Blogg


Veckoplan | 32

Veckoplan 32

Veckoplan 32

Avklarat förra veckan:

Jag har nog verkligen haft semester. Det har inte blivit långa stunder vid datorn. Men jag är såååå himla nära att bli klar med min kurs ”Skriv dina memoarer” så den kommer att bli klar innan semesterns slut förmodligen. Sen har jag varit ute och nätverkat skulle man kunna kalla det. Jag har knutit kontakter och samverkat för framtiden. I veckan har jag ett möte jag ser mycket fram emot. Men annars har det inte hänt så mycket. Semester kallas det nog.

Veckans mål:

Jag vill fortsätta vila från datorn men städa mitt kontor. Jag och min man har under semestern (eller närmare sagt igår) möblerat om hela hemmet och med den ordning och reda som kommer att råda i resten av huset så fort vi är klara,  kommer mitt kontor anses som stökigt. Jag vill ha ordning och reda för hösten så det ska städas och sorteras lite. Hur vet jag inte riktigt än men är säker på att det löser sig. Min kortlek blev inte godkänd för tryck så jag hoppas få hjälp med det denna veckan.

Veckans fokus:

  • Kortlek till tryck.
  • Städning av kontor.

Veckans fundering:

Jag har funderat mycket på mina drömmar och hur de påverkas av andra. Vad är egentligen min dröm och vad är andras förväntningar? När man driver eget är ofta ett sjävklart mål att få in pengar medans jag känner att det inte driver mig alls. För mig är det verkligen att få utlopp för min kreativitet och att utvecklas. Det är det jag vill göra. Jag får ständigt påminna mig om det och inte glömma bort vad det är jag gör och varför. Därför kommer jag aldrig trivas att jobba med sälj för det är inte det jag finner varken viktigt eller intressant. Det är en viktig lärdom från detta året som har kostat mig dyrt. Men men, man ska lära sig allt här i livet 🙂

Veckans svårighet:

Det finns nog ingen direkt svårighet. Att städa och rensa mitt kontor kommer att kännas segt och jobbigt. Kanske mest för att jag inte vet hur jag ska ordning på alla lappar jag skriver 🙂

Om tid finns:

Ska jag läsa ut en bok jag lånat. Den hör egentligen arbetet till men är så viktigt och intressant så jag tror jag slukar den under semestern!


Hej då Juli

Juli har bestått av både jobb och semester men när jag försöker titta tillbaka minns jag knappt någonting. Sommaren gör det med mig. Jag strävar efter att vara i nuet men hittar ständigt mig själv på andra platser.

Man skulle nog kunna sammanfatta månaden med återhämtning och att lyssna inåt. Jag duschar dagligen i nya insikter och försöker ta till mig och komma ihåg. Jag arbetar för att skapa nya rutiner. Rutiner där jag lyssnar mer på mig själv än andra. Det är så lätt att lyssna på andra, tro på att dem är experter bara för att de har mer erfarenhet eller en annan titel än du. När deras tips och råd inte passar på dig är det så lätt att lägga skulden på sig själv. Äh, jag har semester och vet knappt vad jag känner eller vad jag tänker. Minns därför inte heller vad Juli bestått av mer än att den nu är förbi.

Två veckor semester kvar och jag ska försöka njuta av varje minut. Det är fortfarande sommar och efter det väntar en fantastisk höst <3

Julis finaste stunder:

  • Att få hålla Marcus fina bok ”Hur långt kan man gå” i handen.
  • Möte med en ny författare.
  • En heldag med en vän.
  • Stunderna i tystnad.
  • Semestermorgon utan stress.
  • Se barnens ögon fyllda av förväntningar när man ska ut på utflykt eller aktivitet.
  • All extra tid man får med att läsa böcker.
  • Mata en igelkott som ständig återkommer i trädgården. Så mysigt att studera honom ❤️
  • Gos med getter och en sliskig getpuss på munnen som gjorde min dag ❤️

Gästbloggning om resande

gästbloggning om resande

gästbloggning om resande

I veckan bloggade jag för ”Resa medvetet” som är en blogg som vill bidra med inspiration och reflektion kring resandet. Jag blev både glad och förvånad när jag fick förfrågan. Att resa är ju inte mitt ämne direkt men visst har jag en hel del att säga om resandet då min ångestproblematik definitivt begränsar mig när det kommer till att både resa och semestra. Jag skulle nog kunna säga så mycket mer om ämnet insåg när jag väl började skriva om det. För efter dessa år har man ju varit med om en hel del svårigheter. Så som att bara åka till Liseberg till exempel. Puh.  Inlägget hittar ni i vilket fall här.


En sekund, och du är borta

En sekund, och du är borta

En sekund, och du är borta

Kära barn, vad ska jag göra med dig? Du är en ständig källa till oro <3

Förra veckan hände det igen, det där som inte ska kunna hända, att du  försvinner, på mindre än en sekund. Om du skulle kunna känna oron, ångesten i min kropp, då skulle dina ben inte bära dig längre.

Tanken sade till mig att det är nu mardrömmen slår in.

Det är nu jag förlorar dig, du är inte längre min.

Att lämna över ditt liv i någon annans händer är en stor sak, i alla fall för mig. Det kommer aldrig någonsin vara något som känns lätt. För jag känner dig. Pojke jag känner dig. Vet inte hur många gånger jag vänt mig om och du inte är där.

Jag sökte jag igenom botten på bassängen. Såg skuggor som kunde ha varit du.

Nu händer det som inte får hända, det händer nu. 

Att mitt hjärta inte hoppar ur kroppen är ett under. Du är ett under jag inte vill förlora. Om du bara visste hur värdefull du är. Att få se ditt lilla ansikte, barn om du bara visste. Ena stunden hör man dig gapa och skratta, andra är du inte där. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om något hände dig och det värsta är att det räcker med en sekund…

Men så ser jag komma gående på bassängens kant,

jag får gnugga mina ögon för att förstå att det är sant.

Jag vill ha dig under mina vingar medans du vill flyga fritt och hur ska jag kunna låta dig göra det när du varje sekund kan krascha.

Tack gode gud att du kom tillbaka till mig.

Vet inte vad jag hade gjort utan dig.

En sekund och du är borta….


Semester | dag 9

Igår kom vi hem efter att ha hälsat på min pappa och hans fru. Dom lever verkligen i ett paradis på jorden. Det värsta med att åka dit är att man inte vill där i från. Jag kan liksom inte få nog av skönheten naturen bjuder på. Vill insupa allt. Skogen, vattnet, blommorna. Det ligger alltid en hinna av sorg över en när man åker hem. Jag har själv så länge jag kan komma ihåg velat leva den där drömmen, nära djur och natur. Nu får man bara hälsa på i sin drömvärld och sedan åka hem. Det gör ont när man redan känner att man är hemma.Turbo var nyfiken på dammen pappa hade anlagt. Var oklart om det var fiskarna, fiskmaten eller dammen i sig som kändes spännande. Gulligt var det i alla fall och se honom doppa tassarna.Barnen längtar också alltid hit. Oavsett årstid. Det är nog inte bara mysfaktorn av att komma bort utan också känslan naturen ger en som dom uppskattar. Det inbillar jag mig iallafall.Vart jag än vände mig hittade jag vackra saker. Vänta ropade jag ständigt till resten av familjen som gick vidare. Jag måste ta kort sade jag, fotade av och sparade sedan bilderna i mitt hjärta.Vi var också och besökte min fina lillasyster som precis flyttat till ett lika drömmigt ställe hon. Skog och ladugårdar så långt ögat kan nå. Ja så gick dom dagarna två. Min dröm lever kvar. Jag sparar den och fortsätter besöka den då och då. ❤️


Den där ångesten

Den där ångesten.

Den där ångesten.

Den sitter i halsen. Ångesten. Jag försöker svälja ner den men den fastnar. Vissa dagar bor den i magen. Jag känner av att något är fel men kan inte ta på det.

Det är så onödigt, så ologiskt. För jag har INGET att ha ångest över, ändå gör den svårt för mig att andas.

Den där ångesten.

Den där ångesten.

Den sitter i bröstet. Jag försöker kväva den genom att dra djupa andetag men det gör bara smärtan större, och det slutar med att jag kväver mig själv istället.

Ibland önskar jag att jag bara kunde förstå varför den lever i mig, ibland skiter jag i vilket. Jag jobbar, jag skrattar och jag umgås.

Men inuti lever ett virrvarr av känslor, ett trassel för stort att reda ut. Även om jag ser tråden. Hittat jag varken början eller slut❤️


Artikel i TTELA

TTELA

TTELA

Härom veckan var jag med i en artikel i TTELA (utan att jag själv var medveten om det). Så tack ni som sa till och ni som skickade mig följande bild. Har tyvärr inte tidningen själv och intervjun skedde för veckor, eller var det månader sedan? Har även intervjuats för hemmets journal där det kommer en artikel till hösten. Minns faktiskt inte ämnet då det var flera intervjuer samma vecka. Har svaga minnen om att det kan ha varit en tidning till, så hittar ni någon mer spännande artikel, hojta till/ från en som har noll koll [wp-svg-icons icon=”cool” wrap=”i”]


Veckoplan | 31

Veckoplan 31

Veckoplan 31

Avklarat förra veckan:

Jag har äntligen skickat in min skrivkortlek på tryck. Nu väntar jag bara in ett godkännande att filen är tryckfärdig. *Håller tummarna* Aldrig har jag väl längtat efter en produkt så som jag gör på denna! Jag har rensat min mail (kanske inte lika noggrant som jag önskade) men mailkorgen är iallafall mindre än tidigare. Vi får se om jag hittar motivationen till att rensa den totalt. Det är ingen viktigt uppgift, det är väl därför jag skjuter på den, men det skulle vara skönt att känna att man hade fullständig kontroll (om man nu kan få det över en inbox). Jag har även arbetat med min hemsida, ändrat både bild och text i webshop. Lagt till och tagit bort några sidor på hemsidan. Små grejat med sådant man inte har tid eller lust med annars helt enkelt.

Veckans mål:

Jag ska fortsätta samla in idealkundsintervjuer, arbetar du med människor i samtal och är nyfiken på terapeutiskt skrivande får du gärna svara på en längre intervju här. Tack <3 Jag hoppas också att jag får svar på om min kortlek kan tryckas eller ej, om inte så kommer jag försöka göra den tryckklar. Annars har jag en halvklar kurs ”skriv dina memoarer” som ligger och skräpar. Den ska jag göra klart och lägga ut i butik.

Veckans fokus:

  • Få kortleken godkänd.
  • Samla intervjuer.
  • Göra färdigt ”Skriv dina memoarer”.

Veckans fundering:

Jösses vad ideér som kommer till mig nu. Har flera böcker och produkter i huvudet vilket gör att jag inte kan påbörja någonting. Tankarna byter hela tiden form och skepnad. Jag får vänta tills de lugnat ner sig lite för att se vad det är jag ska ta tag i. Pausknappen är intryckt.

Veckans svårighet:

Att landa i att bara vara och inte göra saker hela tiden. Det är en jobbig kamp mot sig själv. Har fortfarande inte landat i någon semesterlunk utan hjärnan går tvärtom på högvarv och vill få massor gjort. Men jag kämpar emot. Här ska det ”vilas”.

Om tid finns:

Ska jag göra ingenting.


Semester | dag 6

Igår var jag och fantastiska Therese på en Varbergstripp. Det är en stad jag velat besöka länge och när någon frågade varför hade jag inte ens ett svar på frågan 😂 Jag följer en bloggare från staden och jag gissar att det var hennes fantastiska bilder som lockade mig.och vilket fantastiskt ställe. Skulle kunnat gå runt med kameran en hel dag och bara beundrat platsen. Men eftersom vi åkte segway vågade jag inte ta kort i farten. Hade nog med att bara stå på maskinen 😂 Jag var livrädd när jag ställde mig på apparaten och tänkte att ”det här kommer aldrig gå” men det gjorde det! Men så fort rädslan kommer in börjar maskinen spöka, helt plötsligt vet man inte hur man tar sig framåt, man tycker att man svänger men maskinen hänger inte med. Men klarade jag det så klarar alla det vill ja lova. Det är ett jätte härligt sätt att ta sig fram på och för att undersöka delar av en stad. Rekommenderas! Men alltså hur vackert är det inte?!så här såg Therese ut mestadels av tiden. Fin som få även med en kamera i ansiktet 😀❤️vi besökte fglstore (vilket jag missade att ta kort på), en loppis och sist men inte minst strömma farmlodge. Vilket ställe! Jag höll bra i plånboken fast att jag ville köpa allt jag såg. Fyra tröjor blev det, hejja mig! Kunde definitivt ha blivit mer!Efter fikat blev det hemgång och vid åtta tiden satt jag hemma i soffan och fick anstränga mig för att hålla upp ögonen. Vid nio låg jag i sängen och resten av dygnets timmar var jag totalt bortkopplad. Japp så blir det efter en full dag. Men idag är det en ny en. Härliga semester ❤️❤️


Har jag sagt att jag älskar dig?

Har jag sagt att jag älskar dig?

Har jag sagt att jag älskar dig?

Har jag sagt att jag älskar dig eller behöver jag säga det igen?

Tar du med dig orden, sparar du dem till sen?

Min kärlek är så stark jag tror aldrig att du förstår.

Hur mycket du betyder, det är mer idag än vad det var igår.

Kärleken den växer, den blir större för varje år.

Har jag sagt att jag älskar dig, oavsett hur du mår?

Vet du hur mycket jag älskar dig, känner du det i din kropp?

Vet du hur mycket du betyder och att kärleken inte har något stopp?

Har jag någonsin sagt hur vacker du är och att du glädjer mig varje minut?

Har jag visat min kärlek tillräckligt, är du medveten om att den aldrig tar slut?

Det spelar ingen roll om det är dagar, veckor, eller månader och år.

Känner du hur mycket jag älskar dig, bär du med dig det i tanken dit du går?

Känner du vad du betyder för mig, kan du höra hur mitt hjärta slår?

Har jag någonsin sagt hur mycket jag älskar dig, har jag sagt det så att du förstår?