Månadsarkiv: maj 2014

Tänk om vi gör rätt!

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av

Nu för tiden finns det alltid två sidor av allt, och man måste välja en. För eller emot diagnos, för eller emot medicinering. Men det enda jag kan säga är att jag är för hjälp och stöd! Jag tänker att livet inte är svart eller vitt, det finns hela tiden gråzoner där emellan. Varför måste man alltid se allt som rätt eller fel? Om vi nu är så rädda för att göra ”fel” så kommer vi heller aldrig att komma till punkten där vi gör rätt. Nej, då för då sitter man fast i en rädsla och där gör man ingenting.

Om det vi gör idag hjälper människor, kan vi inte låta dessa bli hjälpta, utan beskyllningar, anklagelser, skuld eller skam. Det finns ”busiga barn”, och det finns barn med ADHD, och det finns en jättelång skala där emellan. Om ditt barn får diagnosen ADHD och du får den hjälp och det stöd du har sökt för, hur kan det då vara fel? Personer som inte behöver hjälpen söker den inte!

Om du nu tycker att det sker en överdiagnostik så tycker jag att vi ändå får se det som att otroligt många människor söker efter hjälp, och alla dessa som gör det, mår dåligt. Många gånger kan det tyvärr krävas en diagnos för att få den hjälpen. Jag gissar på att det inte är många barn/ungdomar eller vuxna som går igenom långa utredningar och äter mediciner för att det är roligt, utan att de gör det just för att de behöver det.

Vi har tidigare inte haft den kunskapen vi har idag. Vi såg inte de barnen som behövde hjälp på samma sätt som vi ser det nu, vi visste inte hur de kände eller vad som var orsaken till deras beteende. Vi visste inte! Men det gör vi idag! Tänk om någon såg mig när jag var 7 år, tänk om någon förstod att jag hela tiden behövde nya utmaningar. Att det var för att jag alltid låg före som gjorde att jag senare hamnade efter. Tänk om någon såg mig när jag var 14 och ångesten förvandlades till ärr på mina armar, eller vid 21 när den tagit över hela min kropp.

Du är arg för att vi över diagnostiserar, kastar ut ”knark” till vem som helst. Men tänkt om det vi gör idag förändrar vår framtid! Tänk om de barn vi tidigt börjar medicinera och ger stöd slipper ett liv i utanförskap, missbruk eller kriminalitet. Eller tänk om vi ger den enskilda individen ett bättre liv! Tänk om dagens barn säger att det fanns någon som såg mig, det fanns någon som förstod mig, att de fanns en lösning på deras smärta.

 Tänk om vi gör rätt…

 

Hur känns det att ha ADHD? -en personlig beskrivning 4 kommentarer

Detta inlägg publicerades i Psykisk ohälsa och märktes ADHD av

Jag vet egentligen inte hur jag ska beskriva det eftersom det är ett normaltillstånd. Jag känner mig som vem som helt. Men om jag skulle beskriva MINA svårigheter så är det ”up and downs” som känns värst. Ibland känns det som om det börjar bubbla i blodet (tänk er att ni fyller på en kolsyremaskin) på liknande sätt fylls blodet med energi bubblor. Denna energi måste man följa, den går inte hålla inne på något sätt. Mitt sätt att få ut den är att jobba, jag befinner mig i flow, skriver så fingrarna glöder. Men ibland måste jag tex gå ut och gå eller springa, jag måste ha någonstans att göra av min energi. Motsatsen till den här känslan kommer när jag jobbat för hårt och för mycket, då känns det som om man lägger tyngder över hela min kropp, jag blir förlamad. Man kan tycka att det liknar biopolär sjukdom, för ja det gör det. Men skillnaden är djupet på stämningslägena. Jag får ALDRIG maniska perioder eller blir deprimerad.

Att överhuvudtaget inte får ut sin energi gör ont, om jag inte får ut alla bubblor ur kroppen så kommer tyngderna som en stor smäll i magen och jag blir förlamad direkt. Det känns som att ramla från en hög höjd, pang, och jag blir svag i hela kroppen. Jag HATAR när folk vill sakta ner, eller bromsa mig, för det går inte. Min kropp måste finna sin fart själv (och ja jag vet det är det som är en del av problemet, den kan uppenbarligen inte det).

För mig känns det också som att leva utan hud, alla intryck går rakt in. Jag har inget skydd. Känslor, stämningar och händelser runt omkring mig åker rakt in och jag kan behöva tid för att sortera i ordning allt. Får jag inte den tiden för mig själv att kunna rensa bland intrycken, ja, då kommer den där tyngden igen och tar över min kropp.

Sen är det det där med hjärnan, den som bara sprutar idéer. Jag brukar inte ha jätte stora problem med att ta mig från A till B (jag hittar rätt tillslut). Men min hjärna hittar också allt man kan göra där emellan, den ser ALLA möjligheter. Vilket kan vara bra ibland, men ofta i livet behöver man bara ta sig från A till B och de andra alternativen är mindre viktiga. Men det spelar ingen roll, det känns som att ha en flerfilig motorväg i huvudet, där alla kör kors och tvärs jättesnabbt, och tillslut tappar man bort sig…..och när man gör det, japp då kommer återigen tyngden och lägger sig över kroppen.

För MIG handlar det om att ha självkontroll. Ordet lagom finns inte, antingen alldeles för mycket eller inte alls. Så därför behöver jag ha rutiner och regler för mig själv. Jag behöver kontroll för att hantera mig själv och min vardag.

Till alla föräldrar som kämpar.. 1 kommentar

Detta inlägg publicerades i: Familj & föräldraskap Psykisk ohälsa av

Image-1

Jag vill ge dig en medalj för striderna du tog men sällan vann. För att du ofta fick klä skott för andras misstag. Du tog på dig skulder som inte var dina att bära. Du är en sårad soldat som fick utkämpa kriget själv, utan arme. Fast att du många gånger var beredd att ge upp stod du stadigt kvar natt som dag oavsett vilket motstånd du mötte. Jag hoppas att du vet att kriget aldrig var ämnat för dig, ändå blev du huvudpersonen i det. Jag vill att du med stolthet bär denna medalj runt din hals. Den vill inte påvisa svårigheterna som ofta funnits runt dig, den vill visa styrkan som alltid funnits i dig.

Aldrig ensam

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av

bild 2bild 1

 

Många känner nog igen sig i känslan av ensamhet, både som anhörig och drabbad. Rädsla, sorg och skam. Att se sina barn må dåligt utan att kunna göra något åt det måste vara fruktansvärt! Har jag gjort något fel, kunde jag gjort något annorlunda? Psykisk ohälsa är idag den stora folksjukdomen. Borde vi inte kunna stötta varandra i stället för att lida i det tysta? Min  önskan är att ingen ska behöva stå där….ensam.

Kan vi inte tillsammans visa att det är ok att inte må bra, att vi stöttar varandra i ställer för att döma. Vill du vara med? Gör ditt eget smycke med texten ”aldrig ensam” (valfritt smycke och utseende). Ta gärna kort på din kreation och maila till mig jessica@nestorforlag.se eller lägg upp bilden på nestorforlags Facebook sida.

Entreprenörskap & ADHD 2 kommentarer

Detta inlägg publicerades i Företagande & föreläsningar Psykisk ohälsa och märktes ADHD av

 

IMG_0571.JPG

Här om dagen fick jag forskningsrapporten (Entrepreneurship and psychological disorders) från Johan Wiklund som jag själv medverkade i (som informant), den handlar om entreprenörskap och ADHD. Jag tycker som Johan också nämner i sin rapport att det är så viktigt att också se det som många med ADHD-egenskaper kan var BÄTTRE på än andra och inte bara fokusera på det negativa, vilket ADHD oftast är förknippat med. Att entreprenörskap favoriseras av många med ADHD kan bero på att man kan följa sin egen energinivå, jobba som mest när man är på topp, och mindre när man känner att energin tryter. Och visst det är något som är positivt för vem som helst men som jag sa i intervjun så känner jag  i mina anställningar att jag inte får ut min fulla kapacitet, jag kan och vill mer (därav företag vid sidan om). Mina anställningar bromsar ofta mig.

Han studier nämner att personer med ADHD oftast är väldigt kreativa, att vår förmåga till att hyperfokusera, vårt risktagande och vårt spänningssökande kan vara fördelar när det kommer till att ha eget företag. Och något som var roligt med att läsa studien var att alla (14 personer) nämnde fördelarna med att följa vår energinivå samt att vi alla startade våra firmor i impuls, till stor del för att vi var uttråkade i våra jobb och vi fann något vi brann för.

Jag tror att det här är ett område det borde forskas mer på, samt ADHD och utbrändhet. Jag tror  inte att ADHD handlar om oförmåga att jobba, snarare om att jobba för mycket!

Vingklippt

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

”Man kan aldrig nöja sig med att krypa när man är byggd för att flyga”.

Att ständigt anpassa sig efter andra människor kan få dig att gå sönder. Oavsett om du försöker anpassa dig till samhället, försöker passa in på jobbet eller göra allt för dina barn så fixar du inte det hur länge som helst om du inte hittar en plats där du kan få sträcka ut dina vingar. Många lever ett helt liv med att hela tiden försöka passa in och de jag tror klarar sig bäst är de som har hittat ett rum där de kan få flyga fritt.

Se till att inte fastna på ställen/hos personer som ständigt klipper dina vingar eller sätter dig i bur. Det gör ont att inte få sväva fritt, inte få känna luften under dina vingar eller att få följa med vinden. Du kommer aldrig nöja dig med ett liv bakom galler där det enda du kan se är skuggan av dig själv, och det enda du kan drömma om är att få vara fri.