Månadsarkiv: april 2018

Att förbereda sig inför en föreläsning

Detta inlägg publicerades i: Företagande & föreläsningar av

Att förbereda sig inför en föreläsning

På måndag bär det av till Örebro för en föreläsning för högskoleelever. Kanske är det nu man borde tagga upp och förbereda sig eller? Jag har både läst och hört att man som föreläsare ska gå igenom sitt manus i timmar, ställa sig framför en spegel eller framför en låtsaspublik och bara öva, öva, öva. Det sägs också att man ska ta tid på sig själv under sin låtsasföreläsning. Testa olika stilar och ha helkoll på …. äh vi skiter i det här.

Det sägs både ditten och datten men mitt råd är att bara följa det som passar dig. Själv har jag aldrig stått och upprepat mig varken framför en spegel eller tom soffa. BORING! Skulle A L D R I G falla mig in. Att upprepa sig är lika tråkigt som att sitta och titta på när väggfärg torkar, i stort sett omöjligt…utan att stendö.

För sanningen (för mig) är att föreläsningens kvalité beror mer på mitt mående och min ångestnivå än hur förberedd jag är. Jag har gjort både bra och dåliga föreläsningar, båda utan att öva framför spegeln. Är mina tankar bra, mår jag bra så enkelt är det. Alla publiker är olika, stämningen i rummet liksom. Efter att ha kört föreläsningen x antal gånger vet du när folk brukar skratta eller se gråtfärdiga ut. Men lyckas du inte vi det tillfället är det bara att rycka på axlarna och inte lägga något på dig själv.

I början när jag började föreläsa var mina tankar fyllda med tvivel…på mig själv. Jag fokuserade mer på vad andra skulle tänka och tycka än vad jag i själva verket skulle säga och det blir givetvis aldrig bra. Efter några års föreläsande har nerverna lugnat sig och jag har bara som krav att göra så gott jag kan och jag vet att varken jag eller någon annan kräver mer av mig än så. Har jag hög ångest, fine, jag får försöka anpassa mig efter det, är jag trött, då försöker jag ge av den sista kraften jag har kvar. Varken mer eller mindre. Så i helgen försöker jag bara fylla på mig med energi. Jag vill gå in som ett kraftpaket, ta ut all min energi på scenen och sedan gå hem. Det är så jag förbereder mig.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Att prata med barn om psykisk ohälsa

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av
Att prata med barn om psykisk ohälsa.

Att prata med barn om psykisk ohälsa.

Det är inte längre någon nyhet, psykisk ohälsa ökar och har blivit nutidens största folkhälsoproblem. Jag läste någonstans att 20-40 % av befolkningen är drabbade i varierad grad. Trots att psykisk ohälsa ökar och är en snabbt växande problematik är det sällan jag hör talas om psykisk ohälsa och föräldraskap i samma mening. Varför?

Psykisk ohälsa som förälder…har ni hört det förut?

Man kan ju misstänka att det bland x antal miljoner drabbade finns en och annan förälder, eller hur? Barn växer upp med föräldrar som har depressioner, ångestsjukdomar och psykoser ändå är det inget vi pratar om, konstigt eller hur?

Anledningen till att jag skrev min första bok Måste alla vara så jävla lyckliga hela tiden var för att jag mådde väldigt dåligt som nybliven förälder, eller …egentligen mådde jag dåligt redan innan jag fick mitt första barn. Depressionen fanns där redan när hon låg i magen. Och anledningen till att jag skrev min andra bok Annas oroliga mamma var för att vi måste börja prata högt, med barnen, om vårt mående!

Barn påverkas, i allra högsta grad.

Idag vet vi att många som växer upp med en förälder som har psykisk ohälsa kommer att drabbas själva, vore det inte schysst att ge dem en ”hands up”?

Jag träffar nästintill dagligen personer som växt upp med föräldrar som mår dåligt och jag kan lova dig att INGEN av dem har uttalat att de har fått för mycket eller för tidig information om sin förälders sjukdom. INGEN! Tvärtom, det fick oftast inte veta någonting. Många fick reda på sanningen först efter föräldern gått bort eller efter att de själva som vuxna blivit drabbade.

Jag kan ärligt talat inte förstå varför vi inte kan prata med våra barn om detta. Jag tycker tvärtom att det är oschysst att hålla något sådant hemligt.

Det viktigaste är att du anpassar informationen efter barnets nivå och att du lyssnar mer än du pratar. Låt barnet vara nyfiket, ställa frågor och utgå alltid från barnets behov, kom ihåg att du ska ge barnet kunskap för att avlasta/minska barnets bekymmer och inte för att avlasta dig själv. När du öppnar upp för en svår diskussion öppnar du också upp för gemenskap och tillit. Du visar barnet att ni kan prata om jobbiga och svåra saker och det lovar jag stärker er relation för framtiden.

Jag skrev boken Annas oroliga mamma och delade med mig av den till mina barn av tre anledningar:

  1. Jag vill inte ha hemligheter för mina barn, jag vill att de ska veta både vad ADHD, ångest och depression är. Jag vill att de ska veta när jag mår dåligt och att det aldrig beror på dem.
  2. Jag vill att de ska ha kunskap, vara öppna och reflekterande kring sitt eget mående.
  3. Jag vill att de ska vara lyhörda och ha acceptans gentemot sina medmänniskors mående.

Jag vill att mina barn ska behandla mina depressioner på samma sätt som vilken annan sjukdom som helst. För mig är det viktigt att barnen kan rycka på axlarna när jag har en ångestdag och inte själva bli fyllda med oro.  Att de med samma lätthet kan berätta för en kompis att ”mamma är deprimerad” som om jag vore förkyld. Psykisk ohälsa, vare sig det är min eller någon annans är aldrig någonsin något de ska vara bekymrade över eller skämmas för. Punkt.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Saker att uppskatta med en lördagmorgon:

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

  • Att få starta dagen långsamt.
  • Det puttrande ljudet från kaffebryggaren.
  • Att det är ljust ute.
  • Att det finns en liten chans att solen visar sig.
  • Att man kan äta en långsam frukost (jag äter visserligen supersnabbt oavsett hur mycket jag försöker att vara lugn).

  • Att man har en tom dag framför sig.
  • Att inte behöva titta på klockan.
  • Att se barnen gå runt i pyjamas.
  • Att till och med hunden är lugn.
  • Att man får starta dagen för sig själv.
  • Att det finns en söndag framför lördagen <3

Dagdrömmar och nya anteckningsböcker

Detta inlägg publicerades i: Författarskap & skrivterapi av

Inlägget är reklam för Bokus och innehåller annonslänkar.

Längtar efter nya tomma anteckningsböcker. Jo, jag har redan massor, men tankarna handlar som vanligt huller och buller och jag känner att jag tappar bort mig själv, även i skrivandet, och då kan det vara skönt att kasta skiten och börja om på nytt.
Jag drömmer att ha en anteckningsbok för varje område i livet. En för att reflektera kring mitt företag, en för att reflektera kring mitt arbete och en för att rensa inuti mig själv. Men ofta blir det att jag skriver lite varstans, lösa lappar, kollegieblock OCH i mina anteckningsböcker. Får liksom ingen ordning hur mycket jag än försöker.
Men det är det som är det sköna med skrivandet. Det är tillåtet att hela tiden börja om. Jag kan stryka ett streck över det hela, riva sönder pappret, och börja om på nytt.
Jag ser mig själv gå runt med en sliten anteckningbok i brunt läder, hur jag bär med mig den överallt. Ibland bara för att skriva ner ett ord, ibland en tanke och andra gånger blotta hela mitt inre. Men just nu har jag tillräckligt att bära. Tror min väska närmar sig en tio kilo och dragkedjan är redan sprucken.
Men kanske behöver jag en ny anteckningbok trots allt (och en ny väska), en vårig med färg eller blommor. En anteckningsbok där syftet är att liksom inte skriva någonting. En plats för dragdrömmar, och lösa tankar, en plats där man inte tar livet på så stort allvar. En plats, där man bara får vara sig själv.

Inlägget är reklam för Bokus och innehåller annonslänkar.

Jagad av lejon?

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av
Jagad av lejon?

Jagad av lejon?

Det känns verkligen som motgångarna vältrar sig över mig, håller mig fast. Slår mig omkull så fort jag ställer mig upp. Kanske är det små myggbett men det känns som att bli biten av lejon.

Jag går sönder, i små små tuggor. Mitt blod förgiftas, förgör mig. Jag ser inte monstret som är efter mig, vet inte ens om det finns. Vet bara om att det känns.

Kanske är jag inte jagad av lejon? Kanske är det ingen som delar mig i stycken, utan jag som sliter sönder mig själv, inifrån?

Verkligheten gör ont när den går sönder.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Stopp och tänk!

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Under dessa lediga dagar har vi gjort en ordentlig och välbehövlig vårstädning både inne- och utomhus. Men det känns som om jag gjort en inombords med. Det känns som att jag har hunnit rensa huvudet lite, bli klar över vilka tankar som är MINA och vilka som kommer från andra. Det är så himla lätt att bli påverkad, speciellt i företagsvärlden när syftet bara är att gå åt ett enda håll. Vissa saker tror vi bara är rätt, vi (läs jag) följer strömmen och reflekterar knappt över det.

”Stopp och tänk” är något jag ofta pratar om med mina klienter på jobbet, men ibland skulle man behöva använda det själv. Även om det inte är något impulsivt eller negativt man är på väg att göra så kan det ändå vara värdefullt att stanna upp och bara fråga sig själv vad man egentligen tänker och tycker. Vart man är på väg.

Jag följer och inspireras av andra företagare. Många driver företag på heltid, vilket jag inte gör, och kan därmed sätta upp helt andra mål än jag. Sen vet jag att bakom alla deras ord finns det en daglig kamp för överlevnad. De verkligen kämpar för att få in sin inkomst, vissa arbetar extra på andra jobb bara för att få månaden att gå runt. Men det är inget de pratar om. Nej de pratar endast om hur sköna dagarna är där de kan göra vad de vill, följa sina drömmar.

Jag skulle aldrig vilja byta plats med dem. Jag strävar efter trygghet, inte oro, och ibland får jag påminna mig om det. Visst, jag vill i framtiden driva eget på heltid, men aldrig under de premisserna. Jag har ett arbete jag trivs med och så länge jag har det så kommer företaget få komma i andra hand. Pratar man med andra företagare så är det fel, ”hoppa”, ”följ din dröm”, är det första de säger till en samtidigt som de målar upp sin perfekta liv.

Där och då gäller det att hålla för öronen och öppna ögonen. STOPP & TÄNK. Vad är det jag ser framför mig och vill jag ha det så? Svaret är självklart nej. Jag vet vad jag vill, och jag vill varken känna stress eller press på min väg dit. Jag kommer att blunda för alla mentorer och förebilder som vill visa upp sig och berätta om det njutningsfulla livet som egen. Absolut att jag vill ha frihet, det vill vi väl alla, men inte till vilket pris som helst.

Det tog ett tag för mig att komma fram till den där tanken, även om jag visste om den hela tiden. Men ibland blir man så pressad och stressad av andras förväntningar. Men jag känner verkligen i magen att det är rätt. Jag är på väg åt rätt håll även om det inte är med superfart. Cirkeln är sluten, men ändå är det så lätt att hamna utanför.

Jag vill därför påminna dig idag, Stopp och tänk. Stanna upp och fundera även över de enklaste av saker.

Följer du andras förväntningar eller lever du efter dina egna? Är det något som skaver i ditt liv just nu? Finns det något du kan göra åt det? Vi kan alla behöva en vårstädning. När ska du ta tag i din?

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”]Lämna en kommentar

Hej då Mars!

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Mars har varit en tuff månad på många sätt och jag räknar med att April också kommer att ta på krafterna men snart är det över. Pust. Mars har verkligen varit slitsamt. Helt plötsligt fick vi en rusch på jobbet med super mycket att göra och jag hinner knappt andas mellan alla möten och utredningar. Jag vet att det bara är tillfälligt men det gör inte situationen lättare just där och då. Jag försöker vara rädd om mig själv. Har man en gång haft en utmattningsdepression ja då känner man igen symtomen direkt. Nackdelen med en anställning är att jag inte själv kan styra över arbetsbelastningen så just nu är jag snäll mot mig själv, vilar i de minuter jag kan på jobbet och säger till mig själv att andas.

Jag är en person som kan ta en hög arbetsbelastning vanligtvis utan att bli stressad, men just nu blir det för mycket både på arbetet och hemma. Men när April är slut är pressen över. Då kan jag andas ut.

Denna månad väntar både en föreläsning i Örebro och min utbildning i terapeutisk skrivande här i Vänersborg. Jag ser fram emot dem både men samtidigt ska det bli skönt när de är över. Jag ser faktiskt fram emot lite lugnare månader. Hösten ska jag verkligen ladda upp på ett annat sätt. Inte alls ha flera olika saker på gång. Nej, gör om och gör rätt.

Det känns verkligen att våren är på ingång och det gör mig glad, vet inte vad jag skulle gjort om jag inte fått se solen tillslut. Nu blir det bara bättre och bättre!

Mars finaste stunder:

  • Ett telefonsamtal med ett erbjudande som gjorde mig extra glad.
  • Pratstunder tillsammans med dottern.
  • Att få uppleva tystnaden tillsammans med en vän.
  • Hundpussar.
  • Ett tack från en klient.
  • Responsen på mina livesändningar i min skrivgrupp <3
  • Att få en nytändning efter ett samtal med ett företagskompis.
  • Att få bolla företagsideér.
  • Hundpromenaderna som gett mig en massa nya insikter.
  • Att våga ta plats och tänkt att det är okej.