Allmänt


Sommardagar 1 kommentar

Nu måste man väl få säga att sommaren är här, även om det inte känns så. Själv har jag två veckor kvar till semestern men jag försöker njuta av varje dag redan nu även om de innehåller regn och blåst. Jag har trotsat vädret och tagit mina promenader ändå vilket jag är glad för.

För när man går där inser man att det inte bara är solen man är så kär i, nej det är färgerna, dofterna och fåglarnas sång och det finns ju kvar där ut oavsett färg på himlen. Jag stannar ofta till, plockar en blomma och bär med mig den längst vägen.

Jag låter den lika kupad i min hand. Då och då stannar jag till och för den mot min näsa. Jag blundar och bara insuper doften. Magiskt. Rosor, kaprifol och lilja [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

Jag promenerar till jobbet, stannar då och då beundrar vår natur. Lyfter ansiktet mot solen, de stunder då den tittat fram. Nu vill man stanna tiden,  men istället känns det som att den går snabbare. Desto viktigare att räkna alla dagarna, och inte bara dem då solen är på besök. Kanske kan det vara därför sommaren känns för kort.

Nej, låt dem alla räknas och håll dem långa. Så kanske i slutet av sommaren istället säger ”oj, de var många”.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Nyfunnet intresse

Jag har aldrig varit den där tjejen med mycket smink och långa naglar. Jag har däremot beundrat andra, tänkt att de varit fina, men aldrig riktigt förstått hur de orkar. Att sitta still och vänta på att naglarna ska torka har för mig varit en omöjlighet, jag tror knappt att jag tidigare ägt ett nagellack för att det har aldrig varit någon idé…sitta där och stirra blint framför sig, nej, jag har bättre saker för mig.

Jag har också tänkt att det måste vara jobbigt att vara utseendefixerad, att personen kanske är ytlig, lite som att man täcker sig med lager av smink för att dölja något, eller för att man inte tycker om den man är, och för mig har livet handlat om motsatsen…att jobba med att tycka om den jag är. Jag har aldrig velat gömma eller dölja, utan istället våga visa upp.

Ja, och som vanligt när jag gör något så går jag ”all in”. Det är ju omöjligt att köpa ett nagellack. Nej, ska man ha, så måste man ju ha flera [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]

Men på senare år har jag förstått att det kan vara precis tvärtom. Jag vet att jag tog ämnet i ett tidigare inlägg och det var många som kände igen sig. Så kanske är det naturligt, att intresset för skönhet för många kommer med åren?

Helt plötsligt är nagellacksstunden inte längre plågsam utan mer meditativ. Det är en liten stund för mig själv där jag inte behöver tänka eller göra någonting. Det är konstigt hur tankar och känslor kan förändras, eller kanske är det åldern som plötsligt sänker ens tempo?

Istället för att tänka att det är omöjligt eller jobbigt ser jag nu fram emot varenda liten stund för mig själv. Det är en njutning att smörja mitt ansikte, lägga ögonskugga och måla en nagel. Jag vet idag att det inte handlar om att bli någon annan än sig själv, utan istället mer av sig själv.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Att göra skillnad

Ibland tvivlar jag verkligen, det gör jag. Ni vet jante kikar fram med sitt fula tryne och jag ifrågasätter mig själv, vem är jag och vem tror jag att jag ska hjälpa? Men titt som tätt så ramlar det ner sådana där små fina mail i inboxen, jag får en kommentar, eller så möter jag någon som drar upp ett ihop skrynklat papper från fickan med min text på. Folk gråter till min video, känner igen sig i serien jag medverkade i eller blir hjälpta av mina texter och det ger mig kraft till att fortsätta, lite till, lite till.

Du är alltid med mig när jag mår dåligt, löd en av texterna som trillade in i min mailbox, och jag har svårt att tänka mig något finare än det. Det känns nästan overkligt men likväl gör det mig såååå glad.

Jag är ju medlem i branschorganisationen för social media influencers och fick ett mail från en som nominerat mig till årets röst.  Små små saker som betyder så mycket! Så idag vill jag påminna dig som arbetar för att göra skillnad, att långsamt, långsamt kommer vi framåt och varje röst räknas!

Vill du hjälpa till och nominera mig (eller någon annan) så gör du det här.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Gästbloggaren -Planera din tid 3 kommentarer

Gästbloggaren -Planera din tid

Dagens inlägg kommer från Dorotea Pettersson som driver dorro.se. Dorro är tidscoach, författare och bloggare. Jag kom i kontakt med henne för flera år sedan då hon erbjöd sig att hjälpa mig att strukturera upp en föreläsning. Jag får ibland totala blackouts och vet inte vad jag ska göra. Jag gjorde en shoutout och då fanns hon där. Sedan dess har jag följt henne på håll och läst alla hennes böcker. Då jag tror att hennes kurser och böcker även skulle kunna vara till hjälp för er har jag bett henne gästblogga här. Jag har i detta inlägg ställt lite frågor till Dorotea för att få reda på vad en tidscoach är och hur just min målgrupp skulle kunna bli hjälpta av det, och nästa vecka berättar hon mer om sin bok 5:am. Häng med!

Bild från dorro.se


Vad gör en tidscoach?

Jag hjälper människor förstå sitt eget förhållningssätt till tid och utifrån det jobbar vi vidare med att hitta verktyg som passar personligheten. Om du är tidsoptimist eller en person som ständigt skjuter upp saker kommer det påverka hur du agerar mot dig själv och andra i vardagen.

Jag använder mig av tidsanalys på nästan alla mina klienter för det visar svart på vitt hur tiden fördelas och det hjälper för att sedan kunna göra de förändringar som klienten önskar. Det kan då handla om att skapa en egen planeringsstil, lära sig prioritera, sätta mål och delmål och/eller förstå sig på sitt beteende i relation till tid.

Effekten av det arbete mina klienter gör med  sig själv medan vi arbetar tillsammans är att de blir mer effektiva på rätt sätt, ingen stress utan fokuserat arbete, och att de inte påverkas av stress och känslan av tidsbrist på samma sätt som förut.

Hur kom det sig att du började arbeta med det du gör?

Jag valde efter min långa vistelse hemma efter att ha brakat genom väggen att inte återgå till mitt yrke som pedagog utan istället utbildade jag mig till hälsocoach. Kombinationen pedagog, utbildning i psykologi och före detta utbränd blev en riktigt bra kombination för att arbeta med att hjälpa människor att förstå sig på tid. Tiden och planerandet var en så stor del av mitt liv före utbrändheten på ett negativt sätt. Det är en stor del av mitt liv idag men idag har jag en annan inställning till det och vill förmedla och hjälpa människor hantera sin vardag med ett lugnare och mer effektivt tillvägagångssätt. Att inte glömma sig själv och vilan i allt springande.

Det korta svaret på frågan är: Jag vill inte att människor ska springa in i väggen när det går att enkelt undvika.

Är tidscoaching något för alla?

Idag är de flesta stressade. Inte alla av samma orsaker men samhället har en snabb takt och många har svårt att hänga med. Det är många beslut som ska fattas varje dag och allt brus och surr stör oss i vårt tänkande.

Jag vänder mig till de som känner att de behöver en korrigering i sitt sätt att hantera vardagens snabba hastighet. Till dem som tycker det är svårt att prioritera rätt eller som vill balansera arbete och fritid bättre. Arbetet och alla måsten tar lätt över och det skapar frustration.

Idag arbetar jag med egenföretagare, chefer på medelstora företag och privatpersoner.

Tid är något vi alla har. Antingen för lite eller för mycket. Det är svårt att säga att jag bara vänder mig till en specifik målgrupp eftersom vi alla påverkas.

Hur skulle en person med ADHD kunna bli hjälpt av en tidscoach?

En person med ADHD har ofta svårt att sålla alla intryck som hjärnan tar emot varje dag. Genom att ha en tydlig rutin för dagen och för sitt planerande blir det lättare att hantera och framför allt välja bort. Strukturen och rutinen blir ett stöd i tillvaron. Något att ta fram när det blir för mycket att hantera.

Jag har haft flera klienter med ADHD som känt att rama in dagen gjort deras liv enklare. Vi pratar mycket om de störmoment personen upplever och försöker finna sätt att ta sig runt eller igenom dessa. Detta gör jag individuellt med varje klient. Det går inte att veta i förväg vad som kommer passa men tillsammans hittar vi det som fungerar.

Planera din tid

Planera din tid

Varför är det viktigt att planera och strukturera upp sin tid?

Att planera och strukturera sin tid för mig är att göra tydligt vad som är viktigt i mitt liv. Om man vill minska på arbetstiden för att kunna syssla med en hobby så är det i tiden korrigeringen behöver göras. Hur ska du få tid till det du önskar? Jo, genom att strukturera upp ditt arbete så att det faller inom ramen av din arbetstid. Det du själv bestämmer är din arbetstid. Är det under de utsatta timmarna satta av din arbetsgivare eller är det också tid utanför som du själv sätter upp? Hur vill du ha det?

Genom att man vet vad man använder sin tid till blir det tydligt varför det man önskar inte får så mycket utrymme eller varför man inte hinner med arbetet. Att strukturera och planera tiden gör dig effektiv och produktiv där du önskar att vara effektiv och produktiv. Effektivitet är inte huvudsyftet med att planera, det är en effekt. Huvudsyftet är att ge dig lugn och fokus så din dag blir som du önskar.

Vilka fördelar får man av det?

Fördelarna med planering och struktur är som jag nämnde ovan att det ger lugnt och fokus. Det gör att du vet vad som gäller och du kan då också vara mer spontan och göra sådant som ligger utanför schemat. Detta för att du vet vad som ska göras och du kan avgöra om du har möjlighet att lägga över något på nästa dag eller om du kanske hinner göra det efter att du är klar med det som dök upp. Det blir lättare att veta om svaret är ja eller nej.

Andra fördelar är att du kommer att vara mer effektiv i ditt arbete eftersom du inte behöver sitta och fundera på vad det är du ska göra i nästa steg utan du kan istället använda den energin för den redan inplanerade uppgiften. Du tröttar på så sätt inte ut hjärnan lika snabbt och du blir tidseffektiv i övergångarna mellan en uppgift till en annan.

Hur får man en planering att hålla, tips?

Detta är en mycket vanlig fråga som jag får. Svaret är inte helt enkelt eftersom det varierar från individ till individ.

  1. Hitta ditt eget sätt att planera. Det kan vara digitalt eller i en anteckningsbok. Det viktiga är att det fungerar för dig. Om du anammar ett färdigt system där det finns delar som inte passar dig kommer du med största sannolikhet att sluta använda det systemet ganska snabbt. Lär dig vad du behöver för att ta dig dit du vill.
  2. En planering ska vara enkel. Den ska innehålla dagens att göra, vad som är viktigast att ta tag i, under vilka tider specifika uppgifter ska göras. Det är bra att ha med ett dagens mål. Målet kan handla om att bli klar med en uppgift eller det kan vara att du ska komma ihåg att ta pauser eller att du ska le mer. Målet ska hjälpa dig ta dig genom dagen och känna dig nöjd när den är slut.
  3. Bestäm en tid då du gör din planering. Helst varje dag men om inte det fungerar så en gång i veckan. Om planering blir en rutin i din vardag så kommer du inte få plötsliga överraskningar i ditt arbete för att du missat att skriva ner något.

När är det aktuellt att anlita en tidscoach eller ta tag i att strukturera upp sin vardag?

Helst före utbrändhetssymtomen kommer. Det är bättre att förebygga än att laga. Men det behöver inte alls handla om utbrändhet utan det kan vara:

  • att du vill ha struktur på din dag för att få mer utav den.
  • att du börjar ett nytt jobb och vill få en bra struktur från början.
  • att du vill göra en förändring i ditt liv och tycker det är svårt att komma igång på egen hand. Du vill ha hjälp att skapa rutiner.
  • att du är ensamföretagare och behöver hjälp att bolla alla roller som det innebär och önskar ha en ”kollgega” att bolla med.
  • att du vill bli bättre på att prioritera, fatta rätt beslut. Här handlar det ofta om ett uppskjutningsbeteende.
  • att du vill ha en föreläsare till din arbetsplats som kan inspirera och hjälpa till med att få en bättre struktur och planering på arbetsplatsen.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Hur jag håller motivationen uppe

Jag får ofta frågan hur jag håller min motivation uppe, och enkelt förklarat så brinner jag ofta för det jag gör, så motivationen finns där och jag jobbar på fram tills lågan slocknar (och förhoppningsvis är jag då klar) [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]

…men sen finns de ju de där tillfällena då man känner sig totalt omotiverad men ändå behöver få jobbet gjort (som vid min uppsats tex), vad göra?

Nu är jag ingen expert direkt men eftersom jag flera gånger fått frågan vill jag ge er mitt svar. Jag brukar ju förr eller senare trots allt komma fram till mål så jag tänkte på vissas begäran dela med mig av hur jag brukar göra. I det stora hela tror jag att jag är ganska bra på att pressa mig själv, både på gott och ont, och det kanske inte är något jag skulle rekommendera någon annan att göra men jag tror det är den stora anledningen att jag ständigt kommer framåt.

  • Berätta om ditt mål för någon, säg det högt. Ja det kan kännas jobbigt och ställer helt enkelt lite krav på dig. Men det kan också vara det som för dig framåt. Man vill ju inte vara den som bara pratar utan att komma till skott. Det brukar i alla fall få mig att få det gjort.
  • Låt inte ditt humör/din lust styra dina planer. Man kan inte vänta på att motivationen eller lusten skall infinna sig, ibland är jag orkar inte någon bra ursäkt. Så oavsett hur min vilja ser ut så går jag emot den. Det känns tungt i början, men det är bara att kötta på så släpper det..
  • Ha en tydlig målbild. Det gäller ju att du vet vad du vill nå och varför annars kommer motivationen att vissna snabbt. Måla upp en tydligt målbild framför dina ögon, hur kommer du att må, hur kommer det att se ut när du nått ditt mål osv. Påminn dig sedan om denna gång på gång..
  • Dela upp projektet i små steg och gör det minst jobbiga först.
  • Gör en plan och håll den bara!
  • Om du måste, ta pauser, men sätt ett slutdatum på din ”semester” så att du vet när du ska börja arbeta igen, annars finns det risk att pausen blir årslång och arbetet bortglömt.

Vad är dina tips för att hålla motivationen uppe, dela gärna med dig!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”]Lämna en kommentar


”Skrik för trasdockan 2017” söker bidrag

Jag  blev kontaktad av föreningen ”Atsub” som är en förening för anhöriga till sexuellt utnyttjade barn. På deras sida kan du hitta information om sexualbrott mot barn men också stöd om du är anhörig eller själv utsatt. De har olika aktiviteter varje månad för både anhöriga och ungdomar, där du har möjlighet att träffa andra som befinner sig i liknande situation.

Anledningen till att de kontaktade mig är att de har ett skrivprojekt och söker texter till en boken ”skrik för trasdockan” som de ger ut varje år. Och självklart vill jag hjälpa till att sprida den informationen. Så är du drabbad, anhörig eller har kunskap inom området så får du gärna bidra med en text, dikt eller bild. Mer information finner du här. Tidigare böcker finner du här och mer om föreningen här.

ATSUB

Skrik för trasdockan

Jätte viktigt förening som jag tyvärr aldrig hört talas om innan och bara tanken på att det finns hundratals hjälpföreningar jag förmodligen inte känner till där ute gör mig glad. För det finns verkligen ett behov, och när det gäller att hjälpa människor så får vi alla plats [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

Är informationen inte aktuell för dig så sprid den gärna vidare för att dela den med någon annan, tack [wp-svg-icons icon=”thumbs-up” wrap=”i”]


Tomma hål och tappad fart

Jag har kommit in i någon sådan där fas där allting står still. Jag öppnar datorn men har ingen aning om vad jag ska skriva. Jag som vanligtvis har så mycket att säga, orkar inte prata. Orden som brukar strömma saknas och det är bara tomt.

Det är alltid så när en ansträngande uppgift når sitt slut. Jag börjar tvivla och tänka ”och nu då…”, jag ifrågasätter mig själv med en massa varför, som jag inte ens kan svara på.

Jag är en sådan person som låter saker ta en sådan stor plats i mig att tomheten efteråt gör ont. Jag behöver liksom hitta något att fylla det där hålet med. Och det handlar inte om att ha saker att göra, något att fylla sin tid med, för oboy vad jag har mycket på min lista. Och det går inte heller att fylla det där hålet med massa små grejer och tro att det blir fullt, nej det måste ha samma värde, samma kraft. 

Eller så är det helt enkelt att luften gick ur mig. Att jag har många saker på gång och inte vet vilken boll jag ska springa på. Jag känner mig vilsen, jag saknar hejjarop, karta och kompass.

Det som jag har väntat på ligger framför mig ändå har jag inte kraften att gå åt det hållet. 

Jag tror jag stannar upp en stund. Sätter mig längst kanten och bara vilar. Jag blir så vilsen ibland att det gör ont. Jag som ofta har sådan fart, sådant driv blir helt borttappad när det saknas. Jag vill att någon tar min hand och visar mig vägen, puttar på mig så att jag når upp till min vanliga hastighet. Men istället tycker folk bara att det är bra att jag har stannat. Dom tänker att jag behöver vila, hämta andan medan jag letar efter något som kan höja mitt tempo.

Idag är en sådan dag med tomma hål och tappad fart. Jag sitter på bänken och bara tittar på. Samlar tankar för nästa utmaning, nästa match.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”]Lämna en kommentar


Podd tips

Bild:pixabay

Jag har tidigare tipsat om podden psyket, men jag skulle speciellt vilja tipsa er om det senaste avsnittet med Underbara Clara. Anledningen till att jag tycker att det avsnittet är viktigt är för att de pratar om depression på ett annat sätt än folk är vana vid. För Clara likt många andra kom depressionen smygande och blev en del av en väldigt grå vardag, det kan därför vara väldigt svårt att själv vara medveten om att man faktiskt har en depression.

Jag tycker att många har en bild av att man ligger hemma i sängen och har svårt att ta sig upp när man är deprimerad och så kan det vara. Men för många, likt jag själv, kan man vara deprimerad och ändå gå till jobbet varje dag.

Att vara deprimerad handlar inte om vad du gör, utan hur du mår.

Jag har jobbat, tagit hand om barn, duschat och gett ett leende åt personer jag mött trots att jag varken känt glädje eller livslust över någonting, och precis som Clara beskriver så var det först när jag blev sjukskriven, när någon sade till mig att jag var utmattad som det drabbade hela min kropp. Då gick luften ur mig, det blev ett hål i ballongen som kändes omöjligt att laga.

Ett jätte viktigt avsnitt som visar att både depression och utmattning kan se olika ut från fall till fall och framförallt att det inte behöver vara milslång väg att komma tillbaka.

Önskar er en härlig fredag!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Hej Juni! 2 kommentarer

Juni kunde knappast ha börjat bättre, jag klarade min examination och kan ÄNTLIGEN avsluta detta kapitel. Lättnaden är nästan overklig. Har burit det där oket så länge nu att det blivit en vana att ha över sina axlar. Jag kan äntligen öppna ett nytt kapitel (eller flera samtidigt om jag så vill [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]).

Denna uppsats har verkligen varit det slutgiltiga beviset för mig att jag har uthållighet och klarar mer än vad jag tror. Tanken att vilja ge upp ha funnits med mig hela vägen, men att prestera känns alltid bättre och jag är så glad att jag tvingade mig själv till det här trots att det känts som motgångar mest genom hela arbetet.

Jag ska försöka fira mig själv, dock vet jag inte hur. Kanske en examensfest, köpa mig själv något fint eller så skjuter jag upp allt och gör ett jäkla party vid releasen av boken istället. Ser fram emot att skriva massa böcker i samma anda, med intervjuer, forskning och nya tankar. Tycker intervjuer är så spännande att göra och tror att det är en av anledningarna att jag gillar mitt jobb så mycket som jag gör. Att lyssna på människor, att få dyka in deras historia, det finns inte mycket som är gottigare än det.

Bra saker som hänt i Maj:

  • Uppsatsen äntligen klar!!!! Yey!
  • Jag har mått väldigt bra.
  • Att solen visat sig flera dagar i rad.
  • Jag har börjat promenera till jobbet vilket är skönt, jag älskar att röra mig på morgonen.
  • Jag har hittat en ny hudvårdsserie som jag verkligen gillar och som jag hoppas räddar min hud i vinter.
  • Paddlade kanot med jobbet vilket var en riktigt härlig upplevelse!

Saker att se fram emot i Juni:

  • Jag ska påbörja mitt bokmanus.
  • Jag ska börja förbereda och planera inför skrivterapikurser.
  • Jag har köpt en massa böcker (och har fler på ingång) så att jag kan kunskapsboosta mig på semestern.
  • Att det snart är semester.
  • Ännu mer sol [wp-svg-icons icon=”brightness-medium” wrap=”i”]
  • Att bli certifierad i min skrivkurs.

Månadens affirmation:

”Tack”. Denna månaden vill jag tänka positiva tankar om min kropp. Jag blir så arg (och också påverkad) av all kroppshets. Om jag bara får lära min barn en enda sak så är det att vara nöjda med sig själva (oavsett hur de ser ut) . Det är så himla viktigt. Så många år av mitt liv har ägnats åt en kamp mot kroppen och jag slåss fortfarande från och till med dessa tankar. Det är så konstigt för egentligen är utseendet på min kropp (enligt mig) det minst viktiga i mitt liv. Att få vara frisk, vara tillsammans med min familj och att uppfylla mina mål och drömmar är tusen gånger viktigare ändå kan de där kroppstankarna ta över allt det där.

Denna månad ska jag därför fokusera på att varje dag tacka kroppen. Jag vill tacka den för att den bär mig framåt, för att den smälter maten jag äter, håller mig frisk och är välfungerande i största allmänhet. Vad kan vara bättre än det?

Månadens aha-upplevelse:

Att det går att må bra. Jag mår fortfarande så himla bra utan medicin att jag förvånas. Lite grann i bakhuvudet har jag varit rädd för att ångesten ska komma tillbaka, och visst, jag har haft några stressfulla dagar med ångest under min examinering. Men sådant jag vanligtvis avskyr (som att tex åka till Liseberg) kändes ganska njutningsfullt när jag inte hade press på mig själv. Något jag behöver minska i mitt liv är verkligen den där pressen, både att jag själv minskar den, men även säger till andra när jag tycker att de sätter för höga krav. Jag måste säga nej! Även om mina barn ville att jag skulle åka karuseller och att min man gärna hade velat att jag kört bilen tillbaka från Göteborg är det inte värt det för någon av oss när det dåliga måendet kommer på köpet. Det är aldrig värt att ha ångest i flera timmar/dagar bara för att tillfredsställa någon annans kortvariga lycka. Det ska jag ständigt försöka påminna mig själv om!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Du kommer att bli något stort

Du kommer att bli något stort

Väx och bli stor

Du kommer att bli något stort sa han och tittade på henne. Hon ryckte förmodligen bara på axlarna, skrattade bort det eller förminskade orden tills att de försvann. Men 17 år senare minns hon dem likväl. Du kommer att bli något stort.

Hon vet inte varför de etsade sig fast. Kanske för att han sade dem helt utan anledning eller för att hon såg i hans ögon att han menade dem. Eller kanske var det för att det var det finaste en vuxen person någonsin sagt?

Kanske är det dem orden som fått henne att växa, att klänga sig fast vid prestationer eller att överleva alls?

Vad var det han såg i henne som hon inte kände själv? En fråga hon ställer sig än idag.

Det låg ingen relation varken bakom eller framför dem och de skulle aldrig komma att ses igen, ändå var det en händelse som etsade sig fast djupt djupt i hennes minne. Ord och känslor som levde kvar trots att stunden för länge sedan dött ut.

Du kommer att bli något stort.

Jag undrar vad orden betyder och om han minns dem, lika väl som jag.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar