Månadsarkiv: augusti 2022


Hans dagar är räknade

Och så kommer man till den dagen där ett beslut måste tas. Jag har undvikit den…länge.

Jag lyfter telefonluren och säger orden jag inte vill ta i min mun. Jag vill boka tid för en avlivning. Hon bläddrar i sin kalender. När vill du ha tiden ungefär, är det bråttom? Jag vill inte ha den alls, säger jag snabbt utan att tänka mig för. Något i mig vill lägga på luren i hennes öra men den vuxna delen av mig får mig att stanna kvar. Jag förstår säger hon, men vill du boka en tid? Nej, säger jag snabbt igen. Hon skrattar hjärtligt samtidigt som förnuftet tar tag i mig och faktiskt bokar in en dag, trots min motvilja. Jag kan alltid avboka tänker jag samtidigt som jag lägger på luren. Han kanske kommer bli bättre, piggare, det kanske vänder….

Men jag vet att det inte är så. Jag ser att han blir tröttare och tröttare. Han som tidigare varit frisk, stark och pigg sover nu bort dagarna och orkar inte ens hålla ordning på sin egen hygien. Han haltar, snubblar till i bland och verkar inte alltid orka bära runt på sin kropp. Jag letar plus och minus. Han leker ju ibland med vår andra katt, då mår han ju bra, och han kommer ju fortfarande och lägger sig i knät och spinner. Men minuslistan blir långt mer än bara två punkter.

Jag hatar att vara den som tar beslutet, som får äga ett val jag inte vill ta. Men jag vet att det är min förbannade skyldighet att göra det. Jag tittar på hans runda mjuka ansikte och jag uppskattar hans tysta närvaro. Kanske mer nu, än vad jag någonsin tidigare gjort.

I över 15 år har hans tysta tassar följt mina och jag hade önskar mig långt över 15 år till. Hans dagar är räknade, och kanske har dom alltid varit det. Men nu står tiden nerklottrad i min kalender i bläck och jag kan inte sudda ut den trots att jag vill <3


Vi börjar om igen, och igen…

Gud vad ofta jag önskat mig en stäng-av-knapp på den här killen. Jag har aldrig tidigare varit med om något liknande och min återkommande känsla gör mig både arg och ledsen. Det brukar ju vara så enkelt.

Nu är aldrig någonting enkelt längre. Och då menar jag verkligen ingenting. Promenaderna är inte enkla, inte arbetsdagarna tillsammans och inte heller något så simpelt som  morgon- eller kvällsmys i soffan.

Han går runt som en stor att-göra-lista jag aldrig blir klar med. Ofta kan det kännas ok, men ibland blir det bara övermäktigt och jag känner att jag inte klarar en endaste sekund till.

Han är helt klart min livs största utmaning och jag skäms nästan över att säga det för jag borde varit med om värre. Men nej, inget slår det här. Inte mina två barn, mina sju tidigare hundar eller mina tio år på kriminalvården. Ingen/inget har kunnat göra mig så arg, ledsen, trött och irriterad som han.

Det känns som att jag går runt i en  ständig klagosång och jag blir själv trött på låten som går på repeat i mitt huvud. Men jag har svårt att avbryta den oavsett hur mycket jag försöker. Ofta anstränger jag mig, tar ett djupt andetag och tänker att imorgon börjar vi om igen, då kommer det att gå bra. Och ibland går det bra, men ofta ramlar vi tillbaka till samla gamla visa.

Den enda sak jag har bestämt mig för är att inte ge upp. Så i morgon börjar vi om igen. Då sjunger vi en ny låt.


Whats in it for me?

Här om dagen fick jag ett meddelande från en terapeut. Hon ställde frågor om hur jag hade lyckats med min verksamhet, hur jag gör för att marknadsföra mig och bad mig titta på hennes hemsida och komma med åsikter.

Jag svarade att jag inte kan komma med några tips, råd eller svar på frågor utan att hon får anlita mig om hon vill ha min hjälp💰

Lite otrevligt kan tyckas, och det tyckte förmodligen hon också🙈 Men något jag lärt mig under mina år som företagare är att vara rädd om min tid och att sätta gränser🖐För grejen är att hon inte är den första som frågar. Jag har haft timslånga videomöten med andra terapeuter där jag gett dem tips och råd. För så klart vill man vara snäll, och man känner sig självklart också glad över att bli tillfrågad 🥰 Men hur mycket tror du att dessa samtal givit mig? 🤔

Svar: ingenting.

Jag får flera mail och meddelande både på fb och instagram från både andra terapeuter och privatpersoner som vill ha gratis tips & råd. Små enkla frågor.

Från privatpersoner kan de låta typ så här: tycker du jag ska börja med medicin, vad gör man när x gör så, hur ska jag göra för att må bra osv osv.

Från andra företagare låter de så här: hur mycket tar du betalt, hur marknadsför man sig, hur har du fått klienter, hur säljer du dina föreläsningar, hur gör du när….osv osv.

I början var jag för snäll och svarade på allt, men sedan insåg jag att detta tog både min tid och energi utan att ge något tillbaka och frågan var i vilket fack jag skulle stoppa det i. Skulle jag besvara frågorna på min arbetstid och se det som obetald arbetstid eller skulle jag stoppa dem i facket fritid och riskera att bli utbränd och irriterad?😵‍💫

Nej, det var dags att sätta stopp🛑

Så med detta inlägg vill jag inte att du som företagare eller privatperson ska sluta be om hjälp eller ställa frågor, nej jag vill påminna dig om att sätta gränser. Spring inte till alla som ropar! 🖐 Nej se först till att de där ropen inte äter upp din tid eller energi, och kom ihåg att ställ dig frågan whats in it for me🫴

Du bär faktiskt ingen skyldighet att hjälpa andra, ditt liv handlar inte bara om att ge utan ibland också om att få ❤️


Att låta drömmarna vänta

I veckan kom jag på mig själv med att skjuta upp mina drömmar till ”sen”.

Sen när jag har mer tid, sen när allt är lugnare, sen när jag fått mer energi, och visst det kan vara så att det kommer en lucka om några månader/år.

Eller så kommer den aldrig….

Jag har sedan barnsben drömt om höns, en minigris, en vacker trädgård. Men jag har väntat på det där huset på landet, och nu när jag har det där huset på landet så väntar jag på tid och energi. Och tid, ja det har jag ju egentligen och energi, ja den brukar ju inte (för mig) komma av att jag väntar, utan kanske mer av att jag uppfyller mina drömmar.

Jag har i ett och ett halvt år sagt att när hunden blir lugn, då ska jag göra allt det där jag inte orkar nu, dvs förverkliga mina drömmar.

Men vem vet egentligen om han någonsin blir lugn och om det inte händer, ska jag då skylla förlusten av mina drömmar på honom? Nej.

Insikten gav mig en käftsmäll och jag beställde hönsägg bums så om tre veckor väntas kycklingar i huset. Jag planerar också in ett besök till en minigrisuppfödare för att undersöka drömmen närmare och lägga en plan för att förverkliga den om det fortfarande känns som en dröm efter det där besöket.

Nej jag har varken massor av tid eller energi just nu, men jag har fortfarande väldigt stora drömmar ❤︎


Driva eget -en utvecklingsresa

När man når sina mål

 

Att driva eget är verkligen en utvecklingsresa. En sådan där resa man måste göra själv och inte en sådan där man kan luta sig på någon annan som har gjort den (för ingen resa är likadan). Som anställd var jag en person som hade tydliga gränser. Både mot chefer, kollegor och klienter. Jag hade inga problem att säga nej och berätta vad jag tyckte och tänkte, och nu i efterhand förstår jag att det inte var konstigt, jag hade ju övat på det under mina 10 år som anställd där. Självklart blev jag bättre och bättre på att hitta mina gränser i mitt jobb.

Konstigt nog trodde jag att denna gränssättning skulle följa med mig i livet som egenföretagare. Döm om min förvåning när jag insåg att den inte gjorde det. Att jag hade tappat dem alla (till och med de simplaste). Det var  tex en självklarhet för mig att gå hem kl 16 när jag var anställd, jag har alltid varit väldigt tydlig med att jag inte trivs med att jobba kväll eller helg. Döm om min förvåning när jag inser att det är just kvällar och helger jag jobbar i  mitt företag. Vart tog den där gränsen vägen?

Helt plötsligt kommer jag på mig själv med att låta både klienter och uppdragsgivare styra mitt schema, totalt i motsats till allt jag önskade. Jag kom också på mig själv med att tacka ja till saker där magen sade nej och att inte sålla och bolla tillbaka bland uppdragen som kom in. Istället för att ifrågasätta något (vilket jag tidigare hade gått till chefen och gjort) svalde jag allt som lades på min tallrik, oavsett om jag orkade/ville äta upp det eller ej.

Så gör om och gör rätt!

Så kanske behöver du likt jag öva på att sätta nya gränser och skapa regler för dig själv?

Låt det bli en av dagens uppgifter. Fundera och sätt dig sedan och skriv ner dina företagsgränser. Vad ska du säga nej till? Vad vill du inte göra? Vilka är de viktigaste gränserna, varför?

Dela gärna med dig av dina tankar!


Gå INTE emot dina rädslor

Förra veckan satt jag på den här killens rygg i ca två timmar. Man skulle kunna tro att det var en mysig upplevelse. Men nej…

Att rida ser ju ut som en dröm och jag har sedan barnsben sett mig själv galoppera genom skogarna på en häst men mina hundar ätt springande bakom mig. Så att rida, ja det har länge funnits med på min bucketlist.  Om jag tänker gör det igen?

Nej förmodligen inte.

Anledningen till att jag valde att rida var inte för att utmana mig, nej utan mer för att checka av; är detta verkligen en dröm, min dröm. Eller är det bara en vacker fantasi? Hade jag upplevt ridturen som magisk så absolut. Då hade jag gjort det igen. Men nu var det mer av en två timmars ångestresa.

Vad du är modig, sa både medryttare och ridläraren när jag satte mig på hästen och trotsade mina rädslor. Men nej för mig handlade det inte om att utmana mina rädslor. Det handlar om att testa vilka rädslor jag inte behöver utmana.

För helt ärligt. Jag är rädd för mycket!

Vi hör ofta att vi ska utmana våra rädslor, att vi inte ska låta dem hindra oss i livet. Men jag vill också påminna dig om att alla rädslor inte bör eller behöver utmanas. Vissa kan vi leva med ett helt liv utan att påverkas nämnvärt.

Jag gillar inte att flyga flygplan, japp jag har försökt och får en panikattack uppe i luften. Jag kan om jag vill men eftersom jag inte är en person som längtar efter att resa så varför skulle jag? Jag tycker inte heller om att åka färjor, åka över en hög bro…och uppenbarligen inte heller att rida på en häst (ja göra saker utanför min egen kontroll helt enkelt). Men det känns inte heller viktigt för mig, i mitt liv.

Man behöver inte gå emot ALLA sina rädslor. Välj ut vilka rädslor som påverkar din vardag och gå endast emot dem som skulle göra skillnad i ditt liv.

Jag vill tex bo i hus, driva eget företag, gå skogspromenader, paddla kanot, föreläsa, hoppa på nya spännande projekt, trots att jag är rädd för allt av det. Så jag gör det ändå.

Att utmana sig tar på krafterna så välj dina utmaningar! Hade jag inte gjort något av de ovanstående dvs bott i en lägenhet, varit anställd, bara gått promenader i stadsmiljö, inte vågat njuta av naturen, ja då hade jag garanterat inte varit särskilt nöjd med mitt liv. Jag hade då levt i motsatsen till mina drömmar.

Det jag vill påminna dig om idag är att inte utmana dig i allt, och speciellt inte saker som faktiskt inte är viktiga för DIG. Lär dig att se skillnaden på de rädslor som tar dig närmare dina drömmar och de som inte gör det.

Därefter bli valet enkelt. För alla rädslor är inte till för att trotsas, vissa kan vi helt enkelt låta bero ❤︎


Skaffa dig en ”pressure free” business

I det här avsnittet möter ni Linda Hernestål Da silva. Jag  har följt Linda i flera år, deltagit i både blogg- och säljutmaningar hon haft för andra företagare. Men när hon lanserade ”pressure free business” så var det något som tilltalade mig direkt. För helt ärligt, jag är inte särskilt pressure free (och har nog aldrig varit). Nej faktiskt lite mer tvärtom. Jag är en jävel på att ställa krav och sätta press på mig själv. Eftersom jag gissar att jag inte är ensam om att ha en ganska hård chef inom mig tänkte jag att Lindas kloka tankar om att vara lite mer”pressure free” är värda att delas med er andra. Så både du och jag kan bli lite mer ”pressure free” och lära oss att inte bara piska oss utan också njuta av vårt företagande.

Lyssnar gör du här.


Omringad av idioter?

Ibland behöver vi stanna upp och fundera; mår jag dåligt av andras beteende eller mitt eget?

Jag vet, det är så mycket enklare att bara köra på, att inte fundera, att vara sur eller besviken på någon annan än på sig själv.

Men stopp nu lite, stanna upp och fundera, (jag lovar att du får fortsätta älta andras beteende även efter det här inlägget om det känns som att det är det rätta att göra för dig). Jag vill bara ge dig en tankeställare.

Kanske känner du att andra kör över dig, inte lyssnar, inte ger dig plats. Ibland kan fallet vara så att du inte säger nej, inte sätter gränser, inte själv ”kliver upp på scenen”, inte tar plats. Men jag vet, det är lättare att lägga bollen hos den andra personen än att behålla den själv.

Kanske känner du att en person du vill hänga med inte hör av sig, inte bjuder in till träffar, inte ger dig uppmärksamhet, vilket leder till att du drar dig undan, inte hör av dig till personen, inte ger den uppmärksamhet. Det blir en ond cirkel, där ni inte hörs alls, och allt är givetvis den andra personens fel. Eller?

Kanske tycker du att du aldrig får som du vill, men kanske är det så att du aldrig på riktigt säger vad du önskar? Du tror att folk kan läsa dina tankar men news flash; det kan dem inte.

Nej, jag säger inte att allt är det eget fel, det är klart att du kan vara omringad av idioter, jag vill bara att du ska se över att den största idioten inte är du själv.

Mår du dåligt för att andra inte hör av sig, eller för att du har slutat att ta egna initiativ och höra av dig? För att andra inte lyssnar, eller för att du själv inte pratar?  Andras beteende kommer absolut att påverka dig, men stanna upp och VÄLJ vem du vill vara istället för att följa andra in i ett dåligt mönster. Så tillbaka till frågan; mår du dåligt av andras beteende, eller ditt eget?

 

Behöver du någon att prata med? Du hittar mig här!


Använd listor för att rensa ditt inre

Skrivterapi

Ett enkelt sätt att börja med terapeutiskt skrivande är att använda listor. Säkert har du använt inköpslistor, att-göra-listor, skrivit en bucketlist osv. Det som är hjälpsamt med listor är att man får ut dem ur sitt huvud och slipper att hålla tankarna på så mycket. För kanske känner du som jag att det är svårt att komma ihåg allt man vill/ska göra eller köpa. Men listor hjälper inte bara ditt minne, listor kan också ge dig insikt om dig själv och dina tankar. Så ett tips är att testa på andra listor än dem du är van vid.

Listor är enkelt för det kräver bara korta meningar ellet ett enda ord. Det minskar kraven på dig men kan ändå ge en hel del insikt. Det viktiga är inte bara att skriva listan, att få den ur sig, nej utan också att reflektera över den. Vad är det jag har skrivit? Varför har jag skrivit så? Finns det något jag kan förändra, göra åt det? Testa att göra olika listor, välj en nedan eller skapa en egen lista som du känner att du har behov av och du, är du mer nyfiken på terapeutiskt skrivande så missa inte min kostnadsfria workshop på Söndag den 7/8. Anmäler dig gör du här.

Listor att testa:

  • Jag oroar mig för:
  • Jag är rädd för:
  • Jag saknar:
  • Jag vill:
  • Jag önskar:
  • Jag drömmer om:
  • Jag känner mig …(valfritt ord) för att….
  • Jag måste..
  • Jag borde…
  • Andras krav på mig…
  • Mina krav på mig…

Augusti i bilder

Jag kan inte i ord beskriva hur mycket jag njuter av där jag bor. Att titta ut genom fönstret och se dimman över vattnet, vågorna eller hur regndropparna formar olika stora ringar i sjön. Det är som allting blir mer levande här på något sätt. Att varje morgon läsa av naturen. Jag uppskattar det fortfarande!

Nu när barnen har sommarlov och sover fram till lunch blir det istället morgonmys med de här två. Och fy fasen vad jag i bland, eller ja ganska ofta kan sakna vardag och rutiner. Det är så svårt att jobba hemifrån och känna att man får bra saker gjort när resten av familjen också är hemma och ofta med frågan ”när är du klar”. Längtar ibland tillbaka till ett tomt hus där jag får styra dagen i min egen takt även om jag inte är färdig med sommaren än.

Hej, hej, här är jag en sådan där dag där man ska iväg till kontoret och därför måste ta på sig rekorderliga kläder. Annars är jag ofta osminkad och sitter i mysbyxor dagen lång.

Och vi har skaffat en ny familjemedlem. Egentligen är han ett tröstpris för barnen då vi tror att gammelkatten inte kommer att orka med så länge till. Det har vi visserligen sagt i flera år men det känns som att beslutet kryper närmare och närmare men hela familjen skjuter undan det. Vet inte hur vi någonsin ska kunna säga att det är dags. Att ta ett sådant beslut känns omänskligt. Man skulle önska att någon annan kunde göra det åt oss. Gammelkatten har varit med oss i 15 år och man skulle lätt vilja honom hos oss i 15 år till ❤︎

Fast att jag inte har någon semester försöker jag verkligen ta mig ut och göra saker. Och tänka dig att jag har badat tre gånger i år (brukar vanligtvis vara 0), har bokat in en ridtur och ska köpa mig en alldeles egen SUP så att jag kan ta mig ut i sjön exakt när jag vill.

Vila hade varit skönt, jag saknar det och känner faktiskt att jag är lite trött. Jag skulle behövt en paus, hamstra lite energi. Komma ifrån företaget för att få se det lite med andra ögon. Men samtidigt är jag så glad och tacksam över att kunna bestämma över min dag och min tid att behovet inte känner överhängande stort. Inte så där som när man var anställd och knappt kunde härda ut en dag till.

I höst hoppas jag på lite workations med företagskollegor, och att kunna fortsätta att ta det där småsemestrarna, när man inte tillåter sig en stor ❤︎