Allmänt

Även kargt levande växter kan blomma

Att vinna tillit måste vara det finaste som finns. Det måste räknas som den högsta vinsten. Det känns som jackpot varje gång. Jag ler med hela mitt hjärta och blir påmind om att det är därför jag är här, för att du ska få uppleva den där tilliten om så bara för en gång.

Jag vill bara omfamna din rädsla och be dig lita på mig, men vet att plötsligt en dag är den där, tilliten. Den finns mellan oss, så tunn, vacker och skör att den vid fel rörelse kan spricka. Jag beundrar den varje gång, som en magisk bubbla mellan oss i glimrande färger, och tänker att den här, den har jag skapat, men mina bara händer, format den och färgat den. Jag.

Jag ställer mig på pallen och kommer hem med första priset. Jag vet att den lätt faller ut min hand men när jag väl har den så njuter jag varje gång. Känner äkta glädje och vill fånga stunden, bura in den.

Det är som att gå på is, jag får vara varsam, gå med försiktiga steg fast att jag vill springa. Låta vissa ord mjukt lämna min tunga och andra stanna kvar. Svälja dem så hårt att jag får ont i magen. Jag måste vara lyhörd, spegla varje rörelse i ditt ansikte, dina rastlösa händer och din tunga kropp. Att få tystnaden att tala är magiskt, önskar att jag på något sätt hade kunnat bära med mig den där känslan även efter vårt möte. Det är en konst och den konsten kan jag. Jag får ständigt påminna mig om det, ge mig själv ett diplom, sätta upp ett på väggen efter varje lyckat möte.

Jag behöver säga till mig själv att jag är duktig, att jag är bra, och jag skulle vilja säga till dig, att du just gjorde min dag [wp-svg-icons icon=”heart-2″ wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Att följa livet

Tänk om, tänk om, tänk om. Hela livet är ett gäng förberedelser utifall om att. Det är ständigt massa val, ska vi göra det nu eller sen, vad händer om vi väntar? Ibland önskar jag att jag hade en spåkula, så att jag kunde sitta lugnt bredvid medan livet händer. Jag blir så trött på rädslan, rädslan av att inte veta, att inte kunna förutspå.

Det är den där oron som tidigare ätit upp mig, som fått mig att ligga sömnlös, bli rädd och hämmad. Som förkortat mina dagar och tagit år av mitt liv.

Nej, jag har bestämt mig för att följa livet, att inte veta, aldrig lova. Att följa vinden för dagen och se vart den bär mig. Att sluta förbereda mig, jobba för en framtid som kanske aldrig kommer. Jag gör det jag drömmer om idag, i morgon kan det vara annorlunda och det är ok.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Om det är något jag lärt i mitt företagande så är det hur viktig återhämtning är. När det kommer till mitt företag så vet jag exakt vad som tar, och vad som ger energi (det är inte lika lätt att avgöra eller ens påverka när det kommer till ens anställning).

Jag tycker ju det mest är roligt i företaget så klart, annars hade jag inte fortsatt. Men när det kommer till saker som kräver att jag är social, så som att tex stå på mässor, event, eller hålla föreläsningar, så har jag lärt mig att jag är helt slut efteråt. Hur roligt jag än tycker att det är så är batteriet helt urladdat efter sådana dagar. Klok som jag är [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”] tog jag semester i dag för att kunna vila upp mig efter min två-dagars konferens.

Det var välbehövligt, minst sagt.

Jag startade dagen men levande ljus, färskpressad juice och så mycket frukt och grönt jag kunde hitta i skafferiet. Gick inte ur soffan förrän vid lunchtid då hundarna tyckte att de ville gå ut. Hela dagen har gått i ett behagligt tempo och jag vill nästan att klockorna ska stanna så att jag kan få njuta ännu mer, av att bara vara.

Nu har jag precis varit en sväng i stan för att hämta upp ett paket med böcker och snart är det middag med familjen. Ikväll kör jag och Maria LIVE-TV kvinnor med ADHD (18:00) och sedan är resten av kvällen vigd åt mys med de små. Fasen vilken bra dag!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Är nyss hemkommen från Vann-spa och är slut i både kropp och knopp. Förutom några dagars sömnlöshet har jag överätit mig något enormt. När ska man någonsin lära sig att klara sig att hantera en buffé? Hur svårt ska det egentligen vara att äta lagom? Har legat en bra stund i sängen med magont innan jag kunde ta mig upp och göra det minsta. 

Det här var verkligen vad jag behövde. Extra tid med mina fantastiska arbetskamrater, träffa spännande och trevliga kollegor från andra frivårdskontor och en inspirerande föreläsning av Mia Törnblom. Jag ska inte ljuga om att mitt arbete känts tungt ett tag. Men när Mia som själv varit i kontakt med Kriminalvård i sina yngre år tackade för det jobb vi gjorde kände jag mig tårögd. Det var precis den där påminnelsen jag behövde. Stoltheten jag behövde känna i mitt bröst, istället för det där ständiga känslan av misslyckande jag haft sedan jag återvände från min semester.

Mia Törnblom -Vilken förebild!

Men nu väntar en veckas semester från mitt ordinarie arbete, jag ska ställa ut på konferensen i sucidprevention, ha några företagsmöten  och planera inför kommande bokrelease. Det här är precis vad jag behöver just nu, fylla på mig med kunskap, kärlek och nya kontakter. Flera händelser har tömt mina depåer så nu är det dags att fylla på mig själv. Ser fram emot en spännande vecka och önskar er en fin helg!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Människan bakom myndighetsutövningen

Det finns mycket negativt att säga om myndigheter och myndighetsutövning. Jag läser ofta artiklar och inlägg om människor som anser sig blivit felbedömda och psykisk misshandlade av arbetsförmedlingen eller försäkringskassan. Och det är fel och gör mig alltid lika ledsen och arg…men…bakom varje beslut sitter en människa. En människa som allt som oftast menar väl (det vill i alla fall jag tro). Jag tror i grund och botten att personen har valt ett socialt yrke för att hjälpa människor och inte tvärtom. Jag vill inte med detta inlägg försvara felaktiga beslut, tvärtom, men jag vill försvara människan bakom beslutet (eller i alla fall en del människor), de som får flera lass med skit bara för att de gjort sitt jobb, trots att det varken känns rätt eller kul.

Jag tror sällan personer är ute efter att såra eller förstöra fast att det kanske i många fall är så det slutar (eller så det känns för dig). Personen som ger dig ett negativt beslut är ingen robot, hen är en människa som måste följa lagar och regler för att inte själv bli utkastad från systemet. Ett beslut kan göra otroligt ont i personen även om det givetvis inte kan jämföras med din smärta.

Vi måste komma ihåg att det finns en anledning till att personer inom socialt arbete ofta är det första som drabbas av utmattning eller ohälsa. Inte sällan jobbar man för mycket eller tar med sig arbetet hem. Trots att hen låser in dina journaler eller stänger av sin dator så följer du ibland med henne i tankarna hela vägen hem.

Nästa gång du sitter framför en socialarbetare och snäser ”som att du bryr dig” så vill jag att du ska tänka på att det är det hen faktiskt gör. Att hen annars hade valt ett yrke som exempelvis lastbilschaufför. Relationen för dig kanske inte betyder någonting men för den personen som jobbar med dig så gör den det, det vill jag nästan lova. Ofta gör personen allt hen kan för att hjälpa dig, hen jobbar på i kulisserna och du ser inte hälften av showen fast att du har en VIP-biljett. Det är många gånger ett otroligt otacksamt jobb, men när det går bra, så väger det upp alla de där gångerna som det har gått dåligt.

Jag hoppas att du tror mig, och att du får träffa den där människan där du verkligen kan se och känna att hen vill dig väl. Livet är tufft, orättvist och jag skulle från mitt hjärta verkligen önska att vi alla hade samma möjligheter och förutsättningar, och att vi alla alltid fick den hjälp och det stöd vi behövde [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Och plötsligt damp den ner i brevlådan, jag hade nästan glömt bort det, mitt examensbevis. Den sista grejen liksom, beviset på att det är klart, att det är över. Pappersbeviset på min kamp, min envishet, att jag vann, över mig själv.

Den fick sin givna plats på skrytväggen där jag ska samla alla fina diplom och certifikat (ja ni hör, jag förväntar mig mer [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]) Kan ju erkänna att jag inte på långa vägar är klar. Känner jag mig själv rätt så kommer jag att fortsätta utbilda mig, hela livet, typ.

Och än finns det plats finns det kvar, vilket måste betyda att jag har en del del kvar. Får väl annars bygga ut till nått större, för att samla alla mina mästerverk och pokaler 😉 Nu är det dags att kämpa vidare, mot nästa dröm, nästa mål!

Heja mig!

Bilder från växthuset i våras, ska visa er inom kort hur det ser ut nu.

Och där tog Augusti slut. Skolorna har börjat och det känns skönt att hela familjen åter kommer in i rutiner. Jag tycker om September, (så länge den är ljus och varm och visar upp sina fina färger). Jag minns faktiskt inte så mycket av Augusti, det har varit en riktigt neråt månad för mig. Kanske borde det varit väntat då jag inte rört mig så mycket med min stukade fot, som ett brev på posten kanske. Känns nästan skönt att den är över. Nu börjar vi på nytt!

Bra saker som hänt i Augusti:

• Att våra blåbärsbuskar är överfulla, går att plocka varje dag.
• Vindruvan som fullkomligt tagit över hela västhuset.
• Råsaftcentrifug är inköpt, och det blir gröna drinkar varje dag.
• Att familjen har hängt på mina vanor och ätit vegetariskt i några veckor.
• Jag tog min första joggingtur och det kändes bra!!!

Saker att se fram emot i September:

• Jag har en plats på en kurs i medicinsk yoga som jag ska gå hela Sep, yey!
• Vår familj ska utökas med ytterligare en bil vilket känns skönt då jag kan börja träna på morgonen igen.
• Jag kan börja springa lite smått igen!
• Jag ska på en två dagars konferens i suicidprevention vilket jag ser fram emot.
• Spa-dagar med jobbet vilket känns som ett välbehövlig och skönt avbrott.
• Jag har unnat mig några dagars semester för återhämtning.
• Jag väntar in ett svar som är absolut avgörande för min framtid, oavsett vad svaret blir är det skönt att veta, puh!
• Jag väntar in mer profilprodukter jag beställt till mitt företag vilket ska bli sååå kul.
• Jag ska hålla min första kurs i terapeutiskt skrivande och får följa mina deltagare kring skrivandets resa en hel månad. Känns så bra!!

Månadens affirmation:

Förra månadens affirmation var jag är där jag ska vara och jag måste hålla kvar i den. Den känns jätte viktigt för mig just nu på många sätt, och orden har fått en helt annan mening än vad de stod för förra månaden. Jag måste tänka att det som händer har en mening, att det jag upplever är till för att upplevas och att allting är en lärdom. Jag är där jag ska vara.

Månadens aha-upplevelse:

Måste säga att det är sorgen jag känner. Jag måste säga det igen, men det förvånar mig faktiskt. Trodde inte att jag skulle känna det på det sättet jag gör. Jag vet att det ligger flera tankar bakom som inte hittat fram än och det är därför jag är noga med att bearbeta upplevelsen. Man tror att man känner sig själv, att man vet hur man hanterar situationer och hur man kommer att reagera. Men oj vad det kan vara fel.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Som stålmannen utan styrka står jag ensam kvar.

Kappan är avdragen och trampad på.

Superkrafterna känns osynliga, overkliga och väldigt långt bort.

Jag tappade min identitet, tappade mig själv.

Allt jag trodde på försvann….med dig.

Jag trodde att styrkan levde i mig men tydligen låg den i andra.

Kanske tog jag åt mig äran fast att den aldrig var min att bära?

Kanske trodde jag att jag var hjälten när det i verkligheten var tvärtom.

Kanske var läxan min att lära?

Dräkten känns töntig, trång och för tung över mina axlar.

Den passar mig inte längre och jag tvivlar på om den någonsin har gjort.

Du fångade mina superkrafter och tog dem med dig.

Begravde dem långt under jord, för djupt för mig att hitta.

Jag kan inte längre flyga, styrkan är borta och bälgen tom.

Jag tittar mig omkring men ser ingenting, det finns ingen väg att gå.

Det som tidigare varit tydligt känns suddigt och blekt.

Det försvinner ut i horisonten och jag vet inte om jag ska springa efter eller låta den gå.

Jag kände mig duktig förut men du tog den känslan i från mig.

Dödade den med mitt eget svärd.

Kanske behöver jag dig mer än vad du behöver mig?

Kanske tog jag åt mig äran fast att den aldrig var min att bära?

Kanske trodde jag att jag var hjälten när det i verkligheten var tvärtom.

Kanske var läxan min att lära?

Jag är ingenting utan dem som klappar mig på axeln.

Handlingen blir meningslös.

Vem är skådespelaren utan sin publik?

Vem är hjälten utan dem i nöd?

Tom, töntig och i en alldeles för trång trikå.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Jag vill tipsa dig om ”vitt brus”. Jag vet inte om du hört talas om vitt brus förut (eller white noise) och aldrig trodde jag att det skulle vara något för mig, men när jag slutade med antidepressiva blev det där ljudet räddningen.

Vad är vitt brus?

Vitt brus är ljudet av ”myrornas krig” om du minns det, det som förr i tiden fanns på varenda tv [wp-svg-icons icon=”happy” wrap=”i”] Idag används det mot buller, på vissa kontor (i öppet kontorslandskap) och för insomning. Det finns faktiskt pågående studier om vitt brus och ADHD, då man tror att det förbättrar koncentrationsförmågan för just personer med ADHD.

När ska jag använda det?

Själv använde jag det när jag slutade med mina antidepressiva och jag tyckte att det blev för mycket runt mig, (vilket jag tyckte hela tiden under den veckan när jag mådde som värst), men jag kan också tänka mig att man kan uppskatta ljudet vid utmattning eller depression.

Det kan vara bra att använda när du åker tåg eller buss, eller vill slippa höra dina kollegor när du jobbar för att få en bättre koncentration, eller varför inte när du ska sova? Testa dig fram! Jag blev själv förvånad över att jag gillade ljudet så mycket och att jag tyckte att det hjälpte mig eftersom mina tidigaste minnen av ljudet är negativt kopplade till en tv som plötsligt står i brus.

Det finns lite olika sorter av ljudet på spotify, och finns med all säkerhet också som någon form av app. Testa och berätta vad du tycker!

Har du testat ”vitt brus” eller har du andra ljudtips?

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Rufsig kalufs

Igår var jag hos frisören, åkte 10 mil för att bli av med halva min kalufs. Hittade en specialist på lockigt hår och vad gör man inte. Har aldrig mött en lockspecialist förut så var bara tvungen.

Jag vill behålla längden var det första jag sade, och nu känner jag mig flintskallig. Hon tog knappt något på längden, men lockarna skruvade väl upp sig mer än vanligt så nu känns det som jag inte har något hår kvar.

Det var början på något nytt, mitt hår och jag, i ett helt nytt förhållande, en helt ny värld. Ja, det var iallafall så hon sa, vi får se hur det blir [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]

Tröttnaden när man kom hem efter en dag i Göteborg är obeskrivlig, ville bara somna på studs. Så idag blir det inte många knop, vill helst inte gå utanför dörren. Ska försöka få till en joggingtur sen är det nog tvätta och städa som gäller.

Önskar er en fin fin söndag!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar