Att åtta timmar räcker och att det är ok att bara vila och sitta still.Jag måste inte jobba, jag måste inte göra något, men ändå är det så svårt att låta bli.Bara svara på ett mail, bara skriva ut en faktura, skriva ett inlägg eller fila på en ny ide. Öppnar jag inte datan läser jag ofta en fackbok, skriver en att-göra-lista eller målar upp en ny plan.När jag tror att jag är trött finns det alltid mer att krama ut, minst 10% till. Därför är trötthet aldrig en ursäkt. Den finns inte hos mig. Det är bara att köra på, och ofta kör jag på utan att tänka. Impulsiviteten vinner alltid över tanken även om tanken är smartare. Konstigt det där tänker jag och arbetar vidare.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Återigen tack för ert stöd. Ni är så fina. Känns ganska fantastiskt ha så många personer runt sig (vissa av er som jag aldrig ens har träffat) men som ändå erbjuder ett lyssnande öra, och vill ställa upp. Det värmer verkligen i hjärtat med sådan respons. Tack!

Igår for jag till ett stormigt Stenungsund för att möta Ellinor. Det var vår andra träff, men ändå känns det som om man länge känt varandra. Det är konstigt det där. Med vissa personer kommer det naturligt, men andra inte alls. Jag har lärt känna Ellinor via bloggen, det är märkligt hur mycket en blogg kan göra med ens liv [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

 Det är så härligt att få nya vänner i vuxen ålder. Det kan jag verkligen behöva då jag isolerat och avskärmat mig sedan jag fick mina barn. Plötsligt räckte energin inte till något annat än att ta hand om dem. Det kändes aldrig ens som ett val även om jag förstår att det var så det var. Så det är verkligen nödvändigt för mig att få lite luft under vingarna igen.

Ellinor är också företagare, det gör det hela lite extra roligt. Det känns så skönt att kunna drifta tankar och göra planeringar ihop. Jag har sagt det förut men man är väldigt ensam som företagare och det är skönt att kunna hitta ”arbetskamrater” även om man inte arbetar inom samma område [wp-svg-icons icon=”star” wrap=”i”]

Idag står det löpning på schemat. Eller löpning kanske är lite överdrivet, jag ska jogga någon minut eller två [wp-svg-icons icon=”happy” wrap=”i”] Efter ett besök hos sjukgymnasten i veckan gav hon mig klartecken att jag kunde pröva att springa med min fot, så idag ska jag testa. Men har faktiskt ingen aning om hur det kommer att gå. Smärtan fick bestämma sa hon, men om jag får bestämma dyker smärtan inte upp alls. Vi får se…

Sen ska jag håva i mig några grönar drinkar. Det är också en ny vana vi skapat i familjen. Vi införskaffade oss en råsaftcentrifug förra veckan och nu ska det juicas minst en gång om dagen, gärna mer. En av alla grejerna jag vill göra för att hjälpa min hälsa. Man inser liksom aldrig hur viktig den är förrän man förlorat den, så nu består jobbet av att komma tillbaka till sig själv igen.

Önskar er en skön Söndag!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Kanske borde jag ha sett någonting. Kanske borde jag ha anat att något var fel. Jag om någon borde ha vetat!

Kanske blir jag arg på mig själv fast att jag vet att det inte finns någon anledning, och kanske blir jag rädd, för att situationen kommer att upprepas.

Kanske blir jag lite besviken på dig, som inte bad om hjälp, eller var det kanske det du gjorde, utan ord.

Kanske missade jag signaler som du lade framför mina fötter, kanske trampade jag på dig som alla andra.

Kanske har jag ingen roll i det här alls. Kanske är jag bara en liten bifigur utan plats, utan syfte. Kanske tvivlar jag på mig själv, på mitt syfte, på min kunskap. Kanske undrar jag om skulden alls är min att bära.

Kanske funderar jag på om det fanns något som jag överhuvudtaget hade kunnat förändra, eller kanske var det just det jag gjorde. Kanske väcker händelsen känslor i mig, för stora för att jag ska kunna hantera, eller kanske hanterar jag det precis som jag ska.

Kanske känner jag för mycket. Kanske har jag inte någon rätt att ens vara påverkad. Kanske överdriver jag. Kanske spelar det ingen roll.

Kanske hade vårt möte ett syfte, kanske fanns det ingen mening alls.  Kanske blev jag lurad, förevigt förledd. Kanske förändrar du för alltid min situation eller kanske händer ingenting.

Kanske är jag sårad, besviken. Kanske sörjer jag ett lyckligt slut. Kanske funderar jag över dina tankar, kanske lider jag med din sorg. Kanske känner jag din smärta, kanske sörjer jag hjälpen du aldrig fick.

Kanske är jag arg på ditt beslut, kanske ville jag ha chansen att säga ett sista ord.

Kanske vet jag inte vad jag känner, kanske känner jag inget alls. Kanske är frågetecknet större än dess svar och kanske kommer jag aldrig att få veta.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Tack för fina mail och peppande kommentarer. Såklart att det känns att gå utanför sin ”comfortzone”, men ert stöd gör att det ändå känns 100 gånger lättare. Jag är inte den som vill leva utan att chansa, som egentligen är rädd för misslyckanden. Äh, det är bara att ställa sig upp igen och skaka av sig dem.

Självklart kommer ni får vara med på även den resan från start till mål, och har ni personer ni tror skulle vara lämpliga och intresserade av att vara med i min paneldebatt och bor i närområdet, hojta gärna till!

Puss på er!

Jag skrev i ett tidigare inlägg hur det kan vara att ”känna för mycket känslor”, och har fått en del frågor kring hur man skall kunna jobba med människor när man känner som man gör. Som jag sa tidigare ser jag det idag inte som en svaghet utan istället som en styrka, men det innebär inte att det inte tär på krafterna eller kan vara jobbigt för mig, men jag har absolut blivit bättre på att hantera det.

Jag har insett hur viktigt det är att inte låta känslorna äta upp mig, att kunna sortera vad som är ditt och vad som är mitt. Även om den vetskapen inte får bort ångesten kan det hjälpa att veta om jag har ångest för att någonting oroar mig i mitt privatliv eller om jag är ledsen för någon annans skull. Jag har av många fått frågan hur jag klarar av mitt jobb, som till stor del handlar om att ta emot andras känslor. Så här kommer mina tips kring det:

• Eftersom jag får så mycket intryck har jag valt att utesluta vissa saker som inte ger mig något. Det kan absolut vara jobbigt att prata med ledsna eller ångestfyllda klienter men det känns mer meningsfullt än att höra/läsa om hemskheter i tidningar/radio/tv. Jag tycker att det är ok att undvika saker så länge du är medveten om att du gör det.  Det är ett val jag gjort för att orka med.
• En fördel när man är en person som känner starka känslor är att man ofta tydligt kan känna av sanning eller lögn. Använd dessa fördelar!
• Efter att du haft ett samtal stanna upp och reflektera över dina känslor. Vad bor det för känslor i mig nu? Är det mina känslor eller känslor som väckts i mig  under samtalet? Om jag känner att jag har svårt att släppa ett samtal eller möte så går jag alltid och pratar med en arbetskamrat för att inte ta med mig jobbet hem.
• Var ärlig mot den du möter. Blir du påverkad under samtalet, säg det. Istället för att försöka avbryta samtalet för att du tycker att det är jobbigt, för att du inte vet vad du ska säga eller vet hur du ska hantera det så säg som det är. Jag hade en man som berättade om hur han började missbruka efter hans frus död. Det var en historia som berörde mig djupt och jag kunde inte på något sätt lindra hans sorg och var tårfylld under hela samtalet. Jag lät honom prata, jag lyssnade och det räckte.
• Tillåt dig själv och vara ledsen och gråta. Du är inte en starkare person för att du håller känslor inne. Du är människa och du känner, det är helt ok att visa det.
• Sluta värdera dina känslor som bra eller dåliga. Känslor är känslor, varken mer eller mindre. Ingen känsla är bättre eller sämre än den andra.
• Var också medveten om att de kommer och går. Känslan du bär i dag, kan vara bortblåst i morgon. Stanna inte i känslor, släpp taget. Se dem som små vindpustar istället för som moln (och kom ihåg att vinden alltid vänder).

Har du några tips? Dela gärna med dig!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”]Lämna en kommentar

Just nu är det en hel del på gång…

För en vecka sedan hade jag min första workshop i terapeutiskt skrivande. Det kändes som startskottet för det som komma skall. Jag är så pepp och ser fram emot kommande kurser och utbildningar. Det är så roligt att få dela kunskap med andra och se dem växa. Det finns stora planer men lite tid så jag håller på och strukturerar upp det för mig själv. Har ju en tendens att alltid gå ut för hårt och för mycket. Så jag har nu tagit ett steg bakåt för att titta på det lite utifrån. Planera stort men agera litet, typ. Får se hur länge jag kan hålla mig. En kursstart för skrivterapi på distans är i Sep och en i Nov är det bokat i alla fall. Sen skall jag ju köra en på plats i Vänersborg. Planerar också att lägga upp mer e-kurser så att du kan jobba i din egen takt. Men det ligger lite längre fram.

Nu har jag också fått tillbaka mitt manus från Ylva Ginsberg och Annika Brar som jag valt ut till att skriva förord och blurb. Fick jätte fina texter tillbaka så nu behöver manusarbetet sätta igång igen. Båda Ylva och Annika har själva skrivit böcker/artiklar på ämnet och jag sökte någon med forskningsanknytning eftersom boken är akademiskt lagd. Så nu ligger det arbetet och väntar på mig.

Ska också planeras en releasefest som jag önskar blir helt annorlunda denna gången. Vill ha en stor föreläsningsfest med ballonger, pompa och ståt *drömmar*, men vi får väl se vart det hamnar. Tänker mig en paneldebatt om ADHD och kriminalitet, föreläsningar och samtal på ämnet. Japp, vi får se vart det slutar. Har du förslag eller vill hjälpa till på något sätt, välkommen att anmäla ditt intresse [wp-svg-icons icon=”happy” wrap=”i”]

Jag har också planerat att ha livesändningar i min fb-grupp skrivterapi, där vi tillsammans kommer diskutera kring skrivandet (är tanken). Välkommen dit om du har intresse. Det kommer även ske förändringar i mitt månadsbrev som kommer rikta in sig på skrivande och skrivövningar. Är du inte anmäld så signa upp dig här, bums!

Sen planerar ju jag och Maria ett projekt ihop, det ska bli så kul att jobba ihop med någon. Lite energi in och inte bara energi ut liksom. Vi hoppas kunna dra igång om några veckor. Lovar att säga till när det är dags!

Ja, det är väl vad som händer just nu. Vad har du på gång?

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Vilken fantastisk månad. Jag har ångest över att den tar slut (så också min semester). Jag har haft det så otroligt bra (trots min stukade fot). Den sista semesterveckan har jag kunnat ta lite längre promenader på någon kilometer eller så. Jag försökte en längre sträcka men då svullnaden den upp och började värka direkt. Dom första tre veckorna mådde jag trots min fot ganska bra men din sista veckan som ”orörlig” har jag känt att mig mer nedstämd. Jag vet av erfarenhet att jag lätt drabbas av nedstämdhet om jag inte tränar och kanske därför det där med foten gjorde mig än mer upprörd. Jag har varit lättretlig och på ett tråkigt humör. Känt mig instängd när jag inte kunnat komma ut så mycket som jag önskat. Blir nog därför bra att börja jobba igen så att jag kommer ut och gör något annat.

Bra saker som hänt i Juli:

• Jag har haft en workshop i terapeutiskt skrivandet vilket kändes jätte kul
• Har laddat för mina kommande månadskurser i terapeutiskt skrivande
• Jag har fått vara tillsammans med min familj <3
• Det har varit fantastiskt fint väder
• Vi har fått rensat och sorterat ut lite här hemma vilket känns otroligt skönt
• Jag har hunnit tänka och fundera mycket över mitt företag vilket gör att jag förhoppningsvis har en starkare målbild framför mig och tar rätt beslut i framtiden
• Det har varit så otroligt kul och skönt att lägga ner mer tid på mitt företag
• Jag har läst så himla många bra böcker om skrivande!!

Saker att se fram emot i Augusti:

•  Att sommaren inte är över bara för att semestern är det
• Att plocka blåbär, hallon och vindruvor i trädgården
• Att förhoppningsvis kunna ta lite längre promenader
• Få träffa mina härliga arbetskamrater igen!
• Förhoppningsvis mer sol

Månadens affirmation:

De senaste två månaderna har affirmationen handlat om min kropp. Jag är inte färdig på långa vägar men hittade en som tilltalade mig mer denna månad då jag ligger väldigt långt fram i mina tankar. Jag drömmer och planerar om min framtid, har en sak på gång som jag inte kan berätta om än. Men jag hoppas så mycket på den att jag har svårt att se någonting annat. Skulle jag få ett nej skulle jag förutom att bli totalt nedslagen ha svårt att se min fortsatta riktning. Jag vill därför fokusera på här och nu och inte stressa över min framtid. Min affirmation denna månaden är därför :”jag är där jag ska vara”. Jag vill känna tillit till processen och lita på att det som händer är det bästa för mig.

Månadens aha-upplevelse:

Kanske ingen aha-upplevelse direkt. Men nu med skadad fot blev jag återigen påmind hur viktig min träning är för min psykiska hälsa. Att det inte handlar om att gå ner i vikt eller hålla sin kropp i form, utan mer frid i sinnet. Förutom frihet och egentid behöver jag varje lite endorfin träningen kan ge mig.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Livets melodi

Jag förundras över naturens storhet, dess ljud och dofter. Som en teater utan slut.

Ändå känns det som att jag inte hinner se allt. Att jag missar var och varannan minut.

Åren kommer och går, ändå är dom densamma.

Ligger lager på lager utan att damma.

Våren ger alltid hopp, får en att vakna till liv.

Allt står i knopp, människan får driv.

Sommaren är kort, fylld med drömmar som aldrig uppfylls.

Försvinner oftast bort, även om den förgylls.

När löven faller vet jag att vi möter honom igen.

Hösten kommer alltid som en sann och trogen vän.

Vintern är en enda lång väntan, både på det som ska komma och det som ska gå.

Vi blir aldrig nöjda, ändå är året aldrig mer annorlunda än så.

Dagar kommer och går, tiden passerar oss förbi.

Konstigt ändå när vi befinner oss mitt i.

Livet är nu, ändå skjuter vi ofta upp det till sen.

Som om allt skulle komma tillbaka till oss igen.

Kanske är det det som är att vara människa

att inte kunna uppskatta allt, att inte kunna höra livets melodi,

kanske blir vi tondöva, när vi befinner oss mitt i.