Allmänt

Vill verkligen tacka er för era lyckönskningar. Det värmer även om hela jag är fylld med ångest just nu. Det var länge sedan jag kände mig så här. Bedövad av obeskrivliga känslor, både ledsen och skakig. Men jag vet att det är min ångest/nervositet som spelar mig ett spratt så det är ok.

Jag gick hem tidigare från jobbet idag. Kunde ändå inte tänka på annat än att få denna press bakom mig istället för framför. Fick nyss ett jätte positivt besked på mailen som kan förändra hela min framtid ändå sitter jag här och bara vill gråta. Orkar inte ens svara eller ens hoppas på att det går vägen. Kan bara tänka på den där jävla uppsatsen trots att det är det sista jag vill ha i mina tankar just nu. 

Det bränner i bröstet och jag har svårt att andas. Men jag tänker vara snäll mot mig själv idag. Inte ens ta en sista titt på uppsatsen utan förlita mig på att jag kan. Jag har verkligen gjort mitt bästa och jag hoppas att det räcker. Jag är i vilket fall nöjd med min insats (och det är det viktigaste försöker jag säga till mig själv). Jag som verkligen brukar prata om att vända rädslan till positiva tankar men nu känns det lättare att inte försöka tänka på det alls. I morgon vid den här tiden är allt över och jag anar att jag kommer att gråta av lättnad.

Det enda jag egentligen ville var att säga tack till er, tack för ert stöd. Ni är för gulliga! Just nu försöker jag bara påminna mig själv om att imorgon är en annan dag, en bättre dag. Massa kramar till er!

[wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Igår tog jag ett break från uppsats arbetet och for till Liseberg, och för första gången kändes resan till och med trevlig. För mig är det inte bara karuseller som är ångestframkallande utan alla ljud och folkmassor. Det är som att blanda det värsta som finns på ett och samma ställe. Räddningen blev att jag slapp att åka någonting. Jag gick bara med och hejade på och fick se deras fantastiska miner och glädjetjut vilket gjorde det till en lustfylld upplevelse även för mig. Jag fick njuta av sol, blommor och glada barn. Är man bara där får åkandet tror jag många gånger man missar hur vackert det är. Parken är ju jätte fin, men så också butikerna och vissa av åkattraktionerna. Är man inte där för att åka själv ser man liksom allt med lite nyktrare ögon. Ganska behagligt helt enkelt!Idag nalkas en lugnare dag där det inte behöver hända så mycket. Dottern har gett mig den finaste morsdagpresenten ever. Hon är så klok hon! Mannen har bjudit mig på vegetarisk middag och ikväll väntar nog en kaka eller två. Bra dagar!

Hejdå uppsats, vill inte se dig igen!

Nu är det dags, ni vet det där som jag väntat på. Min uppsats ska granskas! Så på Tisdag bär det i väg till Göteborg. Rädslan och lättnaden är ungefär lika stor. Känner mig skitstressad över situationen, vet knappt åt vilket håll jag ska vända mig. Minns inte hur en opponering går till och har ingen aning om vad de kräver av mig vilket suger musten ur mig.

Samtidigt är jag så glad för att få det hela överstökat. Nu ska jag läsa min uppsats en sista gång. Jag ska även läsa in mig på en annans uppsats och komma med konstruktiv kritik vilket känns svårare än väntat. Har inte kraften att fokusera och tänka över något annat än min egen uppsats just nu, ändå är det viktigt att gå ”all in” in i en annans. Känner mig splittrad och har svårt att förstå vad jag läser.

Men jag säger till mig själv att det snart är över. Efter tisdag kl 17 avslutar jag mina högskolestudier för gott, (eller åtminstone ska det ta lång tid innan jag ska tillbaka). Jag fantiserar om lättnaden när jag sitter på tåget hem. Känslan när bladet är tomt framför mig, att punkterna på att göra listan är strukna.

Klarar jag det här så är jag så jävla bra. Jag ska klappa mig själv på axeln i veckor och peta upp det på toppen av min minnesbank, lägga det i lådan ”aldrig att förglömma”. Jag har aldrig kämpat med något så mycket i mitt liv som jag gjort med det här och jag är otroligt stolt att jag trots flera omstarter aldrig gett upp.

Jag ska fira, vet än inte hur, men jag försöker säga till mig själv att det här inte är något som ska gå mig förbi. Att jag faktiskt på riktigt denna gången ska stanna upp och njuta av att jag lyckats (om jag nu lyckas).

Wish me luck!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Meditationstips för dig som inte kan eller vill meditera

Vad fan är det för rubrik? Meditationstips för dig som inte kan eller vill meditera? Varför ge någon tips som inte vill ha dem? Jo för att jag har varit där. Jag har varit en som varken kunnat eller velat meditera. Inte för att jag nu är någon guru som kan sitta i trans i timmar, men jag har efter flera års övande i vilket fall lärt mig att sitta still i 10 minuter och bara det är ganska stort.

Jag vill därför dela med mig av tipsen som hjälpte mig dit jag är idag. För jag lovar, meditation provocerade mig, om någon tvingade mig att sitta still i 10 minuter och tänka på ingenting så gjorde det mig allt annat än lugn, jag blev snarare förbannad. Efteråt kände jag mig än mer stressad, det fick verkligen motsatt effekt och det önskar jag ingen.

Men nu när jag faktiskt känner vilken skillnad det gör, och ser förändringen i mig själv ja då är det något jag gärna vill sprida vidare.

Stenar att använda vid meditation

Meditationstips för nybörjare

• Hur länge klarar du att meditera innan du börjar känna sig stressad 1 min, 30 sek? Börja på din egen nivå och strunta i de där apparna där minsta stunden ofta är 10 minuter. Själv började jag med 3 minuter. Det kändes lagom. Antingen hittar du en app som har tre minuters meditationer eller så hittar du en lugn låt som är ca 3 minuter, eller så sätter du helt enkelt timern på din telefon på 3 minuter (eller valfri tid).
• Det största felet enligt mig många gör är att stressa sig själva över att de inte ska tänka på någonting. Till en början tycker jag du ska tänka på vad du vill. Var nöjd med att du kan ligga/sitta still i tre minuter i stället. Fokusera på det.
• I stället för att ha tomma tankar tyckte jag det var lättare att följa mina tankar, vart tar de vägen. Vart landar de? Landar de på återkommande ställe så kanske du ska fokusera på den tanken eller problemet där de hamnar. Det kanske är ett ämne som stressar upp dig? Om jag så fort jag blundar fastnar i tanken att jag måste måla min panel på huset, ja då kanske jag måste ta tag i det problemet annars kommer det att jaga mig, du är med på vad jag menar?
• Håll något i din hand. Om du har svårt att blunda och sitta still så kan det underlätta att hålla något litet i din hand. Själv har jag köpt olika stenar att hålla i när jag mediterar. De känns lugnande och sköna och du kan istället för att fokusera på dina tankar fokusera på stenen och dess struktur.
• När du sedan har klarat 3 minuter i x antal veckor/dagar och faktiskt lärt dig uppskatta dem. Ja först då ökar du försiktigt på tiden.
• När du sedan har vanan inne och med lätthet kan sitta still ja då börjar du att jobba med dina tankar.
• Istället för att tänka, jag ska tänka på ingenting, så följ dina andetag, känn efter dem, eller undersök din kropp med dina tankar.

Hur du några meditationstips att dela med dig av?

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Dessa grå dagar provocerar mig. Jag vill resa mig upp och slåss mot molnen men ramlar istället ihop som en blöt fläck på golvet. Jag vet inte vad det är som gör att jag behöver ljuset, kräver det. Känns som att jag annars inte kan andas. Känner mig instängd i en mörk bubbla och hittar inte ut.

Jag behöver all ljus och färg jag kan få så när dottern kom hem med dessa gula ”rosor”, ja då satte jag dem i en vas. Visserligen dog de redan efter en dag men de hann iallafall lysa upp mitt liv om än bara för en stund.

Jag har tvingat mig själv till promenader varje dag även om det vart grått, försökt att njuta av värmen som ändå funnits där, och dofterna. Dom älskade dofterna. Vill bara stanna upp och bära med mig dem för alltid.

Jag plockar in grenar som jag sedan sitter och beundrar. Doftar på dem mellan mina besök. Blundar och låtsas att solen är närvarande. Saknaden av solen påminner mig om min utmattning, då man längtade efter energin men inte visste när den skulle komma tillbaka.

Men idag är solen här (jippi) och jag planerar att umgås med den dagen ut [wp-svg-icons icon=”accessibility” wrap=”i”]+[wp-svg-icons icon=”brightness-medium” wrap=”i”]= [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

Alltså papper och pennor. Jag bara älskart! Skulle vilja fylla hela mitt skrivbord med pennor och papper i vackra och upplyftande färger. Har alltid gillat och gå och strosa på bokhandeln bland fina anteckningsböcker och köper även gärna på mig mer än vad jag behöver.

För några veckor sedan var vi på Ullared och där fanns ju en panduooutlet. En riktig mardröm för mig att gå in i. Fanns massor av söta block och stickynotes som man förmodligen aldrig kommer att använda men ändå blev tvungen att köpa med mig hem. Vem kan motstå något fint för femkronan?

När jag hittade knockknock på nätet första gången blev jag helt knockad. Tror ni inte att jag själv började spåna på att trycka upp egna fräcka papper? Eller åtminstone köpa med mig hälften av deras grejer hem?! Men för engångsskull lyckades jag hejda mig, blev varken ett nytt köp eller ett nytt företag [wp-svg-icons icon=”smiley” wrap=”i”] Såg att en del av deras produkter nu finns på Åhlens för den som är intresserad.

Japp så nu har jag i alla fall en fin samling papper och notes undanstoppad i en mapp längst ner i bokhyllan. En vacker dag kanske de kommer till användning också, vem vet? [wp-svg-icons icon=”cool” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”]Lämna en kommentar

Vilka egenskaper värdesätter du mest hos dig själv?

Att jag är empatisk och driftig. Det där att bry mig om och tycka om andra kan många gånger vara jobbigt men ändå ett drag jag aldrig skulle vilja vara utan. Drivkraften älskar jag och saknar mycket hos min omgivning. Kan ibland bli ledsen och trött på att andra människor runt mig saknar både driv och kraft.

Vad tycker du om din egen personlighet?

Jag tycker om min personlighet men förstår att jag kan vara påfrestande och jobbig för andra. Den jobbigaste (enligt mig själv) är ju de där grodorna som lätt kan hoppa ur min mun.

Vilka färdigheter eller kunskaper är du stolt över?

Att jag är duktig på att känna av människor och lyssna (så länge personen inte är tråkig) vilket jag är stolt över. Jag är också en person som ständigt vill utvecklas och lära mig nytt, jag är inte rädd för att be om hjälp, vilket enligt mig själv är väldans bra [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]

Vad klarar du bättre än andra människor?

Att få saker gjort måste jag säga. Förstår inte varför folk går och drar på saker, kan gnälla i flera år på saker de vill göra, eller berätta om drömmar som de inte ens försökt att uppfylla. Sådant kan få mig vansinnig. Gört bara, vad väntar du på?

Vad är det svåraste du lyckats med i ditt liv?

Hm, lyckats och lyckats. Min svåraste uppgift i livet är helt klart att vara mamma och den uppgiften är jag ju inte klar med än. Att vara en bra vän och en bra fru är enligt mig också något som är svårt. Annars får jag väl säga att det svåraste jag gjort var när jag sa upp mig från min anställning och började plugga på högskolan, kändes inte alls som en naturligt val när man inte trodde på sig själv. Att bryta sig loss från trygghet är alltid svårt men jag är idag så glad och tacksam för att jag tog det steget!

Vad är du mest stolt över?

Jag är stolt över mina barn och min man, men jag är också stolt över mig själv. Att jag går min egen väg och tror på mina drömmar. Jag har en målbild framför mina ögon och jag tror på den vad än omgivningen säger och kommer aldrig sluta försöka ta mig dit.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Nu bär det snart i väg till Uddevalla där jag och min företagskompis Veronica ska gå på evenemanget ”Så bygger du ditt drömföretag”. Jag är sååå pepp och det var länge sedan jag såg i fram emot något så mycket. Jag hoppas verkligen på inspiration. Det är två föreläsningar som jag hoppas är toppen, nätverkande men sedan fick man även ett bokpaket och en webbkurs på köpet. Så jag vet ju vad jag kommer att göra några veckor framöver (som om jag inte redan hade kalendern bokad[wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”]).

En sak i taget, mina utbildningar först. Men jag gillar att alltid ha saker framför mig. I juni är alla mina tre utbildningar förhoppningsvis klara så ja, då har jag ju tid för en ny plus lite bokläsande [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]

Det är verkligen skönt att få bryta av veckan med en ledig dag och ägna mig åt det jag älskar mest, mitt företag (ja, ja förutom familjen så klart [wp-svg-icons icon=”cool” wrap=”i”]). En hel företagsdag men snack och inspiration. LOVE!! Jag önskar er verkligen en toppen dag!

Kram

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Min man kom för några veckor sedan hem med två halsband till mig. Det var kedjor med kristaller, vars namn jag inte längre minns. Men det sägs ju att kristaller ska vara bra av flera olika anledningar och flera av dem sägs ju ha en lugnande och lindrande inverkan.

Ja, jag vet så klart att det är hokus pokus och jag tror givetvis inte att en sten är starkare än jag själv. Men jag tror på tankens kraft, och jag tror inte att det spelar någon roll vart du lägger din tro så länge du lägger den utanför dig själv. 

Jag har själv inte någon stark tro, men ser att det finns en mening i den. Vi människor orkar nämligen inte bära allting själva utan måste ibland lägga saker utanför oss, och där kan ibland en tro hjälpa oss (oavsett vad vi tror på).  Man släpper taget om sina bekymmer, man lär sig acceptans. Man försöker inte längre lösa allting själv. En form av placeboeffekt.

Jag vet att jag styr mina tankar och att mina tankar styr mig. Just därför är det viktigt att jag pekar dem åt rätt håll. Så när de spretar och far iväg åt alla möjliga håll vill jag blunda hårt med en sten i min hand och tro på att den hjälper mig. Det blir som en imaginär snuttefilt. Egentligen kan du använda vad som helst, en sten, en nalle, en låt, en hund. Det viktiga är att du fokuserar på något annat. Att du har något att hålla dig i, i de stunder du mår dåligt.

Hitta något du tror på och den tron kommer sedan att hjälpa dig. Som exempel tror jag att mina hundar gör mig lycklig, därför blir jag lyckliga av mina hundar. Jag tror att sol och ljus gör mig piggare, att blommor gör mig gladare osv. Ja, du fattar grejen. Det är din inställning till livet och allt runt omkring dig påverkar dig.

Har du någon imaginär snuttefilt, berätta!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar