Allmänt

Ja månaden kunde ha börjat bättre än med en stukad fot men glad är jag för det. Det är Juli och semester en hel månad vilket känns fullkomligt overkligt. Eftersom jag inte längre kan se fram emot våra gemensamma löpturer och mina ensamma promenader så är jag ändå glad över att få mer läs- och skrivtid. Det känns fantastisk!

Bra saker som hänt i Juni:

• Jag är klar och certifierad i mina båda skrivutbildningar.
• Jag har varit väldigt trött men har kunnat ta de med ro.
• Att ha påbörjat springturer med hela familjen har känts jätte kul!
• Att mitt hår har börjat växa till sig och jag har trivts bättre med mig själv.

Saker att se fram emot i Juli:

• SEMESTER!
• Behöver jag säga läs- och skrivstunder?
• Äta frukost ute.
• Att hålla min första workshop i skrivterapi.
• Ut och campa med familjen [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]
• Att upptäcka Öland.
• Att få tillbringa hela dagarna med dem jag gillar mest!

Månadens affirmation:

Förra månaden hade jag som mål att tacka min kropp och jag känner att jag inte är färdig på långa vägar där. Även om jag idag är skadad och har ont är jag så otroligt tacksam för att större delen av mig är frisk och fungerar. Jag har alltid varit tacksam för att jag har kunnat röra mig, för att kroppen burit mig dit jag vill men idag känner jag mig ännu mer tacksam. Tacksam för att den säger ifrån på alla sätt och vis, för att den försöker vägleda oss och visa vad som är rätt och vad som är fel. Jag har bättrat mig vad gäller att lyssna på kroppen men vill bättra mig ännu mer. Och idag handlar det nog inte längre om att jag inte lyssnar, nej utan att jag tycker att det är svårt att veta exakt vad den vill. Ska den vila varje gång den är trött, och är det hjärntrötthet eller kroppströttheten som är viktigast att lyssna på? Jag vill verkligen lära mig att tyda dess signaler och denna månaden skall jag ägna mig åt det. Jag vill lyssna inåt. Månadens affirmation blir därför ”jag lyssnar på dig”.

Månadens aha-upplevelse:

Att beröm smakar gott. Jag fick beröm från ett helt oväntat håll där hon sade att min hemsida var fin och att hon tyckte att mina texter var fantastiska. Jag var så oförberedd att jag hade svårt att ta emot det, pratade bort det flera gånger medan hon ständigt återföll till ämnet. När jag lade på luren och verkligen förstod vad hon hade sagt skämdes jag över mitt beteende, att jag hade försökt att släta över berömmet istället för att ta det till mig. Men vad glad jag blev, levde på det i dagar.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Mina stöttepelare

Vi startade semestern med en liten joggingtur. Jag var så himla glad för barnen kämpade så bra, och jag vet att hundratals tankar och bilder om framtidens löpturer flög i genom min hjärna i exakt samma stund som jag trampade i ett hål och föll. Jag har ramlat förr när jag har sprungit, det är sånt som händer. Men aldrig så här. Sittande gråtandes på marken utan att kunna/vilja röra foten. Jag är glad och tacksam för att jag inte var ensam för då hade jag på riktigt inte kunnat tagit mig upp.

Jag har aldrig skadat mig förut, och även om det bara är en liten stukning så känns det stort och förlamande för mig. Det första jag tänkte på var att jag inte kunde röra mig, att inte kunna ta mina älskade promenader, så till en början grät jag bara för det. Men under dagen insåg jag att min rörelsefrihet är lika med 0 och då gjorde ännu ondare.

Sommarens position?

Att inte kunna hämta mina glasögon, göra en kopp kaffe eller ens gå på toaletten utan att någon hjälper mig upp. Suck! Och smärtan sen, shit! Eftersom jag bara är svullen och inte blå så tänkte jag att det inte kunde bli så farligt men det är en ständigt molande värk och man hittar ingen skön position för att lägga foten. Jag som rör mig mycket till och med när jag sover vaknade ständigt upp av smärtan.

Jag försöker se på det positivt och är otroligt glad och tacksam för att det här aldrig hänt mig tidigare, och än så länge slåss barnen över vem som ska få ta hand om mig. Det blir värre när dom inte längre tycker att det är roligt. Jag vet inte hur lång tid sådant här brukar ta, jag hoppas på bara några dagar, så att ett litet felsteg inte ska kosta mig en hel semester.

Men vad vet jag? Det kanske blir en sommar med fötterna i högläge?

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Äntligen semester! Det ska bli så skönt! Jag tror aldrig jag mått så bra över sommaren som jag gör nu så den här sommaren känns verkligen speciell på flera sätt. Kan inte tänka mig något bättre än en sommar utan ångest, det spelar liksom ingen roll om solen tittar fram eller om man inte har några resmål planerade. Om jag bara får må så bra som jag mår nu under fyra veckor till så är jag nöjd!

Men självklart har jag en hel att-göra-lista planerad i mitt huvud. Allt från att rensa garderober till att sortera ut bland mina 160 opublicerade blogginlägg som ligger på datorn. Jag tycker att semestern är en bra tid att rensa ut. Att liksom göra ett halvårsbokslut och starta om på något sätt. Jag kommer rensa i min webbshop och lägga in nytt av det jag kommer jobba mer med i framtiden. Skrivterapi och textrespons.

Jag kommer också läsa böcker, skriva upp nya ideér och halvfärdiga blogginlägg. Så att man har något att rensa ur till nästa halvår [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”]

Hur ser det ut för dig. Har du semesterplaner eller är kalendern tom?

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Alltså jag vet att jag tjatar om träning. Men det är så viktigt för mig och jag tror, på riktigt, att det förbättrar måendet på vem som helst. Träning är alltid svårt (eller trögt) i början men sanningen är att alla kan. Alla kan!

Om det är något jag hade önskat att jag fått med mig som barn är det att röra på mig, att ha en kropp som är van att träna. För som vuxen kan hela grejen kännas obekväm och främmande. Man skäms över sin okunskap, eller över att man inte kan, för många så mycket att de inte vågar ta sig till gymmet eller ens vågar prova på ett pass.

Men den enklaste och billigast träningen är ändå löpning och därför har jag bestämt att det är något jag ska få mina barn att träna, varken de vill eller inte [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”] Inte bara för att träning är bra för dem, utan för att det också blir något vi kan göra tillsammans.

Vårt gemensamma mål är 5 km utan att stanna och båda barnen tyckte att det var en kul idé att göra ihop. Visst, det har varit en hel del gnäll, men också många skratt. Och lyckan i min dotterns ögon när hon idag sprang i 5 min x 3 utan att stanna var fantastisk. Jag är faktiskt stolt över mig själv, sade hon, och föreslog själv att vi skulle springa i morgon med.

Det är det som är grejen, att man blir så jävla stolt över sig själv, att man på riktigt förstår att styrkan sitter mer under pannbenet än i dina lår.

För sju år sedan kunde jag inte springa en minut, idag springer jag utan problem en mil. Så jag vet att det går, att man kan, bara man inte ger upp. Det finns flera träningspass att hämta på sidor på nätet om hur man lär sig att springa 5 km, men så här ser vår ut:

Vecka 1

Pass 1: Jogga 1 min och gå 2 min -upprepa 6 gånger.

Pass 2: Jogga 2 min och gå 1 min -upprepa 4 gånger.

Vecka 2

Pass 1: Jogga 2 min och gå 4 min -upprepa 3 gånger.

Pass 2: Jogga 5 min och gå min -upprepa 3 gånger.

Vecka 3

Pass 1: Jogga 1 min och gå 1 min -upprepa 10 gånger.

Pass 2: Jogga 6 min och gå 4 min -upprepa 4 gånger.

Vecka 4

Pass 1: Jogga 10 min och gå 5 min, jogga sedan 5 min och 5 min, jogga 10 min och gå 5 min.

Pass 2: Jogga 12 min och gå 4 min -upprepa 2 gånger.

Vecka 5

Pass 1: Jogga 15 min och gå 5 min, jogga sen 15 min och gå 5  min

Pass 2: Jogga 12 min och gå 4 min -upprepa 3 gånger.

Vecka 6

Pass 1: Jogga 18 min och gå 5 min, jogga sen 15 min och 5 min.

Pass 2: Jogga 12 min och gå 4 min -upprepa 2 gånger.

Vecka 7

Pass 1: Jogga 20 min och gå 5 min, jogga sedan 15 min och gå 5 min.

Pass 2: Jogga 25 min och gå 5 min -jogga sen 10 min och gå 5 min.

Vecka 8

Pass 1: Jogga 15 min och gå 2 -upprepa 1 gång.

Pass 2: Jogga 5 km!

Ett tips är att inte fokusera på känslan under passet (om den inte är otroligt skön förstås) utan att istället fokusera på känslan efteråt. Det är den du vill åt. Och jag kan utan att tveka säga att man aldrig ångrat ett löppass, däremot dom gångerna man låtit bli.

Tvekar du fortfarande? Läs det här!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Ja midsommarafton började tidigt för min del som ni redan vet. Tröttheten kom ikapp mig redan innan lunch men det vara bara att hoppa in i duschen och ta på mig ansiktet [wp-svg-icons icon=”smiley” wrap=”i”]

Finkläder och lycko-sten på, sen var det dags att ta emot gäster.

Innan regnet kom hann vi ut för att plocka blomster för att förgylla både hår och midsommarstång.

Hinken fylldes snabbt och sen var det dags för dottern att plocka sju sorters blommor för att lägga under huvudkudden. Sonen glömde plocka blommor men han kom på den briljanta ideén med att lägga sju olika fidget spinners under kudden istället. Det fungerar nog på ett ungefär lika bra [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]

När vi kom in föll regnet och höll nästan i sig hela kvällen. Men lika glad var jag för det!

Idag känner jag mig lite sliten på grund av sömnbristen. Var som vanligt uppe strax innan sex. Gissar på att det blir en lugn dag.

Nu tittar solen fram och familjen är på väg att vakna. Jag känner det i väggarna. Huset fylls med en helt annan energi. Något som på sekunder tar över mitt morgonlugn. Nu står morgonkramar på schemat. Alltid en bra start på en ny dag!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Midsommar morgon

Jag vaknar strax innan fyra. Det är som att tystnaden slår mig i ansiktet, säger till mig att det är dags att gå upp.

Inte ett ljud hörs. Inget gällt alarm, inget regn mot taket, inte ens fåglarna har förmått sig att vakna. Jag tittar arg på klockan och inom mig har ett krig just startat. Jag försöker tvinga mig själv att somna om, håller med motstånd fast mig själv i sängen.

Jag förbannar mig själv, varför kan du bara inte sova, hur ska du nu orka denna dag? Jag ser framför mig hur tröttheten kommer att ta över, hur jag kommer förlora mitt humör och än  mer än vanligt bara längta efter att få vara för mig själv.

Eter en halvtimmes örfilar har sömnen fortfarande inte nått mig, kriget tar slut, jag ger upp. Jag tänker att sova kan jag göra sen, samtidigt som jag vet att det aldrig kommer att hända.

Himlen är så grå den kan bli en midsommardag och jag börjar dagen med att bli besviken på mig själv. Ledsen över att inte kunna leva upp till omgivningens sociala förväntningar, att inte orka med sociala krav. Det är som att min hjärna ställer till det än mer för mig. Bara jag får sova, hade jag tänkt. Då kanske jag orkar. Men kravet tog med sig sömnen och försvann. Lämnade mig ensam kvar, i väntan på dagen.

Jag hoppas att ni får en fantastisk midsommar!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Vem har svårigheter?

ADHD på jobbet

Ibland får jag frågan hur ska man behandla någon med ADHD, och för mig är självklart svaret att man ska behandlas som precis vem som helst. Men ibland tänker jag att det där bara kanske gäller mig, jag som kan säga i från och har lärt mig strategier för många av vardagens alla problem. Många med ADHD har det trots allt inte som jag.

Attention har gjort ett jätteviktig projekt som heter ADHD på jobbet där de delar med sig om berättelser, tips och råd. Som jag rekommenderar dig att kika närmare på.

Viktigt att komma ihåg är att ingen mår dåligt av att behandlad som att de hade ADHD

Så istället för att behandla en eller två personer annorlunda kanske man ska hitta ett sätt som man anammar på hela arbetsplatsen. För kom ihåg att det alltid finns personer på en arbetsplats som lider av tillfälliga koncentrationssvårigheter. Det finns ALLTID någon i arbetsgruppen som sover dåligt, är mitt i en skilsmässa eller har anhöriga med sjukdom osv. Du har också alltid någon medarbetare utan diagnos som är impulsiv eller har lätt för att falla in i uppgifter som ligger utanför ramarna.

Struktur och rutiner är något som många gånger gynna alla, och inte bara dem med ADHD.

Kontorslandskap+ADHD=

Tips till dig som är chef

Personalen (och speciellt personer med ADHD) behöver en känsla av sammanhang. Så titta på era arbetsuppgifter och se till att alla anställda faktiskt vet varför dessa ska göras. Vad fyller de för funktion, varför är det viktigt? Vad händer om de inte gör sina uppgifter? En helhetsbild och förståelse är viktigt för de flesta. Inte många har lätt för att göra arbetsuppgifter om de inte vet anledningen till att de ska utföra dem.

En fördel är om all information, både om arbetsplatsen, arbetsuppgifterna och förväntningar på personalen finns skriftligt. Har man ADHD eller bara mår dåligt under en period kommer man ha svårt för att komma ihåg vad som sagts i samtal.

Sju konkreta tips från attention!

1. Skapa en tydlig struktur. Berätta om företaget och visa hur organisationen ser ut. Hur ser processerna ut på arbetsplatsen? Vem har ansvar för vad? Gå igenom arbetsbeskrivningen tillsammans. Vilka arbetsuppgifter har personen?

2. Hjälp till med att planera och prioritera arbetsuppgifterna till en början. Hur ser en dag ut? Hur ser en vecka ut?

3. Sätt upp konkreta mål och deadlines. T ex ”fredag kl 12.00 vill jag ha in underlaget”.

4. Boka in regelbundna möten och följ upp hur det går. Behöver personen mer stöd? Behöver den fortsatt hjälp med planering och prioritering?

5. Påminn personen om den går utanför sitt ansvarsområde.

6. Ge positiv feedback och bekräfta personen när det går bra.

7. Anpassa om det behövs. Tänk då på följande områden: arbetsuppgifter, arbetsmiljön, arbetstider och hjälpmedel.

Hur ska man behandla någon med ADHD på arbetsplatsen?

Fråga personen om råd

Jag tycker inte att det är fel varken som chef eller arbetskamrat att fråga personen rakt ut om personen själv upplever att den har svårigheter som folk omkring dem borde känna till. Ställer du frågan är det upp till personen själv att svara, men många gånger är personen kanske inte ens medvetna om sina problem eller vet hur man ska lösa dem (därav diagnosen), och vid de tillfällena kanske det trots allt är bäst att ta hjälp utifrån. Jag tyckte tex att det var lättare att säga till mina arbetskamrater att jag är intryckskänslig och inte klarar av att sitta med dem när de fikar, det blir för mycket ljud, istället för att de ska tro att jag är otrevlig. För mig handlar det inte om att jag inte vill, utan snarare inte kan, och då är det lika bra att säga det rakt ut.

Jag vill inte att de ska tro att jag ogillar dem, eller att jag är dryg eller otrevlig. Jag mår helt enkelt dåligt i stökiga miljöer.

Personer med ADHD påverkas mycket av miljön de vistas i och hur de blir bemötta av omgivningen. Stöd och anpassningar i arbetet kan underlätta vardagen, begränsa symtomen och förbygga framtida svårigheter. Utbildning och kunskap om ADHD kan göra det lättare att hantera symtomen, både för personen med ADHD och för övriga på arbetsplatsen.

Vid nyanställning av en person med ADHD kan du som arbetsgivare få stöd och råd av Arbetsförmedlingen. De kan även i vissa fall hjälpa till under pågående anställning. Ta kontakt med din lokala Arbetsförmedling för mer information.

Har du som arbetsgivare en anställd med ADHD i en pågående anställning och behöver mer stöd, då kan du fundera på vem i din organisation som kan ge dem det stödet de kan behöva. Vanligtvis är det HR-funktionen på ett större företag som kan guida dig vidare. Om du är chef i ett mindre företag och behöver mer kunskap om ADHD så kan du köpa in utbildning, expertstöd eller handledning av företag som är specialiserade på NPF och ADHD.

Vad är dina arbetserfarenheter? Fick du extra stöd och hjälp? Har du berättat om din diagnos?

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar 

• Doften av blommor
• Regnets smattrande mot taket
• Glass
• Sand mellan mina tår
• Glada barn
• Solens värme mot min hud
• Att fota familj och natur
• Doften av grillad mat

• Doften av nyklippt gräs
• Lediga dagar
• Ljudet av åska uppkrupen under en filt
• Långa promenader
• Tystnaden en tidig morgon
• Varma fötter i kallt vatten
• Besöka nya platser

• Löpning i spöregn
• Sovmorgnar
• Ljusa nätter
• Ljudet av vågskvalp och fågelsång
• Bruna ben
• Morgondagg
• Att få se grönsaker växa
• Och att sedan få plocka dem

• Böcker, böcker, böcker, vill läsa mängder av böcker
• Morgnar där bara jag är vaken
• Att hämta frukter och bär direkt från trädgården
• Solande hundar på gräsmattan
• Skrivande
• Dagar fulla med ingenting

Vad vill du njuta av i sommar?

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Finskorna på

I torsdags började sommarlovet för barnen. Samtidigt som vi firade dem med tårta firade vi också min examensdag. Eller ja, fira och fira, det blev inte mer än så. Men tårta äter man i för sig inte varje dag! [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]

Fick en blombukett från svärmor och svärfar. Så vacker så, hoppas att den står sig länge!

Jag är verkligen dåligt på den där med att fira mig själv. Jag skulle vilja göra något stort men tappar liksom alltid bort det. Jag skulle vilja skrika jiihoo så högt att hela världen hörde mig. Jag skulle vilja hurra, dansa, skryta…men istället gör jag ingenting.

Jag hade tänkt att köpa mig en present, men visste inte vad jag skulle köpa. Tänkte ge mig själv en dag på ett spa eller en vistelse på ett retreat men kom aldrig till skott. Det är som att jag inte kan belöna mig själv, inte tillåta mig att känna glädje, fast att jag innerst inne vill. Om jag ska hitta på något får jag verkligen dras ut ur min trygga vrå, jag går liksom aldrig självmant, hur mycket jag än vill.

För visst finns det mycket att fira. Dels att jag klarade något som jag aldrig trodde att jag skulle ta mig igenom, sedan att jag gjorde det med bravur! I veckan när jag fick mitt examinationsprotokoll visade det sig inte bara att jag klarat uppsatsen, utan att jag klarat den med väl godkänt, VG. Fattar ni? Det är ganska mycket för någon som tror lite om sig själv!

Jag fick också ett jättefint omdöme som jag egentligen bara vill hänga upp på väggen för att påminna mig om processen jag gick igenom. Men istället hängde jag denna på väggen. Ett diplom för att jag också blev godkänd i terapeutiskt skrivande. Hurra för mig!
Nu får den pryda väggen på mitt kontor tillsammans med några andra tavlor som ska påminna mig om mina mästerverk [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”] Nu inväntar jag bara godkännande från en sista kurs så kan studierna ses som helt avslutade. Men jag tycker vi tar ut glädjen i förskott och firar ändå. Jag ger mig själv ett hipp hipp hurra! Fy fan vad jag är bra!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar