Månadsarkiv: januari 2016

Hej vardag! 2 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av
Hej vardag

Hejdå ledighet! Hej vardag!

Oj vad många lediga dagar som bara har glidit förbi. Känns som man varit ledig overkligt länge. Vi har haft dagar där vi haft fullt upp och inte hunnit sitta ner en minut, sen har vi haft dagar där hela familjen vandrat runt i pyjamas och knappt gått utanför dörren. Dagar där vi haft huset fullt av liv, av vänner och familj, och dagar där ingen av oss rest oss från soffan. Det har verkligen varit en vecka full av omväxling där man inte vet när dagen ska börja eller hur den ska ta slut. Härliga, härliga ledighet!

Jag får hela tiden påminna mig om att verkligheten väntar runt hörnet och därför hålla koll på vad det är för veckodag, för att se så att jag inte missar något, sånt som att gå till jobbet tex.

Hej vardag

Hejdå ledighet! Hej vardag!

Dagarna har gått fort men oj vad jag har njutit, vi har möblerat om, rensat, umgåtts och myst. Jag som vanligtvis längtar efter datorn och att få skriva har helt oplanerat tagit paus. Uppsatsen har jag helt och hållet glömt bort dessa dagarna och mina fingrar har inte haft den där dragningen till tangentbordet som de brukar har. Jag som alltid  har en text eller en historia i mitt huvud har inte haft lust att pränta ner någonting. Istället har jag läst, oj vad jag har läst. Tre böcker och ett tjugotal tidningar skulle jag tro (tack readly).

Huvudet har mest bestått av trötthet, oj vad trött jag har varit! Jag har ibland somnat till mitt på dagen när jag planerat att se film med barnen och på kvällen har jag lagt mig före mannen min. Men jag försöker säga till mig själv att det inte är konstigt att tröttheten faller över mig. Jag ser det i stället som ett tecken på återhämtning. Så som jag kört på är det är ok att ta avstånd från alla måsten och vila upp sig ibland.

I morgon vankas det jobb igen, tillbaka till struktur och rutiner och på något sätt känns det ändå väldigt skönt. Jag ser fram emot att följa mitt strukturerade schema, längtar till mina trygga rutiner, och att ständigt känna till dagens innehåll.

Hejdå ledighet! Hej vardag!

Nyårslöfte 2016

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av
Nyårslöfte

Nyårslöfte  -Är du värd mig lilla klänning?

2015 var för mig, ett år fullt av utmaningar. Jag bestred varje tanke och varje rädsla som gjorde intrång i min kropp. När kroppen protesterade och hjärnan ropade nej, då körde jag på lite extra bara för att visa vem som bestämmer, och jag klarade det! Klarade mig hela vägen. Jag vann över rädslan, jag vann över ångesten, jag vann över varje elak tanke och allt tvivel jag hade på mig själv. Men oavsett vinst eller förlust så vet jag att det i längden inte funkar att utmana sig på det sättet, eller att köra på så hårt heller för den delen.

Det här året ska därför bli ett lugnare år, jag ska fortsätta att utsätta mig för utmaningar, men av det mildare slaget. Det här är året jag på riktigt börjar bli snäll mot mig själv (det är väl en utmaning om nått), där jag börjar ta hand om mig själv lika mycket som jag vill ta hand om alla andra. Där jag alltid ska försöka att se till mig själv först. Jag ska ha för vana att lyssna inåt istället för tvärtom och följa lusten istället för kraven.

Jag ska belöna mig själv oftare. En klapp på axeln, en high five och ge mig möjligheten att bara få finnas till utan prestation eller innehåll. Jag ska unna mig själv en sovmorgon, en andningspaus, eller ett träningsuppbehåll, om det är det min kropp eller mitt sinne suktar efter. Jag ska försöka ge mig själv lagom stora utmaningar och passande små mål.  Jag ska kasta alla tankar som inte förtjänar att bo i mitt huvud och ta bättre hand om de som förtjänas att lyssna på.

Det här är året där jag ska sluta och titta på klänningen jag vill ha, och fråga mig själv om jag är värd den. Istället ska jag ställa mig frågan om den är värd mig [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

De långsammas land

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av

De långsammas landIbland känns det som att jag kommer från en annan planet. Att jag av misstag har hamnat i de långsammas land. Jag kan bara inte förstå hur saker kan gå så l-å-n-g-s-a-m-t! Ta tex det där vardagliga med att äta, självklart vill du att maten ska gå fort att laga, du är ju hungrig. När du äter den så äter du ju den av samma anledning, och för att du vill bli mätt. Jag brukar ha ätit upp min middag innan familjen har satt gaffeln vid sin tallrik. Jag förstår inte hur de gör, hur kan man äta långsamt? Det tar ju allt från några sekunder till max 5 minuter att få i sig, hur kan man då sitta vi den där tallriken i över en halvtimme? Det har jag då aldrig förstått!

Det är samma när man ska ut och handla. Folk går tydligen sina långsamma söndagspromenader i butikerna nu förtiden. Jag skulle önska att det fanns en omkörningsfil. Jag skulle vilja ta en megafon och skrika ut: RÖR PÅ ER FÖR I HELVETE! Folkmassan står ju liksom helt still!!! Jag är nästan helt säker på att de kan röra sig snabbare än så där, annars är det bara jag som har begåvats med en jetmotor.

Och har ni sett tjejerna som jobbar i klädbutikerna???? De måste ha gått en tredagarskurs hur man ska bli så långsam och provocerande som möjligt. Kön är 100 meter lång och de står där framme och ler och viker sina kläder i långsamt tempo. Vad fan ler de åt, ser de något som är roligt? Varför ska man vika kläderna till perfektion, de hamnar ändå i ett hörn i påsen och slängs sedan in i en garderob. KASTA BARA NER TRÖJJÄVLEN I PÅSEN, HUR SVÅRT SKA DET VARA vill jag skrika, men gör det givetvis inte.

Har ni märkt att de till och med pratar långsamt? Allt du vill veta är vad du ska betala så att du kan ta dig där i från, men nej.

-Ä-r   d-u   m-e-d-l-e-m?

-Nej!

-J-a-g   k-a-n   l-ä-g-g-a   t-i-l-l  d-i-g…..

-Nej jag vill bara betala, strunt i det där

-M-e-n   d-e-t    t-a-r   b-a-r-a   e-n    m-i-n-u-t….

(så fan heller tänker jag, gör man allt annat i slowmotion, så tar det där kundregistret garanterat mer än en minut)

-Nej, tack!

Att gå med tjejkompisar i klädbutiker, nej tack!! Finns det något som går långsammare? Varför stå och glo på en tröja i 30 minuter, sedan gå ut därifrån, för att sedan gå tillbaka och köpa den där jävla tröjan efter 20 minuter igen, VARFÖR?? Tips: köp det du vill ha och gå!!! Om jag någonsin ska ut i köpcentren så gör jag det tillsammans med min man. Han är som mig, in och ut en affär på max 5 minuter. Vi har gjort hela köpcentret hemma under halvtimmen, och då tycker vi inte att vi stressat. Är det något som drar ut på tiden så är det i alla fall inte jag, nej då är det de där jäkla kassörskorna!

Om jag varit ute på julrean? NEJ!

Psykosomatiska symtom vid ångest

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av
Psykosomatiska symtom vid ångest

Psykosomatiska symtom vid ångest -kunskap kan rädda liv!

Jag är inte en person som springer ner vårdcentralen direkt. Jag är där 1-3 gånger om året och då oftast när jag på allvar tror att jag är riktigt sjuk, men så är sällan fallet. Under alla dessa år har det ändå blivit en hel del tillfällen jag varit där och fått reda på att jag inte varit det minsta sjuk. Det som förvånar mig idag är att det inte är någon som stannar upp och förklarar någonting. De lyssnar lite på lungorna, tar några prover säger ”Du är inte sjuk”. Sen får man gå hem.

Läkarens ”lugnande” besked gör mig sällan helt lugn, utan hjälper bara för stunden. Symtomen har jag ju fortfarande kvar. För det jag känner är verkligt, även om läkaren säger att det inte är det. Alla har någon gång reagerat på psykiskt lidande med kroppsliga symptom. Upp till 60-80% av befolkningen uppvisar varje vecka kroppsliga symptom eller känningar, som man inte hittar någon medicinsk orsak till. Oftast går de ju över av sig själv när man inte bryr sig om dem.

Men en person med ångest släpper inte så lätt sina symtom, och gör man det så kommer det i vilket fall nya. Idag kan vetskapen om att det jag känner är psykosomatiskt göra mig något lugnare, även om det inte känns riktigt bra. Men det som irriterar mig mest är att jag fått leta upp den faktan, den här sanningen själv, och inte fått den till mig någon utav gångerna jag varit där.

Problemet är ofta att alla vet hur ångest känns, och att de psykopatiska symtomen inte är något som liknar ångest, därav rädslan. En till svårighet är att symtomen kan se väldigt olika ut, allt från andnöd till klåda. Från domningar i fingertoppar till en abnorm törst. Från yrsel till magproblem.

En läkare borde veta att lösningen inte ligger i undersökningarna (de hjälper ju bara för stunden), utan i en trygg vårdkontakt. Hade en läkare satt sig ner med personer som ofta drabbas av psykosomatiska symtom och berättat vad de känner och varför de känner så, hade patienten sluppit en hel del lidande, och läkaren en hel del jobb.

Tolvstegsprogram mot ångest

Detta inlägg publicerades i Psykisk ohälsa och märktes ångest av
Tolvstegsprogram mot ångest

Tolvstegsprogram mot ångest -starta din egen självhjälpsgrupp!

Nu är det dags tänkte jag, att släppa programmet jag tidigare pratat om. 12 steg från ångest. För er som är nya här kan jag berätta att det är ett tolvstegsprogram mot ångest, som jag skapat med inspiration från AA. Programmet är inte på någotvis  färdigt utan ska ständigt jobbas med för att bli bättre. Och detta ska bara ses som ett utkast, en inspiration. Tillsammans, kanske vi kan få det här att fungera!

Min tanke är att man likt 12-stegsprogrammet försöker att få ihop en själhjälpsgrupp där man träffas regelbundet för att gå igenom dessa tolv steg. Att man tillsammans jobbar med sig själv. Både för att man inte ska fastna, men också för att man ska känna sig mindre ensam. Jag tror att vi tillsammans blir starka!

Anledningen till att jag påbörjade det här projektet var för att jag själv inte hittade någon hjälp. I över två år har jag försökt att tjata till mig en plats för terapeutsamtal, äntligen har de satt mig i en sådan kö. Så nu behöver jag bara vänta ca 8 månader till!

För en person som mår dåligt är tre år en alldeles för lång tid! Min förhoppning är därför att det här skall kunna fungera som ett alternativ, som en början, på din förändring. Programmet hittar du här. Kursen är givetvis gratis och kommer alltid att vara det. Det du gör för att få tillgång till programmet är att anmäler dig till programmet (trycker på knappen ”take this course”) och sedan kan du gå igenom stegen i din egen takt.

Jag är jätte glad och tacksam om du vill hjälpta till att sprida och dela programmet. Vill du starta upp en självhjälpsgrupp i din stad? Kontakta gärna mig så kan jag hjälpa dig med hur du går vidare!